FINNS DET EN ALLMÄN
MORALISK GRUND?
Om någon idag påstår att det finns en allmän och giltig moralisk grund för alla att stå på och handla efter, kan inte vänta sig medhåll från många. Han måste vänta sig att de flesta inte håller med honom. Han kommer att få höra detta: folk i världen har inte samma moral, inte samma dygder och framför allt inte samma kunskap om moral...

[1. Anser du att det bör finnas en gemensam moralisk grund för alla folk i världen ?]

Människor är oense om mycket, t ex de tre stora problemen död, sex och Gud. En hel generation människor har idag vuxit upp med den föreställningen att man självklart får döda liv i det rum som alltid varit det heligaste: mammans livmoder.

Det finns moderna sociala trender som vill utsträcka rätten till andra former av dödande, särskilt vad gäller födda barn och åldringar. Medan vi historiskt har ansett att hjälplösa och oskyldiga alltid ska få samhället skydd mot övervåld, har dessa grupper minst skydd av alla. De flesta läkarutbildningar idag har skrivit om sitt hippokratiska löfte: läkaren ska inte bara rädda liv utan också ta liv.

[2. Anser du att läkare alltid bör rädda liv och aldrig döda någon patient, även när anhöriga vill det ?]


Snarare än bråka om dessa förändringar i den allmänna moralen är många professionella "etikforskare" tvärtom för dessa förändringar. Ett bra exempel är den engelska bioetikern och utilitaristen Jonathan Glover. Enligt honom har människor ingen självklar rätt till liv över huvud taget. Att vara en mänsklig person gäller inte alla, det är en gradfråga. En del människor har mer av denna kvalitet än andra. Och även bland de som har denna kvalitet i hög grad kan ha ett värdelöst liv, ett liv som inte är värt att leva. Detta är ungefär detsamma som den tidiga tyska eutanasirörelsens fackterm: "lebensunwerten Leben"  -- ett livsovärdigt liv.

[3. Anser du att vissa människor bör dödas, eftersom de lever ovärdiga liv? Bör detta gälla oavsett ålder? Oavsett om de lever i mammas livmoder eller är födda?]


Men utilitaristen Glover vill gå lite längre. Även den filosofiskt svaga tesen "det är alltid fel att förstöra ett livsvärdigt liv" är för Glover alltför stark. Man måste enligt honom tänka på andra värden. Det finns dessutom en tyst förutsättning "alla andra faktorer lika", så att det ibland är rätt att döda en person som faktiskt lever ett livsvärdigt liv och vill fortsätta leva. Man har ett självförtroende som ett monster om man inte mår dåligt inför att döda denna människa, säger Glover.  Men märkligt nog säger han inte att man är ett monster när man utför mordet.

[4. Anser du att det vore rätt att döda vissa människor för att hjälpa andra? Alltså inte att konsekvenserna är bra utan att handlingen är moraliskt riktig?]


Till de som känner sig obehagliga inför sådant dödande har Glover ett gott råd: använd en metod som har andra goda effekter. Till exempel: du kan samtidigt ge en hög dos smärtstillande medicin. Detta ger två goda effekter: mindre stress hos den som utför mordet och en uppmjukning av handlingen som gör åtal mindre sannolikt.

[5. Anser du att åtal inte bör väckas mot alla former av mord?]


Abort och barnamord är enklare frågor. Ingen av de båda kan anses i sig felaktiga. Abort ska tillåtas vid vilken tidpunkt som helst och egentligen av vilken anledning som helst. Även sena aborter (där barnet måste slitas och klippas isär i livmordern) ska tillåtas om man hellre ville ha en flicka istället för pojke eller tvärtom, eller av det skälet att graviditeten hindrar en planerad resa för modern.

[6. Anser du att skäl såsom önskan om kön eller praktiska bekvämlighetsskäl ska räcka för att döda barnet ? Spelar tidpunkten i barnets liv någon roll?]


Ofödda barn är faktiskt, enligt utilitaristen Glover, "ersättningsbara". Man skaffar ett annat barn istället för det man dödar. Även födda barn är ersättningsbara. Om modern vill ha ett annat barn istället för det hon har fött, finns det inget direkt fel i att hindra barnet från att överleva. Hon kan alltid skaffa sig ett bättre barn senare.

[7. Anser du att det är moraliskt riktigt att  födda barn som mamman inte tycker om lämnas att dö?]


Barnamord skiljer sig från abort, menar Glover, på det sättet att det har starkare effekter på omgivningen. Människor blir mer upprörda när man dödar födda barn.  Det är dessutom mer sannolikt att kulturen halkar nedåt i respekten för barn....Just därför kanske man ska sätta vissa begränsningar, vilket man inte behöver på dödande av ofödda. Men sidoeffekterna av dödandet av födda kan minskas och Glover ger råd. Om de som utför dödandet mår dåligt av det så kan vi istället försöka se denna personal som hjältar. De utför något svårt och obehaligt som förhindrar mycket lidande. Om vi visar vår uppskattning så mår de mycket bättre. På det sättet kan vi ha kliniker för barnadödande och vi kan tillåta fler barn dödas.

[8. Anser du att det är stor skilland på ofödda och födda barn? Kan du tänka dig att det faktiskt finns god anledning att döda födda barn? Vilka anledningar godkänner du moraliskt?]


Notera den filosofiska förutsättningen för dessa resonemang: moral är något vi skapar allteftersom. En moralisk princip är inte alls given som t ex en aritmetisk princip inom matematiken. En moralisk princip är en konstgjord kulturprodukt som t ex trender inom arikitekturen. Om vi inte gillar dem kan vi skapa nya istället. Traditionella principer om rätten till liv och det djupt kränkande i att döda, är principer som vi kan lägga åt sidan när vi inte längre behöver dem. De är inte riktig kunskap om moral.

[9. Anser du att vi kan lägga traditionella principer åt sidan när vi inte känner att vi behöver dem?]


Enligt denna teori är moraliska regler endast representativa för vad andra tidigare har hitta på. Om vi vill hitta på andra regler så är det upp till oss att göra det. Som Glover säger: Utsikterna att väcka tro på en moralisk lag är små". Att försöka hitta någon sorts yttre validering av moralen är mindre effektiv än att bygga vågbrytare. Moral kan alltså lämnas åt sidan eller bli nyskapad. Den kan kanske överleva i en mer defensiv form när vi ser den enbart som en mänsklig skapelse. Vi kan skapa moralen för att tjäna folks intressen och behov, vår moral kan återspegla det som vi gillar mest.

[10. Anser du att moral ska fungera så här?]


Märk väl: av denna uppfattning följer problemet med vem som ska skapa den nya moralen. Är det folk som Glover själv? Men det finns många andra. Om moral är något vi hittar på, inte något vi upptäcker, vill naturligtvis många olika grupper skapa olika sorters moral, alltefter deras speciella intressen och behov. Det finns alltså ingen gemensam standard med vilken vi kan bedöma alla dessa grupper och den konflikt som bryter ut mellan de olika moralerna de förespråkar. Motsättningarna kommer bli som motsättningar mellan olika klädstilar -- med den skillanden att dödsfall på den förlorande sidan blir resultatet.

[11. Anser du att den starkaste gruppen bör få sin moral igenom vid en konflikt?]


Detta är den situation utilitarismen hamnar i. Naturligtvis kan vi räkna med att människor har inre resurser som sympati, respekt osv. som kan ligga bakom skapandet av moral. Men som han själv medger kan också helt andra motiv ligga bakom önskemålen om en ny moral. Förstörelse kan finnas som en inre drivkraft och fascination hos vissa grupper. Mördande kan ge exstas för vissa grupper, masslakt ger enligt utsago en upplevelse som kommer så nära barnafödande för kvinnorsom män kan nå, enligt källor som Glover anger. Om det inte finns någon gemensam grund så blir det min moral mot din.

Kan det vara så att endast vissa intellektuella personer tänker så här? Även om det vore så ger det anledning till stor oro. Intellektuella personer har nämligen stor kontroll över det professionella skiktet i samhället, de finns i domstolarna och i tjänstemannaklassen. Men det är inte enbart de intellektuella som tänker utilitaristiskt, de lever bara dessutom på det. Det allmänna sunda förnuftet är allt mindre och mindre vårt eget förnuft. Att betvivla en gemensam moralisk grund har blivit allt mer en medeklassens fördom. Många tror fortfarande att det är fel att mörda, fel att stjäla, fel att luras -- alltså fel för alla på ett allmängiltigt sätt. Men "min moral" som något annat än "din moral" har blivit vardagsspråket. Den vanligaste klichén har blivit: "Du får inte påtvinga någon annan din egen moral!"

[12. Anser du att det är farligt att inte ha någon gemensam moralisk grund? Vilka risker innebär det?]

<>
Om något värde är ägnat att förbytas till något helt annat så är det denna kliché. De senaste blodiga skolskjutningarna i USA är tecken på detta. Vi börjar idag se vad som händer när medelklassens skolbarn får insikten att det inte alls måste vara förbjudet att skjuta rent på skolan och döda lite klasskompisar. Ingen ska påtvinga någon annan moralen att inte få skjuta ner dem man ogillar. Den nya moralen är istället "Du får påtvinga vem du vill vad du vill när du vill av vilken anledning som helst. En av pojkarna som mördade sina klasskompisar, Eric Harris sa: "Min tro är att om jag säger att något ska gälla så gäller det. Jag är lagen. Om du inte gillar den så får du dö."

[13. Anser du att skolskjutningarna har med föräldrarnas moraluppfattning att göra?]

<>
En del människor tror att det en gång i tiden fanns en gemensam moralisk grund men att denna grund försvunnit ur historien och finns inte mer. En del går ett steg längre. De säger att det egentligen aldrig fanns någon gemensam moralisk grund. De menar att alla som pratat om en sådan grund har haft en illusion och ett önsketänkande. Idag behöver de inte önsketänka längre, det är uppenbart att det inte finns någon gemensam grund. Varifrån denna illusion kommer finns det många teorier om. På den ena extremen säger man att det är biologiskt. "Moral är bara en biologisk adaption för att vi ska fortplanta oss mer effektivt" säger sociobiologerna Michael Ruse och E.O.Wilson. Etik för dem är endast en illusion som generna lurar oss att ha för att vi ska samarbeta. Det är väldigt mystiskt varför Ruse och Wilson anser att det är viktigt att sluta ha denna illusion. Det är ännu mer mystiskt hur de tror att någon ska kunna komma ur denna illusion, då generna redan har programmerat oss till att ha den och vår hjärna inte kan arbeta utan den

[14. Anser du att biologin kan förklara varför vi haft en gemensam moralisk grund tidigare?]
<>

På den andra extremen finns de tänkare som skyller illusionen på den språkliga grammatiken. En hel serie moderna analytiska filosofer menar att frågor som "Är det alltid fel att mörda?"  bara betyder något på ytan, eftersom de verkar vara konstruerade grammatiskt riktigt. Men egentligen är det ingen mening i dessa slags frågor. De betyder ingenting alls vid närmare granskning. Det är "pseudo-frågor" ungefär som "Luktar grönt sämre än rött?"

[15. Kan du tänka dig att moraliska frågor egentligen inte betyder någonting alls?]

<>
Visserligen är denna sorts analytiska filosofi mindre populär nu för tiden, då det visade sig att filosofer kunde leva rätt bra på att undervisa i praktisk etik på företag och sjukhus överallt i världen. Ironiskt nog har intresset för denna praktiska etik bara fördjupat uppfattningen att det inte finns någon gemensam moral. Det torde bero på att varje filosof som undervisar i praktisk etik har olika svar på de grundläggande moraliska frågorna. Ändå är svaren inte helt olika varandra. De praktiska etikerna har detta gemensamt: nästan alla opponerar sig mot det som förr kallades moral. Var och en har istället sina egna favoritprinciper och sina egna favoritregler.

Ett sådant fall är filosofen Peter Singer, av tidskriften New Yorker ansedd som den mest inflytelserika filosofen idag. Singers teori är en utilitaristisk etik. Favoritprincipen är att njutning är det enda som har moraliskt värde. Att söka njutning och undvika smärta är det enda som spelar praktisk roll. Men nu upptäcker Singer att även djuren kan njuta och vissa djur njuter mycket mer än vissa människor gör. Av detta följer en rad konsekvenser. Boskapsdjur ska inte dödas för njutningen att äta biff. Det skadar nämligen boskapsdjuren. Barn som det är fel på kan däremot dödas så att föräldrarna kan njuta mer av sina liv. Små barn känner i alla fall inte så mycket och små skadade barn gör inte mycket för njutningen i samhället. En människa kan ha sex med en kalv om bara båda njuter av det. Men en människa bör inte ha sex med en kyckling eftersom detta normalt dödar kyckligen.

[16. Anser du att den viktigaste principen för moral bör vara sökandet efter njutning och undvikadet av smärta?]

<>
Det finns emellertid en gemensam moralisk grund för alla människor. Vissa moraliska sanningar gäller för alla. Bara för att så många försöker undvika denna grund har den inte försvunnit under våra fötter, den finns där fortfarande. Det verkar vara halkigt där vi går men marken är kvar. Vi vet alla fortfarande att vi inte ska mörda, inte stjäla, att vi ska respektera våra föräldrar, söka kärleken och tacka Gud för att vi lever på jorden...Det är den gamla moralen och kanske de äldre filosoferna hade rätt när allting kommer omkring. Kanske den gemensamma moraliska grunden verkligen är densamma för alla, inte bara som det bästa för vår vilja utan också som en gemensam kunskap om världen.

[17. Anser du att den  tidlösa moralen kan vara en allmän kunskap som vi egentligen alla delar?]



Kanske de gamla filosoferna inte bara har rätt utan visar oss vad vi alla vet. Det är vad jag vill hävda. Den gemensamma moraliska grunden är inte otydligare idag än tidigare. Vårt problem är inte att det saknas en gemensam moral utan vi av någon anledning vill vara någon annanstans. Vi befinner oss inte i Dantes Helvete för där vet till och med de värsta syndarna att det finns en gemensam moralisk lag. De vet också att de har brutit den lagen. Vi är snarare i ett annat slags helvete. Här säger innevånarna att de inte vet vad den moraliska lagen är för något. Eller att det inte finns någon lag. Eller att var och en gör sin egen lag.

Men detta är mot deras bättre vetande.



NAMNET PÅ DEN GEMENSAMMA MORALISKA GRUNDEN


Gemensam moralisk grund är en lite otymplig fras för våra viktiga moraliska principer och samtidigt lite tunn. Paulus talade i NT om "en lag skriven i hjärtat". Det är bättre, men lite för smalt. Paulus syftade inte på alla de former av moraliskt vetande vi har utan bara på samvetet inom oss. Aristoteles talade om "det praktiska förnuftets första principer". Detta passar oss inte riktigt som användbar term därför att det hänvisar bara till axiom och inte till teorin själv. På vanliga svenska är det mest användbara ordet "naturlig lag" och det är också den mest använda termen för den kunskap om moral som jag talar om.

[18. Anser du att vi alla har en lag skriven i hjärtat? En hjärtats lag?]

"Naturlig lag" pekar både på de grundläggande moraliska principer som alla människor har inom sig och de första ringarna på vattnet som denna lag har, vare sig det är samvetet eller något annat som ger oss denna kunskap. Men termen "naturlig lag" har lite extra bagage -- många människor vill inte tro på en sådan lag man talar om den eftersom det påminner dem om någon illa omtyckt naturlag av något annat slag. Det är ungefär som att inte vilja lyda svenska lag för den påminner om en usel bok om hur man ska tolka svensk lag. Eller så blandar man ihop den naturliga lagen med en teori om något som inte alls har med den naturliga lagen att göra. Man blandar ihop t ex med "rättfärdigande genom gärningar", alltså idén att om bara en syndare gör tillräckligt många goda handlingar så tar Gud tillbaka honom.....

[19. Anser du att den moralen kan vara en allmän lag?]


Vår gemensamma moraliska grund kan kallas "naturlig lag" därför att den liknar en lag på många sätt. Lag är en förnuftig ordning, en ordning för det goda mänskliga livet, tillverkad av den som har hand om samhället och framförd av honom. Tänk på den naturliga lagen emot mördande. Det är inte en nyckfull lag utan en lag som varje människa kan förstå innebörden av. Den lagen tjänar inte någon enskilds intresse utan tjänar allas intresse. Upphovsmannen har hand om hela universum, eftersom han är orsaken till detta universum. Det är inte en hemlig lag eftersom han har sett till att programmer in den i varje rationell varelse.

[20. Anser du att den skulle kunna finnas en sådan upphovsman till all verklighet?]

Vår gemensamma moraliska grund kan kalla "naturlig lag" eftersom den tycks vara inbyggd i den design vi finner i den mänskliga naturen. Den verkar vara invävd i det medvetande en frisk människa får när hon växer upp. Ännu en orsak att kalla denna lag en "naturlig lag" är att vi alla anser att den handlar om den verklighet som finns. Det är alltså ingen illusion eller en psykologisk projektion. Det är en genuin kunskap vi har. Denna kunskap uttrycker den verkliga moraliska kvaliteten på en viss mänsklig handling.

[21. Anser du att mänskliga handlingar har moralisk kvalitet? Känner du den kvaliteten när handlingen sker i din närvaro?]


Den naturliga lagen är inte medfödd för vi vet inte om den när vi är födda utan först när vi som barn är kapabla att intellektuellt förstå vad som menas med "mord" eller "fel". Först då kan barnet inse att mörda är fel. Den naturliga lagen är inte endast en biologiskt instinkt, även om den förklarar vissa biologiska sakförhållanden. Det kan handlar t ex om att kärlek inte skulle se ut som vi är vana vid om endast ett genus fanns, eller om barnen kunde klara sig helt och hållet själva strax efter födelsen.


Den naturliga lagen är inte endast en sed eller vana, även om seder och bruk nästan överallt återspeglar den naturliga lagen. Den naturliga lagen är heller inte bara ett bedrägligt namn för moralisk lag, såsom vi möter den i Bibeln, även om den mosaiska lagen och tio Guds bud återspeglar, erkänner, fördjupar och rekommenderar den.

[22. Anser du att tio Guds bud kan ha rätt som en moralisk lag?]

Den naturliga lagen är inte detsamma som de teorier filosofer konstruerar runt omkring den. Snarare är den naturliga den verklighet som de filosofiska teorierna försöker beskriva och förklara, mer eller mindre lyckosamt. Den naturliga lagen är inte som gravitationen. Gravitationen och andra naturlagar är bara lagar i en analogisk mening eftersom äpplet som faller inte har något val och inte anpassar sig rationellt för att det är rätt att göra det.

Summering: vissa moralprinciper är inte bara rätt för alla utan också i hög grad känd av alla. Dessa principer utgör det sunda förnuftet hos den mänskliga rasen på jorden och definierar också det som är oförnuftigt. Det gör stor skillnad att dessa principer verkligen är rätt för alla; annars skulle det inte finnas någon mening i att prata om moral och resonera om vad som är rätt och fel. Det gör stor skillnad att den naturliga lagen är känd av alla; annars skulle de aldrig kunna praktisera den, även om de hade än så många övertygelser och argument för att göra det.

[23. Anser du att t ex den nazistiska moralen skulle kunna vara lika rätt om bara alla praktiserar den och argumenterar för den? Eller du utilitaristiska?]

För att tränga ut i det okända måste vårt medvetande börja med det käna. George Orwell skrev en gång: "Vi har nu sjunkit så lågt att det som är helt självklart måste bli vår första uppgift att upptäcka igen."