|
|
|
Liberala
teologer har under senare delen av 1800-talet och hela 1900-talet
sökt efter en definition av Gud och det gudomliga som kunnat passa
ihop med evolutionsteorin och även den nya fysiken. En teori om
Gud som både ger människor en formulering av deras andliga
sökande och tillfredsställer de rationella krave på
vetenskaplighet.
[1. Reflektion och
värdering: anser du att talet om Gud blir mer meningsfullt om det stämmer överens med modern vetenskap?]
Redan Georg Friedrich
Hegel hade en sådan filosofisk teori. Enligt Hegel ser vi Gud i
de historiska händelser som faktiskt äger rum. Dessa
händelser kan förstås som världsandens verksamhet
- vilket på teologiskt språk är den heliga anden.
De frågor som Darwin och andra naturalister ställde hade
ställts många sekler tidigare och var inte främmande
för upplysningens och romantikens filosofer. Man frågade sig
hur vår djuriska natur relaterar till de högre rationella
delarna av vår mänskliga natur. I synnerhet gjorde Hegel
detta.
[2.
Reflektion och
värdering: anser du att du inte har någon högre
rationell natur? Att du egentligen är ett begränsat djur utan
förmåga till egen frihet?]
Hegel knöt an till den grekiska och platonska dialogen - det
dialektiska sättet att se på tillvaron, där motsatser
ställs mot varandra och får genomgå en konfrontation
för att komma vidare till en högre syntes. Så gjorde
Sokrates i sitt filosoferande och se ser Hegel den
världshistoriska processen: en kamp om åsikter och
maktförhållanden som har en inneboende strävan efter
frihet.
[3.
Reflektion och
värdering: anser du att konflikterna på jorden leder till
bättre liv för människorna? Att de är led i ett
engagemang för frihet?]
För Hegel är en filosofisk dialektik att klargöra
relationen mellan det som är finit och det som är infinit.
Frihet är ansträngningen att gå bortom det finita, det
begränsade, till det infinita, det obegränsade. Detta är
filosofins viktigaste uppgift och det är också historiens
mening. Inga finita mål räcker för att
tillfredsställa människan i hennes historiska utveckling. Om
tiderna är hårda kan människor nöja sig med finita
former av lycka men kvar finns längtan efter det infinita, det som
är genuin frihet.
[4.
Reflektion och
värdering: anser du att den historiska utvecklingen går
framåt? Strävar människor mot det infinita, den
högsta möjliga friheten?]
Frihet är grunden för andlighet och gudomlighet enligt Hegel.
Att ta del av det infinita genom historiska processer är att
nå Gud enligt Hegel. Gud är ingenting bortom naturens och
evolutionens verksamhet utan en inneboende del av den. Den som tror
på Gud utan att delta i befriande historiska aktiviteter tror
bara på en fantasi utan grund i verkligheten.
[5.
Reflektion och
värdering: anser du att Gud inte ska ha med händelserna
på jorden att göra? Att Gud måste vara bortom alla
krig och konflikter? Eller är konflikterna meningsfulla?]
I detta ligger för Hegel en paradox: att det finita mänskliga
tänkandet och handlandet skulle kunna komma i kontakt med det
infinita, det obegränsade, är i sig obegripligt. De
krävs en logik som låter det infinita inkludera det finita.
Den obegränsade gudomliga historiska processen måste
inkludera begränsade biologiska utvecklingsförlopp
(evolutionen) och begränsade mänskliga konflikter såsom
krig och maktkamper på olika nivåer av mänskligt liv,
inte minst inom vetenskap och ekonomi. Denna syn stämmer
också väl med Bibelns Gud som tillfogar ont i lika hög
grad som gott, som dräper större delen av mänsligheten
för att sedan skänka liv och lycka åt vissa utvalda.
Konflikt och smärta är en del av den globala
ansträngningen för att komma närmare friheten.
[6.
Reflektion och
värdering: håller du med om att evolutionen och den
historiska maktkampen hör till den verklighet vi lever i? Eller
är krig och konflikter tråkiga misstag, något som Gud
inte gillar?]
Den
filosofiska dialektiken klargör enligt Hegel paradoxerna i de
politiska och historiska förloppen. Detta gäller också
på det personliga planet: lidandena i att vara en begränsad
ofri människa är meningsfulla genom kampen för
befrielse, för att bli sin egen självbestämmande
varelse. Detta är Guds vilja genomförd på det
personliga planet. Den tyske filosofen Nietzsche skulle senare ta upp
detta tema i sina tankar på nödvändigheten av en
"übermensch", en övermänniska som tar sig ur
samhällets och moralens begränsningar av friheten.
Också marxismen har försökt bygga på den
helgelska dialektiken i sin klasskamp.
[7.
Reflektion och
värdering: anser du att människans lidanden har ett mening i
det stora förloppet av världshistorien? Behövs en
övermänniska för att göra sig fri från de
sociala begränsningarna?]
Hegel kritiserar hårt de gängse uppfattningarna av Gud.
Dessa är djupt självmotsägande menar han, och
därför blir de inte trovärdiga. Man kan inte tänka
sig Gud som en varelse, en person, eller en förstorad form av en
människa, eftersom det är en begränsad form av tillvaro.
Guds primära kvalitet är det obegränsade, det infinita.
Det är det som avses med termer som "allvetande" och
"allestädes närvarande" och "absolut". Då är det
fullständigt meningslöst att föreställa sig Gud som
en begränsad varelse eller person. Gud kan inte vara en varelse
eftersom det då måste finnas andra varelser vid sidan av
Gud och därmed försvinner det som skulle vara Gud - det
infinita.
[8. Reflektion och
värdering: instämmer du i Hegels kritik av konventionell religion? Har kyrkorna en ohållbar definition av Gud?]
Därmed kritiserar Hegel själva föreställningen att
Gud på något enda sätt skulle likna oss
människor. En sådan likhet skulle utesluta den infinita
karaktär som utgör själva det fria och gudomliga. Vi
skulle då inte attraheras av Gud eftersom vi som människor
alltid söker det fullständigt fria, det fullständigt
öppna och fascinerande. Det skulle bli en tråkig Gud som
mänskligheten snart överger, trots de maktstrukturer som
försöker hålla tron vid liv.
[9.
Reflektion och
värdering: anser du att Gud liknar oss människor? Eller att
Gud är en mäktig människa som blivit Gud (såsom
mormonerna tänker det sig)?]
Vad
är då Gud om det inte handlar om en varelse av något
slag? Gud är enligt Hegel en process som leder till allt
större självbestämmelse, allt större frihet att
vara sig själv i full frihet. Denna rörelse mot
självbestämmande finns i universum som helhet, i varje
livsform, i varje biologisk verklighet, i varje social och historisk
process som vi ser äga rum.
[10.
Reflektion och
värdering: anser du att allt i evoutionen rör sig mot en
större frihet, en större självbestämmande
verksamhet? Först mineral, sedan växter, sedan organismer
osv.]
Detta betyder att vi deltar "i Gud" om vi arbetar på vår
befrielse, vår frihet och vårt självbestämmande.
Vi rör oss mot det infinita genom att genom kamp och konflikt
använda finita medel - vår kropp, vårt tänkande,
vår teknologi, vår konstnärliga verksamhet, vår
intelligens, våra sociala relationer. Att dyrka Gud som en
separat varelse är inte att göra Guds vilja utan att
ägna sig åt fantasier som inte befriar någon.
[11.
Reflektion och
värdering: anser du att det är en sympatisk
föreställning om Gud och det gudomliga som Hegel här
för fram?]
På
1600-talet var den nederländske filosofen Baruch Spinona verksam.
Han talade om "Deus sive nature" - Gud eller Naturen - och menade att
naturen i sin bredaste betydelse är detsamma som Gud. Kan
man säga att Hegels syn ligger nära denna uppfattning? Nej,
därför att Hegel talar om en process där de finita
går bortom sig själv i riktning mot det infinita.
Därmed kan inte den finita naturen vara detsamma som infinit Gud.
Materien, biologin, människan är alla finita processer,
begränsade av en rad olika faktorer. Gud är själva
processen att befrias, att nå ett tillstånd av
icke-begränsning, av verkligt självbestämmande.
[12.
Reflektion och
värdering: anser du att Spinoza har en poäng? Att naturen,
miljön, universum med allt som finns i det, är detsamma som
Gud? Vilka konsekvenser kan en sådan uppfattning få i
kontakten med naturen och miljön?]
En annan sida av saken är enligt Hegel termen verklighet. Alla
finita processer är verkliga endast i sin process hän mot det
fria och infinita. Det betyder att en sten, som inte utvecklar sig
särskilt mycket, är mindre verklig än ett djur som
utvecklar en viss självständighet. En människa som
söker frihet är därmed verkligare än en
människa som passivt låter sig förslavas av inre eller
yttre krafter. För Hegel är detta viktigt för tron
på Gud. En livsform som förverkligar sig och gör sig
fri, står närmare Gud, som är den yttersta friheten,
än en livsform som bestäms av andra, yttre faktorer.
[13.
Reflektion och
värdering: anser du att ett djur står högre upp
på verklighetsskalan än en växt? Att ju friare
livsformen är ju verkligare är den? Kan du se Gud som den
yttersta friheten?]
En
människa är alltså ständigt i en
föränderlig utveckling. Ibland är vi verkligare än
vid andra tidpunkter. När vi följer andras order, eller
gör "som man förväntas göra" är vi mer ofria.
När vi stannar till och reflekterar över oss själva
är vi verkligare och sannare mot oss själva. Många av
dessa tankar från Hegel har vunnit gillande under det sena
1900-talet och 2000-talet. Den existentialistiska rörelse på
1960-talet hämtade inspiration från det hegelska
frihetsprojektet och tolkade Gud i ett revolutionärt sammanhang.
[14. Reflektion och
värdering: anser du att Hegel har rätt kring förverkligande?]
På det personliga planet är vi verkligare när vi
själva avgör vad vi vill tro på. Vi följer Guds
vilja mer när vi är självbestämmande än
när vi följer vad andra anser att vi bör tro på.
Religionernas missioniver blir här närmast absurd eftersom
den leder oss bort från Gud snarare än motsatsen. Med all
rätt, menar Hegel, måste vi avvisa de vanligaste
trosuppfattningarna, olika former av fundamentalism och alla
propagandister som entusiastiskt försöker pådyvla oss
sin tro eller sin livsstil.
[15.
Reflektion och
värdering: anser du att mission inte rimmar med en rationell
uppfattning om Gud som engagemanget för frihet? Eller gjorde de
tidiga missionärerna rätt som ville skänka frihet
åt vad de betraktade som ofria hedniska trossystem?]
Samtidigt är det uppenbart att historiska processer nästan
alltid styrs av starka känslomässiga lidelser där massan
följer den starka propagandan, än i den ena riktningen,
än i den andra. Detta är inte en meningslös slump,
säger Hegel, utan den verkliga historiska utvecklingen mot allt
större befrielse och självbestämmande. Denna utveckling
tar den tid som behövs och ingen genväg finns. Bibeln är
full av bakslag och återvändsgränder för Guds
folk. Det finns ingen genväg till Guds rike.
[16.
Reflektion och
värdering: anser du att historien styrs av mänskliga
konflikter - och att det måste vara så? Håller du med
om att Bibeln också skildrar detta och att Gud är en kraft
som engagerar sig i denna konfliktfyllda historia?]
Att inte endast vara formad av omständigheterna i ens omgivning
utan bestämma sig själv i en allt större frihet, är
enligt den hegelska dialektiken att fullfölja den gudomliga
verksamheten, ett engagemang för en rationellt bestämd
frihet. Genom detta engagemang blir Gud både immanent -
något som formar händelserna i världen - och
transcendent - något som i sin frihet går utöver
världen och är det infinita. Hegel försöker
här undgå den kritik som gör gällande att han
endast talar om en inom-världslig gud.
[17.
Reflektion och
värdering: anser du att kampem för frihet genom konflikter
är meningsfull? Och att detta engagemang kan definieras som
gudomligt värdefull?]
Gud är alltså vår självbestämning, vår
frihet, och på så sätt i världen. Men genom att
vår självbestämning tar oss ut ur det finita blir Gud
också större än världen. Den klassiska indelningen
av transcendens och immanens suddas därmed ut i Hegels filosofi.
Att tala om en Gud som både är vårt engagemang och en
frihet bortom all begränsning, är både svårt och
viktigt, menar Hegel. Att tala om det obeskrivbara och paradoxala
är dock något vi ser hos en rad mystiker och religiösa
poeter geom tiderna. Vad Hegel försökte var en rationell
behandling som kunde tillämpas direkt på den konkreta
historia som i tiden utspelar sig på jorden och som många
filosofer tycks vilja bortse från. Karl Marx menade sig ha
fått en lärdom av Hegel: filosofin ska inte beskriva utan
förändra världen!
[18. Reflektion och
värdering: Anser du att Marx har rätt - att filosofin bör förändra världen?]
(Efter Alan Saunders, intervju med Robert Wallace, ABC Radio National) |
|
|
