INTRODUKTION TILL FILOSOFIKURSERNA

De filosofiska frågorna

" Omnia cognoscentia cognoscunt implicite Deum in guodlibet cognito." De Veritate q.22 Thomas Aquinos

Du kanske undrar varför man ska läsa filosofi?

Vanliga svar på frågan är att ingen kan bli bildad utan att i någon mån känna till de filosofiska frågorna och deras historia, att ingen kan förstå naturvetenskapen utan att se hur den växt fram ur filosofin, att de flesta former av psykologi och sociologi har sin grund i filosofiska teorier, att de olika religionerna på jorden alla har en viss filosofisk grund.

På sidan http://importanceofphilosophy.com/ ser vi hur ingen människa egentligen kan undvika att bli slav under andras åsikter om hon inte har en egen genomtänkt filosofi. Din egen filosofi är den bakgrund du har för alla dina tankar och ställningstaganden, all din kunskap och all din förståelse för vad som händer i livet. Du kanske inte är medveten om den bakgrunden, många är det inte. Filosofi studerar man för att bli medveten.

Men det finns också ett annat sorts svar:

du själv som människa har en längtan efter lycka, efter sanning, efter sann kunskap om naturen, efter ett gott liv och efter ett riktigt moraliskt handlande. Om du inte har det är det bara att beklaga. De flesta människor vill veta vilken sorts värld de lever i och vill ta reda på mer om den, de vill att de lever på ett riktigt och gott sätt, de flesta vill veta vad som är sant och falskt i alla teorier om världen och människan. De flesta människor söker på något sätt "Gud" och har en uppfattning, positiv eller negativ, om Gud, de flesta har en omedveten inställning till religion och moral.

Därför kan vi säga som svar på frågan:

man läser filosofi för att lära känna vad som är verkligt och att lära känna sig själv.

Detta var den grekiske filosofen Sokrates mål för filosofin och det håller än idag.

Att lära känna vad som är verkligt är att hitta en filosofisk realism. Att vara filosofisk realist är att inse att vi inte vet hur hela verkligheten fungerar, men samtidigt vara säkra på att verkligheten finns här. Vi hör inte ljud som hundar hör, vi ser inte ljusvågor som ändå strömmar genom vår värld. Vi har en begränsad uppfattning av det verkliga. Vi förstår inte den högre matematiken (utom några få genier!) och inte en alltför avancerad logisk komplexitet.

När det gäller analysen av lycka är de flesta filosofer överens om att det ligger i den mänskliga naturen att söka efter lycka, men inte en lycka som bara är medel för något annat utan är lycka i sig själv. Vi kan argumentera om andra saker men inte om lyckan i sig. Vi kan säga: vad är det för bra med pengar om man inte blir lycklig av dem? Vi säger inte: vad är det för bra med lycka om man inte blir rik på den? Att det ligger i den mänskliga naturen att söka efter lycka är både Aristoteles under antiken och Freud under modernismens epok överens om.

Men en sak skiljer dem åt: de gamla orden för lycka -- eudaimonia eller makarios eller beatitudo -- betyder alla objektiv lycka, ofta beskriven med ord som rättfärdighet, salighet, välsignelse, på engelska ”blessed”. Det moderna ordet lycka betyder från 1700-talet och framåt vanligtvis subjektiv tillfredsställelse eller välmående. Här har vi alltså två skilda former av lycka, en objektiv och en subjektiv. Det gamla svenska ordet ”lycka” betyder närmast "lycklig tillfällighet", samma som engelskan "hap" som ligger under "happines" --  alltså subjektiv lycka och inte eudaimonia eller makarios eller beatitudo.

För subjektivisten går det alltså inte att säga: "Du tror att du är lycklig men det är du egentligen inte ." Men för objektivisten är detta påstående meningsfullt och helt centralt för det mest kända filosofiska verket om lycka: Staten av Platon. Rättfärdighet är alltid verklig och objektiv lycka medan orättfärdighet är alltid, under alla omständigheter, verklig objektiv olycka, oavsett om det känns skönt att vara orättfärdig ibland. En rättfärdig människa har den verkliga lyckan även om en subjektiv tillfredsställelse saknas i livet, ja även om hon eller han lider psykiskt eller fysiskt.

[1. Reflektion och värdering: Vad anser du om lycka? Har du den gamla uppfattningen eller den moderna? Är du subjektivist eller objektivist?]

Personer som har den subjektiva definitionen på lycka som subjektiv tillfredsställelse ger ofta följande konkreta exempel på sådan lycka:

 -- pengar
-- kunskap
-- frihet från smärta
-- vara ”hög”
-- känna ”flyt”
-- ha självförtroende, självkänsla
-- sexuell tillfredsställelse
-- framgång
-- heder
-- hälsa och långt liv
-- relationer

[2.  Reflektion och värdering: Hur gäller de här förslagen för dig? Kommentera varje förslag och ta exempel i ditt eget liv! Grundfråga: ger de verklig lycka? ]

 
Filosofi handlar också om kunskapsprocesser. Vi lär aldrig känna människors personligheter helt och hållet, om vi så lever med dem hela livet. Många filosofer menar att "hjärtats hemligheter" är alltid för stora för oss och vi förstår aldrig hela psyket, själen, eller vad en person egentligen är. Ändå vill vi alltid veta mer. Detsamma gäller vår naturvetenskapliga insikt om tillvaron. Vi förstår inte riktigt hur organisk och  icke-organisk materia förhåller  sig till varandra och vi vet inte hur materia kan skapas ur icke-materia. Vi vet ännu inte hur genetiska processer går till, om de ständigt nyskapas och vad som påverkar processerna. Vi gör endast vetenskapligt bildade gissningar och många forskare sysslar hela sina liv med att producera sådana. Vi kan inte fatta hur rummet i rymden skulle kunna "ta slut". Vi vet inte vilken enhetlig teori för all materia som är den sanna, men många söker efter denna enda sammanbindade teori. Vi inser att medvetande om något inte kan vara en del av det som blir medvetet, men vi förstår inte varför medvetande finns eller vad det består av. "Verkligheten är större än vår kunskap" skulle kunna vara mottot för en filosofisk realism. Många filosofer menar att kunskapstörsten är den viktigaste drivkraften bakom den andliga och kulturella utvecklingen av människan och att denna drivkraft är själva ändamålet med evolutionen. Andra ser den mer som en meningslös men fascinerande biologisk aktivitet.

[3.  Reflektion och värdering: Håller du med om denna begränsning i vår kunskap? Tror du att människan någonsin kommer att uppnå fullständigt vetande om sin tillvaro? Är det ett meningslöst sökande? ]

Samtidigt har vi alla, eller nästan alla, en stark visshet om att vi finns här, att ytterverkligheten är där framför oss och att det händer något verkligt när vi tänker och rör oss i tillvaron. Denna säkerhet är primitiv och väldigt stabil för de flesta av oss och filosofin har inte som uppgift att upplösa eller betvivla denna primitiva säkerhet på den verkliga existensen -- även om det går! Denna insikt om en verklig värld och om människans begränsade vetande kallas filosofisk realism. Den finns redan i tidig semitisk kultur, t ex i det mesopotamiska eposet Gilgamesh ca 2200 f Kr och hos de judiska patriarkerna Abraham, Isak och Jakob ca 1850-talet f Kr. Den har senare genomträngt judisk, grekisk, kristen och muslimsk kultur. Men i andra kulturer har realismen inte varit central, tillvaron betraktas där som en illusion eller dröm, t. ex. hinduismen, buddhismen, naturreligioner, skoltsamernas verklighetsuppfattning (tillvaron som sjukdom). 

[4.  Reflektion och värdering: Är du helt säker på att du finns här? Att detta inte är en inbillning eller systematisk illusion, bestämd av andra krafter än din egen vilja? ]

 
Kan man vara motståndare till den filosofiska realismen? Ja. Då påstår man att all kunskap är inom-mänsklig, att endast det människan vet definierar all verklighet som finns "för oss". Utanför det vi vet finns ingenting för oss och med människan dör också all verklighet. Därför är det inte särskilt meningsfullt att tala om en bestämd verklighet. Istället måste vi begränsa oss till föreställningar och språkliga uttryck för dessa. Den åsikten kan kallas reduktionism, verkligheten reduceras, men har ibland också andra namn som subjektivism, solipsism, kunskapsteoretisk egoism.

 
En reduktionistisk inställning känns igen på att man inte får/kan fråga: varför? Reduktionisten svarar: Det bara är så! Det vi inte vet säkert kan inte finnas säkert! Det bästa vi kan säga om verkligheten är: kanske. Människan blir alltings mått - Reduktionismen är inte en modern åsikt, den har funnits åtminstone sedan antikens dagar som en motrörelse till realismen. Den växte sig starkare hos sofisterna  i Grekland och hos vissa av de s.k.  naturalisterna på 1800-talet och i vår tid hos subjektivisterna och ibland hos relativisterna.

 
Tendensen att krympa verkligheten till egots eller den mänskliga observationens storlek såsom reduktionismen tenderar göra, kallades tidigt för "synd" eller "hybris" av filosofiska realister. De menade att synd eller hybris är inte så mycket att sätta sitt ego i centrum utan mera att ha grundligt fel i sin logik och sin verklighetsuppfattning. Tänka fritt är stort men tänka rätt är större, sa den svenske filosofen Thomas Thorild, en filosofisk realist. Vi kan än idag se dessa ord över ingången till aulan på Uppsala gamla universitet.  

[5.  Reflektion och värdering: Håller du med Thorild? Förstår du sofisterna och subjektivisterna synpunkt? Stämmer det med ditt tänkande?]

Det första budet i dekalogen, 10 Guds bud, handlar inte bara om att tro på Gud, det handlar också om att "inte ha andra gudar vid sidan av den verkliga guden", ett tidigt judiskt uttryck för realistisk filosofi: att inte reducera verkligheten till det lilla som människan förstår eller kan observera. Att ha den förminskade världsbilden kan också straffa sig genom förlust av livskvalitet och livsvärde. Om vi ingenting vet med säkerhet sprider sig en känsla av otrygghet och tvivel. Därmed kommer ofta glädjelöshet, cynism, förvirring, liv utan djupare mening och svårigheter med upprätthålla en god moral i samhälle och familj.

 
Gudarnas hämnd i den grekiska mytologin var straffet för människans hybris. I Dantes bok om Helvetet träffar vi på ett stort spektrum av människor som förminskat verkligheten till egots begär -- boken är som en lärobok i faran med reduktionismen.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att tvivel och subjektivism kan vara ohälsosamt? Eller är det tvärtom sunt att tvivla på allt? Är man lycklig när man tvivlar? Eller är man lycklig ovetande om problemen?]

Att lära känna sig själv är enligt många filosofer att söka det sanna. Filosofins historia visar oss människans sökande efter sanning. Alla påståenden du finner hos filosoferna som du möter på kursen pekar ut från sig själva till en objektiv verklighet och i sista hand den Absoluta sanningen.

 
Ett vanligt och ganska berömt namn på denna absoluta sanning är Gud men vissa filosofer använder just begreppet "det Absoluta", t ex den engelske filosofen Bradley. I studiet av filosofin är det därför bra om du gör klart för dig vad du själv menar med godhet, sanning och Gud. Studera hur t. ex. Einstein eller Newton, Hegel, Spinoza eller Kant, Platon eller Aristoteles använder termerna Gud, sanning och godhet. Sökandet efter sanningen ligger också till grund för filosofiska teorier som förnekar Gud eller tvivlar på hans existens, t ex materialismen eller ateismen. Men även i dessa tankesystem förutsätts begreppen sanning och Gud. Materialismen och ateismen söker en yttersta grund att stå på, söker det som är sant och verkligt. Även om intellektuella spekulationer ibland når rent bisarra uttryck i tokiga och monstruösa teorier, kan vi inte låta bli att känna sympati för detta vilda sökande efter sanningen. Den tyske filosofen Immanuel Kant menade att den filosofiska och metafysiska spekulationen aldrig kunde bli verklig vetenskap. Men samtidigt medgav han att ingen människa kan låta bli att delta i filosofins sökande efter Gud och sanningen.  

[7. Reflektion och värdering: Anser du att det finns en sanning med stort S? Är kampen för att hitta den sanna beskrivningen av verkligheten en bra kamp? Eller är den egentligen meningslös? Tänk på dina studier och ämnena du studerar?]

Filosofin som söker sanning kallas ofta metafysik. Kortfattat kan vi säga att metafysik är att söka det goda, det sanna och det sköna. Den grekiska filosofin och kristendomen är den mest välkända och utarbetade metafysiken  historiskt sett men i varje religion finns metafysiska grunder. Det finns en genomgående filosofisk metafysik, en filosofia perennis, som vi träffar på i alla kulturer och vid alla historiska tidpunkter. Thomismen, en europeisk filosofi som utvecklades under högmedeltiden, är ett exempel på denna filosofia perennis. Denna thomism fortsätter sedan vid sidan av andra filosofiska system och även inom en rad mer moderna former av filosofi och psykologi. Thomismen bygger på människans sökande efter den objektiva sanningen och påstår att hon med sitt förnuft har förmågan att finna denna sanning. Motståndare till thomismen är bl. a. skepticismen, sofismen och relativismen - inriktningar som funnits i filosofins historia och fortfarande är aktiva.

 
Vi lever i en värld där den europeiska filosofin utgör vår grund för hur vi föreställer oss verkligheten. Alla andra kulturer tycks idag följa efter den europeiska vad gäller kunskap, vetenskap, ekonomi och moral - eller är det så att vi tvingar på övriga världen vår filosofi?

 
[8. Reflektion och värdering: Anser du att Europa och Nordamerika står för den högsta kulturen? Bör vår uppfattning om utbildning och kunskap spridas i världen?]

Europeisk kultur bygger på ett tänkande med judiska rötter, utvecklad genom grekiskt, romerskt och kristet tankearbete med förnuftet och tron som grund. Den grekiska och kristna världsbilden går ut på en objektiv värld som vi människor kan lära oss något av. Världen är inte skapad av oss. Enligt de flesta filosofer under historien är världen endera självskapad av en slump eller medvetet skapad av en personlig och intelligent Gud, "en intelligent Ande" som Einstein uttryckte det efter att ha tagit till sig den katolske prästen och fysikern George Lemâitres teori om en Big Bang som start för universum. Den information som krävs för en utveckling av materia måste logiskt sett ha funnits i potentiell form innan Big Bang skedde. Andra menar dock att orsak och verkan, alltså kausaliteten, inte fanns före universums skapelse, lika lite som tid och rum. 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att världen är till genom slump eller finns det  intelligens i själva strukturen och informationen?]

Hur bildar vi kunskap? Vi kan skapa hypoteser kring alla de processer vi upptäcker i naturen och i oss själva. All modern naturvetenskap pågår inom denna fundamentala syn på verkligheten: vi upptäcker en sann faktisk verklighet genom hypoteser som vi ofta måste förändra, medan den sanna verkligheten förblir ett spännande mysterium. Därmed finns alltid en absolut sanning, även om vår kunskap alltid förblir preliminär inför denna absoluta sanning.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att verkligheten förblir ett spännande mysterium? Eller är verkligheten i grunden tråkig och förutbestämbar? Tror du på en absolut sanning om verkligheten?]

Eftersom vi i Europa framför allt har judiskt-kristna grundvärderingar, alltså även i lagstiftningen i det sekulära samhället, är det logiskt att moralfilosofins teman återfinns i den judiskt-kristna historien och samhällsutvecklingen - är människans själ okränkbar, har varje individ en rad s k mänskliga rättigheter, har barn särskilda rättigheter, har alla rätt till liv osv.  Den icke-kristna filosofi som den dialektiska materialismen, den filosofi som Karl Marx utvecklade, byggde till exempel på medkänsla med de svaga och fattiga i samhället, medan Marx själv hade en negativ inställning till den institutionella religionen. Hans optimism om ett kommande tusenårsrike med rättvisa och fred byggde emellertid på en judisk-kristen teism. Denna utvecklingsoptimism är typisk för det kristna Europa och hade en stor systematisk filosof i Friedrich Hegel som Marx byggde sin filosofi på. Hegel menade att den kristna medkänslan var en frukt av historiens andliga utveckling fram emot ett framtida förnuftigt och kärleksfullt samhälle.

[11. Reflektion och värdering: Anser du att medkänsla är ett sant värde? Och att vi bör måna särskilt om fattiga, sjuka, utvecklingsstörda och svaga i samhället? Är vårt samhälle på den punkten mer utvecklat, anser du, än stenålderssamhället?]

Ett annat exempel är den moderna filosofiska antropologin om mänskliga rättigheter, på pränt under den franska revolutionen och senare i deklarationen om de mänskliga rättigheterna i FN den 10 dec. 1948. Också detta värde utgör en central punkt för grekisk filosofi, särskilt stoicismen och är en integrerad del av den judisk-kristna synen på människans värdighet. En av författarna till deklarationen medgav att den var ren kristendom utan att använda ordet Gud, vilket var politiskt motiverat. 

Finns mänskliga rättigheter? Argumenten för att mänskliga rättigheter är ett objektivt värde hämtas inte från naturen eller biologin utan i regel från Genesis 1:26 –  Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Kulturer utan denna grund, t ex den indiska och den östasiatiska, har heller inte en tradition av mänskliga rättigheter. Inte heller biologiskt grundade ideologier som nazismen eller rasismen har denna idé.

 
[12. Reflektion och värdering: Anser du att mänskliga rättigheter är ett verkligt faktum? Eller är det endast en politisk och retorisk term, påhittad i Europa och endast använd av politiker? Har Bibeln rätt om den mänskliga värdigheten?]

Ett tredje exempel på aktuell filosofi är den känsliga diskussionen om abort där många hävdar att zygoten, den första cellen i embryot, innehåller ett DNA som utgör ett evigt och okränkbart mänskligt jag, en själ som inte kan reduceras till en "cellklump". Denna inställning är den ursprungliga judiska, kristna och muslimska och får i dagens praktiska filosofi en ny aktualitet - framför allt genom motståndarna mot denna upphöjelse av livets värde.
 
[13. Reflektion och värdering: Anser du att själen/jaget  finns? När uppstår den i människan? Eller är också själen ett tomt men praktiskt ord?] 

Ett fjärde exempel på filosofisk tematik är debatten om vad en sann familj är och därmed vad sann sexualitet innebär. Här hävdar flera filosofier att det inte finns någon särskild familj, människor kan forma vilka konstellationer som helst och kalla det "familj".  Polygami är till exempel allt mer populärt, särskilt den form där flera kvinnor är ”syster-hustrur” till en man som då har plikten att försörja dem. Ännu en ny form är ”flersamhet” där en grupp personer har sexuella relationer och bildar en ny form av ”äktenskap”. Även frivillig pedofili växer idag fram som en riktning med anspråk på att betraktas som ”normal”. Trots att barn i regel far illa i sådana utvvidgade former av familj, vill många hävda det egna fria valets betydelse.

Många filosofer hävdar att den kristna synen på en man och en kvinna som komplementära personer, maskulint – feminint, är det naturliga och helt avgörande för barnens sunda uppväxt. Äktenskapet uppfattas här som en värdefull livsuppgift i familjen och vår monogama kärnfamilj som den enda riktiga formen för familjeliv. Den kan sedan ingå i större gemenskaper, där släktingar hjälper varandra och i samhället som helhet. Familjen måste vara samhällets grund.

[14. Reflektion och värdering: Anser du att ordet "familj" kan stå för polygami och pederasti likaväl som traditionell monogami? Har frivillig pedorasti rätt till respekt och rättsskydd i samhället?]

Den var den kristna och muslimska filosofin som radikalt förändrade det dekadenta Grekland och Rom med sin ”fria” moral kring prostitution, barnerotik och offentliga efeber, glädjepojkar, experiment med sexuella orgier och homosexualitet. Istället etablerades synen på parförhållandet mellan man och kvinna som något mycket värdefullt, ja t.o.m. gudomligt sanktionerat. Vigsel och bröllop blev höjdpunkter i livet, inte bara en kontraktshandling. Man satte sexuell njutning i samband med just detta heliga parförhållande och såg barnalstrandet som både en biologisk och andlig uppgift, inte endast en konsekvens av befruktning. Därmed blev alla knep för att undvika graviditet en omoralisk handling. En individ som försökte lösrycka en fysisk njutning utan att delta i det äktenskapliga sammanhanget av kärlek och intimitet uppfattades som en omoralisk person.

Under 1900-talet ifrågasattes denna filosofi på många håll och frågorna ingår idag i den filosofiska debatten. Många anser t ex att pedofili är en läggning som bör innefattas i de mänskliga rättigheterna. Man referar till traditionen i Grekland och Centralasien där barnprostitution – pederasti - varit särskilt vanligt från 800-talet och framåt och myntat uttrycket ”kvinnor för barnafödande, pojkar för njutning”. Somliga vill också fortsätta den indiska traditionen med devadasi, alltså unga flickor som utför tempelprostitution. Forskare som inspireras av Freud, Reich och Kinsey ser barnerotik som legitima former för intimitet och företrädare för dessa former av sexualitet arbetar på att göra dem lagliga i vårt samhälle. En konsekvens av denna debatt är internets enorma genomslag för just ”alternativa” former för sexualitet, med stark betoning på barn eller mycket unga flickor och pojkar.

 
[15. Reflektion och värdering: Anser du att man kan argumentera för barnerotiken? Eller är sexuella relationer mellan gamla och unga moraliskt förkastliga? Kan vi och bör vi förändra moralfilosofin till att välkomna alla "sexuella läggningar", även pederasti, pedofili, nekrofili,BDSM, polyamori? Vilka blir konsekvenserna för livet i samhälle och familj? Vilka blir de psykiska konsekvenserna?]

Ännu ett exempel på filosofins aktualitet är den filosofiska frågan kring kloning och förändring av dna hos foster eller tidiga ägg i statens och samhällets tjänst. Moderna teorier om förbättring av ett folk eller en ras - folkhälsa och eugenik - får motstånd av en filosofi som hävdar livets okränkbarhet, en värdering karaktäristisk för flera religioner. Ska föräldrar ha rätt att ge sina barn fördelar via genetisk påverkan?

 
[16. Reflektion och värdering: Anser du att vi bör förädla den mänskliga genetiken likaväl som växters och djurs genetik?]

En variant  av denna filosofiska genre är den eutanasifilosofi (eu-tanasi = bättre död) där det  ges argument för att barn med obotliga sjukdomar  eller åldringar med obotliga sjukdomar bör dödas eller "få hjälp att dö". Här står en mer socialdarwinistisk filosofi mot en mer kristen filosofi. Rätten att döda för samhällets behov innebär en nyttofilosofi medan försvaret för individens okränkbara värde hävdar en immateriell del av oss, själen eller jaget, som inte får användas i nyttosammanhang.

 
[17. Reflektion och värdering: Anser du att nyttan är det viktigaste i det mänskliga livet? Bör människor som lever onyttiga liv förändras till nyttiga individer eller elimineras ungefär som skadade djur i naturen elimineras?]

Kunskapens funktion och uppbyggnad är ett ytterligare filosofiskt tema. Den mänskliga kunskapen är byggd på hypoteser. Människan erfar naturen och kan iakttaga regelbundenheter i den. Hon mäter dessa regelbundenheter och benämner sambanden, konstruerar lagar för dessa samband. Men hon kan aldrig mäta eller observera alla de enorma mängder fakta som äger rum, endast noga utvalda händelser. Vi måste sedan bilda hypoteser grundade på dessa utvalda observationer, bilda filosofiska och matematiska begrepp kring rörelse, frekvens, avstånd, vikt, kraft, ljusmängd osv. Dessa hypoteser kallar vi kunskap.

 
[18. Reflektion och värdering: Anser du att den som besitter naturvetenskaplig kunskap har en större värld än andra? Eller förminskar hypoteserna världen? Vet du mer om verkligheten om du kan beskriva ett vulkanutbrott geologiskt? Vet du mer om verligheten om du kan benämna de kemiska grundämnena?]

Dessa hypoteser bildar kunskap när de kan användas för att förutsäga nya skeenden av fakta. Människan måste nöja sig med att ställa vetenskapliga och filosofiska hypoteser kring de skeenden som dessa fakta leder till och ständigt producerar i universum. Ta till exempel ett enkelt problem: hur värme sprider sig i ett material. Människan kan aldrig testa den enskilda elektronens rörelse och mäta den. Hon måste ha en hypotes om statistiska medelvärden för just det material som hon vill veta något om. Eller studiet av ljuset: hur mycket vi än delar upp ljuset spektralt får vi aldrig  möjlighet att nå själva fakta, själva fotonens rörelse. Vi måste skapa en generell och statistisk hypotes kring ljusets natur, dess hastighet, dess spektrala fält osv. Hypotesen förblir hypotes, även när den testas och visar sig hållbar.

[19. Reflektion och värdering: Anser du att naturvetenskp endast är ett fackspråk? Eller kommer vi närmare verkligheten genom kemi, fysik, geologi osv?]

 
Många filosofer och fysiker, t ex Albert Einstein, har hävdat att själva kunskapen om alla fakta i världen endast kan finnas hos en allvetande Gud. Exakt hur värmet t ex sprider sig kan endast ett perfekt vetande besitta som inom sig har all information, alltså en allvetande Gud. Exakt hur evolutionens märkliga mutationer har gått till och alltid gått i riktning mot mer medvetande bland livsformerna, kan endast ett perfekt vetande känna till. Vi kan försöka närma oss en perfekt kunskap om fakta men i praktiken märker vi hur svårt det är och att våra hypoteser förändras fastän fakta förblir desamma. Rent logiskt måste det finnas en fullständig kunskapsmängd, men vi besitter endast en bråkdel av den.

 
[20. Reflektion och värdering: Anser du att det finns ett perfekt vetande? Finns all information samlad någonstans?]

Ett annat filosofiskt tema är den mänskliga naturen - en människa har två delar, kroppen och själen. Enligt vissa filosofer står själen i motsättning till kroppen. Hos filosoferna Platon och Origines är kroppen en börda för själen, ett fängelse för själen. Detta kallas en spiritualistisk uppfattning. Enligt platonister i alla tider är människans verkliga natur själva själen, inte kroppen. Enligt kristendomen har kroppen en central del i människans natur och är inte mindre värd än själen, inte något hinder för själen eller något fängelse för den. Vi ska till och med få nya kroppar i himlen enligt kristen uppfattning om livet efter detta.

[21. Reflektion och värdering: Anser du att kroppen är lika värdefull som den tänkande själen? Eller är kroppen en viktig del av oss själva?]

 Svar:

Enligt Platon och vissa moderna filosofer, enligt gnostiker och manikéer, består människan av tre delar: kropp - djurisk själ - andlig själ (eller kropp, psyke och ande). Detta kallas trichotomism. Den kristna filosofin avvisar denna tredelning och vill försvara dichotomismen, alltså att en människa har två delar, kroppen och själen.

[22. Reflektion och värdering: Är du trichotomist eller dichotomist? Varför?]

 Svar:

Den rationella själen är enligt många filosofer kroppens verkliga form.  Kroppen och själen har av filosoferna betraktats som en båt och dess skeppare, eller en häst och dess ryttare, t. ex. av Platon, Descartes och Leibniz. Även på ett inre sätt är själen styrande för kroppen och definieras som kroppens verkliga form. Den kristna filosofin har alltid försvarat just denna inställning. Men en debatt har funnits. Franciskanen och filosofen Johannis Olivi lärde att den rationella själen inte i sig och direkt  var kroppens väsentliga form utan endast indirekt genom en sensitiv form och en vegetativ form. Han ville ersätta den essentiella enheten av kropp och själ med en dynamisk operativ enhet. Senare materialistiska filosofer har försökt reducera själen till en kroppslig aktivitet, liksom psyket, och försökt förlägga denna aktivitet till någon organisk del av kroppen, t. ex. någon del av hjärnan.

[23. Reflektion och värdering: Anser du som Olivi att det rationella inte är det viktigaste hos oss? Eller håller du med Leibniz att tanken styr resten?]

 Svar:

Varje människa har enligt några filosofer en individuell själ. Bland filosoferna har platonister och nyplatonister hävdat att människans rationella själ är en del av en individuell och unik princip och att denna generella själ är det enda som har tidlös karaktär. Själen kan därmed reinkarneras många gånger i olika kroppar - en syn som även indisk filosofi har. Emot detta har andra filosofer, särskilt inom kristendomen, hävdat att varje människa har en unik individuell själ av immateriell karaktär, skapad av Gud men inte något som kan reinkarneras eller uppgå i en unik princip. Detta innebär en starkt personlig odödlighet. I den äldre judiska kulturen hamnar den individuella själen i scheol, ett dödsrike för alla själar, medan i nyare judisk filosofi ses själen komma närmare Gud. I kristen filosofi sker en villkorlig förening med Gud efter ett liv ägnat åt tron.

[24. Reflektion och värdering: Anser du att någon del av ditt medvetande kan reinkarneras? Tror du på någon form av vaken tillvaro efter din kropps död?]

Ett ytterligare tema i filosofin idag är ursprunget till den mänskliga själen.  De filosofiska uppfattningarna skiljer sig kring hur själen kommit till. Filosofer som Platon, Evagrius Ponticus och Origines hävdar en pre-existentianism. Själen har existerat redan innan dess förbindelse med kroppen, den har enligt Platon existerat i evighet, och hamnar i en kropp som en sorts exil, en förvisning. Den kristna filosofin har avvisat denna uppfattning, den tas aldrig upp i Nya Testamentet och den tidiga kyrkan har inte hyst den.

En andra uppfattning är emanationismen, som vi finner bl. a. hos gnostiker och manikéer och i modern tid hos panteisterna. De ser själen som något som flutit ut ur den enda gudomliga substansen, själen har emanerat ut ur Gud. Detta motsäger den kristna filosofins krav på den absoluta enkelheten i Gud. Själen är skapad, alltså inte en del av Gud. Om den var en del skulle den inte kunna förändras eller förstöras.

En tredje uppfattning är generationismen som argumenterar för att själen skapas när mannens och kvinnans genetiska material förenas i konceptionen. Enligt denna uppfattning är föräldrarna skapare av både kropp och själ hos individen. Tertullianus menade t. ex. att en del av själssubstansen förmedlas via sperman till kvinnans ägg som också innehåller en del av själsubstansen. Filosofer som Klee och Rosmini i modern tid menar att barnets själ utvecklas från föräldrarnas själsliga information i spermer och ägg. Denna uppfattning står också i motsättning till kravet på absolut enkelhet i gudsbegreppet.

[25. Reflektion och värdering: Vem håller du med? Anser du att Evagrius och Origines har rätt? Att alltså din själ aldrig har skapats utan alltid funnits? Eller håller du med Rosmini att själen utvecklas genom föräldrarnas dna-information i spermer och ägg?]