När vi studerar olika kulturer som möts finns det få begrepp som är så användbara som just individualism och kollektivism. Man kan använda de begreppen för att förklara, förstå och förutsäga kulturella likheter och skillnader men en stor variation av mänskligt beteende. Speciellt under de senaste decennierna har dessa två begrepp visat sig vara de viktigaste när det gäller olika psykologiska kulturer som möts.

Vi kan skilja på kollektivistiska och individualistiska kulturer. Kollektivistiska kulturer betonar samberoendet mellan människor och familjer, stammar eller nationer. Individualistiska kulturer betonar människan som oberoende av den grupp de tillhör.

Huvudtanken med de två termerna kollektivism och individualism är uppbyggd på fyra kriterier:

1 definitionen av självet som oberoende -- såsom i en individualistisk kultur -- eller
2 självet som samberoende av andra -- såsom i en kollektivistisk kultur,
3 det centrala i personliga mål eller gruppens mål,
4 det centrala i betoningen på attityder eller normer som det avgörande för socialt beteende.

Varje individualistisk eller kollektivistisk kultur har sina egna specifika egenskaper. Till exempel är Koreansk kollektivistism inte detsamma som kollektivismen på en israelisk kibbutz. Man kan se många egenskaper som skiljer olika kollektivistiska kulturer åt, i en undersökning av Triandis fanns en lista på 60 sådana skiljande egenskaper. Ett exempel är livliga debatter inom gruppen, som undviks och anses opassande i många östasiatiska former av kollektivism. Där är harmonin i gruppen mycket viktig. I medelhavskulturer, som är kollektivisitiska, är en livlig debatt istället acceptabel och anses tyda på en sund gemenskap.

En annan egenskap som skiljer olika former av individualism och kollektivism åt är accepterande av ett horisontellt eller ett vertikalt perspektiv.

Horisontala kulturer betonar jämlikhet, vertikala kulturer betonar hierarki. Horisontell individualism betonar "alla människan är jämlikar" och samtidigt "varje person är unik". Vertikal individualism betonar både ett individuellt oberoende och att vara "bäst" i relation till andra, och samtidigt att vara annorlunda mot de andra.

Gymnasieungdomar på vissa program kan till exempel bli sårade när någon kallar dem "medelmåttiga" (Weldon, 1984) vilket antyder att de ser sig själva som bättre än genomsnittet. Det är typiskt vertikal individualism.

Horisontell kollektivism betyder att självet uppgår i gruppen och individerna i gruppen betonar inte något som sticker ut från de andra och de har alla samma status. Vertikal kollektivism accepterar å andra sidan en hierarki i gruppen. Auktoriteterna i gruppen har högre status än de andra. Vertikal kollektivism betonar också offret av individen för att bevara gruppen.

Kollektivism och individualism skiljer sig också i olika kulturer genom de system av mening som påverkar perceptionen och beteendet. Vi får inte glömma att den stora majoriteten av människor på jorden lever i kollektivistiska kulturer, medan vi i västerlandet, särskilt de som studerar, mer betonar den individualistiska kulturen.

Att betona kognitiv konsistens -- att vi alltså inte motsäger oss själva när vi tänker och talar -- är något typiskt för europeisk individualism som inte återfinns på samma sätt i asiatiska kulturer. (Fiske, Kitayama, Markus & Nisbett, 1998) En indisk person kan t. ex. säga: "Jag är en vegetarian som äter kött". Detta finner en västerlänning felaktigt formulerat. Men indiern kan mena att han normalt är vegetarian som ibland äter kött när hans vänner gör det. Här ser vi skillande på kognitiv tolerans: en västerlänning tillåter inte en sådan formulering utan kräver i regel ett tydligare budskap.

Individualism och kollektivism är inte uteslutande begrepp -- en kultur kan ha båda. Snarare är de dimensioner i en kultur. Individualism hör ofta ihop med tävling och konkurrens inom en kultur. Individualism hör ihop med självförtroende, känslomässig distans till andra människor och framför allt hör den ihop med hedonismen -- alltså njutningskulturen. Kollektivismen å andra sidan hör samman med hög integritet hos familjen, attityden att barnen inte bör lämna hemmet förrän de gifter sig, attityden att föräldrarna bör få leva hos barnen tills de dör. Kollektivismen hör också ihop närhet mellan medlemmarna i gruppen så att en individ känner stolthet när en annan individ når framgång på något sätt. Den hör också samman med hög social kompetens och samberoende av varandra i gruppen.

Självständighet hos den enskilda individen kan vara hög i en kollektivistisk kultur, men den självständigheten är annorlunda den i en individualistiskt kultur. Individualister tänker på självsäkerhet som "kunna göra sig egen grej". Kollektivister menar däremot "inte vara en börda för gruppen". Därför kan begreppet själständighet eller självsäkerhet inte vara särskilt bra att använda vid jämförelser.

Kollektivistiska kulturer har vanligen en eller två centrala grupper som är intimt relaterade till varandra. Individualister har istället många grupper vars relationer till varandra är tämligen ytliga i jämförelse. Dessa relationer levandehålls bara sålänge det på något sätt "lönar sig".  Så fort en ny grupptillhörighet är mer "lönande" så ansluter sig individer till den. Man arbetar till exempel inom ett företag men om ett konkurrerande företag erbjuder en bättre tjänst så tar man den och har ingen överdriven lojalitet till företaget man jobbar på.(Earley & Gibson, 1998).

Även inom västvärlden finns skillnader. Greker beter sig mycket annorlunda mot amerikaner vad gäller relationen till sin egen grupp i jämförelsen med grupper utanför den egna gruppen. Amerikanerna har ungefär samma relation till den egna gruppen som till andra yttre grupper. Greker har fler "främlingar" i sin värld jämfört med amerikaner. Detta är troligen ett typiskt drag hos mer kollektivistiska kulturer.

När en person ur en mer kollektivistisk kultur möter en främmande person frågar han sig gärna: "Vilken är min relation till denna person?" Om den främmande kan placeras som en individ i en känd och relaterad grupp blir relation oftast positiv. Men om den främmande kan placeras i en icke känd och icke relatera grupp blir attityden likgiltighet eller till och med fientlighet. Sådan skarp placering av människor i relaterade eller icke relaterade gruppen återfinns inte hos individualistiska kulturer. Där godtas alla som "min grupp" om värderingar och attityder stämmer överens.

En vanligt exempel på detta är följande: om du ringer upp ett företag i en vertikal kollektivistisk kultur svarar ofta telefonisten ointresserat och nästan ovänligt. När du etablerat kontakt med hennes chef blir hon tvärtom mycket artig och vänlig. En amerikansk sekreterare än mycket vänlig oavsett vem som ringer.

Kollektivism hör också samman med konformitet. (R. Bond & Smith 1996). Att offra sig för den egna gruppen och att acceptera order från auktoriteter i den egna gruppen är också drag som hör dit. Kollektivistiska grupper tenderar också att vara större än grupper i individualistiska kulturer. Sugimoto (1998) diskuterar när usäkter är nödvändiga i olika kulturer. Japanerna ber om ursäkt för många fler personer i den egna gruppen än amerikaner. När tre japanska terrorister slaktade ett flertal passagerar på Lodflygplatsen i Israel, kom många japanska ungdomar upp på Israeliska ambassader i Japan och bad om ursäkt för massakern.  Presidenten på en japanskt universitet bugade djupt i ursäkt för att två av de tre terroristerna hade gått på hans universitet. Den japanska utbildningsministerna bad om ursäkt för det japanska utbildningsväsendets svaghet och utrikesministern talade om vilken skam för nationen terrordådet var.

Gruppen i individualistiska kulturer är däremot mindre. Möjligen ber man om ursäkt för familjemedlemmars brott men inte mer än så. Naturligtvis kan en västerländsk regering be om ursäkt när en soldat eller regeringstjänsteman begått allvarliga fel. Men den formern för ursäkt är annorlunda än den japanska. Den japanska former för ursäkt är relationell -- den handlar om hur djup relationen till brottslingen är.

Varje kultur har sin egen typ av dominant horisontell eller vertikal individualism eller kollektivism. Sverige har till exempel en horisontell individualism medan USA's företagskultur har en vertikal individualism. Israels kibbutzkultur har en horisontell kollektivism medan en indisk byn i regel har en vertikal kollektivism.

Forskare har också märkt att egenskaper på kulturell nivå inte alltid samstämmer med egenskaper på individuell nivå. När man undersöker enskilda individer i en kultur används därför termerna idiocentrisk och allocentrisk för egenskaper på individnivå som svarar mot individualistisk och kollektivistisk på kulturell nivå.

En alloncentrisk individ är således en person som har en beonad uppmärksamhet på andra människors åsikter, en idiocentrisk en person som ägnar huvudsaklig uppmärksamhet åt egna värderingar och egna känslor och tankar. En undersökning gjordes (Triandis och Vassiliou, 1972) av personalansvariga i Grekland resp. USA där man fanna att grekiska tjänstemän ägnade avsevärt mer uppmärksamhet åt den sökandes rekommendationsbrev och vitsord än de amerikanska.  En alloncentriker ser till vikten av andras åsikter medan idiocentrikern litar mer på vad hans ser framför sig och sin egen bedömning.

Människor är mångsidiga i sina relationer till varandra och de använder både individualistiska och kollektivistiska kognitioner. Forskning har visat (Verma och Triandis 1998) att människor i en indisk by jämfört med människor i amerikanska Illinois kunde svara på mycket skilda sätt när det gällde typiska egenskaper för individualism och kollektivism. Vid samma undersökning jämfördes olika länder som Australien, Japan, Hong Kong, Korea, Grekland, Tyskland och Hollan. Det land som visade sig vara mest individualistiskt var Tyskland, medan det som visade sig vara mest kokllektivistiskt var Hong Kong. Men variationen på svaren inom de olika länderna var så stor att ingen kultur kan sägas vara enbart individualistisk eller kollektivistisk.

Ett land som Tyskland är visserligen i hög grad individualistiskt men så många som 37% gav uttryck för typiskt kollektivistiska kognitioner och omdömen. Hong Kong som visserligen tenderar till vertikal kollektivism har en siffra så hög som 45% på svar som är typiskt individualistiska.

Vi kan också se att situationer varierar kognitioner. När en grupp är under hot eller press kommer de flesta idiocentrikerna att aktivera alloncentriska kognitioner. När en individ är ensam är individualistiska kognitioner mer dominerande. Man fann i en undersökning (Trafimow, Triandis och Goto, 1991) att kollektivistiska svar blev vanliga om personer ombads tänka i 2 minuter på vad som gör dem lika sina familjemedlemmar. Och motsatsen: om de fick uppgiften att tänka 2 minuter på vad som skilde dem åt från sina familjemedlemmar fick man mer individualistiska svar.

Om man ber personer säga 20 meningar som alla börjar med "Jag är...." finner man snart vilken egenskap som dominerar. Svar som  "Jag är storebror" eller "Jag är lillasyster" eller "Jag är medlem i kommunispartiet" är typiskt kollektivistiska, medan svar som "Jag är rättvis" eller "Jag är intresserad av sport" eller "Jag är ansvarsfull" är typiskt individualistiska. De kollektivistiska innehåller ett social sammanhang, de individualistiska talar om den egna individen.

Även stämningen i en viss grupp påverkar deras tendens att vara individualistiska eller kollektivistiska. I en harmonisk grupp där frid råder blir personerna i högre grad horisontellt individualistiska. I en situation av stress och ojämlikhet blir relationerna ofta avundsjuka och osympatiska och man tänker mer vertikalt. När konkurrens uppmuntras krävs att människor underkastar sig mål som en auktoritet satt upp och relationerna mellan människor blir mer vertikala. En situation med ekonomisk brist tenderar också till mer vertikala strukturer.

Mycket psykologisk forskning har ägnats skillnaderna mellan idiocentriska och allocentriska människor. Allocnetriker betonar ofta värden som tradition och konformitet medan idiocentriker betonar hednonism (njutningskultur), stimulans och självbestämmande. (Schwartz, 1990,1992,1994). På kulturell nivå kontrasterar värden som är typiskt konservativa -- nationell säkerhet, familjetrygghet -- med värden som är typiskt liberala -- njutning, kreativitet,

Idiocentriska personer värderar situationer mer från sin egen insida medan allocentriker använder yttre egenskaper. Alloncentriker använder kontexten i handlingssituationen mer än vad idiocentriker gör. Detta kan också synas på kontrakt och uppgörelser. Kineser såg överenskommelsen från 1897 om Hong Kong i ett historiskt sammanhang och erkände det inte eftersom det tillkom i samband med opiumkriget. Det var omoraliskt att tvinga opium på ett land och därmed var också överenskommelsen omoralisk. Britterna såg överenskommelsen så som den var i sig: en överenskommelse. Kontexten hade ingenting med den att göra. Kineserna tänkte allocentriskt, britterna idiocentriskt.

Kollektivister använder oftast verb som ger uttryck för handling -- t. ex. han hjälpte honom -- medan individualister mer använder adverb -- t. ex. han är hjälpsam. Förklaringen kan vara att kollektivisten använder kontexten i kommunikation. I en undersökning (Zwier, 1997) visade det sig att turkiska och danska studenter visade denna språkliga skillnad. Försökspersonerna skulle skriva ett brev för att be om en tjänst. I brevet skulle de skildra vissa händelser. Turkarna använde betydligt fler handlingsverb är danskarna.

Skillnader visar sig också vad gäller belöning av utförda arbeten eller insatser. Vissa kollektivister belönar medlemmar i den egna gruppen även när de gör en mindre insats och egentligen inte borde belönas. Med andra ord låter kollektivisten jämlighet råda även där den inte motsvaras av arbetsinsatsen. Men hos kineser gäller detta endast sålänge det finns en fixerad summa av belöning, t. ex. en viss summa pengar. När summan inte är bestämd tenderar en mer individualistiskt lönsesättning ske.

En jämförelse mellan Sverige och USA visade (Törnblom, Jonsson & FOA, 1985) att att svenskarna var jämlikare än amerikanarna i belöningen av arbetsinsatser, oavsett behovet hos de enskilda personerna. Från denna undersökning har man dragit slutsatser att jämlik lönesättning i individualistiska kulturer svarar mot samarbetet i korta och längre perioder. I kollektivisitiska kulturer däremot mer behovsrelaterad lönesättning sker i korta perioder medan mer jämlika löner sker på lång sikt.

Det verkar som om individualister föredrar individuell lönesättning och kollektivister föredrar gruppbaserad lönesättning (Earley & Gibson, 1998) I horisontella kollektivistiska kulturer anser man att jämlika belöningar är bäst. I vertikala individualistiska kulturer anser man att proportionella belöningar är mest effektiva.

Psykologin studerar också hur människor kommunicerar och hanterar information. Kollektivister använder mer än individualisterna indirekta medel som "räddar ansiktet". (Holtgraves, 1997; Hu, 1944) Detta leder till att epost är svårare för kollektivister eftersom kontexten fattas, de behöver tillgång till ansiktet, miner, ögonkontakt, placering av kroppen i rummet, avståndet mellan kropparna osv. Horisontella individualister epostar till individer mer än till grupper, medan vertikala kollektivister epostar grupper mer än individer.

Horisontella kollektivister delar informationen med de andra i gruppen men inte till männiksor utanför gruppen. Detta är inte något önskvärt för en organisation som vill att alla inom organisationen ska vara uppdaterade. Vertikala kollektivister delar emellertid informationen endast med vissa viktiga människor inom organisationen. Vertikala kollektivister kan missbruka information genom att hålla inne den inför folk som står lägre i organisationen. Det betraktas inte som felaktigt. (M.H. Bond, Wan, Leung & Giacalone, 1985)

Forskning visar (Lin, 1997) att tvetydighet i kommunikation är fördelaktigt i vertikala kollektivistiska kulturer såsom den kinesiska. Att vara klar och tydlig är farligt eftersom det kan leda till sanktioner av olika slag. Detta betyder att man aldrig kan säga att en tjänsteman gör fel ! Möjligtvis kan man försiktigt och på ett indirekt sätt antyda det.