ATEISMEN


Ateism är den allmänna filosofiska hållningen att det inte finns någon Gud. När ateismen ska preciseras tar den sig många olika former. För en känd filosof som Fichte finns inte Gud som en intelligens bakom naturlagarna men däremot som en moralisk ordning. För den tyska filosofen Friedrich Nietzsche är motivet till att förneka Gud att tron hindrar människans frihet och vilja till makt. Människan vill skapa sina egna värden och därför måste hon förkunna att Gud är död.

[1. Reflektion och värdering: anser du att Gud kan betraktas som död? Förstår du Nietzsche?]

Författaren och filosofen CS Lewis blev under gymnasietiden ateist av ungefär samma skäl.  Ateistens starkaste önskan, menar Lewis är just att Gud inte ska finnas till. Han säger i sin självbiografi: "Inga ord i mitt ordförråd uttryckte mer förakt är orden "lägga sig i". " Och han tänkte på Gud som den som lägger sig i människans göranden och låtanden. Gamla och Nya Testamentet satte i centrum någon som verkade vara en övernaturlig bevakare som ingenting annat gjorde än lägga sig i människora tankar och känslor.

[2. Reflektion och värdering: anser du att Gud huvudsakligen är en bevakare? Och en domare?]

CS Lewis delade denna inställning med den österrikiske psykologen Sigmund Freud som var tvivlare hela sitt liv. I sin ungdom var han elev till filosofen Franz Brentano och kände sig då övertygad om att Gud är en rationell garant för all vetenskap. Men liksom Lewis upplevde han auktoritetsproblemet som en oöverkomlig svårighet. I sin självbiografi beskriver Freud sin kamp att bli av med sin barnatro och sin längtan efter en Fader. Han skildrar hur han arbetar bra med människor under sig men har svårigheter med de som var över honom i en eller annan mening. Hatet mot all auktoritet låg bakom bägges val av ateismen som ett motstånd mot Auktoritetens Gud, ungefär som författaren Philip Pullman i sin trilogi "His Dark Materials", där den första delen, Guldkompassen, filmats. Trilogin kan sägas vara en kamp emot en trångsynt auktoritetstro och Pullman är själv ateist.

[3. Reflektion och värdering: anser du att hatet mot auktoriteter kan ligga bakom mångas val av ateismen? Delar du det hatet?]

Vilka "gudar" finns det då att tro på respektive förneka? C.L. Graves och Don Beck har skisserat det mänskliga medvetandets evolution under de få miljoner år vi levat på jorden. Vid varje steg av utvecklingen finns föreställningar om Gud eller gudar/gudinnor, men även om krafter som kontrollerar universum. De talar om 7 nivåer under två rubriker och med färger:

Vad jag ser                                                     Hur jag är                              Färg

1 arkaisk värld, instinktiv                           impulsiv                                 beige
2 magisk värld, animistisk                         medlem i stam                     lila
3 maktgudar, gudinnor                               egocentrisk                           röd
4  mytisk värld, ordning, Guds plan        konformist                            blå
5 formell, rationell värld                             individualist                          orange
6 pluralistisk värld, relativ                         bry sig om alla                       grön 
7 integrerad, holistisk värld                       autonom                                  gul

På alla nivåer finns troende och religionen formar sig efter den nivå man lever på. På den arkaiska nivån är världen mest instinktiv, du tänker på dina basbehov, dina drifter och det som kroppen kräver. Någon gudsföreställning - förutom den egna kroppen - har inte utvecklats ännu. Världen är full av de obehag som otillfredsställda behov ger.

På den magiska nivån utvecklas ett jag som upptäcker en levande verklighet omkring sig. Allt har liv och ande. Du ser hur säden växer på fälten, hur små frön blir stora träd, hur djur och människor parar sig och nya liv växer fram. Animismen är den religion som faller sig naturlig: naturen är besjälad och i viss mån kan den påverkas med magi och ritualer. Det viktiga för dig är att höra till stammen och följa dess tabun och regler för trygghetens skull. Det negativa är att bli lämnad ensam och utelämnad åt naturens makter, att uppleva skräcken för det okända.

På den tredje nivån har jaget skiljt sig  från gruppen och kan styra över instinkterna och de kroppsliga behoven. Maktgudar blir nu viktiga - Tor, Oden, Indra, Mars, Zeus och dessa gudar är egocentriska individer som det gäller att passa sig för. På denna nivå är du egocentrisk och din egen vilja till makt är den religion du följer. Du hatar auktoriteter inom stammen och gör ständigt uppror. Tillfällliga grupper blir ditt skydd, men du litar aldrig helt på någon stam eller något folk. Du tillber gudar som ger dig kraft och mannamod. Det sämsta som sker är att du ständigt besegras men det beror alltid på yttre omständigheter och du känner aldrig någon skuld.

På den fjärde nivån utvecklas en vilja till samhällsordning som kräver att egot kontrolleras och underordnar sig en större makt. Myter och berättelser om helgon får nu starkare betydelse genom att bli universella och omfattande för många folk och kulturer. Du är nu inte längre först och främst ett ego med vilja till makt utan inordnar dig i en kyrka eller religion för att skapa en enhetlig kultur. Konformismen blir viktig och en anslutning till en absolut sanning gör dig kapabel att leva ett ordnat liv.

Den femte nivån innebär att jaget inser förnuftet och den vetenskapliga metodens makt. Matematiken blir ett allt viktigare språk för att beskriva verkligheten. Du börjar ifrågasätta myter med absoluta anspråk och tror mer på en värld som är förnuftig, nyttoinriktad och matematisk. En ny absolut sanning ersätter den gamla och det formella-rationella blir religionen du tror på. Du tror fortfarande på Gud men det är en matematisk och vetenskaplig ordning, inte en mytisk som kräver lydnad. Individualismen blir allt viktigare och individens förmåga att med intellektet ifrågasätta alla påståenden om världen blir av central betydelse för ditt jag. Att ifrågasätta all religion blir viktigt och kritik av varje form av tro, även den egna, känntecknar ditt liv.

Den sjätte nivån är en värld där du inser att förnuftet kör över alla viktiga kulturella skillnader som finns. Matematiken är endast ett neutralt språk som endast ser ytan av allt som händer. Istället är världen full av livsformer och kulturformer som alla bör respekteras och tillåtas - i synnerhet alla former av religion, gammal som ny. Du inser att individualismen och förnuftet är smala former för mänskligt liv och du blir altruist - du bryr dig om alla. Multikulti, New Age och diversifikation blir den nya tron och du omfamnar varje form av gudstro utan att göra någon enda absolut. Alla trosformer är relativa, liksom sanningen är relativ.

Den sjunde nivån ser en värld där alla former av utveckling är passerade. Du vill nu integrera allt som är gott och nödvändigt i de tidigare formerna av tänkande, och därigenom få fram en ny integrerad och holistisk värld. Den vision som finns i Uppenbarelseboken och även i Koranens paradisföreställning stämmer delvis in på denna nya harmoniska värld. Men den visionen betonar att de andra nivåerna är i konflikt med varandra och de personer som lever på den andra och tredje nivån kommer att utnyttja den sjätte. De lila och röda kommer att parasitera på de gröna, för att använda färgernas språk.

För att kunna integrera måste medvetandet hos varje person växt igenom alla tidigare stadier. Där är vi inte idag. Det finns individer som lever på både den första och andra nivån runt om i världen, särskilt tredje världen. Det finns i västerlandet en stark egocentrisk livsstil som utnyttjar modern kapitalism för sina syften. Människor i världen lever alltså på alla dessa nivåer, även om ytterst få lever på den första och den sjunde. En vanlig fördelning på procent av vuxen befolkning och den makt de har i samhället är:

1   0.1 % - 0%
2  10%  - 1%
3  20% - 5%
4  40% - 30%
5  30% - 49%
6  10% - 15%


[4. Reflektion och värdering: Vilken nivå är du mest på? Vilken nivås värld och religion föredrar du?]


CS Lewis blev kristen när han upptäckte att människan har ett naturligt behov av Gud och inte känner lugn förrän tron blir aktiv. Freud brottades hela sitt liv med gudsfrågan. Han stördes ständigt av den "infantila sagan" om Gud och sin längtan, sin "Sehnsucht" efter en övernaturlig Fader. I sina brev kan vi studera denna brottning och de olika argumenten för och emot Gud. Där citerar han flitigt från både Gamla och Nya Testamentet och hänvisar ofta till Gud  i vanliga fraser som "jag klarade provet med Guds hjälp", "om Gud vill" - det vanliga islamiska inshallah - "den gode Herren", "inte förrän efter Uppståndelsen", "vetenskapen kräver Gud", "Guds dom", "Guds vilja", "om vi en dag ses däruppe" och många andra liknande uttryck. Ända upp i åttioårsåldern fortsatte Freud skriva och fundera kring Gud.


[5. Reflektion och värdering: anser du att det ligger någon mening i de vanliga uttrycken om Gud? Eller är det bara kvarlevor från äldre tiders tro?]

Ytterligare en engelsk filosof, John Tyndall, saknade en definition på Gud som passade med empiriska iakttagelser i naturen och därför kunde han i den meningen kalla sig ateist. Filosofen  Benjamin Kidd, menade sig vara ateist därför att det saknas empiriska fakta i naturen men religiös tro var nödvändig för samhället och för den mänskliga känslan och detta kunde beläggas empiriskt och historiskt enligt Kidd.

Psykologen Paul Vitz forskar idag på området ateismens psykologi och han undersöker några psykologiska  motiv till ateism. Han skriver:

"Efter en ganska oseriös kristen uppväxt blev jag ateist i gymnasiet och förblev så genom universitetet och mina första år som praktiserande psykolog. Jag återupptäckte kristendomen när jag närmade mig fyrtio år och arbetade som experimentell psykolog i New York. När jag filosofiskt granskar mina skäl till ateism och skepticism mellan åldern 18 och 38 märker jag att de var ytliga och oseriösa. Argumenten saknade intellektuell och moralisk grund. Jag är dessutom övertygad om att den sortens argument är de vanliga bland ateister i Europa och USA idag. De är också vanliga särskilt i media, bland artister och i akademiska sammanhang.

När jag studerade psykologi vid universitetet stödde jag min ateism med vissa allmänna idéer. Argumentet att Gud är en projektion av psykologiska behov, speciellt barnsliga behov, var en av dessa idéer som jag accepterade. Som stöd för denna psykologiska tolkning av religiösa behov använde jag en antropologisk kritik av religiös tro över huvud taget. Jag är inte säker på var jag lärde mig detta men jag minns en kurs vid Michigans universitet som hade en uttalad atetistisk antropolog som handledare.


[6. Reflektion och värdering: anser du att det ligger barnsliga behov bakom tron på Gud?]


Jag trodde också på evolutionen, alltså även en evolution av idéer om verkligheten. Det verkade som om den primitiva människan för länge sedan hade gudar och gudinnor och andar av många olika slag. I denna animistiska fas av evolutionen befolkades naturen av gudomar av olika slag: källor, skogar, vissa imponerande djur, vissa stora klippformationer och berg osv.). Lite mer avancerade kulturer hade färre gudomar men var fortfarande polyteistiska. När utvecklingen nått fram till egypternas och grekernas kultur fanns endast ett relativt fåtal gudar kvar men de var ordnade i en tydlig hierarki. Judendomen introducerade monoteismen som en naturlig utveckling i denna evolution från många till en. Det naturliga och logiska svaret för den moderna vetenskapliga människan var att mogna bort från det gudomliga som sådant och avskaffa även den enda guden som var kvar. Evolutionen från många till färre och till en enda och sedan ingen alls verkade både historisk och logisk.

[7. Reflektion och värdering: anser du att historien går mot mindre tro och mer ateism?]


Men jag granskade aldrig bevisen för denna evolution och jag ifrågasatte den aldrig seriöst. Hade jag läst på läxan hade jag märkt att evolutionen och utvecklingen inte alls stämde med empiriska fakta. Snarare stödde fakta motsatsen: att de tidiga människorna i regel var monoteister. Vi finner monoteismen belagd i de flesta primitiva kulturer. Andrew Lang visade många år innan Freuds teorier om religion som barnligt behov att folk såsom de australiska aboriginerna hade en religion med en högsta Gud eller Perfekt varelse som inte betraktades som en döds ande eller som en lägre gud som avancerat till högre makt. Mer nyligen har en forskare som E.O. James instämt i att Lang och Wilhelm Schmidt med kollegor har etablerat det faktum att denna Högsta Gud är ett genuint drag i primitiva jägarkulturer såsom de autstraliska aboriginerna, Fuegianerna i Sydamerika, de kaliforniska stammarna i Nordamerika och vissa stammar i Afrika, samt på en rad andra håll.

[8. Reflektion och värdering: anser du att det är naturligt att tänka sig en överlägsen intelligens bakom världen?]


Som regel finns dessa stammar i de mest utsatta områdena, dit de drivits av mer utvecklade grannkulturer,vilket borgar för att de är tidigare som kulturfolk. Dessa primitiva kulturer är samlare och har ännu inte utvecklat någon form av jordbruk. Den jakt de bedriver är mycket primitiv. Schmidt rapporterade att "Faderns namn" används för denna överlägsna varelse i varje exempel av dessa primitiva kulturer, när människorna bad eller lovsjöng. Vi finner, säger Schmidt, detta namn i enkelt form "Fader" men också i formerna "Min Fader", individuellt, och "Vår Fader", kollektivt. Ett tredje vanligt namn för den Högsta varelsen är "himmelsguden" eller "Himmelens Herre".

[9. Reflektion och värdering: anser du att namnet Fader passar på föreställningen om en Gud?]


Till detta kommer det faktum att denna högsta varelse uppfattas som moraliskt rättvis och god. Hans svar på alla beteenden som är moraliskt dåliga är att hata det och straffa dem. Det moraliska livet hos dessa primitiva kulturer är till stor del bestämt av deras förståelse av denna moraliska högsta varelse som utdelar straff eller belöning. Vissa etnologer har hävdat att alla de primitiva folken vi känner till har någon variant av denna ursprungliga monoteism, men denna teori är under debatt. Vi kan  dock notera att det är odiskutabelt att de flesta har den. Vi kan alltså inte tala om en evolution som lägger monoteismen sent i utvecklingen. De empiriska bevisen stöder inte en sådan teori. De flesta forskare som studerat denna primitiva antropologi har noterat hur nära judendomen, kristendomen och islam deras monoteism ligger.

[10. Reflektion och värdering: anser du att det borde finnas en högsta moralisk makt?]


Polyteism och pluralism vad gäller gudar tycks ha uppstått senare när olika kulturer blandats och sammansmälts, i synnerhet då en sådan kultur har besegrat en annan. Vi kan därför anta att när sådana kulturer bildat större riken har antalet gudar och kulter ökat ännu mer. Vi kan kalla detta "pantheon-effekten": gör fred med grannkulturen eller den kultur du besegrar genom att inkorporera deras gudar och lägga dem till listan på de egna.

[11. Reflektion och värdering: anser du att polyteism kan fungera lika bra som monoteism? Finns det något skäl att anse att monoteism står högre?]


Ur detta perspektiv har alltså den religiösa historien handlar om regression, inte utveckling, och om devolution, inte evolution. Kulturer har gått från en enda gud till många gudar och slutligen i vår moderna tid till att varje person är en gud åt sig själv. Detta är en förenkling men den tycks vara den som kommer närmast sanningen. I detta sammanhang ter sig judendomen som ett märkligt undantag från regeln. Judendomen kan snarare förstås som ett återvändande till en tidigare religiös och enkel monoteism - en form av religion som gått förlorad i mer "avancerade" kulturer och en form av religion som de antika judarna ofta föll bort från. I den judiska historien ser vi dessutom hur ekonomiska, politiska och sociala relationer med andra folk ständigt underminerar deras egen monoteism och inför en rad andra gudar, såsom t. ex. Astarte och Baal. Om och om igen tvingades judarna återvända till sin rena form av religion för att rädda sin identitet som folk och kultur.

[12. Reflektion och värdering: anser du att strävan efter tro på en enda Gud är en riktig eller bra strävan?]

Min ateism skapades emellertid inte av intellektuella skäl i första hand utan av sociala och psykologiska - fast jag inte var medveten om dem när det hände. Dessa skäl diskuteras sällan fast det finns många skäl att tro att psykologiska och sociala skäl spelar större roll för människor religiösa övertygelser än rent rationella argument.

[13. Reflektion och värdering: anser du att det ligger psykologiska skäl bakom att vissa tror eller vissa är ateister?]


Generell socialisering

En viktig motiverande faktor i tonåren till ateism är social oro. Jag själv var generad över att komma från mellanvästern, det var att komma från den trångstynta och tråkiga bushen. Det var verkligen inte särskilt romantiskt att komma från ställen som Cincinnatti, Ohio och från en blandning av tysk-engelsk-svensk bakgrund - mycket medelmåttigt! Dessutom, förutom att komma från en tråkig och socialt undemålig plats, ville jag verkligen komma in i en ny och glamorös värld, en sekulär värld och jag ville känna mig bekväm där. Jag är övertygad om att liknande motiv har påverkat millioner unga människor som vill komma någonstans i världen under de senaste tvåhundra åren. Tänk t. ex. på de italienska eller judiska getton som så många människor i Amerika flytt från - med bittert besvikna fundamentalistiska föräldrar i bakgrunden. Trycket från denna generella socialisering har drivit mängder tonåringar bort från tro på Gud och allt som symboliserar det religiösa livet.

[14. Reflektion och värdering: anser du att man bör ge upp sin tro om den inte passar i den nya miljö man mommer till genom studier eller jobb?]


Jag minns ett seminarium på en kurs på universitet där alla i gruppen berättade om hur generade de var för sin bakgrund och hur de upplevt det sociala trycket att lämna det gamla religiösa livet och bli "moderna". En av eleverna försökte komma ur sin baptistiska bakgrund, en annan ville helt lämna sin småstad och mormonska bakgrund; en tredje försökte distansera sig både känslomässigt och intellektuell från det judiska getto i Brooklyn som han kom från. Den fjärde var jag själv.

[15. Reflektion och värdering: anser du att det ligger något frigörande i att lämna sin bakgrund och gå över till en ny livsstil?]



Specific socialisering

En annan viktig motiverande faktor till ateism var att jag ville bli helt accepterad av de betydande forskarna inom mitt område, psykologi. Jag ville framför allt bli accepterad av mina lärare på universitetet. Som forskarstudent blev jag helt och hållet socialiserad av den specifika akademiska forskarkulturen inom facket psykologi. Mina lärare på Stanforduniversitetet kunde vara av olika uppfattningar om allt inom ämnet psykologi men två saker hade de gemensamt: en intensiv jakt på karriär och avvisandet av religionen. Precis som man lär sig att klä sig på ett visst sätt som universitetsstudent, lär man sig tänka på ett visst sätt. Man klär på sig rätt idéer och rätt attityder, vilket innebär bl. a. ateism. Jag ville ha så få hinder som möjligt för min karriär.

[16. Reflektion och värdering: anser du att det inte passar med religion på forskningsnivå?]


Personlig självständighet

Efter franska revolutionen och det amerikanska inbördeskriget karaktäriseras samhället i västerlandet av en överdriven önskan att vara oberoende som individ och person. Att vara en självständig skapare av sig själv, oberoende av andra, att vara autonom och autentisk har blivit allmänna ideal. Alla beundrar en person som går sin egen väg och struntar i vad alla andra säger. Denna psykologi passar den ensamma manliga tonåringen mycket bra. Men denna attityd utvecklas lätt till ett frikopplande från allt utom det egna egot och stöder en ateistisk inställning till religon. För mig och för många andra var denna förtrollning i att vara ett oberoende ego, ett skäl till ateism.

[17. Reflektion och värdering: anser du att ditt ego är viktigare än Gud? Att egoismen är en bra religion?]


Personlig bekvämlighet

Till listan på ytliga men icke desto mindre starka irrationella motiv till ateism måste vi lägga den personliga bekvämligheten. Det är ett faktum att i den nyhedniska och sekulära värld som vi har idag, är det mycket obekvämt att vara troende och att leva ett religiöst liv. Man måste ge upp många njutningar (här kan var och en tänka själv) och jag var inte villig att göra det. Dessutom tar religiös tro en hel del tid av dagen, inte bara att gå i kyrkan på söndag. Att leva sin tro kräver mycket mer än det. Bön, läsning, goda handlingar, kontemplation, tar alla tid. Jag hade alldeles för mycket annat att göra.

[18. Reflektion och värdering: anser du att religion gör livet obekvämt?]


Viljans problem

Man kan tro att dessa skäl till ateism bara gäller känslokalla unga män som jag själv. Men människor i alla åldrar, både män och kvinnor kan ha samma skäl för att undvika religiös tro. När allt kommer omkring, om det inte finns någon Gud och allt endast är materia i olika komplicerade former, om ateismen är sann, så finns heller inget liv efter detta, ingen himmel, inget helvete, ingen dom. Som den ryske författaren Dostojevskij skrev: Om Gud är död är allt tillåtet.

[19. Reflektion och värdering: anser du att Gud är död och allt är tillåtet? Att det vore jobbigt om Gud fanns?]


På ett betydligt enklare sätt än Dostojevskij tog jag ett liknande motto: Ha så kul som möjligt! Darwinismens logiska konsekvenser (när den inte bara är en teori om biologiska förändringar) är ateism, materialism och framför allt fri sex. Detta gjorde darwinismen mycket populär. Som Stanely Jaki noterar: "Ingen mindre än Aldous Huxley har erkänt att fri sex är den största och huvudsakliga fördelen man får genom att aceeptera The Origin of Species.

[20. Reflektion och värdering: anser du att fri sex är ett bra argument mot att tro på Gud?]

Mortimer Adler, den amerikanske filosofen, har arbetat mycket med frågan om Gud och religiösa människor. I en av sina böcker (How to think about God: A Guide for the Twentieth-Century Pagan, 1980) behandlar han argumenten för Guds existens på ett grundläggande sätt men avstår ändå i slutet från att själv tro på dem. Han stannar kvar, som han säger, bland "den stora massan av religiöst oengagerade". Adler visar oss att problemet är mer viljans än intellektets. I sin självbiografi (Philosopher at large, 1976). Han medger där att han flera gånger varit nära den religiösa tron men förstått att problemet ligger i viljan, inte i tänkandet. Att bli religiöst troende, säger han, skulle medföra en ordentlig förändring i hans livsstil, en grundläggande förändring i alla de små val han gör till vardags och framför allt en förändring i de saker han hoppas på och söker. Han medger att det helt enkelt handlar om att han inte vill leva upp till att vara en genuint religiös människa.

[21. Reflektion och värdering: anser du att du vill ha en livsstil som inte går ihop med att tro på Gud?]


Här har vi alltså en mogen filosof och hans klara beskrivning av ateismen för sin egen del. Att vara seriöst troende är svårt, det är för besvärligt. I mitt eget fall ser jag idag att min ateism berodde på det sociala trycket att passa in i en nyhednisk miljö. Den kom av mitt professionella behov av att bli accepterad inom den akademiska psykologin. Den berodde på mitt personliga behov av oberoende och ett bekvämt liv. Den intellektuella grunden för min ateism visar sig för mig, som för många andra, vara mycket mer en ytlig rationalisering än en förnuftig hållning.

[22. Reflektion och värdering: anser du att ateismen psykologiskt sett är en bra val? Eller kan man inte välja här?]