1 Är jag troende i någon mening?
2 Vad menar jag med ordet "Gud" - använd denna text som referens.
3 Är min familj eller någon av mina kompisar troende? Vad anser jag om trons betydelse för dem? Vad känner jag inför troende personer?
4 Vad tror jag om meningen med att jag lever? Och meningen med lidandet i mitt och andra människors liv?
5 Vad tror jag om livet när döden inträder i kroppen? Har jag en själ som inte är materia?

Religionshistoria

Mänskligheten har alltid använt religionens språk för att beskriva sin verklighet och använt religionens metoder för att utveckla det mänskliga psyket. De primitiva impulser för aggression, fortplantning, födoanskaffande och förströelse som hjälpt människan under evolutionens gång förmörkar det mänskliga livet när de inte inriktas mot högre mål - det visar all erfarenhet. Alla brottslingar som avtjänar tid för mord, våldtäkt och liknande handlingar känner till detta mörker, vare sig man anser att omständigheterna tvingat fram brottet eller att det var ett eget fritt val. Religionerna tvingar de primitiva impulserna att inordna sig i förnuftigt kunskapssökande, familjebildning, högre värdegrund och etiska principer för samliv och samhälle och en djupare och mer tillfredsställande totalupplevelse av tillvaron.  

 

[1. Reflektion och värdering: Anser du att man bör sikta på högre mål i livet? Varför i så fall? Skriv upp tre mål du har!]

 
Men hur gammal är religionen? Har alla människor varit religiösa? Svaren ligger i historien. Det är från Sumer och som det senare fick heta Babylon i de nedre regionerna av Mesopotamien (nuvarande Irak och Kuwait) som det mesta vårt västerländska kosmologiska tänkande kommer. Matematiken och metallurgin kommer också från Sumer, liksom vår 60-minuterstimme och vår 360 graders cirkel.

Även de äldsta skrifterna, "världens äldsta roman" Gilgamesh nedskrevs på sumeriska och senare akkadiska. Men ännu viktigare för religionen är att här i Sumer började människan tänka sig som en del av kosmos, en religiös integration började äga rum. Under stenåldern hade de flesta varit naturliga ateister utan någon föreställning om kosmos, fullt upptagna av att överleva. Under den så kallade neolitiska revolutionen 8000-3000 f Kr börjarde språk och tänkande utvecklas och människorna uppfattade att universum var ett levande medvetet system, de blev religiösa. Sedan dess har ingen kultur varit arreligiös eller ateistisk.

De tidigaste studierna inom astronomin ägde också rum i Sumer,  zodiaken identifierades. Lagar skrevs för första gången och regler för administrativa processer. Dessa utvecklades senare i romarriket till den så kallade "romerska rätten". Men det är framför allt den religiösa och intellektuella utvecklingen som gör Sumer till kanske den viktigaste milstolpen i människans historia.


Andra regioner på jorden höll också på med att gå från neolitisk by till klassisk civilisation mellan 8000 och 3000 f Kr. Ett säkert tecken på detta är trädgårskulturen, en kultur som utvecklas i städer och med en reglerad civilisation. I Mellanöstern fanns vid den här tiden mellan 5 och 10 miljoner människor. Inom de följande 1000 åren ökades befolkningen till 100 miljoner. Men många människor, de allra flesta, bodde kvar i neolitiska byar. Ända framt ill 1900 e Kr levde endast 10% av världens befolkning i städerna. De klassiska civilisationerna kan alltså ses som öar i ett hav av neolitiska bysamhällen. Men det är på dessa öar som religionen utvecklas och formar människornas sätt att tänka på sig själva och universum.

Religionen var alltså först ett byfenomen. I det moderna Indien fanns över 600 000 byar med få städer emellan sig. Den neolitiska byns genomträngande kraft berodde troligen på sin kapacitet att överleva i naturen, sina artistiska förmågor, sina kreativa muntliga språk - en formlig explosion av nya språk ägde rum under den neolitiska revolutionen. Sånger och berättelser, alla med religiösa innehåll höll samman den neolitiska byn, dess danser och religiösa riter fungerade som ett effektivt kitt för alla människor i byn.

Den neolitiska byn nådde en vändpunkt på 4000-talet f Kr. Befolkningen hade ökat rejält och en ny ekonomiska situation gjorde att odlingsteknik och ingenjörsmässiga kunskapeer blev allt viktigare för att byn skulle utvecklas ekonomiskt. Skriftspråket började utvecklas alltmer och litteratur som konstform blev allt vanligare. Mer komplexa former av kommunikation och sociala strukturer uppstod och hela samhället fick en mer religiös inriktning.

Den neolitiska religionen hade i sitt centrum den Stora Modern,  denna gudomliga moder hade framför allt med allt växande och skapande i naturen att göra. Livskraften uppfattades som helig och personligt utformad. Modern var tillgänglig för dyrkan och bön, liksom en rad gudinnor under henne. Människor utvecklade förmågan att tala till kosmos genom denna Stora Moder. Det gav också psykiskt stöd inför faror i naturen och faror i konfrontation med andra fientliga stammar. Det Stora Moderna stod för en integrerad syn på allt levande i universum, livet uppfattades inte som under paleolitisk tid som isolerat, osammanhängande och fientligt.

Under denna tid fick också kvinnor ett högt deltagande i samhället, innehade ofta styrande funktioner och stod för mycket av den språkliga, hantverksmässiga och religiösa utvecklingen. Men en vändpunkt skeede vid slutet av det fjärde årtusendet f Kr och de dominerande kvinnliga gudomligheterna gav plats åt manliga. En ökad teknisk utveckling hör också samman med denna övergång till manlig dominans. Präst-kungen blev efter hand den mäktigaste funktionen i samhället, en både politisk och religiös central makt.

Denna präst-kung förmedlade gudomlig kontakt åt folket. Genom honom kunde människor ta emot direktiv och vägledning från den gudomliga viljan. En känsla av säkerhet och frihet uppnåddes genom denna präst-kung. Farao i Egypten blev närvaron av guden i sig själv. I Sumer blev kungen snarare representant för det gudomliga. I Kina fick härskaren sitt mandat från himlen med uppdraget att skapa en begriplig och god ordning i samhälle. Långt in i modern tid kröntes kungarna i Europa som "kungar av Guds nåde".

Tanken med präst-kungen var att skapa en helhetsuppfattning av tillvaron, där alla aspekter fanns med, inte bara att en smart människa tagit makten med hjälp av lojala vänner och nu tänkte utöva den. Istället integrerades hela kosmos i människans vardag genom denna ordning i samhället. Genom att förstå världen som en ordnad helhet med en makthierarki och andlig hierarki, blev verkligheten mer begriplig, mer möjlig att manipulera och civilisera. Förståelsen av universum blev mer komplicerad och möjliggjorde en intellektuell utveckling.

Indien fick också ett samhälle med många olika klasser, med såväl etniska som språkliga skillnader. Först under präst-kungen Asoka på 200-talet f Kr uppstod en enhet under en härskare, med buddhismen som officiell religon. Indien blev nu förenat med Baluchistan och Afghanistan till en enda politisk och religiös enhet.

Asoka var både världshärskare och präst eller helig man som alltså förenade religion och politik, kosmisk ordning och vardagsliv. Den minoiska civilisationen på ön Kreta förblev inriktad mot den Stora Modern under en lång tidsrym, ända till den förstördes av naturkatastrofer 1700 f Kr och 1450 f KR.

I alla dessa historiska exempel förenades det sociala livet med det kosmiska genom det religiösa engagemanget och en högre civilisation uppstod. En enda ordning tänktes i hela universum för alla livsformer som utvecklats, ingenting var uppsplittrat eller slumpmässigt. Alla fenomen hade med varandra att göra och var på ett förnuftigt sätt interrelaterade. Varje del av universum hade med varje annan del av det att göra. Genom hela universum fanns en genomträngande och allsmäktig gudomlig ordning. De mänskliga härskarna tog alltmer över drag från denne kosmiske härskare. Människan blev den verkliga dimensionen i universum, inte en betydelselös del av universum. Därmed kunde de stora och rika kulturerna uppstå. Hade inte denna mentala utveckling skett hade vi förblivit stenåldersmänniskor.

Utveckling av teknologin ledde till en allt större produktion och mer komplex ekonomi. Naturen blir nu alltmer en resurs för produktion och teknologi. Man kan säga att den teknologiska utvecklingen aldrig gått så snabbt som under 3000-talet f Kr. Uppfinningarna förvandlade samhället: hjulet, tegeltillverkning,
uthuggning och utformning av stenmaterial, segel och segelbåtar, avlopsssystem, brunngrävning, gruvdrift och metallurgi, förvaring av säd och annan mat, preparering av föda för lång förvaring, snickeri, vapentillverkning, arkitektur och byggnadskonst, design och hållfastighetsteknik. Listan kan göras mycket lång.

Man lär sig välja ut föredelaktiga frön för vidareförädling, man lär sig använda dragdjur och andra djur som hjälp med transporter, för plöjning och harvning och sådd. Man lär sig använda alla djurprodukter för klädnad och hushållsverktyg. Oxdragarkulturen sprider sig över hela Eurasien till Kina, sydostasien, Egypten och är levande ända fram till modern tid. Dikning av sädesfält utvecklades, bronsen börjar komma i bruk för knivar och redskap, längre fram kommer det tidiga stålet.

Vissa bronsålderstekniker går tillbaka till 3700 f Kr men de mesta som sker med bronset kommer efter 3000 f Kr. Ganska kort därefter kommer järnet att brytas och i sin stålform kommer det att användas främst för korta svärd och spjutspetsar - men även för plogar. Guld och silver används snart flitigt för religiösa föremål och mänskliga smycken. Lera används för olika tegelsorter men även för hushålsskärl.

Resvägar börjar utmärkas över de olika kontinenterna och resandet ökar markan i den klassiska civilisationen. Den mänskliga världen och den vilda naturen skiljs alltmer åt. Sådana naturliga processer som slumpmässiga frösättningar, fritt flödande floder, fritt strövande djurflockar börjar nu bli mer sällsynta - allt regleras snart av människor. Handel mellan kontinenterna och särskilt anlagda kanaler förändrar också resevägarna, t ex kanalen mellan Yangtze-bäckenet till Gula Floden där ett ständigt ökande antal sädespråmar för ner säd till huvudstaden från ytterområdena.

Karavanen som handelsteknik utvecklas och längs Silkesvägen kommer regelbundet karavaner från Kina till Persien och sedan vidare till Medelhavsområdet med dess länder och nationer.

Religionen finns hela tiden i bakgrunden som den ordnande faktorn, den som dels ger respekt för moral och samhällsordning, dels skapar trygghet och sjävförtroende. Utan denna religiösa orientering skulle inte mycket kunna skapas av civilisationen. I Egypten ser vi hur enorma pyramider byggs som heliga gravar åt gudomliga faraoner. I Sumer byggs ziggurater, höga platåer som utgör heliga berg där gudomen och härskaren kan mötas för rådslag och tolkning av den gudomliga harmonin. I varje civilisation byggs heliga byggnader, helgedomar för kommunikation med universums gudomliga väsen. På Kreta byggds heliga palats, i Persien finner templet i Persepolis med sina långa pelargångar, i Aten återfinns ett gigantisk tempel åt Pallas Athena. Parthenon byggs för att visa gudomlig perfektion som målet för människan, särskilt atenaren.

I Rom finner vi Forum Romanum och Kolosseum med ett stort antal tempel åt olika gudar och gudinnor som kärnan i civilisationen och romarriket. Samtidigt ger dessa byggnader vittnesbörd om den politiska makten i det omfattande romarriket. Religionernas mångfald och vikt ges ett uttryck i byggnaden Pantheon - ordet pan betyder alla och theon betyder gudar.

Templen i Indien, som kommer till senare än de stora religiösa byggnaderna i Mellanöstern, består ibland av urskurna bergsklippor, templen är klippor som mejslats ut i tusentals statyer och bilder av gudar och gudinnor. I Kina finner vi Ming T'ang, ett gigantisk palats som var avsett att utmärka universum centrala axel, där härskaren skulle sitta i centrum av hela universum. Detta ger en bild av den mentala utvecklings om evolutionen lett till på planeten jorden. Människan intellektuella och andliga betydelse genomgår en revolution så tidigt som 1550-1028 i Kina.

I Japan byggs betydligt mindre shintotempel för att ge uttryck för enkelhet och harmoni i en värld full av gudomligheter - kamis. Det som ser ut som natur är egentligen gudomliga krafter som vi ser i vattenfall, berg, träd, floder, växtlighet, moln, åska, regn och snö. Naturliga fenomen är också gudomliga enligt shintoattityden. Men den gudomliga harmonin bevaras endast om vi människor praktiserar denna enkelhet och harmoni.

Asiens civilisationer påverkas mycket starkt av buddhismen och vi kan se rester av templen på Java i Borobudur. Ännu mer imponerande är Ankor Wat i Kambodja, i grunden inte buddhistiskt utan hinduistiskt men med buddhistiska inslag. Enorma ytor och ett stort antal skulpturer visar den sakrala och visdomsinriktade uppfattningen om samhället och den mänskliga existensens villkor.

Längre fram ser vi den islamiska byggnadskonsten blomstra alltifrån Spanien i väst till Indonesien i öst. Under medeltiden är det Europa som blomstrar genom sina många gotiska katedraler och bysantiska kyrkor. De gotiska spirorna visar människans kamp för att nå det himmelska och finna den andliga högheten som spirorna ger uttryck för. Samtidigt byggs ett modernt Europa upp genom kyrkans intensiva arbete med utbildning, universitet, skola för alla, läsekonsten och omsorgsverksamheter. I centrum för denna civilisering av det barbariska Europa, där fortfarande en neolitisk bymentalitet dominerade, var det kristna samhällsprojektet där allas likhet inför Gud och allas etiska plikt betonades.

I Syd och Mellanamerika byggs under medeltiden en rad stora tempel åt de gudomligheter som dyrkades av Inka, Astekerna och Mayakulturerna där pyramiderna visar på de yttersta målen för befolkningen. Uppe på 5000 meter höjd i Anderna byggs tempel som ska visa på människans beroende av kosmos. Målet för dessa indianska kulturer var att leva i en enhet med universums sakrala ordning. På alla platser leder evolutionen fram till detta medvetande om verkligheten. Politisk och andlig makt sammanfaller i en levande enhet.

De stora städerna inom alla klassiska civilisationer blev också religiösa centra. Vi har Memphis i Egypten, Babylon i Mesopotamien, Knossos på Kreta, Chandhu Daro och Mohenjo Daro i Indus dalgång, Ch'ang-an i norra Kina, Rom i södra Europa, Tenochtithlan och Cuzco i Mellanamerika, Jerusalem i Mellanöstern.

I dessa städer centraliserades kommunikationen mellan det gudomliga och det mänskliga genom byggnader, institutioner, sakrala tjänster, skrifter, ritualer och mysterier. De handlar alla om mysteriet med tillkomsten av universum, konflikter som förstör samhällen och insikter som återställer harmonin. Dessa sakrala städer var också platsen för den politiska och sociala makten. Här skipades rättvisa genom domstolar och straffande institutioner.

I dessa städer formades även idealen för moralen, för konsten, för skrifter, bibliotek, skolor och bildningen. Alla unga utbildades i ett sätt att se verkligheten, att inse mysteriet i all skapelse och i hela universums lagar. Men även normerna för mänskligt beteende som en integrerad del av den gudomliga ordningen lärdes ut till alla unga. Denna fostrande uppgift har blivit ännu viktigare i vår moderna tid då instrumenten för ondskan i världen blivit så mycket starkare än tidigare,vilket kan studeras i 1900-talets krigshistoria.

De stora sakrala städerna var också centrum för det ekonomiska livet, för handel och kommers, för marknaden av tjänsten och produkter och utbyten mellan jordbruket och tjänstesamhället, mellan hantverk och intellektuella verksamheter.

Alla de klassiska civilisationerna har gått genom utvecklingsfaser av uppgång och nedgång både moraliskt och tekonologiskt, både andligt och socialt. Dynasiter, regenter och befolkningar har förändrats hela tiden men den religiösa förankringen i universum har alltid varit hjärtat i dessa utvecklings- faser. Oräkneliga monument och hela städer har förvandlats till ruiner och glömts bort medan befolkningen fortsatt växa och skapa civilisationer. I Indien har den gamla Induskulturen försvunnit, liksom det gamla Egypten och de mellanamerikanska indianernas civilisationer. Kina har bevarat en viss kontinuitet från sin tidigaste föreningsperiod och även Japan har en relativt intakt kultur sedan 700-talet med solgudinnan Amateraus i centrum för all andlig och politisk ordning. Japanerna har fortfarande en stark känsla för det gudomliga i sitt eget land och sitt eget folk, påminnande om judarnas medvetande som sitt eget folk som Guds utvalda folk.

När de klassiska civilisationerna hade sin högperiod var den lilla staten Israel endast av mindre politisk betydelse. De stora nationerna använde den lilla palestinska staten mer som en lekboll i storpolitiken. Men den begynnande israeliska historien skulle få ett enormt inflytande över världen och alla kulturer. Det berodde på den uppfattning om sakral historia som  utvecklades i Israel. En religiös tradition som inte längre tror på externa gudar utan ser själva medvetandet om en Herre som det centrala i tron. När denna religiösa syn förenas med grekiskt tänkande och romerskt samhällsliv växer den världsvida kristna synen på livet fram, som idag delas av de flesta demoktatiska nationer, utan att för den skull ha en enda fast kyrka eller institution för tron. Att tro på unika mänskliga rättigheter, att vara lika inför Gud, att skydda svaga och utsatta, att se Gud offra sig för den mänsklighet Han skapat, att se värde i själva offerhandlingen för sin nästa, och se livet som heligt i sig - detta skulle längre fram bygga upp ett Europa som dominerar världen med sin värdegrund. Detta växte fram ur den lilla oansenliga nationen Israel.

Ungefär mitt i denna 5000-årsperiod med de klassiska civilisationerna, vilken sträckte sig mellan 3500 f Kr till 1500 e Kr, kom en period av mycket avancerad intellektuell utveckling. Högt bildade personer började reflektera över människans villkor och såg den tragiska dimensionen, den känslomässiga aspekten på den mänskliga existensen. En transformation av det religiösa och intellektuella tänkadet ägde rum. Särskilt under åren 800 f Kr till 300 e Kr utforskades de andliga visioner och uppfattningar som sedan dess bestämt mänsklighetens tänkande och etiskt-religiösa liv, först genom det växande Europa och därefter globalt.

Insikten om människans tragiska villkor utformades på en rad olika sätt: karma, syndafall, ondskans kraft, oundvikliga konflikter, medfödda anlag för destruktion, osv. Denna självinsikt om det tragiska var något mer än dödsmedvetande, vilket har varit ett stort känslomässigt problem för alla människor. Det var mer än ontologiska och metafysiska uppfattningar om verklighetens tillfälliga karaktär, dess tidslighet och snabbt förbipasserande fenomen. Vi kan säga att en viss oskuld som funnits tidigare i de mänskliga civilisationerna nu försvinner. Tidigare var människor självupptagna i sin kamp för att överleva, men nu finns tid till mental reflektion och insikten djupnar om mänsklighetens belägenhet.

Denna upptäckt av den förbipasserande fenomenvärlden och dess tragiska dimension ledde till olika strategier för att komma förbi det negativa i denna insikt och finna en lycka som inte var beroende av de ständigt föränderliga händelserna i det synliga universum. Genom mental träning och andlig dicplin utvecklas olika former av andlig och religiös utbildning, böneliv och medtitativt liv finner sina former och en stor skriftlig produktion skildrar dessa sätt att finna en utväg ur den negativa insikten om människans begränsning.

Livet var fullt av fascinerande synintryck och ljudintryck, av dofter och känslor av glädje, av kärlek och lust - men samtidigt var livet så bräckligt och lättskadat och det slutade ofta med tragedier, sjukdomar, våld, olyckor. Verkligheten var både undebar och fruktansvärd.

I denna situation förklarade grekiska filosofer som Platon att den synliga världen egentligen är en overklig dimension, en skugglik fas av det verkliga livet som finns i idévärlden, en evig och oföränderlig värld av sanning, godhet och skönhet. Indiska filosofer betonade att även om inte tragedi och smärta dominerade alla människors liv så var verkligheten en illusion som en fantasirik gudomlighet underhåller sig med i en sorst kosmisk skapande dröm. Befrielse från denna illusion blir det högsta målet för människan.

Det tragiska i människans korta liv fick sitt uttryck i berättelsen om Gilgamesh, som nedskrevs 2200 f Kr på akkadiska. Den skildrar hur prästkonungen Gilgamesh blir så skakad av sin vän Enkidus död att han utvecklar en formlig skräck för döden. Han ger sig ut på vandring för att finna odödlighet, endera genom någon övning eller någon brygd eller ört. Efter att ha mött den vise mannen Utnapishtim får han veta i vilken sjö odödlighetens ört växer och han beger sig dit. Han får fatt i örten men lägger den i glädjerus på sina kläder på stranden och plaskar lycklig i vattnet. Då glider en orm fram och slukar örten och försvinner.

Han får veta av de visa att nu väntar endast en trist tillvaro i de dödas rike väntar människan efter livet på jorden.

En stark pessimism kring det mänskliga livet utbredde sig i Egypten under Det Gamla Kungadömet, omkring 1400 f Kr. Den centraliserade sakrala ordningen hade upplösts och för första gången fick man uppleva social turbulens. Hela universums ordning sågs vara i nedgång och katastrofen nära för alla.

Människan behov av frihet och befrielse från begränsande omständigheter utvecklades i den indiska föreställningen om Moksha. Genom yoga och rätt livsstil befriar sig själen från den illusion som världen är och slipper återfödas. I buddhismen leder den åttafaldiga vägen till frihet från dukha, lidande och obehag när vi når nirvana genom upplysning.

I Kina ledde erfarenheten av människans misslyckanden till djupa filosofiska diskussioner om vad godhet och ondska egentligen är för krafter och hur en människa kan nå befrielse från alla motsatser i livet, nå det perfekta livet i "wu-wei" - handlande utan störning. På 300-talet f Kr skriven poeten  Ch'u Yuan en dikt betitlad "Att hamna i svårigheter" som en beskrivning av att ha fått födas som människa. Filosofen Mencius beskriver tendensen hos människor att kasta bort sin själ efter att de lämnar barndomen bakom sig. Därefter handlar livets strävan om att hitta tillbaks till den oskyldiga själen vi alla hade som barn. Den känslighet och godhet som Himlen ger alla själar i starten är den guide vi förvirrade människor måste ha.

I den grekiska kulturen skildras människans negativa villkor i de teaterstycken vi har fått av författare som Aiskylos, Sofokles och Euripides. De skildrar brott och straff, skule och försoning genom en rad gripande gestalter och öden. Sokrates död - genom en domstolsdom - skakade om eleven Platon så mycket att han menade att det ädlaste en människa kan göra är att vara filosof och söka efter den osynliga världen och genom sin insikt dö bort från den synliga.

För Platon finns den verkliga världen i Agathon - det perfekt Goda. Alla former har där sin rätta och rena gestalt, inte neddragna i de begränsningar som den jordiska världen omedelbart ger allting som föds där. Senare etablerade Plotinus sin version av den platonska läran. Ur det som Plotinus kalla Det Ena flödar all annan verklighet ut. Att hitta den stora skönheten innebär att söka sig tillbaka till Det Ena och lämnar alla modifikationer av denna gudomliga verklighet. Allt är grader av denna gudomlighet men själen måste söka sig tillbaka till sitt ursprung, som är bortom tanke och bortom form.

I Israel skrevs Jobs bok där man för en lång diskussion om människans villkor, hennes lidande och rätta förhållande till Gud. Det grundläggande problemet är att goda människor får lida mer än onda människor, att ingen rättvisa finns i distributionen av olyckor och sjukdomar. De som lever låga liv tycks få erfara lyckosamma liv medan de som lever rena liv drabbas av allsköns lidanden. Slutsatsen är att vi inte kan skapa en rationell förklaring som tillfredsställer vårt intellekt. Guds tankar är annorlunda. Men storheten och skönheten är överväldigande i universum. Detta måste räcka för oss att erfara.

Kristendomen behandlade också den tragiska dimensionen. Man tänkte sig en god skapelse som genom människans val genomgick en förändring till det sämre. Genom Adam kom synden in i världen och genom den nye Adam, Kristus, räddas vi tillbaka till det gudomliga. Vi återställs genom Jesu död på korset, enligt den kristna beskrivningen. Det är inte mytologi utan vår konkreta personlighet förändras genom denna återställelse.

Dessa religiösa erfarenheter i centrum för de klassiska civilisationerna förmedlas alltid genom språkliga medel, genom ritualer som formats genom  det mänskliga undermedvetna. Endast genom detta kopplande till det mänskliga psyket får ritualerna omvandlande kraft. Ofta får drömlivet vara med i utformandet av de heliga ritualerna. Djupa värden av gemenskap med Gud får ceremoniella uttryck i t ex den kristna nattvarden eller i den indiska puja-ceremonin där man äter och offrar till Gud. Reningsceremonier, t ex den judiska tvagningen med böner som senare syns i den muslimska tvättningen före varje besök i moskén.

De klassiska civilisationerna skapar också alla traditionella heliga skrifter som ger form och stabilitet åt det religiösa livet. Att de är "heliga" innebär att de har den verkan som eftersträvan: förvandling av det mänskliga livet. De erfarenheter och uttryck som återfinns i heliga skrifter finns hos de indiska "rishis", Sidharta Gautamas erfarenheter i de buddhistiska heliga skrifterna, i jainisterna Adi Granth, hos de persiska zoroastriska profternas skrifter Avesta, och Zarathustras skrifter, den judiska Toran och det kristna Nya Testamentet med de paulinska breven.

I dessa heliga skrifter läggs de olika kulturernas verklighetsuppfattningar fram på ett permanent sätt, dess moral och etik, dess eskatologiska föreställningar. Genom detta stora material får människan intellektuella och andliga rötter i sin kultur, utan deltagande blir människor rotlösa.

Den mest omvälvande uppfinningen under denna period för de klassiska civilisationerna är skriften. Den första formen är den sumeriska kuneiformen, därefter kilskriften och feniciskan. De egyptiska hieroglyferna utvecklas också under denna tid. Genom skriften kan drömmar och visioner beskrivas, religiösa föreställningar och bearbetningar av livets erfarenheter kan bearbetas och uppenbarelser kan fixeras. Även kineiskan kunde utan alfabet nedskriva i ideografisk form sina religiösa och filosofiska erfarenheter. De kinesiska klassikerna blev på så sätt normerande för den kinesiska verklighetsuppfattningen ända fram i modern tid.

De visioner och föreställningar om verkligheten som formulerades i de klassiska civilisationerna använde sig av flera typer av skrift. Dels finns den mytiska och arketypiska utformningen. Alla kulturer har en rik flora av mytiska skildringar. I Judendomen och kristendomen kan vi tänka på berättelsen om Adam och Eva. Berättelsens bilder säger ofta mycket mer än intellektuella utlänggningar. Denna form lever vi fortfarande med.

Därefter används historisk eller legendhistorisk framställning som också inkluderar rituella framställningar, dvs. återger de språkliga uttryck som använts praktiskt vid olika ceremonier. Därefter finner vi epigrammatiska framställningar av visdomar och reflektioner, s k visdomslitteratur. Den lever vi också med i modern tid och kanske använder betydligt flitigare än förr. Exempel på detta språkliga bruk är Upanishaderna, I-Ching, Ordspråksboken, Visdomens bok, Job, Höga Visan.

Därefter kommer den intellektuellt förklarande litteraturen, ofta bestående av kommentare och sammanfattningar, katekeser och sammanställningar för att ge kontentan av större verk. Vi kan tänka på kristna konciliedokument och handledningar för bönelivet, eller den judiske Maimonides "Guide åt förvirrade" eller Thomas Aquinas Summa Theologiae som försöker sammanfatta den intellektuella grunden för religionens verklighetsuppfattning.

Till denna grupp hör också synteserna som sammanfattar tidigare traditioner i mer klart formulerad form. Vi kan tänka på det indiska verket Brahma Sutra med sin kommentarer som spänner över tusen års religiöst och filosofiskt studium, eller på buddhismens Abhidamma, Renhetens väg av Buddhaghosa, Lotus-sutran eller Vimalakirti-sutran, eller filosofen Nagarjunas skrifter. I den kineiska civilisationen har vi de ny-konfucianska synteserna, särskilt den av Chu Hsi. I den kristna världen har vi förutom Thomas Aquinas, Peter Lombardus "Sententiae", Scotus Erigena, Bonaventura och Suarez. I den islamiska världen har vi al-Ghazali och Avicenna, i den judiska främst Maimonides.

Under denna period i evolutionen började också olika kulturella centra samarbeta och studera varandras traditioner. Denna internationalisering har fortsatt. Den globala byn växer sakta fram och gör stora framsteg i slutet av 1900-talet. De flesta stora religioner har idag nära kontakt och många områden där de samverkar och finner synkretistiska uttryck. Asiatiska religioner får påverka kristendomen och tvärtom. Särskilt intressant är Japan där kristendomen påverkat både buddhismen och shinto. Men kristendomen i väst har också tagit starka intryck av indisk religiositet, t ex genom fader Bede Griffiths och Henri le Saux. Den buddhistiska Rena Landet - traditionen kommer också nära den kristna mystiken.

Kristendomen och Bibelns religiösa tänkande har spridit sig över hela planeten, alltifrån romarrikets missionärer, till koloniseringstiden mission, och har nått till alla civilisationer och ingår i dag i alla nationers formulerande av demokratiska värden. Men även kristendomens böneliv har samverkat med indisk och buddhistisk meditativ verklighetsuppfattning.

Men vad handlar religion om?

Vi har sett hur evolutionen lett till klassiska civilisationer som byggt på religiöst tänkande. Varför har inte religionen dött ut eller försvunnit och ersatts med t ex ett materialistisk tänkande? Det kan ha psykologiska orsaker.

De flesta personer önskar frihet. Även om det inte är verklig frihet vill vi ha den psykologiska upplevelsenav frihet. Individens upplevelse av frihet och frälsning (=fri-halsande) har varit målet för de flesta religiösa system, ett mål som aldrig uppnås helt. Under första delen av 1900-talet utsattes detta religiösa språk för historisk och vetenskaplig kritik och det religiösa engagemanget tycktes minska, åtminstone i Västeuropa. Men mot slutet av seklet ökade integrationen av det religiösa språket med modern konst, psykologi, datorspel, film, antropologi och medvetandeforskning och återigen ökar det religiösa engagemanget globalt. Idag räknar man med att kring 85% av alla människor tänker i mer eller mindre religiösa termer kring sin verklighet. De upplevelser och de språkliga bearbetningar som brukar räknas till religiösa eller andliga tenderar att öka med utbildning och ålder. Det är alltså vanligare bland högre utbildade och äldre människor än bland yngre och outbildade.

 

[2. Reflektion och värdering: Vilka faktorer tror du har lett till att religiös tro ökar i världen?]

 
 

 

Religionerna i världen idag ser lite olika ut och har många varierande kulturella former. Musik och konst och livsstil varierar från olika religiösa traditioner. Romaner och filmer ger ofta typiska uttryck för de religiösa tankarna. Men i botten på många traditioner finns underkastelsen under en Gud som har makten över naturen och alla levande varelser i den. Ungefär 85% av jordens befolkning har i praktiken en gudstro och reglerar sina liv efter den. En fråga vi ställer i religionsstudiet är: Hur ska man förklara detta?

Ett vanligt sätt att förklara tron på Gud är ett som sångaren Cat Stevens (idag Yusuf Islam) använder. Det går ungefär så här. Alla  normala människor som nått en sju-årings förnuft förstår att vi inte kan kontrollera allt som sker i vårt liv. Inte bara yttre händelser sker utanför vår kontroll eller ens kännedom. Även alla kroppsliga faktorer som vi inte sjä lva skapar, bildar ett komplicerat system som kontrollerar hela vår kroppsliga och mentala liv. Något annat eller Någon annan kontrollerar i hög grad vad som sker och känns i vårt liv. Även om vi ibland känner att vi väljer fritt och har ordning på vad som sker, förstår vi att allt detta är en liten fläck i ett mycket större biologiskt och mentalt system som vi inte kontrollerar. Vi är en produkt av andra faktorer, trots att vi kan känna oss fria ibland.

 

[3. Reflektion och värdering:Håller du med om att vi inte kan kontrollera de flesta biologiska och naturliga händelser i universum och i vår kropp?]

 

Detta som har kontrollen kan inte vara något opersonligt eftersom det vi kallar personligt bara är en mycket litet del på toppen av ett mycket komplicerat system. Att säga att den kraft som kontrollerar alla händelser inom  oss och utanför oss är mindre än en person, blir  självmotsägande. Vanligt förnuft säger att det är MER än vår lilla mänskliga person. Det räcker med en liten skada någonstans och vi har ingen person längre. Alltså är vi ytterst beroende av något som är mer än person. Alla levande varelser och all fysik och kemi i universum är underkastade samma kraft.

 

[4. Reflektion och värdering: Håller du med om att det är självmotsägels att det som skapar allt liv är mindre än en person?]

 

Här går argumentet och förklaringen vidare till känslor och moral. Vi kan inte kontrollera vårt beteende mer än lite grann. Alla vet hur de tappar humöret, faller för frestelser, tillåter sig se mer på andra, ljuger, berusar oss osv. Många kan inte ens fylla kraven för ett liv i frihet utan straffar in sig i fängelsesystemet. Vi bygger ständigt nya fängelser i vårt samhälle. Men personer som underkastar sig en högre vilja och en större auktoritet än endast människor, visar sig kunna leva betydligt mer anständiga liv. Genom att ställa sig under den Person som har den totala kontrollen över alla händelser i universum och i våra kroppar, kan man få en djupare förankring både av våra känslor och våra moraliska handlingar. Missbrukare som använder sig av 12-stegsmetoden kan vittna om denna hårda men tydliga förändring i deras beteende. Man kopplar sina handlingar till ett större system och fungerar livet bättre.

 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att det är bra för alkoholister att använda sig av religiös underkastelse för att komma till rätta med sina problem? Tror du att detta fungerar på alla människor?]

 

Problemet med att vissa inte accepterar denna kontroll över oss betraktar de flesta traditioner som typiskt endast för människan. Ingenting annat i naturen protesterar mot den makt so m gör allt levande och låter allt dö i sinom tid. När en person säger: "Jag tror inte på den makten" kan vi bara skaka på huvudet och peka på allt som sker: solen, månen, regnet, snön, årstiderna, gravitationen, kroppens behov, sjukdomar, åldrande, död. Att inte tro på den makten är enligt detta argument endast dumhet. Dessutom får denna dumhet oftast effekten att personen blir självupptagen och en sämre människan moraliskt sett.

 

[6. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något bra argument för att inte tro på en högre kraft? Vilket?]

 
 

Religionsämnet är till för att orientera sig i de olika former av religiöst språk vi möter i världen idag. Nästan all politisk ideologi, litteratur, konst, poesi, teater och film har idag anknytningar till det religiösa språket och det religiösa tänkandet. Inte minst filmkonsten har upplevt en våldsam utveckling mot religiösa och filosofiska teman under de senaste decennierna. En ofullständig lista på filmer som förutsätter religiöst språk kring moral och verklighetssyn kan göras lång: The Mission, A Man For All Seasons, Babette's Feast, Romero, Life is Beautiful, Entertaining Angels, Spitfire Grill, Amistad , No Man's Land, We Were Soldiers, Spirited Away, Crouching Tiger, Hidden Dragon, Big Night, Fearless, Children of Men, The Rookie, Billy Elliot, The Apostle, The Straight Story, Ulee's Gold, Fly Away Home, The Lord of the Rings, Little Buddha, Kundun, Left Behind, God’s army, Boondock Saints, Dogma, The Other Side of Heaven, Why has Bodhidharma left the East, Seven years in Tibet, Baptist Barbecue, Sorceress, The Message, The Lion of the Desert, Save the Last Dance, Remember the Titans, The Hurricane, Smoke Signals, Italian for Beginners, Simon Birch, Tender Mercies, The Third Miracle, Signs, K-PAX, The Year of Living Dangerously, Patch Adams, The Iron Giant, Sister Act, Chocolate, The Passion.

 

[7. Reflektion och värdering: Vilka av dessa filmer har du sett? Vilken påverkade dig mest?]

 

Men inte bara kulturen och konsten har ett religiöst språk. Religion och politisk makt har också ett långt förflutet. Västvärlden och särskilt det kristna Europa har haft tron på kyrkans men även kungens gudomliga rätt, att makten i världen till slut kommer från Gud, även om mer eller mindre demokratiska processer spelat en viktig roll i statsbildandet. Om härskaren fick sin makt av Gud hade folket emellertid också makt att ifrågasätta och påverka dennes beslut enligt det bibliska synsättet. Reformationen och protestantismens uppgång gjorde det möjligt för politiska maktambitioner attupplösa krossa katolska kyrkans kulturbärande institutioner såsom bibliotekt, klosterskolor, sjukhus och universitet. Detta kom att påverka nationsbildandet, skatter och pålagor istället för de katolska institutionerna som var gratis och uppbyggandet av nationella arméer. Trots klara historiska band mellan religion och politik är det dock först på senare tid som religionens inverkan på politiken börjat att studeras specifikt och inte buntats ihop med etnicitet och politiska ideologier.

 

[8. Reflektion och värdering: Anser du att religioner ska ha makt över lagstiftningen i ett land? Står religionerna för de bästa värdena?]

 
 

Även om det finns många likheter mellan etnicitet, politiska ideologier och religion så finns det också avgörande skillnader. Gemensamt för ideologi och religion kan sägas vara att båda ger meningsfulla ”ramverk” för hur man skall förstå världen. Kristendomen är till exempel ramverk för den västerländska moralen och livsstilen men även ramverk för våra universitet, sjukhus och domstolar, som alla skapades av kyrkan under medeltiden och med kyrkans värderingar. Detsamma gäller också trädgårdskultur och framställning av öl. Ideologi och religion tillhandahåller etiska regler och normer som sätter individens enskilda handlande och strävanden i förhållande till detta ramverk. Båda sätter vidare in individen i en större helhet och oftast finns formella institutioner som definierar denna större helhet, i Europas fall den kristna kyrkan med alla sina verksamhetsområden. Båda har också förmågan att legitimera handlingar och institutioner. Likheterna ligger således främst inom sociala funktioner som hur man skall förstå världen, guida anhängarnas handlingar genom regler och normer, föra idéerna vidare genom institutioner och legitimera handlingar. Både ideologier och religioner kan vi uppfatta som skapelser av människor och de kan således revideras. När t ex Bibeln säger: ”Och Herren sade till Moses…” kan vi uppfatta detta som ett skrivsätt. På samma sätt är hela Koranen en text som föregås av ett underförstått ”Gud sade…” Däremot kan vi se att den undervisning Jesus ger bildar en lära som efterföljarna får försöka tolka. Detsamma gäller lärare som Gautama Sidharta och Lao Tse. De ger en undervisning som det är upp till traditionen att försöka ge form. Så ger inom kristendomen den Niceanska Trosbekännelsen år 325 en utforming av vad kristna tror på.

 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att religioner är detsamma som mänskliga ideologier? Eller är det verkligen Gud, dvs. en annan källa än mänskligt tänkande, som utformar religionerna?]

 

Även etnicitet och religion har gemensamma nämnare men också skillnader. Båda har politiska mål som de eftersträvar med liknande medel, allt från protester och våldsamma uppror till utrotande av hela befolkningar med deras religioner och korståg emot andra religioner. Båda grupperna strävar också efter att bevara, för dem, viktiga föreställningar och begrepp. De skiljer sig dock markant i att etniska grupper kämpar för sina egna intressen medan religiösa grupper och fundamentalister kämpar för att förändra samhället på ett sådant sätt att det påverkar alla medborgare, oavsett religiös tillhörighet. Ytterligare en skillnad ligger i medlemskapet, det är betydligt svårare att byta etnicitet än att byta religiös anknytning. Således blir det också betydligt lättare för fundamentalister att värva
fler anhängare och utöka sitt inflytande och sin makt.

 

[10. Reflektion och värdering: Anser du att de kristna begreppen fortfarande styr vårt tänkande? Kan du tänka dig att islams tänkande i framtiden kan genomsyra vårt samhälle?]

 

 

Religiös legitimitet har spelat en särskilt stor roll i tredje världen. Framför allt på grund av att västliga sekulära ideologier ofta förknippats med tvång från väst eller dess allierade i hemlandet. Flertalet regeringar baserade på dessa sekulära ideal har misslyckats med den frihet, sociala rättigheter och ekonomisk tillväxt som de utlovade och har således misskrediterat sekulära ideal till fördel för religiösa. Modernisering av politiken har lett till att många hamnat i bakvattnet av utvecklingen och gamla traditioner och värden har luckrats upp. Samtidigt har globalisering och modern teknologi gett religiösa ledare större möjlighet att sprida sitt budskap samt att större politiskt deltagande överlag har lett till större deltagande av även religiösa grupper. Framför allt växer islam och kristendomen och den senare har redan sin majoritet av troende i treje världen och bestämmer till stor del utseendet på den kristna läran.

 

[11. Reflektion och värdering: Anser du att religionen bättre än sekulärstaten kan ge större frihet, social rättvisa och ekonomisk tillväxt?]

Religiösa ramverk kräver i regel att just deras speciella levnadssätt skall efterlevas inom familjerna, i skolan och i politiken rent allmänt.  Trots att religionen ansågs vara på väg bort ur den västerländska kulturen i början av 1900-talet har en motsatt utveckling kunnat observeras. I USA har en ökning av religiositeten kunnat ses och antalet kyrkobesökare har tredubblats de senaste 150 åren (Fox 2002:58). Det politiska ledarskapet är alltmer religiöst – år 2008 är båda presidentkandidaterna i USA övertygat kristna. Samma utveckling kan märkas i Latinamerika och Afrika för både kristendomens och islams räkning.

 

[12. Reflektion och värdering: Anser du att familjeliv, politik och utbildning ska genomsyras av religion? Ge argument för och emot!]