 |
 |
|
 |
||
How
To Meditate
|
1975 öppnade Dom John Main
OSB, det första centret för Christian Meditation
i sitt kloster i London. Han hade återupptäckt en enkel tradition
att be i tystnad, en form av kontemplativ bön bland de tidiga kristna,
bland de so ibland kallas Ökenfäderna. Det blev uppenbart för
honom att denna tradition hade relevans idag och inte endast för munkar.
Det kunde också vara relevant för en förnyelse bland klosterfolk,
men framför för alla människor.
Meditation är något enkelt och praktiskt. Det handlar om erfarenhet snarare än teori. Det är ett sätt att vara snarare än ett sätt att tänka. Ja, mer än så, med tanke på den förändring på djupet som meditationen skapar i oss, är det mer än en bönemetod, det är en livsväg, ett sätt att leva från centrum i sin varelse. Meditationen är kristocentrisk, vilket betyder att den är inriktad på Kristi egen bön som ständigt flödar ut i människans djup genom den Heliga Anden. Djupare än varje idé om Gud är Gud själv. Djupare än våra föreställningar är verkligheten Gud. Genom denna meditativa väg med sin rena bön lämnar vi alla tankar, ord och föreställningar bakom oss. Vi inriktar oss helt och hållet på Guds Rike. På det här sättet lämnar vi egot bakom oss, vi låter oss dö och återuppstå till vårt verkliga jag i Kristus själv. Meditation är den dimension som saknas i kristet liv idag. Det utesluter inte andra former av bön, tvärtom fördjupas vår vördnad för sakramenten och läsningen av skrifterna. Laurence Freeman OSB "Var stilla och vet att jag är Gud" Meditation innebär att komma till stillhet både i kropp och i ande. Det märkliga är att vi i denna värld av distraktioner enkelt kan komma till denna tystnad. Att gå till den stillheten och tystnaden betyder att ägna tid till det, tid och energi och framför allt kärlek. Det sätt vi använder på denna pilgrimsfärd är att recitera en kort fras. Denna fras kallas ofta mantra nu för tiden. Mantrat är något som vänder vår uppmärksamhet bort från oss själva, ett sätt att liksom dra oss bort från våra egna tankar och bekymmer. Meditationen åstadkommer en harmoni i oss, en harmoni i kropp, medvetande och ande. Detta vill också psalmisten i GT när han skriver: Var stilla och vet att jag är Gud. I meditationen styr vi undan medvetandets sökarljus bort från oss själva. I meditationen tänker vi inte på Gud. Vi föreställer oss inte alls Gud. Det är något större än så vi gör. Vi vill vara med Gud, vara med Jesus, vara med Hans heliga ande. I meditationen lämnar vi tankarna, även de heliga tankarna. Meditation ägnar sig åt att vara, inte åt att tänka om varat. Vårt syfte i den kristna meditationen är att låta Guds tysta närvaro blir klar för oss, ge oss verklighet och mening, form och målmeevetenhet i allt vi tar oss för, ge oss det vi bör vara i livet. Meditationens uppgift är alltså att tysta våra distraherade huvuden, stilla oss och göra oss uppmärksamma. Praktisk och enkel För att meditera bör vi helst hitta en lugn plats. Vi sätter oss i upprätt ställning. Vi sluter ögonen mjukt. Vi sitter avslappnat men med uppmärksamhet. Tyst och inom oss börjar vi säga frasen. Vi rekommenderar frasen ma-ra-na-ta. Den är ytterligt enkel. Vi säger den så här: ma-ra-na-ta. Fyra stavelser, lika mycket betoning på varje. Några säger de fyra stavelserna tillsammans med utandningen eller inandningen. Hastigheten på stavelserna bör vara tämligen långsam, tämligen rytmisk. Maranata är arameiska, det språk Jesus själv talade. Det betyder "Kom Herren Jesus!" och ingår i mässans text som svar på "Trons mysterium". Det är troligen den allra äldsta kristna bönen. Paulus avslutar sitt brev till korintierna med denna bön. Johannes avslutar sin Uppenbarelse med den. Vi lyssnar till mantrat när vi mjukt och kontinuerligt säger det. Vi behöver inte tänka på något särskilt, inte föreställa oss något andligt. Meditation har inte med dagdröm eller passiv tystnad
att göra. Det gäller istället uppmärksamhet och vakenhet.
Om tankar och bilder dyker upp betraktar vi dem under meditationen som
distraktioner. Vi återvänder enkelt till att säga ordet
igen. Vi använder inte någon energi till fösa undan distraktionerna
utan ignorerar dem helt enkelt. Vi ignorerar dem genom att recitera mantrat
en gång till och en gång till. Vi återvänder troget
och lojalt till meditationen morgon och kväll 20-30 minuter per gång.
Bönens pilgrimsfärd Meditation är en pilgrimsfärd till vårt centrum, till vår mitt, till vårt hjärta. Att vistas i hjärtats enkelhet kräver emellertid diciplin och till och med mod. Vi behöver här tro, vi behöver enkelhet, vi behöver vara som barn. Trogenhet och tålamod i meditationen ger oss djupare kontakt med tystnaden. I denna tystnad leds vi in i ett mysterium, Guds evighet och tystnad. Detta är vad meditationen inbjuder till: att släppa oss själva och vara med Gud. Var och en av oss är kallade till den kristna bönens innersta väsen, livets fullhet. Vad vi emellertid behöver är den ödmjukhet som gör det möjligt att gå denna väg troget under några års tid så att Kristi bön verkligen blir en grund för vårt liv. Meditation är det som de tidiga kristna kallade ren bön. Denna rena bön är en gåva med en så enorm magnitud att vi måste ta emot den gradvis och mjukt. När vi börjar med denna bön kan vi inte förstå dess enkla storhet och dess märkliga karaktär. Varje gång vi sätter oss för att meditera ännu en gång går vi in till denna verklighet lite djupare, lite mer trosvisst. Genom att erfarenheten av kärlek ligger i centrum av meditationen blir vi som människor mer kärleksfulla i vardagen och i relation till andra. Meditation är inte bara en nödvändig grund för det kontemplativa livet utan utgör ett också ett villkor för ett fullödigt mänskligt liv.
"The wonderful beauty of prayer
is
Dom John Main OSB (1926-1982)
|
|
