A4 Fördjupning

Moral - Dödsstraff

Jag personligen tycker att frågor kopplade till moral är väldigt intressanta. Moralen man själv har och bär med sig är någonting man själv inte reflekterar över eller tänker på speciellt mycket, förrän den stunden då någon faktiskt ifrågasätter den.

"Äter du ris med händerna?! Nej fy så äckligt, så kan man ju inte göra! Totalt ohygieniskt!". En helt okej mening att utbrista i ett land som Sverige, men skulle du istället befinna dig i en liten by någonstans i Afrika skulle du bli helt oförstådd. Vår moral skiljer sig från individ till individ och formas beroende på hur vi växt upp, vilken miljö vi lever i och vilka personer som haft inflytande över oss. Jag själv började bli medveten om min egen moral först för ungefär ett och ett halvt år sedan, då jag tog en sociologikurs i USA. Aldrig förr hade jag funderat på varför jag egentligen tycker att det är en självklarhet att man hjälper den som är svag eller varför man inte borde rapa vid en fin middagsbjudning. Plötsligt började min sociologilärare ifrågasätta mig. Varför ska vi ta hand om de svaga? Kan det inte vara bättre att se till att de starka får vad de förtjänar och de svaga får skylla sig själva? Nej, det kan jag omöjligt tycka, men jag kan inte på ett bra sätt förklara varför. Det ligger i mina värderingar, som jag adapterat och utvecklat under hela mitt liv.

Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Varför? Hur kan det skilja sig så mycket från olika platser i världen?

Här startade mitt intresse för moralfrågor och därför har jag valt att skriva min fördjupning på en fråga starkt kopplad till moral. Frågan jag har valt är:

 

"Kan dödsstraff någonsin vara rätt?"

Att döda en annan människa. Att helt enkelt förkorta en människas tid på jorden. Finns det någonting som kan rättfärdiga det?

Meningarna och åsikterna är delade. Många anser att det är självklart att en människa som berövat en, eller fler för den delen, individers liv, inte förtjänar att leva. Det enda rätta är att förövaren får betala tillbaka med samma pris. Döden.

Andra menar att om förövaren avrättas så begås samma onda handling igen, samma fel när ett liv åter igen släcks ut. Den mördade kommer inte tillbaka för att mördaren också dör, utan handlingen skänker bara mer mörker åt världen.

En annan åsikt är också att dödsstraffet faktiskt inte är det värsta straffet, inte det högsta priset att betala. Att avrätta någon kan ses som att låta honom/henne komma undan. Att låta personen slippa undan lidandet, smärtan och skulden som bör förfölja denne under hela sitt resterande liv. Döden kan ses som en utväg. Är det inte ett värre straff att hela sitt resterande liv få sitta inspärrad i en cell, ensam med den fruktansvärda skulden, utan möjligheten till ett liv värt att leva?

 
Ser man på frågan utifrån olika filosofiska perspektiv skiljer sig som sagt svaren. Jag har valt att undersöka frågan utifrån ett nikomachisk-etiskt, utilitaristiskt, och deontologiskt perspektiv.

 
Den nikomachiska etiken menar att de handlingar som stävar emot det goda, är de moraliskt korrekta. Men vad är då det "goda"? Gott i vems ögon? Aristoteles var väldigt framträdande i etikfrågor och kallas för den nikomachiska etikens fader. Han menar att det "goda" innebär lyckan. Och med lycka menar Aristoteles inte en fas man uppnår utan en aktivitet, en aktivitet som är målet och meningen med allt! Det moraliskt rätta leder till lyckan och därför kan man uppnå ett lyckligt liv om man lever rätt. 

Aristoteles lägger också fram en teori om "den gyllene medelvägen", men den handlar inte alls om att vara "lagom" som det kan låta. Nej, vad Aristoteles avser med den gyllene medelvägen är att en positiv handling alltid ligger och väger mellan två negativa. För att ta ett exempel så är mod en medelväg mellan feghet och dumdristighet.

En person med den nikomachiska etik synen skulle kanske mena att dödsstraff är oförsvarbart då den inte leder till lycka?  En människas död kan inte få tillbaka en annan död person. Ser man till den gyllene medelvägen kan man se det som att dödsstraffet är att vingla lite för långt över kanten till vad som inte längre kan räknas till en positiv handling. Att straffa en person som begått ett oförlåtligt brott så hårt det bara är möjligt bör vara den gyllene medelvägen medan passivitet och dödsstraff kan vara de två negativa.

Utilitarismen formulerades på 1700-talet utav framförallt de två framträdande filosoferna Jeremy Bentham och John Stuart Mill, och går ut på att maximera lyckan i världen. En handling ar alltid rätt om den leder till mer lycka än olycka, oavsett vilket sammanhang det handlar om. På så sätt kan man se det som att en utilitarist skulle kunna säga att det är okej att avrätta en människa så länge det leder till mer lycka än olycka totalt sett, men inte om det är tvärt om. Vad jag funderar på här är dock, vem värderar lyckan? Vem kan säga att en persons lycka är mer värd än någon annans? Kan en persons lycka vara starkare än tusen personers sammanlagda lycka? Vad jag vill komma fram till är att det är svårt att "beräkna".

Deontologin skiljer sig ganska så markant ifrån de tidigare två perspektiven, då man här påstår att det finns vissa handlingar som alltid är förbjudna, oavsett vad de får för konsekvenser. Här tar man alltså i allra högsta grad ställning till sammanhanget, vilket inte var fallet i utilitarismen. Man kan dock dela in deontologin i två särskilda inriktningar, den regeldeontologiska och den handlingsdeontologiska. Den regeldeontologiska läran menar att en handling alltid är fel om den strider mot vissa regler, till exempel kan man aldrig någonsin rättfärdiga att döda en annan människa. 

Här kan vi alltså klart och tydligt säga att en person med regeldeontologisk inställning inte tycker att det finns något moraliskt rätt eller försvarbart i dödsstraff. Den handlingsdeontologiska däremot är av en lite annan åsikt. Här anser man att det finns fler saker som spelar in på vad som är rätt eller fel än moraliska regler. Det kan finnas saker som "väger tyngre", och man tycker exempelvis att det är acceptabelt att döda i krig. Här kan man tänka sig att en person utav denna ideologi skulle kunna försvara dödsstraffet med den åsikten att en människa som tagit en annan människas liv, på så sätt gjorde sig ovärdig att leva.

Jag själv är väldigt klar på var jag står i frågan om dödsstraff. I mina ögon går det inte att rättfärdiga avrättningen utav en annan person, oavsett vad den personen kan ha begått. Jag förstår människor som menar att en sådan människa inte förtjänar att leva, men jag tycker ändå inte att döda honom/henne är den bästa lösningen. Jag anser att det finns värre straff än döden, och döden är egentligen väldigt lindrigt. Visst, det gör så att den mördades anhöriga slipper någonsin möta synen utav den skyldiga igen, men vore det inte mer tillfredsställande att veta att denne måste genomlida ett fruktansvärt och långt liv istället? Det skulle jag tycka.