EMPIRISMEN

[1. Reflektion och värdering: Kan du tänka dig någon kunskap som du når enbart med förnuftet?]

Sanningar som skulle vara lika obestridliga som vår kunskap om geometrin. John Locke och efterföljande empirister bestred sådana påståenden och menade att all kunskap om världen måste härröra ur våra sinnen och erfarenheter.

[2. Reflektion och värdering: Anser du att all kunskap måste komma från sinnena?]

Rationalisterna ansåg sig ha en säker kunskap om världen
men empiristerna betvivlade den med tanke på hur vi omsluts av världen. Om man vill veta något faktiskt om hur världen är beskaffad så "uppge allt hopp om visshet, min vän." Det rena förnuftet leder inte till kunskap. Ner i sörjan med oss andra och kämpa med empiriska verkligheten för att lära känna den.

[3. Reflektion och värdering: Vilken värdering ligger i "ner i sörjan"? Är det en rationalist eller empirist som kan säga så här? Håller du med?]

Från en empiristisk synvinkel, hur vet vi att äpplen är
äpplen? Genom att utgå från äpplen vi har sett och luktat
och smakat på tidigare. Hur känner vi till tyngdkraften? Genom att observera fallande föremål.

[4. Reflektion och värdering: Anser du att observationen ger dig kunskap om en naturlag?]

Hur lär vi oss om mineraler på Mars? Genom sofistikerade
instrument som utvidgar vår observationsförmåga.
John Lockes "En avhandling om det mänskliga förståndet"
som publicerades 1690, kan kallas empirismens manifest.
Den börjar med ett långt angrepp på rationalisternas
ståndpunkt att många idéer är medfödda. Att de finns i själen från födelsen. Locke jämför själen vid födelsen med ett oskrivet blad. "Tabula rasa".
Locke:
"Låt oss anta att intellektet är ett tomt, vitt papper
utan några idéer. Hur går det till att fylla det? Hur kommer det i besittning av detta enorma föråd av föreställningar
och varifrån får det alla verktyg för förnuft och
kunskap?
Jo jag svarar med ett ord: Erfarenhet. All kunskap baseras på den."

[5. Reflektion och värdering: Anser du att vi inte har med oss någon kunskap vid födseln?]

Det var en kontroversiell hypotes på sin tid. Den har ju i
stort sett accepterats eller uppfattats som sunt förnuft men det var inte den gängse uppfattningen på hans tid. Locke betraktade sig själv som pionjär för en ny skola. Han för med sig entusiasmen hos en som börjar utforska något nytt. Han kände Newton, Boyle och ledamöter i Brittiska vetenskapsakademin där det hände spännande saker inom de experimentella vetenskaperna. Vad Locke ville göra var att förstå denna kunskap, att systematisera den, göra den begriplig och bättre beskriva människan och hennes relation till världen än vad han ansåg att Aristoteles hade gjort.

De färger, smaker och ljud som våra sinnen förser
oss med är bara råmaterial för kunskap. Locke kallar dem
enkla idéer. Förståndet kan leka med dessa enkla idéer,
som med kort i en kortlek.
Locke:
"När intellektet lagrats med dessa enkla idéer äger
det förmågan att upprepa, förena och jämföra
dem i nästan ändlös variation, och kan så vid behov
skapa nya komplexa idéer."

[6. Reflektion och värdering: Anser du att Locke har rätt - vi lagrar idéer och jämför dem med varandra?]

Locke såg inte idén om rättvisa eller en triangel
som något i färdigt skick som sinnena gav oss, men han trodde vi kunde förklara hur vi fick idéerna genom att på olika sätt bearbeta det som sinnena gav oss, nämligen sinnesförnimelser.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att en triangel består av sinnesförnimmelser som bearbetats?]

Men trots förmågan att bearbeta enkla idéer till
sammansatta idéer, kan inte förståndet skapa idéer
på egen hand. Det kan inte smyga in medfödda idéer.
Locke:
"Men inte ens det skarpaste intellekt,eller det mest utvecklade förstånd förmår skapa en enda ny, enkel idé."

Genom att göra gällande att information om världen
kan komma in i förståndet enbart genom sinnesupplevelser, distanserade Locke kunskapen från yttervärlden.
Locke utgår från tanken att när vi representerar
världen så har vi ett egentligt varseblivningsobjekt som är närmare oss än, låt oss säga, handen vi tittar på
och det är en mental bild av handen. 

[8. Reflektion och värdering: Anser du att du hela tiden har inre mentala bilder av världen?]

Han skapar ett glapp mellan vår bild av handen och den verkliga handen och det blir väldigt svårt för honom att överbygga den klyftan och hävda att det han vet om handen så som den uppfattas verkligen finns där i handen som den är.

[9. Reflektion och värdering: Anser du att du inte ser handen utan endast en mental represenatation av den?]

Lockes gensvar på glappet var att hävda att sinnena skapar
samma kopia av föremål, som existerar i världen.
Locke:
"Men då våra sinnen faktiskt förmedlar idéer till vårt förstånd, kan vi inte annat än övertygas om att det existerar något utanför oss, som påverkar våra
sinnen och genom dem underlättar vår fattningsförmåga."

[10. Reflektion och värdering: Anser du att Lockes teori om kunskap håller - trots glappet?]

Nästa store empirist, George Berkley, skulle göra glappet
mellan världen och våra mentala bilder av den, till det centrala i sin filosofi. Berkley studerade Lockes filosofi på Trinity College i Dublin och blev intresserad av den, men han kände att Lockes filosofi innebar ett hot mot religionen. Berkley menade att om man gick med på existensen
av materiell substans som fanns utanför intellektet skulle det också leda till tvivel och också till ateism. 

[11. Reflektion och värdering: Anser du att vi bör anta existensen av en icke-medveten värld som vi aldrig kan uppfatta?]

Berkleys lösning blev därför att säga att kroppar bara är idéer eller en anhopning av idéer.
Berkley:
"Synen ger mig idéer om ljus och färg. Jag kan känna
hårdhet och mjukhet, värme och kyla, rörelse och motstånd. Luktsinnet ger mig doft, smaksinnet smakupplevelser och hörselsinnet ljud. Och när flera av dessa åtföljer varandra ger dem ett namn, och de uppfattas som en sak, som betecknas med namnet äpple. Andra anhopningar av idéer bildar en sten, ett träd, en bok osv."

[12. Reflektion och värdering: Håller du med om att det vi vet är endast de idéer som synen, hörseln osv. ger oss? Och att därför kan vi inte veta om något annat?]

Boken är inte något annat än en enhopning av idéer
i mitt medvetande. Det finns inte något sådant som materiell substans i den meningen att det existerar utanför medvetandet.

[13. Reflektion och värdering: Tror du på en materiell substans som ingen någonsin erfarit?]

I likhet med Locke drev Berkley inte frågan till sin spets
som huruvida vi kan veta om våra sinnesupplevelser underbyggs av någonting utanför medvetandet. (Han menade att det som ger oss våra intryck måste vara av samma natur som dem, nämligen dynamiska, andliga och intelligenta, dvs "spiritual" snarare än "material".
Ett lämpligt namn på denna andliga varelse är Gud.) 

[14. Reflektion och värdering: Kan du tänka dig en andlig varelse eller intelligent kraft som ger oss alla våra intryck?]

Hans sätt att kringgå problemet var att hävda att alla de samlingar av idéer, som vi kallar ting, existerar i Guds medvetande.

Den tredje store empiristen, David Hume, fann inte och sökte inte heller sin tillflykt i religionen. Humes empirism började utifrån samma förutsättningar som Lockes och Berkleys. All kunskap om världen måste härröra ut erfarenhet. Han understryker den här ståndpunkten genom att betona hur mycket mer levande våra sinnesintryck är, jämfört med de kopior vi skapar av dem enbart genom vårt tänkande.
Hume:
"Envar torde villigt medge att det är en avsevärd skillnad
mellan förnimmelsen av intensiv hetta och njuta av behaglig värme och att efteråt minnas upplevelsen eller föreställa sig
det hela i fantasin. Vi kan imitera eller kopiera våra sinnesuppfattningar, men vi kan aldrig helt uppnå ursprungskänslans kraft och livfullhet. Den livligaste tanke når aldrig upp till den trubbigaste förnimmelse."

[15. Reflektion och värdering: Håller du med om att tankarna eller fantasin aldrig blir så levande som förnimmelserna?]

Förutom av Lockes filosofi påverkades Hume även av
Newtons vetenskap som var högt aktad på den tiden. Hume ansåg att Newtons forskning om den fysiska världen som enastående. Newton formulerade lagar för den fysiska världen och Hume ville göra detsamma för den mänskliga naturen. Hume ville ha en vetenskap om den mänskliga naturen. Han ville förklara varför vi tänker och tror som
vi gör, han ville belysa våra rädslor, passioner och moraliska omdömen. Locke hade attackerat rationalisternas föreställning om medfödda idéer, Hume attackerade rationalismens kärna: tron att förnuftet har anmärkningsvärda krafter.

Rationalisterna menade att förnuftet i sig självt kunde
förse oss med kunskap om hur världen är beskaffad. Men enligt Hume kunde förnuftet utan erfarenhet inte veta någonting om hur den fysiska världen är förskaffad.

[16. Reflektion och värdering: Anser du att vi inte vet något om naurlagarna genom förnuftet enbart?]

Tänk på biljardbollar som rör sig på ett bord. De verkar röra sig i perfekt geometriska mönster. Slagkraften och stötvinkeln verkar överföras från en boll till nästa. En rationalist skulle anse att förnuftet kan räkna ut hur biljardbollar rör sig, apriori, utan tidigare erfarenhet. 

[17. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan räkna ut hur bollarna rör sig, utan observation? Att vi t ex vet säkert att om en boll knuffar till andra så rör den sig i en viss riktning, beroende på träffvinkeln mm?]

Hume håller inte med.
Hume:
"Vi föreställer oss att om vi plötsligt skulle dras in i den här världen skulle vi direkt dra slutsatsen att en boll sätter nästa i rörelse, och att vi inte behövde vänta på att det skulle hända för att förutsäga det."

Men om vi aldrig hade sett biljardspel, skulle vi då veta vad
som skulle hända?
Hume:
"Intellektet kan omöjligt finna verkan i den antagna orsaken, för verkan är helt skild från orsaken och kan följaktligen aldrig upptäckas i denna. Andra bollens rörelse är en helt annan rörelse än den första bollens."

[18. Reflektion och värdering: Anser du att det inte finns någon orsak och verkan hos de två bollarna? Att vi endast ser två olika rörelser utan samband?]

Så vad orsakssammanhanget än är måste det upptäckas
empiriskt. "Vad är det man ser", frågar Hume, "när man
lär sig orsak och verkan som att stenar krossar fönster. Vad
man vi verklighet ser är först en sak och så nästa.
Man ser hur stenen når fönstret och sedan hur fönstret
krossas. Man ser tändstickan dras längs plånet, och sen
hur den tänds."

[19. Reflektion och värdering: Anser du att vi aldrig kan veta vad orsaken är? Utan bara se fenomen pch händelser äga rum?]

Anta att du aldrig har sett en biljardboll. Ditt förstånd
är ett oskrivet blad. Är inte vilka möjligheter som hellst
lika tänkbara?
Hume:
"Kan inte bollarna ligga helt stilla? Eller den första återvända i rak linje eller studsa från den andra i vilken riktning som helst? Alla dessa antaganden är motsägelsefria och tänkbara. Varför då föredra ett antagande, som inte är mer tänkbart än de andra? Inga slutledningar "apriori" kan  visa oss någon grund för det vi föredrar. Förgäves ska vi därför försöka förutsäga en bestämd händelse, eller sluta oss till orsak och verkan utan observation."

[20. Reflektion och värdering: Är det lika möjligt att bollen beter sig hur som helst, snarare än vad vi med förnuftet vet? ?]

Den enda kunskap vi har om världen kommer alltså från
samlad erfarenhet. Vi känner bara till mönster som orsak och verkan genom att vi ser att vissa händelser, med Humes ord, ständigt åtföljer varandra, och vi har ingen anledning att tro att de orsakssamband vi iakttagit i det förflutna kommer att fortsätta att gälla i framtiden.

[21. Reflektion och värdering: Har vi ingen anledning att tro på orsakssamband över huvudtaget?]

Hume:
"Alla slutledningar som grundar sig på erfarenhet bygger på
antagandet att framtiden kommer att likna det förgångna. Om det skulle finnas en misstanke om att naturens ordning kan ändras, att det förflutna inget säger om framtiden, blir all erfarenhet värdelös och kan inte ge upphov till någon slutledning eller slutsats. Erfarenheten kan inte bevisa att det förflutna liknar framtiden, efter som alla sådana bevis grundar sig på hypotesen om en sådan likhet."

[22. Reflektion och värdering: Antar du att framtiden kommer att likna det förflutna? Anser du att du vet det?]

Han visar på den logiska klyftan mellan påståendet
att alla iakttagna svanar är vita och påståendet att alla svanar är vita. Han tror inte klyftan mellan antagande och slutsats kan överbyggas utan att anta att naturen är enhetlig vilket är vad vi försöker bevisa.

[23. Reflektion och värdering: Är det som med svanarna i allting vi tror oss veta om världen?]

Det är inte överraskande att Hume intog en skeptisk ståndpunkt till frågan huruvida vi kan vara säkra på att vår
varseblivning underbyggs av en yttre värld.
Hume:
"Hur bevisar vi att yttre objekt måste orsaka våra förnimmelser, och att de inte kan uppstå ur medvetandet själv eller av andra orsaker vi ännu inte känner till?
Det är en sakfråga om sinnesupplevelserna skapas av yttre
objekt som liknar dem. Hur ska den frågan avgöras?
Genom erfarenhet givetvis, som alla frågor av liknande natur. Men erfarenheten är och måste vara helt tuställd.
Medvetandet har bara sina förnimmelser och kan omöjligt
ha någon erfarenhet av deras koppling till objektet."

[24. Reflektion och värdering:Anser du att det är omöjligt att anta en yttervärld?]

Enligt Hume saknar vi bra skäl att tro att det finns en oberoende yttervärld. Vi måste tro det för att vi är de varelser vi är men det finns inga skäl som berättigar vår tro.

[25. Reflektion och värdering: Anser du att det är rimligt att tro på något som vi inte har några skäl att tro på?]

Vi tror på den av vana och mer ändå på grund
av vår fantasi. Så Humes ståndpunkt är trots den briljanta bevisföringen vacklande. Han har en underbar kommentar: "Det här tänker jag på i min kammare men när jag spelar backgammon med vänner glömmer jag alla tvivel."
En del filosofer fortsätter att grubbla över den skeptiska
frågan om yttervärldens existens, men andra ser den som en missuppfattning.

[26. Reflektion och värdering: Anser du att frågan om yttervärlden är en missuppfattning? Får man inte ifrågasätta yttervärlden?]

"Jag (Hilary Putnam) vill förkasta hela den här bilden av sinnesförnimmelser som dök upp på 1600-talet. Bilden var att sinnesförnimmelser måste finnas inne i oss. Det innebär att när ni tittar på någonting t ex böcker, då har ni sinnesförnimmelser, ungefär som på inre teater.
Plötsligt tas hela världen ifrån oss, den blir problematisk.
Vi får den här stora debatten: "Vet vi om det finns en
yttervärld?"

[27. Reflektion och värdering: Håller du med Putnam om att det är fel att prata om sinnesförnimmelser?]

Vi har perceptuell tillgång till världen, argumenten emot
håller inte. Jag håller upp handen framför ansiktet och
jag ser handen där. Möjligheten finns förstås att jag kan missta mig eller hallucinera men normalfallet är att jag ser
handen för att ljusvågor reflekteras och ljuspartiklarna träffar min näthinna, de träffar stavarna och tapparna och sätter igång en massa nervceller som skapar en synupplevelse av just den här handen. 

[28. Reflektion och värdering: Anser du att vi har direkt tillgång till världen såsom världen verkligen är?]

Jag vill återgå till en uppfattning som jag tror inte var så ovanlig inom den antika och medeltida filosofin och som vi
förlorat som möjlighet. Det är att vi faktiskt ser böcker
att vi faktiskt upplever yttervärlden och inte bara en inre bild av den. 

Deras fasthållande vid att erfarenhet och iakttagelserna är de enda källorna till kunskap om världen, har gjort att empirister, från Locke och framåt har känt sig så nära
naturvetenskapen. Empiristerna, däribland Locke och Hume, inspirerades av Newtons vetenskap. Newtons gravitationslag beskrev  saker vi kan observera. Äpplen som föll från trädet och fick Newton att tänka på tyngdlagen. 

[29 . Reflektion och värdering: Anser du att tyngdlagen fanns före Newton kom på den? Att vi kan förstå den utan observation?]

Månens och planeternas rörelser- det är saker som kan observeras och betraktas. Hans matematiska beskrivning grundas på vad vi kan resonera oss fram till. Newton sa att hans teori är baserad på fenomen.

Det som bland annat skilde empiristerna från rationalisterna
är att de var lite av vad vi i dag kallar naturalister. De föredrog naturalistiska förklaringar på empiriska
fenomen och tonade ner förklaringar som var övernaturliga till sitt väsen. De ville ha en systematisk beskrivning av världen och trodde sig kunna utläsa naturens struktur ur naturen själv.

[30. Reflektion och värdering: Tror du att naturen har en struktur som vi kan upptäcka?]

Den amerikanske filosofen, Willard Quine, har haft stort inflytande på den nutida utvecklingen, både vad gäller empirism och vetenskapsfilosofi.
Quine:
"Jag ser ingen klar gräns mellan filosofi och vetenskap. Jag
ser snarare graderingar. De principer som filosofin försöker
klargöra och alla regler för bevisföringen måste vara
mer allmänna och grundläggande än i någon enskild
vetenskap.  De är principer som blir gemensamma för alla vetenskaper och inte en enskild angelägenhet."

Quines ståndpunkt är mycket lik Humes i viktiga avseenden. Quine kan ses som 1900-talets Hume, en naturalist och empirist. Skillnaden är att Hume har en snäv induktivistisk uppfattning vad gäller sambandet mellan sinnesupplevelser å ena sidan och vetenskaplig kunskap
å den andra. Quine är mer holistisk. Han ser vetenskap som ett stort nät av sammanlänkade trossatser som bara står i samband med sinnesupplevelserna i utkanten av nätet.
Vi har hela tiden upplevelser, vi får information från
sinnena och vi bearbetar hela tiden ett jättelikt system av trossatser som är vår totala kunskap, vårt svar på sinnenas
"input".

[31. Reflektion och värdering: Anser du att Quines mer holistiska syn är rimligare än Humes? Att vi får ett nät av trossatser som vi länkar samman?]

Quine menar att vetenskapsmän, när de arbetar med det här stora nätverket av sammanlänkade systemet av trossatser, kopplar ihop teori och erfarenhet genom något han kallar observationssatser.
Quine:
"Våra skäl att tro på en vetenskaplig teori, om
vi utför ett experiment för att testa vad teorin leder till,
måste allid slutligen bero på avgörande iakttagelse.
Teori säger att om man får till stånd en viss iakttagbar
situation, borde en viss annan iakttagbar situaion uppstå.
Observationssatser är grundläggande, de ger oss skälen."
Quine menar intressant nog att små barn lär sig sitt första
språk genom ett mycket likartat användande av observationssatser.
Quine:
"Till att börja med är de tillfällessatser som kan var sanna nu men osanna lite senare. De är inte sanna en gång för alla. "Det regnar" är ett exempel. Barnet ser regn och förstår betydelsen när någon säger "det regnar".
Barnets instämmande är omedelbart, oreflekterat. Den satsen kan det svara på under rätt observationsbetingelser på ett ögonblick, utan att tveka."

[32. Reflektion och värdering: Anser du att det är så det går till, att all kunskap börjar med tro på tillfälliga språkliga satser?]

Vad vi börjar med är de satser som vi bara  samtycker
till eller opponerar oss mot om det förekommer vad Quine kallar "lämpliga retningar". Det är satser som kräver att vår omgivning är på ett visst sätt för att vi ska vilja säga
ja eller nej som svar på dem.

Quine:
"Det är barnets inkörningsport till kognitivt språk,
där man uttalar sig om fakta eller vad man tror. Uppenbarligen är det den sortens satser barnet lär sig först. Mamman säger "Det är en hund" barnet upprepar ordet. Barnet inser att det lär sig språket, det har nått den insikten. Det är så det lär sig en mycket stor del av sin vokabulär."

[33. Reflektion och värdering: Anser du att språkkunskaper är "lämpliga retningar" snarare än rationalistisk insikt i hur man använder grammatiken?]

En del teorier om språkinlärning gör gällande
att språkets grundläggande principer är något som
det mänskliga förståndet föds med. Quine håller
inte med, utan intar empirismens ståndpunkt, att allt språk måste läras genom erfarenheten.
Quine:
"Språk lär man sig bara genom att iaktta andras beteende.
Barnet lär sig språk av de äldre och inte genom att se
vad som pågår i den andra personens inre och relatera tankarna till orden utan helt enkelt genom yttre tecken, det som går att observera."

[34. Reflektion och värdering: Anser du att språk huvudsakligen är beteende?]

Quine anser att det viktigaste beteende som hör till användningen av språket är att vi förstår vad folk håller med om eller inte, genom deras beteende.
Quine:
"Alla betydelser som vi samlar och förstår lär vi
oss genom att iaktta andra människors beteenden och se under vilka omständigheter de yttrar orden."
Enligt Quine finns det en medfödd förmåga, men det
är inte det samma som medfödda idéer. Snarare är
det en instinkt för induktion, den här instinkten framhäver
Quines nära koppling till Hume.
Quine:
"Induktion är instinkten att vänta sig likartade händelser
ska följas av händelser som i sin tur liknar varandra.
Det är grunden till all betingning. All inlärning är baserad på betingning. All inlärning är därför baserad på induktion."

[35. Reflektion och värdering: Håller du med om att allt lärande är betingning?]

Både rationalismen och empirismen inspirerades av den vetenskapliga revolutionen. Från Copernikus fram till Newton framträdde en ny syn på världen. Än idag kan rationalister peka på vetenskapliga genombrott och förkunna: "Se hur förnuftet sätter allt på sin rätta plats." Och empiristerna kan svara: "Ja, men alla data bygger på iakttagelser.

Världen kommer först. Om teorin passar på världen,
så är det bra. Om den inte gör det, så ändra den."
 
 

Uppgifter

1 Varför betvivlar empirismen att förnuftet är kunskapens
källa? Håller du med?
2 Vad angriper Locke till att börja med i sin avhandling om
det mänskliga förståndet? Tycker du han argumenterar rätt?
3 Vad innebär Lockes tabula rasa? Föds vi med tabula rasa enligt din uppfattning?
4 Hur skapar vi komplexa idéer enligt Locke? Tror du det går till så?
5 Hur löser Locke glappet mellan vår bild av världen
och den verkliga världen? Tycker du det är övertygande?
6 Kan intellektet skapa nya idéer enligt Locke? Vad tror du?
7 Varför kan inte en materiell substans finns utanför
vårt medvetande enligt Berkeley? Argumentera emot!
8 På vad sätt är ett gudomligt medvetande nödvändigt
för Berkeleys empirism? Tror du själv på Gud av samma skäl? Om inte, av vilket skäl?
9 Hur kan enligt Hume förnuftet inte veta någonting om
hur den fysiska världen är förskaffad utan erfarenhet? Håller du med?
10 Hur resonerar Hume om biljardbollarna? Tycker du det är rätt?
11 Varför ser Quine ingen klar gräns mellan filosofi och
vetenskap?
12 Hur hänger språk och beteende ihop enligt Quine? Vad är din uppfattning?
13 Vad är induktion enligt Quine?
14 Ge en sammanfattande filosofisk kommentar till hur du ställer dig i denna filosofiska fråga!