Psykologi A

Drömmarnas pykologi

Drömmar slutar aldrig fascinera människan. Drömsömnen är ett fenomen som fängslat oss i urminnes tider. De tidigaste skrifterna man hittat om drömmar går så långt tillbaka som 5000 år i Mesopotamien, civilisationens vagga.

Drömmarna har genom historien ända fram till våra dagar setts som en högre form av kommunikation, bärare av gudomliga budskap, profetior, undermedvetna ledtrådar till vad vi åtrår, och framförallt en källa till inspiration. Men, varför drömmer vi? Vad har drömmen för kognitivt syfte? (läs också mardrömmar)

Teorier om drömmar

Forskare har länge försökt lösa drömmarnas gåta utan att lyckas. Teorierna om varför vi drömmer är många och har skiftat genom åren.

Artemidorus skrev en bok om att tolka drömmar för nästan 2000 år sedan, och hävdade att det finns två former av drömmar: de profetiska, och de realistiska som handlar om det som är angeläget för oss för stunden.

I början på 1900-talet gjorde Sigmund Freud kopplingen mellan det han kallade "det undermedvetna" och drömmar, och drömmarna blev då ett verktyg för att lösa emotionella problem.

Calvin Hall forskade i drömmar på 1950-talet och drog slutsatsen att de element eller teman som dyker upp i våra drömmar representerar vår sociala miljö och hur vi passar in i den. Genom att studera frekvensen av drömteman som återkommer ofta i våra drömmar kan vi, enligt Hall, lista ut vad som ligger och gnager i vårt medvetande och som sipprar ut i form av visuella representationer i drömmarna (på ungefär samma sätt budskap i filmer är ”gömda” i olika former av symbolik). Till exempel kan en dröm om en katt betyda att det föreligger ett behov av att använda sig mer av intuitionen.

Nuförtiden har drömforskningen mer fokus på fysiologiska processer. REM-sömnen blev ett begrepp på 50-talet och sedan dess har det kommit teorier om att den hjälper till att lagra intryck vi erfarit under dagen i vårt minne. En teori som skapade rabalder under 80-talet var att REM-sömnen skulle ses som en form av papperskorg för hjärnan, att drömmarna var ett sätt för hjärnan att filtrera bort överflödig information.

På 2000-talet är de flesta teorier om drömmar ett hopkok av ovanstående teorier, och fokus ligger på moderna forskningsfält som neuroner och gener. Men, trots all forskning har vetenskapen fortfarande inte lyckas få fram svaret på frågan ”varför drömmer vi”?

Faktum är att sömnforskare ännu inte helt förstår varför vi sover, och drömmar är ett fenomen som är ännu svårare att greppa. Förmodligen kommer vi aldrig helt förstå drömmarnas funktion. Drömmarna förblir en form av magi, en mystisk färgklick i en vardag som vetenskapen i övrigt kategoriserat och analyserat in i minsta detalj.

Sigmund Freud gjorde som sagt omfattande drömforskning och menar att drömmar är resultatet av inre konflikter mellan omedvetna lustar (främst sexuella) och spärrarna mot att utföra dessa önskningar. Dessa konflikter uttrycker sig i drömmarna som dold symbolik. Ett av Sigmund Freuds Verk är Die Traumdeutung vilket översätts till Drömtydning. Så här skriver Freud i ett senare arbete om drömmar:

"En undersökning av normala, stabila tillstånd, där jagets gränser mot detet säkras av motstånd (motladdningar) och förblivit orubbade, och där överjaget inte skiljs från jaget eftersom båda arbetar i endräkt, en sådan undersökning skulle ge oss föga upplysning.

Det enda som kan föra oss framåt är tillstånd av konflikt och uppror, då innehållet i det omedvetna detet har utsikt att tränga in i jaget och medvetandet och jaget på nytt sätter sig till motvärn mot detta intrång. Endast under dessa förutsättnngar kan vi göra de iakttagelser som bekräftar eller korrigerar våra utsagor om de båda parterna.

Ett sådant tillstand är emellertid den nattliga sömnen, och därför är ocksa den psykiska aktiviteten under sömnen, som vi varseblir som dröm, vårt gynnsammaste studieobjekt. Vi undviker då också den ofta hörda förebråelsen att vi konstruerar det normala själslivet efter mönster av patologins rön, för drömmen är en regelbundet återkommande företeelse i normala människors liv, hur mycket än dess karakteristika kan skilja sig från vad vårt vakenliv ger upphov till. Drömmen kan som alla vet vara förvirrad, obegriplig, rent av absurd, vad den säger kan strida mot all vår kunskap om realiteten, och vi beter oss som sinnessjuka när vi, så länge vi drömmer, tillerkänner dröminnehållet objektiv realitet.

Vägen till förståelse, "tydning", av drömmen beträder vi, då vi antar att det som vi minns som dröm efter uppvaknandet inte är det verkliga drömförloppet, utan bara en fasad bakom vilken detta döljer sig. Detta är vår distinktion mellan ett manifest dröminnehåll och latenta drömtankar. Den process som låtit det förra framgå ur de senare kallar vi drömarbetet.

Studiet av drömarbetet lär oss, tack vare det utomordentliga åskådnings- materialet, hur omedvetet, ursprungligt och bortträngt material fran detet tränger sig på jaget, blir förmedvetet och till följd av jagets motsträvighet genomgår de förändringar som vi känner som drömförvanskning. Det finns inget drag hos drömmen som inte skulle kunna förklaras på detta sätt.

Det är bäst att börja med att fastslå att det finns två sorts anledningar till drömbildningen. Antingen har under sömnen en eljest undertryckt driftimpuls (en omedveten önskan) funnit styrka nog att göra sig gällande i jaget eller så har en strävan som är kvar från det vakna livet, en förmedveten tankegång med alla vidhäftande motstridiga impulser, förstärkts av ett omedvetet element i sömnen.

Drömmar utgår alltså antinyen från detet eller från jaget. Drömbildningens mekanism år densamma i båda fallen och den dynamiska betingningen är också densamma. Jaget bevisar sin uppkomst ur detet genom att tidvis ställa in sina funktioner och tillåta en atergång till ett tidigare tillstånd. Detta sker, för att vara exakt, i och med att det avbryter sina förbindelser med yttervärlden och drar tillhaka sina laddningar från sinnesorganen. Man kan med rätta säga att det med födelsen upppstått en drift att återvända till det förlorade livet i livmodern, en sömndrift. Sömnen är ett sådant återvändande till moderlivet."

Men vad är en dröm egentligen? En svensk drömforskare, Olle Vedfelt säger: "Den moderna laboratorieforskningen har dokumenterat att drömmarna är ett verkligt fenomen, det vill säga att det pågår en mental aktivitet inom oss medan vi sover vars enskilda sekvenser i regel har någorlunda samma tidsmässiga utsträckning som när vi är vakna."

Drömmarna är oftast knutna till ett väldefinierat fysiologiskt tillstånd som kallas REM-sömn, men de kan också uppträda utanför denna. Detta har givit upphov till hypotesen att vi drömmer hela tiden, men att vårt medvetande är fyllt av så mycket "oväsen" när vi är vakna att det överröstar drömmen.

Calvin Hall har givit en mvcket enkel definition av en dröm: "En dröm är det en person beskriver när han blir ombedd att berätta en dröm med uteslutande av kommentarer och tolkningar."

Denna definition har visat sig användbar inom vissa teoretiska och metodologiska ramar, och den understryker att vi inte behöver förstå drömfenomenet fullt ut för att arbeta med det i praktiken. Definitionen är dock alltför snäv... Laboratorie-
undersökningarna visar att det vi berättar som en dröm ofta bara är slutet på ett förlopp som kan ha varat alltifrån några få minuter till upp emot en timme. Det vi kallar drömmen är alltså ett fragment taget ur sitt sammanhang.

I en rad metoder är tolkningen dessutom oupplösligt förbunden med det material som omger drömmen. Freuds uppfattning att det finns en latent dröm bakom en manifest fasad definierar i själva verket drömmen som en kombination av de associationer som kan förstås med hans tolkningsmässiga referensram. Psykologen Carl Jung låter i praktiken sin föreställning om kontexten vara avgörande för vad drömmen i grunden handlar om, och hans upplevelse av drömmen är sammanvävd med en ofta mycket djupsinnig symboltolkning.

Upplevelseinriktade metoder som gestalt- terapi, psykodrama, meditation, bildterapi och arbete med kroppen kan få fram material som kan passas in i drömmens sammanhang. Både Freuds associations- metod och Jungs symbolförstärkning kan vid en jämförelse verka känslomässigt ytliga i vissa avseenden medan de på andra sätt är mycket djupgående.

En dröm är alltså för de flesta drömforskare inte ett klart avgränsat fenomen utan en kombination av några kliniska upplevelse- data och en metod att arbeta med dessa data. Datainsamlingen är värdeladdad och/eller teoriladdad, vilket är fullt legitimt om man bara erkänner det och redovisar sina antaganden.

Drömmen är ett långt mer komplext fenomen än vad någon av de många teo-
rierna hittills har beskrivit. En teori om drömmarnas väsen kan inte rymmas inom freudianernas mer eller mindre reduktiva referensram, inte inom det klassiska jungianska systemet där drömmen visar på en bestämd utvecklingstendens eller ger exakta pedagogiska vinkar, och inte inom Calvin Halls "kognitiva" synsätt, Alfred Adlers känslo- teori, Erich Fromms uppfattning att drömmarna talar för sig själva, eller Medard Boss normativa existentialism som inte använder sig av associativt material. Inte heller Fritz Perls teori, enligt vilken drömmen avslutar
en gestalt när fem personlighetsskikt är genomarbetade, är tillräcklig för att ge full förståelse av drömmen.

Var för sig sysslar dessa psykologer med viktiga aspekter av drömmen, men utforskar inte alla relevanta möjligheter. Alla uppfattar symbolen som en komplex storhet, men deras sätt att se på denna komplexitet överensstämmer inte helt och hållet. Medan Freud uppfattar symbolen som en "överdeterminerad" förklädnad och Jung betraktar den som en energiomvand-
lare, hävdar Hall att den är ett komprimerat stenografispråk. Med Boss och hans teori kring "omformuleringsteknik" blir det klart att symbolernas betydelse också kan ryckas loss ur drömmens struktur, och i upplevelseterapierna blir de en kanal som tillåter utforskande av här-och-nu-känslor på en nivå som de övriga inte har omedelbar tillgång till. Hos Stanislav Grof och Jes Bertelsen möter vi en ökad förståelse för drömmarnas och symbolernas "mångskiktade natur" samt en föreställning om stor informationstäthet i symbolen, som kan betraktas ur flera synvinklar.

Det inte tjänar inte något till att inbilla sig att man inte har någon teori, eftersom man ofrivilligt tolkar det presenterade drömmaterialet, medvetet eller omedvetet, och lägger en tolkning i ordets vidaste mening till grund för den inriktning som utforskandet av drömmaterialet får.

Om en människa registrerar en kroppsförnimmelse så har hon i det givna ögonblicket ett kroppsmedvetande, men om inte kroppens signal kan byggas in i en redan existerande tolkning av tillvaron verkar den rneningslös och sjunker tillbaka ner i det omedvetna igen. I psykoanalysens barndom skulle en kroppssignal vara så stark att den framkallade en fysisk sjukdom för att den skulle få plats i psykoanalytikerns och därmed i drömmarens medvetande och självförståelse. Idag kan ett långt större spektrum av kroppsliga yttringar räknas med till medvetandet. Detta har lett fram till en fördjupad förståelse av förhållandet mellan drömmar och kroppen.

Parasykologiskt material accepteras av många forskare som en del av det associativa materialet, och man menar här att drömmarna utöver dagsrester inte bara använder människans personliga och utvecklingshistoriska förflutna utan också framtiden som byggmaterial. Det finns aspekter av drömmarnas fenomenologi som
tidigare har förbisetts eller förklarats icke existerande, men som nu visade sig kunna ingå i en syntes med inslag från många av de tidigare teorierna.

Gamla teorier om att födelseupplevelser kan avspeglas i drömmar har fått förnyad och förbättrad dokumentation genom rebirthing och medvetandevidgande tekniker. Både här och i det esoteriska avsnittet blev det tydligt att det sätt varpå rnedvetandet arbetar med drömmar och utveckling kan få inflytande på vilka drömupplevelser som är möjliga för den enskilde individen.

Det finns en rad viktiga ting som förenar drömteorierna. Först och främst kan nämnas att nästan alla som under någon tid har sysslat ined att samla in och tolka drömmar hävdar att de belyser grundläggande psykiska problem.

Vidare finns det nästan ovedersägliga indicier för teorierna om att försvarsmekanismer har åtminstone viss betydelse för drömbildningen. Å andra sidan finns det otaliga dokumenterade exempel på att drömmar är kreativa, framåtsyftande och har en problemlösande tendens. Att drömjaget har mycket stora likheter med det vakna jaget tycks också vara välunderbyggt. Men å andra sidan har drömmarna innehåll som i varierande grad står i kontrast till medvetandet.

Drömmarna tycks ha olika "djup", och de förstås bäst inom en vid och flexibel ram.

Det råder allmän enighet om drömmarnas starka emotionella laddning, och både LSD-experiment och studier av psykoser tvder på att drömmarna normalt försvarar medvetandet mot våldsamma driftsimpulser och starkt laddade arketypiska symboler. Även om Freuds teori om att drömmarna är sörmnbevarande inte håller, så tycks det dock ändå vara så att de utgör en kompromiss rnellan en spänningsutlösning och en rad försvarsmekanisrner som skyddar jaget.

Redan psykologen Carl Gustav Jungs teori om det kollektivt omedvetna hävdar att det finns universella drömteman men att också kulturen sätter sin prägel på drömmarna. Kapitlet om drömmar och samhälle underströk att inte bara en enskild individ utan också ett helt samhälle kan utesluta vissa teman från sina drömmar och förstärka intresset för andra.

Dessutom kan man se att drömmarna bevarar sin uttrycksförmåga både under extrema samhällsförhållanden och vd psykotiska tillstånd. Det är nödvändigt för den mentala hälsan att ha två skilda upplevelseformer, den drömliknande och den
mer logiskt rationella. Även i vaket tillstånd är "drömliknande" upplevelser ibland viktiga för människan, de kallas ofta "intuitiva" erfarenheter. Verkligheten breddas och ter sig en smula magisk, man uppfattar en mystisk enhet eller helhet i tillvaron.

Utifrån ovanstående kan vi enas om att drömupplevelsen är mer intensiv, pregnant, känsloladdad, dramatisk, bildrik och helhetsorienterad än den vakna upplevelsen. Dessutom får det framlagda materialet oss att inse att drömmen märkligt nog kan bearbetas på ett meningsfullt sätt utifrån fler teoretiska och metodologiska infallsvinklar än det vakna, fokuserade medvetandets vanliga produkter.

Det är en ofta beskriven erfarenhet som vi konfronteras med, nämligen att våra drömmar innehåller särskilt viktigt, psykodynamiskt laddat material, som tycks ge mycket mer
information om personlighetens dynamik än våra vanliga vardagstankar.

Psykologiska drömanalyser presenterar för oss en mängd tecken på att drömmaterialet är organiserat enligt vissa lagar, och att drömmen alltså inte bara representerar ett desorganiserat hopkok av kaotiskt primärprocessmaterial. Mari skulle natur-
ligtvis kunna se de flerfaldiga tolkningsmöjligheterna uteslutande som en parallell till att man också inom andra områden får skilda typer av resultat och information med olika inättekniker. Detta är givetvis också riktigt, men det förklarar inte varför man i psvkodvuamisk psykoterapi hellre använder drömmar än ett medvetet formulerat uttalande, som ju skulle kunna analyseras med samma metoder.

Upplevelseinriktat arbete med drömmar

Gestaltterapin och Fritz Perls

Den mest inflytelserika av de nyare upplevelseterapierna är gestaltterapin, som också i hög grad utnyttjar drömmar i behandlingen. Gestaltterapin grundades av tysk-amerikanen Fritz Perls. Han var bildad till psykoanalytiker hos kroppsterapins store pionjär Willhelm Reich, hos den klassiske psykoanalytikern Otto Fenichel och hos den existentialistiskt orienterade Karen Horney.

Perls hämtade namnet på sin terapi från gestaltpsykologin som
upptäckt att människan inte upplever i delar utan i helheter, i "gestalter". När man till exempel ser en bild så tar man inte en bit i taget utan se alltsammans på en gång. I musik är det melodin snarare än den enskilda den tonen som man uppfattar. I religionen är det hela tillvaron snarare än vissa trosföreställningar som angår tron.

Perls uppfattar personligheten som en "självreglerande organisation", det han menade med ordet "organism" vilket inte är detsamma som jaget eller personen. Naturligtvis finns det ett samspel med omvärlden, men det är organismen som sorterar och formar sina upplevelser och handlingar. Organismen arbetar alltid som en helhet. Den skapas inte genom sammanslagning av enskilda delar utan genom koordination. Störningar i den "organismiska balansen" skapar "oavslutade gestalter" (oavslutade siuationer).

Perls uppfattar organismen som spontant kreativ, och i detta ligger att den har förmåga att avsluta gestalterna och därmed återskapa jämvikten. Om gestalterna inte blev avslutade på grund av press från omgivningen eller stark självkontroll uppstod spänningstillstånd som kunde bli kroniska och störa personlighetens utveckling.

Syftet med gestaltterapin är att fullborda de oavslutade gestalterna. Därvid frigörs energi så att den naturliga utvecklingsprocessen och organismens självreglering kan komma igång igen.

I praktiken är fullbordandet av en gestalt alltid åtföljt av starka känslourladdningar, och det är denna känslomässiga förlösning som är kärnpunkten i gestaltterapin. Intellektualiseringar och abstraktioner är gestaltterapins fiende nummer ett.

För Fritz Perls är mognad att gå från omvärldens stöd till att stödja sig själv och så bli fri från självets spänningar. Han finner att det är flera personlighetsskikt som måste arbetas igenom
för att självet ska kunna bli en "sant autentisk" person:

1. Klichéskiktet eller "som-om-skiktet". All kommunikation är ytlig och meningslös och kontaktlös, ett utväxlande av tomma fraser.

2. Rollspelsskiktet. Här utger du dig för att vara någon annan än du är. Kanske gör du dig mer betydelsefull, vackrare eller starkare, eller kanske gör du dig mindre, mer ödmjuk och så vidare. Du svarar på förväntningar som finns i omgivningen, på arbetet, i hemmet, bland vissa vänner osv.

3. "Ingen-utvägs-skiktet" eller det neurotiska skiktet. De normala förmekanismerna och rollspelen är satta ur funktion. Det är egentligen en kreativ möjlighet till förverkligande att vara i detta skikt. Du står nu ansikte mot ansikte med livet och sig själv som ett mänskligt, osäkert och kluvet, väsen och du "vet ingenting" längre. Det finns inget "komma vidare".

4. Det komprimerade (implosiva) skiktet eller dödsskiktet. Nu är du i den kreativa neurosens kärna. All den livskraft, alla de känslor och behov, som du så länge har förnekat, kan du nu uppleva. Det är som om organimsmens energi drar dig inåt. Du känner dig vara under stark press, du dras in i ett "dödsliknande" tillstånd.

5. Det explosiva skiktet eller livsskiktet. Energin kommer i rörelse, bryter ut i en explosiv ström av sorg, vrede, orgasm eller livsglädje och inspiration för att leva. Du är nu fri att känna, att uppleva, att ta ansvar, tacka livet, jubla.

Kärnpunkten i Perls terapi är att få organismen att finnas till här och nu, njuta av uppmärksamheten på vad som faktiskt sker i livet, vara fri från de kontraktiva spänningarna i självet.Det finns
nu en levande medvetenhet om upplevelserna, känslorna och förnimmelserna, som uppträder och försvinner.

Perls kallade denna frihet för skapande kontinuitet i medvetandet, och denna levande kontinuitet är en förutsättning för organismens självreglering.

Fritz Perls och drömmarna

Medan Freud utnämde drömmen till kungsvägen till det omedvetna kallade Perls den för kungsvägen till integration. Drömmen - både den nattliga och vakendrömmen - var "det mest spontana uttrycket för den mänskliga existensen", en "förtätad återspegling" av den. Den är ett "existentiellt meddelande", det vill säga ett budskap om hur drömmaren ska förhålla sig till sitt liv.

Varje dröm som stannar kvar i drömmarens minne innehåller en ofullbordad situation och kan därför göras till föremål för gestaltterapeutisk bearbetning. Alla de olika delarna av drömmen kan uppfattas som fragment av personligheten som avlägsnas från jaget genom att projiceras in i de olika drömelementen. På grund av den fobiska hållningen försöker drömmaren undvika kontakt med dem och blev därigenom en främling för sig själv. Konflikterna mellan drömelementen avspeglar konflikter i personligheten. "Att förstå drömmen" var att bli på det klara med vad man försökte undvika.

Kontakt med de projicerade delarna av den egna personen uppnådde inan genuin att identifiera sig med dem, genom att "bli dem", verkligen känna sig som den fula grodan eller den lilla djävulen, som stämningen i drömmen, som det döda föremålet - eller det levande. Detta kan åstadkommas genom rollspel i det vakna tillståndet.

Existentialistisk drömanalys

Den drömtolkare so blivit mest känd för att ha fört in existentialistisk filosofi och fenomenologisk metodik i drömanalysen är den schweiziske psykiatern Medard Boss.
Hans lärare Martin Heidegger konstruerade ett särskilt språk som skulle övervinna de konstgjorda gränser som människan sätter upp i världen, och detta språk har övertagits av Medard Boss. Han kallar sin metod för "Daseinsanalys" - på svenska "tillvaroanalys" eller "därvaroanalys".

"Dasein" kan enligt den norske ekofilosofen Arne Naess närmast översättas med ordet 'människa', men tanken med att använda begreppet är att man inte ska tänka på människan som ett isolerat, stängt ting utan förstå henne utifrån hennes speciella sätt att vara på: hennes "Dasein" (därvara). Heideggers begrepp är emellertid så speciella att till och med filosofer av facket brukar översätta dem till normalt språk, även om något av poängen går förlorad.

Vad är människans "vara-i-världen" (in der Welt sein)? Det kan bäst förstås som ett tillstånd där människan "är-förtrogen-med", "hemma-i" livet i motsats till att känna sig som främling i livet. Boss menar att människan ursprungligen är öppen, vidöppen som ett barn som ännu inte fixerat sitt "jag" som skiljer det från världen och tillvaron.

Denna barnsliga och ursprungliga öppenhet blir dock ofta skadad av de sociala och psykologiska sammanhang vi växer upp med. Familjen, dagis, skola, arbetsplatser är situationer där öppenheten hotas och ibland helt övertäcks av "man-beter-sig-så-och-så" som gör oss främmande för oss själva. Medard Boss's existentiella terapi går i grunden ut på att återerövra denna ursprungliga öppenhet och återvinna känslan av att ha en positiv plats i världen, att återfinna den fulla "tillvaron" eller "därvaron".

Boss använder "vara-i-världen" i tre syften. Först att "vara-i-världen" förenar olika delar av livet som tycks skilda från varandra, t ex dröm och vakenhet. Sedan diagnostiskt säger "vara-i-världen" något om en klients sätt att uppleva och uppfatta världen på. Därefter ger "vara-i-världen" normativt en möjlighet att avgöra om klienten återfunnit sin öppenhet inför livet, sina fulla utvecklingsmöjligheter, den faktiska meningen och syftet med hennes liv, sitt "hem-i-livet".

Den fenomenologiska metoden

Medard Boss metod framstår först och främst som en reaktion på övertolkningar och klichéartade teoretiserande analyser. Boss vill återuppväcka drömtolkarnas stundom förslöade sinnen. Han vill låta drömfenomenen "utveckla sig själva" och tillåta drömmarna att "berätta sin egen historia" i att "låta allting vara något annat än det är". Risken med att överhuvudtaget tolka är att man gör våld på den poetiska och livsbejakande verkan som drömmen skulle kunna ha i sig. "En tolkning av orsaker och samband kan ersätta upplevelsen själv."

Hans metod är skenbart enkel. Om en person till exempel drömmer hund så gäller det att inte genast tolka den som en sexuell symbol eller som ett uttryck för drömmarens djuriska drag. Tolkaren ska helt enkelt låta hunden få lov att vara hund och så låta detta fenomen stimulera tanken. Hunden skiljer sig till exempel från en sten eller en växt genom att vara ett varmblodigt djur. Den är det tamaste djur som finns. Eftersom
den i hög grad styrs av sina instinkter är den mer ofri än människan, mer slav under sina instinkter och så vidare.

Som ett första steg i tolkningen gäller det nu att öppna drömmarens ögon för att någon av de nämnda egenskaperna är möjligheter som skulle kunna beröra hans vakna existens.

Det andra steget är att få drömmaren att berätta så precist och detaljerat som möjligt hur han reagerar och känner inför den aktuella drömmen. Närmar han sig hunden med glädje? Är han likgiltig? Eller flyr han i rädsla? När man fått en uttömmande beskrivning av dessa två händelser menar Boss att man har förstått vad som är möjligt att förstå av en dröm.

Nyckelbegreppen hos Boss är de olevda möjligheter som drömmarna avspeglar och drömmarens hållning (hur han förhåller sig) till det som sker i drömmen.

Boss ger följande exempel på en dröm som först tolkas freudianskt och sedan av honom själv. En tjugofyraårig psykologistuderande drömde att

"...fästmön till en av hans vänner hade dött i cancer. Drömmaren hade känt avstånd till vännen sedan dennes förlovning. I drömmen var han chockad och bedrövad över den unga kvinnans död. Efter begravningen gick han tillsammans med de andra sörjande in på en lunchbar. Här försökte han ivrigt få tag på en dessert men kunde inte hitta någon."

En freudiansk analytiker tolkade första delen av drömmen som en omedveten dödsönskan mot den unga kvinnan, framkallad av vännens förlovning med henne. Den andra delen tolkades som en regression till det orala stadiet. Denna tolkning kände drömmaren sig inte träffad av, den hade enligt Boss ingenn terapeutisk effekt, och han sökte en ny analytiker.

Boss lade i stället vikt vid den unge mannens hållning i drömmen. Han kände äkta sorg, vilket inte tyder på en dödsönskan utan snarare på att vännens förlovning hade försatt honom i en sinnesstämning som fick honom att tänka på- hängivenehet och kärlek. Även om drömmaren själv inte var redo för ett kärleksförhållande kunde han uppleva det genom vänen. Att mista denna möjlighet fick drömmarens universum att krympa ihop till en restaurang där alla måste betjäna sig själva. Här hade sötman i en kvinnas kärlek ersatts av söta rätter, men till och med dessa fanns bara som något som man kunde längta efter.''

Boss får oss här att särskilt uppmärksamma den positiva hållningen: att drömmaren känner äkta sorg och att han har möjlighet att känna hängiven kärlek. Ett sådant skifte av fokus kan vara helt avgörande för om det blir möjligt att få drömmaren att känna sig som en värdefull och accepterad människa.