Filosofi

Driftlära

[Ur Psykoanalysens huvudlinjer, kap.II]

Detets makt uttrycker individens egentliga livssyfte.

Det består i att tillfredsställa de medfödda behoven. Något syfte
att hålla sig kvar i livet och medelst rädsla skydda sig mot faror kan
inte tillskrivas detet. Detta är en uppgift för jaget, som också har
att finna det mest gynnsamma och minst farliga sättet att nå
tillfredsställelse med avseende på yttervärlden.

[1. Reflektion och värdering: Anser du att ditt liv går ut på att tillfredsställa dina behov? Vilka behov tänker du på? Tror du att ditt jag huvudsakligen sysslar med att hitta det minst farliga sättet att tillfredsställa dina behov?]

Överjaget kan kanske göra nya behov gällande, men dess huvudfunktion
förblir att sätta gränser för tillfredsställelsen.

De krafter vi antar bakom detets behovsspänningar kallar vi
drifter. De representerar de kroppsliga kraven på själslivet. Trots
att de är den yttersta orsaken till varje aktivitet, är de konservativa
till sin natur; från varje tillstånd som en individ uppnått utgår en
strävan att återställa detta tillstånd, så snart det lämnats.

[2. Reflektion och värdering: Tror du att dina drifter är yttersta orsaken till varje aktivitet i ditt liv? Eller spelar dina tankar och värderingar större roll än drifterna?]

Man kan alltså urskilja ett obestämt antal drifter och gör det vanligtvis ock-
så. Den för oss väsentliga frågan är om man inte skulle kunna återföra
alla dessa mångahand drifter på några få grunddrifter. Vi har
fått veta att drifterna kan ändra sitt mål (genom förskjutning) och
att de också kan ersätta varandra genom att energin från en drift
övergår till en annan. Den senare processen är ännu föga förstådd.

[3. Reflektion och värdering: Vilka grunddrifter anser du att ditt liv styrs av? Eller har inte drifterna makten?]

Efter lång tvekan och vacklan har vi beslutat oss för att anta endast
två grunddrifter, Eros och destruktionsdriften. (De båda motsats-
paren självbevarelsedrift-artbevarande drift och jagkärlek-objekt-
kärlek faller fortfarande inom Eros.) Den förra av dessa grunddrif-
ter har som mål att ständigt frambringa allt större enheter och be-
vara dem i det tillståndet, alltså att sammanbinda; den senares mål
är tvärtom att upplösa samband och att på så sätt förstöra tingen.

[4. Reflektion och värdering: Känner du igen dessa två drifter i dig själv, alltså dels den erotiska driften, dels lusten att förstöra? Kan eros stå för något större än rent sexuell drift?]

Vad gäller destruktionsdriften kan vi hålla i minnet att dess yttersta
mål tycks vara att överföra det levande till oorganiskt tillstånd.
Därför kallar vi den också för dödsdrift. Om vi antar att det levan-
de kommit senare än det livlösa och uppstått ur detta, så passar
dödsdriften in i den tidigare nämnda formeln som säger att en drift
strävar mot en återgång till ett tidigare stadium.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att det finns en dödsdrift i alla människor, en drift till att försätta det levande i dött tillstånd?]

På Eros (eller kärleksdriften) kan vi inte tillämpa denna formel. Det
skulle förutsätta att den levande substansen en gång var en enhet
som sedan slets sönder och som nu strävar efter återförening.
I de biologiska funktionerna motverkar de båda grunddrifterna
varandra eller kombineras med varandra. Så är akten att äta en för-
störelse av objektet med införlivande som slutmål och sexualakten
en aggression med syftet att nå den intimaste förening.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att det finns aggression i sexualakten? Tror du att ätandet är en form av destruktiv drift?]

Att de två grunddrifterna på detta sätt både samverkar och motverkar var-
andra ger upphov till hela brokigheten i livsföreteelserna. Analogin
mellan våra båda grunddrifter leder bortom det levandes område
till det motsatspar som härskar i den oorganiska världen, attrak-
tion-repulsion.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att livet blir rikt och brokigt genom att dödsdriften och erosdriften ibland motverkar och ibland samverkar? Och genom att attraktion och repulsion ibland samverkar och ibland motverkar varandra?]

Förändringar i driftblandningens proportioner får de mest påtag-
liga följder. Ett större tillskott av sexuell aggression förvandlar äls-
karen till lustmördare; en stark nedsättning av den aggressiva fak-
torn gör honom skygg eller impotent.
Det kan inte vara tal om att inskränka den ena eller andra grund-
driften till någon av de själsliga provinserna. De måste kunna på-
träffas överallt. Ett begynnelsetillstånd föreställer vi oss så att den
sammanlagda energi Eros förfogar över, och som vi från och med
nu skall kalla libido, föreligger i det ännu odifferentierade jaget-
detet och tjänar till att neutralisera de samtidigt föreliggande böjel-
serna för destruktion. (För destruktionsdriftens energi saknar vi en
term analog med libido.)

[8. Reflektion och värdering: Kan du föreställa dig, såsom Freud gör, att eros har en viss energi från början, alltså libidon? Och att denna energi har till uppgift att neutralisera dödsdriften?]

Senare kommer det att bli förhällandevis lätt att följa libidons öden; för destruktionsdriftens del är detta svårare.
Så länge denna drift verkar som dödsdrift i det inre förblir den
stum, och vi blir varse den först då den vänds utåt som destruk-
tionsdrift. Att detta sker tycks vara en nödvändighet för individens
fortbestånd. Muskelsystemet står i denna avlednings tjänst.

[9. Reflektion och värdering: Anser du att du har en medfödd destruktionsdrift som kan avledas genom muskelsystemet? Kan du föreställa dig hur det går till?]

Med överjagets etablering fixeras ansenliga mängder aggressionsdrift i
jagets inre och verkar där självförstörande. Det är en av de hygie-
niska faror som människan tar på sig på sin väg mot kulturell ut-
veckling. Att hålla tillbaka aggression är osunt över huvud och ver-
kar sjukdomsframkallande. Att den förhindrade aggressionen
övergår i självdestruktivitet genom att aggressionen vänds mot en
själv demonstrerar människor ofta vid vredesutbrott, då de sliter
sig i håret och slår sig i ansiktet med knytnävarna, varvid de uppenbarligen
hellre hade sett att någon annan utsattes för denna behandling.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att det samlas aggression i ditt inre? Och att den förstör dig själv om den inte levs ut?]

En del av självdestruktiviteten stannar under alla omständigheter kvar
i det inre, tills den till sist lyckas döda individen, kanske först då
dennes libido förbrukats eller fixerats ofördelaktigt.
Därför kan man generellt förmoda att individen dör av sina
inre konflikter, medan däremot släktet dör av sin fåfänga kamp
mot yttervärlden, om denna förändrats på ett sätt som de olika an-
passningsmekanismer släktet förvärvat inte räcker till för.

[11. Reflektion och värdering: Tror du att du kan dö genom att din erotiska drift fixerats ofördelaktigt? Tänker du som Freud att släkten dör av en fåfäng kamp mot yttervärlden?]

Det är svårt att säga något om libidons beteende i detet och över-
jaget. Allt vad vi vet om detta hänför sig till jaget, i vilket från bör-
jan hela den libidomängd som står till förfogande är lagrad. Vi kal-
lar detta tillstånd absolut, primär narcissism. Det består ända tills
jaget börjar ladda föreställningarna om objekt med libido och om-
vandla narcissistisk libido till objektlibido. Under hela livet förblir
jaget den stora reservoar från vilken libidoladdningar sänds ut till
objekt och till vilken de också åter dras tillbaka, som en amöba för-
far med sina pseudopodier.

[12. Reflektion och värdering: Anser du att du laddar objekt med erotisk attraktion? Att du sänder ut sådana laddningar under hela ditt liv? Eller handlar det snarare om relationer mellan könen och en naturlig lust?]

Bara i den djupa förälskelsens tillstånd överförs huvuddelen av
libidomängden på objektet, och objektet sätter sig i viss mån i
jagets ställe. En livsviktig egenskap hos libidon är dess rörlighet,
den lätthet varmed den övergår från ett objekt till andra objekt. Mot
detta kontrasterar libidons fixering vid vissa objekt, vilken ofta består
hela livet.

[13. Reflektion och värdering: Anser du att den erotiska attraktionen lätt byter objekt? Eller står den i tjänst hos sökandet efter en livslång relation - en fixering vid ett objekt?]

Det är uppenbart att libidon har somatiska källor och strömmar
till jaget från olika organ och kroppsdelar. Det ser man tydligast på
den andel av libidon som efter sitt driftmål betecknas som sexuell
excitation. De mest framträdande av de kroppsdelar från vilka den-
na libido utgår särskiljer man med beteckningen erogena zoner,
men egentligen är hela kroppen en sådan erogen zon. Merparten av
vår kunskap om Eros, eller snarare dess exponent libidon, har vi
fått genom studiet av sexualfunktionen, som ju enligt gängse upp-
fattning, om också inte i vår teori, sammanfaller med Eros.
Vi har kunnat göra oss en bild av hur den sexualsträvan, som är förut-
bestämd att utöva ett avgörande inflytande på vårt liv, gradvis ut-
vecklas ur de på varandra följande bidragen från ett flertal partial-
drifter, vilka representerar särskilda erogena zoner.

[14. Reflektion och värdering: Anser du att kärleken till en annan människa strömmar till från olika organ och kroppsdelar i form av libido? Eller har kärlek med själen och dess känslor att göra?]

...(Ur Bortom Lustprincipen)

Vårt hittillsvarande resultat, som uppställer en skarp motsättning
mellan "jagdrifterna" och sexualdrifterna och som visar att de för-
ra strävar efter döden medan de senare strävar efter en fortsättning
på livet, kommer förvisso i flera hänseenden att vara otillfredsstäl-
lande för oss själva. Därtill kommer att vi egentligen bara kan häv-
da att det är de förra som har en konservativ eller rättare sagt
regredierande driftkaraktär som motsvarar ett upprepningstvång. Ty
enligt vart antagande härrör jagdrifterna från icke levande materia
som blivit levande och dessa önskar återställa det icke levande till-
standet.

[15. Reflektion och värdering: Anser du att det finns en drift i dig som vill åter till döden, till det icke levande tillståndet?]

Sexualdrifterna däremot - det är iögonenfallande att de reproducerar
primitiva tillstånd hos den levande varelsen, men det mål som de med
alla medel strävar efter är en sammansmältning av två på ett
bestämt sätt differentierade groddceller. Om denna före-
ning inte kommer till stånd, dör groddcellen i likhet med alla andra element i den flercelliga organismen. Endast under denna förutsätt-
ning kan könsfunktionen förlänga livet och ge sken av att det är
odödligt.

[16. Reflektion och värdering: Tror du att din sexualdrift producerar primitiva tillstånd hos dig? Återfaller vi eller faller vi tillbaka till en mer primitivt tillstånd genom sex? Anser du att målet är förening och sammasmältning?]

Vilken viktig händelse i den levande substansens utveckling
är det då som upprepas genom den könliga fortplantningen
eller dess förelöpare, kopulationen mellan två individer bland pro-
tisterna? Det kan vi inte säga, och därför skulle det vara en lättnad
för oss om hela vår tankebyggnad visade sig vara felaktig. Motsatsen
mellan jag(döds-)drifter och sexual(livs-)drifter skulle då
bortfalla, och därmed skulle också upprepningstvånget förlora den
betydelse som tillskrivits den.

[17. Reflektion och värdering: Vilken händelse tror du ständigt upprepas i sexualakten? Fortplantning eller sammansmältning?]

Låt oss därför återvända till ett av oss inflätat antagande, i för-
hoppningen att vi exakt skall kunna motbevisa det. Vi har grundat
ytterligare slutsatser på förutsättningen att allt levande måste dö av
inre orsaker. Sorglöst gjorde vi detta antagande eftersom det inte
framstod som ett antagande. Vi är vana att tänka så, våra diktare
stärker oss i vår vana. Kanske beslutade vi oss för det eftersom vi
kan finna tröst i denna tro.

[18. Reflektion och värdering: Finner du tröst i att allt levande måste dö? Är du van att tänka så?]

När man nu själv skall dö och dessförinnan förlora sina anhöriga genom
döden, så vill man hellre vara underkastad en obeveklig naturlag, den
majestätiska 'Ananke' (nödvändigheten) än en tillfällighet som man eventuellt
hade kunnat undvika. Men kanske är denna tro på dödens inre lag-
bundenhet också bara en av de illusioner som vi har skapat "för att
uthärda tillvarons tyngd".

[19. Reflektion och värdering: Anser du att tillvaron har en tyngd som är svårt att uthärda? Och att vi därför måste skapa illusioner som hjälper oss genom konsten och religionen?]

Den är säkerligen inte ursprunglig, de primitiva folken känner inte till
föreställningen om en "naturlig död"; de anser att varje dödsfall
bland dem har sin förklaring i en fiendes eller en ond andes inflytande.
Vi skall därför inte underlåta att vända oss till den biologiska vetenskapen
när vi prövar denna tro. När vi gör det torde vi bli förvånade över hur oeniga biologerna är i frågan om en naturlig död, ja att dödsbegreppet över huvud ta-
get rinner bort mellan fingrarna på dem.[...]

[20. Reflektion och värdering: Anser du att varje död är onaturlig, att den inte följer någon lag eller regelbundenhet? Eller är döden resultatet av en ond andes vilja?]

Vår uppfattning har från början varit dualistisk, och den är det ännu
mer uttalat i dag än tidigare, sedan vi inte längre benämner motsatserna
jag- och sexual-drifter, utan livs- och dödsdrifter. Jungs libidoteori däremot
är monistisk; att han kallade sin enda drivkraft för libido gav med nöd-
vändighet upphov till förvirring, men det skall inte påverka oss i
fortsättningen. Vi förmodar att också andra än de libidinösa
självbevarelsedrifterna är verksamma i jaget; vi måste bara vara i
stånd att påvisa dem. Det är beklagansvärt att analysen av jaget
inte har kommit längre, vilket innebär att det är rätt svårt för oss
att bevisa deras existens.

[21. Reflektion och värdering: Känner du dig säker på att du har två sorters drifter: dödsdrifter och livsdrifter? Hur märker du dem?]

Jagets libidinösa drifter kan emellertid på ett särskilt sätt vara förbundna
med de andra jagdrifterna, som vi fortfarande inte känner till. Redan innan
vi klart hade urskilt narcissismen, förelåg inom psykoanalysen antagandet att "jagdrifterna" drog till sig libidinosa komponenter. Men dessa möjligheter är
rätt osäkra, och motståndarna kommer knappast att ta hänsyn till
dem. Det är förargligt att analysen hittills bara gjort det möjligt för
oss att påvisa libidinösa drifter. Men vi vill för den skull inte anslu-
ta oss till slutsatsen att det inte finns andra.

Vid det mörker som för närvarande råder inom driftläran är det
förmodligen oklokt att tillbakavisa något infall som lovar klar-
läggande. Vi utgick från den stora motsättningen mellan livs- och
dödsdrifter. Objektkärleken själv visar oss en annan sådan polari-
tet, den mellan kärlek (ömhet) och hat (aggression). Om vi ändå
lyckades sätta dessa båda polariteter i relation till varandra, härle-
da den ena från den andra! Vi har alltid accepterat att sexualdriften
har en sadistisk komponent; den kan, som vi vet, frigöra sig och i
form av en perversion behärska en persons hela sexuella strävan.
Den uppträder också som dominerande partialdrift i en av de av
mig kallade "pregenitala organisationerna". Men hur skall man
kunna härleda den sadistiska driften, som syftar till att skada
objektet, från den livsbevarande Eros?

[22. Reflektion och värdering: Anser du att sadism är en naturlig tendens? Att viljan att
skada en annan ligger i sexualdriften? Är SM och bondage naturliga företeelser, naturliga
sexuella läggningar?]

Ligger det då inte nära till hands att anta att denna sadism egentligen
är en dödsdrift som under inflytande av den narcissistiska libidon
trängdes undan från jaget, så att den först visar sig i samband med
objektet? Den träder då i sexualfunktionens tjänst; under libidons orala
organisationstadium sammanfaller kärleksbemäktigandet fortfarande
med utplåningen av objektet, senare lösgör sig den sadistiska driften, och
slutligen övertar den på genitalprimatets stadium i fortplantnings-
syfte funktionen att bemästra sexualobjektet i den omfattning som
krävs för att könsakten skall kunna genomföras. Ja, man skulle
kunna säga att sadismen, som trängts bort från jaget, visade sexualdriftens
libidinösa komponenter vägen; senare tränger dessa fram
mot objektet. När den ursprungliga sadismen inte minskar eller
sammansmälter, har kärlekslivets välkända kärlek-hat-ambivalens
uppkommit.

[23. Reflektion och värdering: Anser du att kärlekslivet har en blandning mellan hat och kärlek? Och att de flesta har en sadistisk drift som behövs för att könsakten ska kunna genomföras, vilket är en form av dödsdrift?]

Om det är tillåtet att göra ett sådant antagande har vi uppfyllt
kravet på att ge ett exempel på en - om än förskjuten - dödsdrift.
Det är bara det att denna uppfattning långt ifrån kan åskådliggöras
och den gör ett rent av mystiskt intryck. [...]