DET PERFEKTA |
|
|
|
|
|
Kan vi människor nå särskilt långt i moralisk perfektion? Eller är vi alla tveksamma, svaga och förvirrade varelser? Rockgruppen Flyleaf använder denna text i låten "Perfect": Sick of circling the same road
En del moralfilosofer menar att målet är moralisk perfektion och att vi måste sätta ribban så högt som möjligt för att bli tillfredsställda med vår moraliska strävan. Men hur ska detta gå till? En person som ofta och tålmodigt gör goda handlingar mot andra, uppnår efter en tid en viss kvalitet både vad gäller handlingarna och i sin egen karaktär. Omgivningen uppfattar dessutom en sån person som mer pålitlig än andra. Denna kvalitet, snarare än den enskilda handlingen, är det som många moralfilosofer menar vara vägen till det perfekta moraliska livet - ett liv som ingen människa kan nå helt och hållet men som de flesta ändå skulle vilja uppnå. [1. Reflektion och värdering: Anser du att man ska försöka komma sånära det perfekta som möjligt i sitt liv? Eller är det alltför uppstressande att tänka så?] Istället för att diskutera och definiera vad som är goda handlingar vill många tänkare istället koncentrera sig på denna kvalitet och kalla den för "dygd". Det är en viktig distinktion. Om vi endast koncentrerar oss på den goda handlingen uppstår en del problematiska situationer. Vi skulle kunna tänka oss att om bara vi utför den goda handlingen så spelar det ingen verklig roll varför vi gjorde den, eller om vi gjorde den frivilligt eller under hot, om vi gjorde den glatt eller med stark irritation, om vi var rädda för vad folk skulle tycka eller om vi gjorde handlingen för sin egen skull. Sanningen är ju att goda handlingar som görs av fel motiv inte bygger särskilt goda karaktärer och inte leder till personens egen dygd eller perfektion. Just detta byggande är emellertid det som de flesta menar med moralisk utveckling. Om en dålig tennisspelare slår väldigt hårt, inte för att han inser att styrkan behövs i just det slaget, utan för att är förbannad, kan hans slag genom stor tur vinna ett game, men det hjälper honom inte att bli en pålitilig och god spelare. [2. Reflektion och värdering: Anser du att motivet är det viktiga i moralen? Eller kan en handling vara god fast personen har ett lågt motiv?] Man kan också tänka sig att en moraliskt medveten Gud helt enkelt kräver lydnad av en rad regler. Ibland framställs religionen som ett sådant lydande. Men närmare filosofiska studier visar nästan alltid att det är en särskild sorts människa som Gud vill få fram genom etiken. I kulturer som annars moraliskt sett är tämligen olika finns i regel en tanke att människan utvecklas etiskt från ett enkelt regellydande till en alltmer perfekt moralisk karaktär. Regler och bud är till för att utveckla människors karaktär, inte för att hålla dem i schack mot sin vilja. [3. Reflektion och värdering: Anser du att religionen behövs för att människor ska utveckla en inre moralisk karaktär? Eller kan religionen hindra en moralisk utveckling?] Ibland påpekas att dygder bara är aktuella för det liv vi lever på jorden och att de därför endast är ett sätt att en tid anpassa sig efter en viss plats och en viss grupp - vilket kan gå bra utan egen övertygelse. Om det nu finns ett liv bortom jordelivet borde inte detta liv kräva att vi ska vara modiga, rättvisa eller ärliga. All moralisk strävan borde vara över då. Studerar vi t ex den kristna filosofin ser vi att det är visserligen sant att vi inte behöver vara modiga inför faror i nästkommande liv. Men det kommer finnas alla skäl att anta att vi måste vara den sorts moraliska personer som vi tränade oss till på jorden. Poängen är inte att Gud vägrar ta emot en själ i den framtida världen på grund av att vissa moraliska karaktärsdrag saknas. Poängen är att om en person inte har i alla fall en elementär början till moralisk karaktär inombords, så kan heller inga yttre omständighet någonsin bilda en "himmel" för dem. En sån person kan ju knappast vara lycklig i den form av stark, djup och stabil glädje som avses med begreppet "himmel". [4. Reflektion och värdering: Anser du att en medveten tillvaro efter kroppens död kan ha med moral att göra? Måste en sådan livsform vara god?] Den sociala moralen uppfanns inte med kristendomen, den fanns långt innan och förstärktes i stora endast av Nya Testamentet. Den gyllene regeln "Gör mot andra vad du vill de ska göra mot dig" var en urgammal summering som även Jesus använde i sin undervisning om moral. De flesta stora moralfilosofer introducerar sällan eller aldrig nya moraliska läror utan ger liv åt de gamla. Som Samuel Johnson sa: "Folk behöver komma ihåg mycket mer än de behöver bli undervisade om något nytt". Det verkliga arbetet för moralfilosofen verkar vara att åter och åter igen föra oss tillbaka till de gamla enkla principerna - som vi alla så ofta försöker undvika. [5. Reflektion och värdering: Anser du att en gammal moral fortfarande kan vara hållbar? Eller måste moralen förnyas?] Den moralfilosofi som söker det perfekta har inte något utarbetat program för en politik som ska leda människor till allt djupare dygd och inte heller någon modell för ett visst samhälle vid en viss tidpunkt. Det är nästan omöjligt. Moralisk perfektion är avsedd för alla människor vid alla tider. Ett socialt program som fungerar vid en viss tid och ett visst samhälle passar inte vid andra tider och andra sociala grupper. När moralfilosofen säger: Ge de hungriga mat! undervisar den inte om hur man lagar mat. När den säger: Studera skrifterna! undervisar den inte om hebreiska eller grekiska. Moralfilosofin ersätter inte kokkonsten eller språkvetenskapen. Snarare fungerar moralfilosofen som en dirigent som får instrumenten att spela samfällt för att skapa en enda symfoni. Moralfilosofin är en energikälla som alla olika människor kan hämta näring från. [6. Reflektion och värdering: Anser du att en klok bok från antiken kan ge dig något idag? Tror du de tio budorden från Gamla Testamentet ännu håller?] Många vänder sig till kyrkor för att få ledning i moralfrågor. Det kan naturligtvis gå bra om de finner goda moralfilosofer där. De flesta präster är dock inte moralfilosofer. Om kyrkan utbildade ekonomer, politiker och domare skulle troligtvis samhället bli ett moraliskt godare samhälle. Men så är inte fallet. Om kyrkan sysslade med handlingsprogram för alla ekonomer, politiker och domare skulle sannolikt inte många bry sig om det. Prästen är inte utbildad eller kallad till att skapa ett sådant etiskt handlingsprogram utan är specialiserad på människans eviga själ och sakramenten. Vi ber inte prästen om handledning i etik eller politik utan något väldigt annorlunda. Moralfilosofen låter människor själva stå för arbetet på den moraliska perfektionen. Tillämpningen av moralen i en fackförening, skola eller en domstol måste komma från personer som är fackföreningsmän och advokater och lärare. Det måste komma inifrån. Precis som god litteratur kommer från goda författare, inte bara skickliga och framgångsrika och precis som goda familjer kommer från goda individuella mammor och pappor, inte från socialstyrelsen. [7. Reflektion och värdering: Anser du att kyrkliga eller religiösa människor har bättre moral? Eller att kyrkorna ska undervisa samhället i moralfrågor?] Nya Testamentet (NT) ger oss faktiskt en liten antydan om vad ett moraliskt gott samhälle är. Kanske är det mer än vi kan ta emot. Ett samhälle skildras i NT där det inte finns några parasiter eller några som bara åker med utan att bidra. En person som inte arbetar bör heller inte äta, står det. Varje individ förväntas bidra till något gott med sitt dagliga arbete. Redan så långt befinner vi oss på 2000-talet långt bakom. Vi har ännu inte ett sådant samhälle. Många lever på olika former av brottslighet, ännu fler deltar i handel med skadliga produkter. Vidare skildrar NT ett samhälle där inga onödiga eller lyxbetonade struntartiklar produceras. Inga oärliga försäljningsmetoder används. Inga skrytsamma eller falska informationskampanjer bedrivs. Ingen tjänar oförtjänt stora summor på andras behov. NT skildrar ett samhälle med många vänstervärderingar. Men samtidigt beskrivs ett samhälle där alla lyder och visar både yttre och inre respekt inför alla myndigheter som är tillsatta på ett rättvist sätt. Barn lyder sina föräldrar och kvinnor lyder sina män -- något som är tämligen impopulärt i vår tid. Men framför allt skildras ett samhälle där glädje dominerar. Sång och dans, jubel och fest, är vanliga inslag. Oro och ångest är främmande för detta samhälle. Dygder som artighet och hövlighet är prisade dygder i detta NT-samhälle. [8. Reflektion och värdering: Anser du att NT-samhället är önskvärt? Är det realistiskt?] Om NT-samhället fanns någonstans på jorden och vi besökte det, skulle vi troligen resa därifrån med en märklig blanding av intryck. Vi skulle tycka att det ekonomiska livet var väldigt socialistiskt upplagt men att familjelivet och det sociala livet i övrigt var väldigt gammalmodigt, kanske till och med ceremoniellt och en smula aristokratiskt. Många av besökarna skulle gilla något men de flesta skulle inte gilla NT-samhället som helhet. Och något är nog inte att förvänta om ett moraliskt perfekt samhälle presenteras för oss. Trots att de flesta tänkande människor håller med i princip om NT-samhällets etik har vi alla gått ifrån det på olika vis. Många moralfilosofer pläderar för ett samhälle som är ett modifierat NT-samhälle, modifierat så som den enskilde filosofen vill ha det. Vi finner hos Thomas Hobbes en lydnad, hos John Locke den moraliska dygden, hos Swift respekten och hos Rousseau frihetens lust och glädje. Alla tar fram några sidor och glömmer de andra. Därmed kan moraliska grupper och polititiska rörelser kämpa mot varandra och alla ha rätt på sitt sätt. [9. Reflektion och värdering: Anser du att både vänsterpolitik och högerpolitik har rätt på olika sätt? Eller finns det en socialpolitisk rörelse som har rätt på alla vis?] Ett moraliskt råd vi fått från de gamla grekerna och även från den äldre judiska traditionen liksom de medeltida kristna filosoferna, men som helt bortses från idag är detta: ta inte ränta på utlånade pengar. Att låna mot ränta är idag grunden för vårt ekonomiska system. Har vi då fel när vi hävdar att det är moraliskt riktigt att låna ut mot ränta? Vissa filosofer hävdar att Moses, Aristoteles och Thomas Aquinas inte kunde förutse den aktiebörs vi har idag. De tänkte dessutom endast på den utlånande individen, inte företag och regeringar.Tre stora civilisationer har emellertid tidigare förbjudit räntan. Vi baserar vår ekonomi på den. Att skänka till fattiga är en moralisk dygd i NT-samhället. I den liknelse som handlar om getter och får -- vilka som kan komma till himlen och inte -- är denna princip om hjälp till den fattige en avgörande dygd. Idag hävdar många att ett gott samhälle inte ska ha fattiga, det ska vara så organiserat att de fattiga inte finns. Det är en gemensam politisk fråga, inte en individuell moralisk plikt. Men samtidigt kan vi tänka att detta inte utesluter den individuella skyldigheten att hjälpa fattiga. De flesta av oss känner nog alltid att vi skänker för lite. [10. Reflektion och värdering: Anser du att ränta är omoraliskt? Anser du att alla individuellt bör skänka pengar till fattiga?] För de flesta ligger hindret till att hjälpa fattiga inte i vårt begär för lyx eller kärlek till pengar utan i en rädsla för ekonomisk osäkerhet. Detta skulle ses som en frestelse i NT-samhället. Ibland hindrar även vår stolthet att vi hjälper fattiga. Vi skänker hellre där det syns -- någon känd form av välgörenhet, någon stor gala. De flesta människor vill finna något gott i vårt samhälle och försvara det. De som hänvisar till det moraliskt perfekta eller till NT och den kristna traditionen hämtar argument för något som redan sker i samhället och försvarar detta. Men samtidigt undviker vi andra saker som vi borde göra. Vi är som elever som inte vill acceptera lärarens auktoritet men samtidigt hävdar att vi gör som han säger i vissa hänseenden. Andra saker som vi inte gör vill vi helst inte prata om. Vi talar då om "ålderdomligt" eller "överdriven lydnad". Därför kommer det moraliskt perfekta samhället inte att bli verkligt förrän alla uppriktigt vill ha det. Vi kan upprepa: Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig ! tills vi blir blåa i ansiktet av ansträngningen, men vi kan inte utföra det förrän vi uppriktigt älskar vår nästa som oss själva. Den sociala moralen kräver en inre byggnad som vi ännu inte har. Den långa omvägen blir till slut de kortaste vägen till målet. [11. Reflektion och värdering: Anser du att regeln att älska sin nästa såsom sig själ är en riktigt regel? Hur förklarar du den?] NT-samhället sätter kärleken i högsätet, både den till nästan och den till Gud. I äktenskapet menar man att kärleken får ett viktigt uttryck. Men många moralfilosofer har kritiserat äktenskapet som en borgerlig och ensidigt heterosexuell institution som ofta bundit upp kvinnor och isolerat individer i kärnfamiljen. Men vilken moral innebär äktenskapet? Återigen ser vi en strävan efter det perfekta. Det traditionella kristna äktenskapet såsom det skildras i NT lägger inte något främmande på den passion mannen och kvinnan känner inför varandra. Men äktenskapet fordrar någonting av bådadera. Detta som fordras finns redan med i den naturliga attraktionen som två förälskade känner. Det ligger i den naturliga åtrån att vara trogen den andra. Lusten och attraktionen har enligt denna tradition själva troheten i sig själva från början. Det läggs inte på utifrån. [12. Reflektion och värdering: Anser du att kärleken hör ihop med troheten? Varför är trohet moraliskt högre än otrohet?] Men skilsmässostatistiken tycks säga något annat. Många teorier under 1900-talet utgick dessutom från att lust och attraktion kunde separeras från trogen kärlek och detta gjorde skilsmässan enklare. Löftet jag ger när jag är kär och på grund av att jag är kär innebär att vara trogen min älskade så länge jag lever, så ser den kristna moralfilosofen på saken. Löftet innebär naturligtvis att jag är trogen även när jag upphör vara kär. Synen på moral och ärligt löfte utgår från att ett löfte gäller något jag verkligen kan utföra, inte en symbolisk omöjlighet som man säger för det att det låter fint. Ingen kan lova att han eller hon kommer att fortsätta känna på ett visst sätt. Ingen kan lova attraktion och förälskelse. Det vore som att lova att aldrig mer ha huvudvärk eller som att lova att alltid i fortsättningen vara hungrig. Löftet går ut på något annat. [13. Reflektion och värdering: Anser du att kärlek och löfte hör ihop? Är inte det två helt skilda saker?] Kritiker har kring detta "perfekta" äktenskap betonat att det är meningslöst att tvinga ett par att leva ihop år efter år fast de inte längre är kära i varandra. Det finns naturligtvis ett sunt förnuft i att fortsätta leva tillsammans. Man ger ett hem åt barnen. Man skyddar kvinnan som kanske offrat en karriär för att vara hemma med barnen. Man skyddar kvinnan från att bli lämnad när mannen i 45-årsåldern hittar en yngre vackrare kvinna och erfar förälskelse igen. Men det finns också ett annat skäl som säkerligen många känner igen. Det är lite svårt att förklara detta skäl. Det är svårt därför att många inte förstår att när B är bättre än C så kan faktiskt A vara ännu bättre än B. Många tycker om att tänka i svart-vitt, i gott och ont, inte i gott-bättre-bäst och motsvarande dåligt-sämre-sämst. Men här måste vi tänka så för att se äktenskapets moraliska dygd. [14. Reflektion och värdering: Anser du att hemmet och familjen är moralilskt viktiga saker? Bör kärlek ha med dem att göra? Eller ska man skilja på dessa saker?] Att vara kär och känna attraktion är enligt NT ett fantastiskt tillstånd. Det är ett tillstånd som gör oss gott på flera sätt. Det gör oss generösa, modiga, det öppnar våra ögon för all möjlig sorts skönhet, inte bara den älskades, det underordnar den rent animaliska sexualiteten under en högre princip. Vi märker hur kärlek besegrar lust och integrerar den. Ingen förnekar att förälskelse är vida bättre än simpel sensualitet och kall självupptagenhet. Här varnar moralfilosofin oss. Det tokigaste vi kan göra ut filosofisk synpunkt är att ta en viss given impuls i vår natur och göra den impulsen till ett mål att följa framför allt annat. Att vara kär och attraherad är något gott men inte det bästa. Det finns många saker som är sämre men samtidigt många saker som är bättre. Man kan inte basera ett liv på att vara kär. Det är nobel känsla men det är alltid fortfarande en känsla. [15. Reflektion och värdering: Anser du att det är tokigt att sätta en viss känsla högst och söka efter den? Eller kan livets mål för dig vara just ett visst tillstånd?] Ett emotionellt tillstånd kan inte förväntas vara detsamma över tid, det kan inte förväntas vara detsamma ens en kort tid. Kunskap varar, principer varar, vanor kan förbli mer eller mindre permanenta. Men tillstånd kommer och går. Hur mycket vi än skildrar förälskelsen i filmer och romaner, kommer den inte att förbli sig själv. Den går alltid förlorad. När en saga slutar med orden "...och så levde de lyckligt i alla sina dagar." betyder det inte att de kände varje dag vad de kände dagen innan de gifte sig. Det vore högst beklagligt om det skedde: för vem skulle stå ut med förälskelsens intensitet ens i fem år? Vad skulle hända med aptiten, med sömnen, med arbetet, med vännerna? Att vara kär är alltså inte det perfekta. Att sluta vara förälskad är inte att sluta älska enligt NT-moralen. Att älska är inte endast ett emotionellt tillstånd. Det är snarare en fördjupad enhet, en verksamhet där man använder viljan och medvetet förstärker kärleken med vanehandlingar. I det kristna äktenskapet tänker man sig dessutom en förstärkning från ovan, kallat nåd, vilket gör att man viger sig inför en vigd präst. Poängen är att ha denna kärlek inför varandra även när man inte tycker om varandra. [16. Reflektion och värdering: Anser du att det går att älska en person man inte tycker om ibland? Tänker du gifta dig i kyrkan? Varför?] Här närmar vi oss också perfektionen i att älska sin nästa som sig själv. Vi älskar oss själva även i situationer där vi inte tycker om oss själva, även i situationer där vi hatar det vi gjort. På samma sätt älskar vi i ett äktenskap en person som vi ibland inte tycker om, ibland till och med hatar. Dessutom kan denna kärlek uppehållas när den andra är kär i någon tredje person. Förälskelsen ledde de två till att lova trohet. Kärlek och trohet integrerades. Kärleken gör det sedan möjligt att under många år hålla det löftet. Äktenskapet drivs med detta bränsle, denna kärlek som är något annat än specifika emotionella tillstånd och som fungerar även i situationer där förälskelser i främmande personer uppträder. Förälskelsen var explosionen som startade äktenskapet. [17. Reflektion och värdering: Anser du att kärleken är slut när man blir kär i någon annan? Eller kan man älska varandra trots att någon är kär i en främmande person utanför äktenskapet?] Trohet är i denna form en moral som närmar sig perfektionen. I filmer och romaner skildras ofta längtan efter nya förälskelser på ett förskönande sätt och mycket sällan framhävs troheten som den verkliga kärleken. Det är kanske därför moralfilosofer gärna hänvisar till äldre "gammalmodiga" skrifter och principer. Skulle vi följa moderna romantiska filmer och romaner så skulle allt familjeliv snart vara över. Det tar emellertid både tid och filosofisk tankemöda att så att säga deschiffrera oss bort från falska bilder av attraktion och förälskade tillstånd tillbaka den realistiska kärleken.
.
|
|
|
|