Så här såg Rembrandt sig själv vid 23 års ålder. Och så här såg han sig själv när han var 63 år gammal  och målade sitt sista självporträtt:

Mellan dessa två porträtt ligger 40 år av tecknande, etsande, målandet och -åldrande. Men ögonen tycks tidlösa och oföränderliga, som om hans inre jag inte genomgått någon förändring under årens lopp.

Är det så här vi ser oss själva?
Som individer med en personlig oföränderlig identitet?
Förblir vi den vi är? Eller den vi en gång var?
Finns verkligen detta oföränderliga jag som vi aldrig tycks ifrågasätta?

[1. Reflektion och värderng: Anser du att du har en personlig identitet? Är den oföränderlig? Eller förändras den från dag till dag?]

Att somna och vakna upp igen, ibland vet vi kanske inte var vi befinner oss, eller vilken dag det är. Vi känner alltid närvaron av något bekant - jaget. Vi tycks känna igen vårt jag, vi förnimmer jaget. Vi kan inte föreställa oss hur det skulle vara utan jaget.

Trots att vi varit utan medvetande hela natten, kan vi genast ta vid där vi slutade dagen innan, eller dagen dessförinnan! Men är vi samma person som igår? Eller ännu längre bakåt i livet?

[2. Reflektion och värderng: Anser du att ditt jag fanns när du inte var medveten om det i drömlös sömn?]

Joel Kupperman: "Den filosofiska uppfattning som de flesta människor instinktivt tenderar anamma är att det finns någonting inom oss som är konstant som gör oss till det vi är, det verkliga jaget som finns djupt inom oss bakom alla lager av personligheten, och att detta är detsamma genom hela livet och kan kallas det bevarade jaget. Men problemet är att när vi verkligen tittar efter, introspektivt, för att hitta detta bevarade jag, så är det mycket svårt att finna det."

Har vi ett jag som förblir detsamma medan tiden går? Detta är en av filosofins centala frågor. Allt sedan de gamla grekerna har filosofer försökt besvara frågan, men svaret är inte lätt att finna. Till och med Sokrates tvivlade på att det fanns ett oföränderligt jag:

"Trots att vi anser att en individ är densamma sålänge han lever, så förändras han ständigt. Varje dag blir han en ny person, medan den gamla försvinner. Det ser man på att hans hår, hans hy, hans blod och resten av hans kropp förändras. Och inte bara i kroppen, förändringen sker också i själen. Varken hans beteende eller läggning, tankar eller önskningar, det som ger glädje och det som får honom att lida och känna fruktan, förblir konstanta genom livet. Somliga saker växer, medan andra försvinner".

[3. Reflektion och värderng: Anser du att du är en ny person varje ny dag? Håller du med Sokrates att det som ger dig glädje och lidande förändras hela tiden?]
 

Också den kristna filosofin medger att "hjärtat", det innersta jaget, är svårt att exakt beskriva.
Peter Kreeft: "Hjärtat är det djup som finns i centrum av vår varelse. Hjärtat är den del av oss som inte är en del av oss utan alla delar tillsammans. För när du tänker på dig själv och frågar: vem är jag? Och du svarar: jag är en kropp och en själ. Vad är en själ? Jo själen är det som ger liv åt kroppen. Själen är en ande. Vad är en ande? Jo en ande är det som tänker och väljer. Men vad är en tanke? Jo en tanke är en förståelse, ett förnuftigt resonerande, en logisk aktivitet. Så här kan vi försöka klassificera oss själva. Det finns många kartor över jaget. Men det återstår alltid något som inte kommer med på kartorna eller i klassifikationerna - och det är den som gör kartorna och tänker ut klassifikationerna. Det är som på bio. Allt kan projiceras på duken, allt utom en enda sak: projektorn."

[4. Reflektion och värderng: Anser du att det finns något som inte kan beskrivas hos dig själv? Att ingen beskrivning är möjligt att göra av din själs innersta, hjärtat?]

Det är mycket svårt att finna detta jag som förblir detsamma från barndomen till ålderdomen. Men vi kan inte lämna frågan obesvarad. Svaret kan förändra vårt liv. Ta vårt rättsväsende till exempel. Om en person inte har ett oföränderligt jag - kan han då ställas till svars för brott han begick tidigare i livet? Lagen gäller livet ut för en människa om hon har begått brott mot människosläktet.

Klaus Barbie, som begick brott under 2:a världskriget, dömdes till livstids fängelse 1987. Som SS-officer hade han torterat och dödat många människor. Men under rättegången ifrågasatte man om det var rätt att låta en sjuk gammal man ställas till svars för något han gjort i sin ungdom. Frågan är: finns det ett samband mellan jaget hos den gamle mannen och jaget hos SS-officeren från 2:a världskriget? Om man finner att jaget förändras med tiden, så kanske man måste dra slutsatsen att Barbie inte längre kan ställas till svars för förflutna handlingar.

[5. Reflektion och värderng: Anser du att Barbie ska dömas? Var han samma person som SS-officer? Eller spelar det ingen roll?]

Men även i mindre dramatiska fall är det viktigt att veta om en person har ett oföränderligt jag eller inte. Tänk på våra löften: om två människor lovar varandra evig kärlek vid tjugo års ålder, kan de fortfarande hållas ansvariga för detta löfte vid 40? Om de är ansvariga så måste det finnas något inom dem som fortsätter vara detsamma under årens lopp. Men hur finner vi detta som är "samma"? Hur finner vi det oföränderliga jaget?

[6. Reflektion och värderng: Anser du att du kan lova en annan människa kärlek i nöd och lust tills döden skiljer er åt? Är du densamma tjugo år senare?]

Rüdiger Safranski: "Filosofin är alltid upptagen av frågan: Finns det något bestående? Finns det något bestående jag. Descartes sa: "Jag tänker, alltså finns jag". Detta "jag tänker" är då helt klart en oförgänglig kärna, en punkt av absolut visshet. På denna punkt kan man bygga. Descartes byggde också på denna punkt ett helt system, ett gudsbevis."

[7. Reflektion och värderng: Anser du att ditt tänkande eller intellektuella medvetande är en helt säker kunskap om att du har ett jag?]

Descartes: "Här har jag det: Tänkandet finns till! Endast det kan inte skiljas från mig. Jag finns till, jag existerar. Detta är säkert. Men hur länge? Jo, sålänge jag tänker. Ty det kan till och med vara så, att om jag var utan tanke, hela mitt jag upphörde att finnas till."

[8. Reflektion och värderng: Anser du att en skada som tog bort ditt tänkande skulle göra dig till en kropp utan jag?]

Är vi densamma som igår? Eller dagen innan, eller dagen desförinnan? Hur kan vi förklara denna känsla av varande, känslan av att vara den vi är? Känslan av att ha en egen identiet som förblir konstant under årens lopp? Hur är det möjligt att vi upplever saker, gör saker, tänker saker vid olika tillfällen och ändå vet att dessa tankar är våra egna? Att de är produkter av samma jag?

[9. Reflektion och värderng: Anser du att alla dina tankar är dina egna tankar? Har du aldrig tänkt: det var inte jag som sa det där, eller gjorde det där?]

En som fascinerades av detta faktum var den engelske 1600-talsfilosofen John Locke.

Nicolas Jolley: "Före Locke antog många filosofer, t ex Descartes,  att en persons identitet var identiteten hos en immateriell substans, mitt medvetande som för Descartes var en immateriell tänkande substans. Locke håller inte med om detta. Han menar att det som gör en person densamma över tiden är att det måste finnas ett minne som är kontinuerligt."

John Locke: "Eftersom tänkande alltid åtföljs av medvetande, och det är detta som var och en kallar "jag", så är det bara medvetandet som utgör den personliga identiteten, det vill säga att man är samma förnuftiga varelse. Och så långt som detta medvetande kan utsträckas bakåt till förflutna handlingar och tankar, så långt räcker personens identitet. Det är samma jag nu som det var då."

[10. Reflektion och värderng: Anser du att Descartes eller Locke har rätt? Är jaget själva tänkandet eller är jaget förmågan att minnas bakåt?]

Nicolas Jolley: "Så det som gör mig till samma person som jag var för tio år sedan är att jag kan minnas handlingar och upplevelser hos det jag som jag var då."

Hur kom John Locke på den tiden fram till en sådan syn på jaget? Kanske visar hans eget liv på behovet av ett oföränderligt jag. År 1675 tvingas John Locke lämna sitt fädernesland England. År av lojal tjänstgöring hos sin arbetsgivare, Lord Ashley, får honom att på ett naturligt sätt ta sin husbondes parti när denne blir indragen i en politisk tvist med den brittiska regeringen. Konflikten blir ohanterlig och både Ashely och Locke fruktar för sina liv.  De flyr tillsammans till Frankrike där de stannar i åtta år. Men när Lord Ashely dör flyr Locke som är rädd att bli förföljd. Han flyr till Nederländerna där han reser från stad till stad, Amsterdam, Rotterdam, Utrecht. Han antar till och med en falsk identitet och gömmer sig. Han är alltid på flykt, han byter ofta kläder, flyr från ett land till ett annat, från en kultur till en annan, från ett språk till ett annat. Men som han själv sa, han var alltid samma tänkande varelse på olika tider och platser.

Det Locke menar med "samma tänkande varelse" är ett slags minne som fungerar som en tråd som håller ihop pärlorna i ett halsband. Precis som tråden håller ihop pärlorna till ett enda halsband, så skapar vi ett jag genom att binda samman minnen av händelser, erfarenheter,  och känslor. Men vad händer om halsbandet brister? Om vi glömmer delar av våra liv, om vårt minne sviker oss?

[11. Reflektion och värderng: Anser du att den som minns mer av sin barndom har större jag än den som inte minns särskilt mycket?]

Nicoals Jolley: "Locke verkar hålla sig till uppfattningen att om jag inte nu kan minnas vad jag gjorde förra söndagen, inte minnas någon av de handlingar och erfarenheter som pågick i kroppen, den kropp som är densamma jag har nu,  så är jag inte nu den person som jag var förra söndagen. Detta verkar paradoxalt."

[12. Reflektion och värderng: Anser du att en person med minnesförlust inte längre har något jag? Eller inte lika mycket jag som tidigare?]

Patricia Churchland: "Jag tror inte att jaget är något som är absolut detsamma, något som lever utan att förändras. Jag tror snarare att det som händer med de som har Alzheimers sjukdom och andra former av demens, är att det sker en verklig förlust av jaget. Personen som du kände försvinner långsamt och slutar långsamt att finnas till. Några av de grundläggande mönstren för beteende kan finnas kvar ända in till slutet av livet. Men det är något oundvikligt att personen så småningom upphör att finnas till."

[13. Reflektion och värderng: Anser du att ditt jag är något som gradvis försvinner?]

Patricia Churchland är både filosof och neuroforskare vid University of California i San Diego. Vad är känt om hur hjärnan fungerar i relation till jaget?

"Det verkar till exempel när jag tittar omkring mig nu att jag ser hela bilden, ser hela rummet nästan i ett enda seende. Men faktum är att vi vet att det inte är på det viset. Vi vet att det  vi ser klart och tydligt endast har storleken av en fingertopp. Men tre gånger i sekunden rör sig ögonen och på något sätt integrerar hjärnan dessa rörelser för att ge oss en illusion att vi klart och tydligt ser hela det rum vi har framför oss. Det är alltså en sorts illusion. Vi tror att hjärnan producerar denna illusion på samma sätt som den integrerar erfarenheter till en illusion om tiden. Jaget är troligen också en sådan integration av en rad av komponenter som ingår i detta jag. En illusion av helhet skapas av hjärnan, en helhet som pågår genom tiden."

[14. Reflektion och värderng: Accepterar du att jaget är en illusion, skapad av hjärnan för att vi ska kunna fungera framgångsrikt? Eller har neurologin fel?]

Matti Bergström, hjärnforskare:

"Det som vi sett i hjärnan, dess signalrymder som breder ut sig över hela hjärnan i olika former, utgör också sätet för vårt mentala liv. Enligt den föreställning som hjärnforskningen idag alltmer stöder, har det mentala att göra med de helhetsfunktioner som enorma informationsbärande molekylära och synaptiska element visar i sin statistiska dynamik.....Vi, själen i vårt mentala 'Jag', är en helhet, ett makrotillstånd om vi använder oss av termodynamiska begrepp; och de organiska elementen, delarna, är ett mikrotillstånd, dvs det fysiska 'Jaget'.

Denna hjärna bildades av en spiralformad dipol med en
entropisk kärna och negentropiska skal, vilkas ordningsinnehåll ökades ju längre avståndet var från kärnan. Det var denna dipol vars strukturer spände sig från det reella till det imaginära, med det komplexa (som kännetecknar oss själva), vårt mentala 'Jag' däremellan.

[15. Reflektion och värderng: Anser du att man kan kalla sitt jag för ett molekylärt makrotillstånd? Och att detta makrostillstånd innehåller en blandning av imaginärt och reellt?]

Vi minns hur vi var förut. Vi vet att i ett dunkelt och avlägset förflutet togs en viss bild av oss. Kanske kan vi fortfarande känna ögonblickets upprymdhet, ännu känna doften från omgivningarna. Men nu är vi annorlunda.

(Kvinnan på filmen sitter på vinden och rotar bland gamla familjefoton...)"Jag kommer ihåg när pappa tog den där bilden. Hur gammal var jag då? Och det där platta håret. Åh vad jag hatar de där glasögonen!"

Är vi samma personer som vi var igår? Eller dagen dessförinnan? Finns det något som förblir detsamma och som vi kan kalla vårt jag? Descartes och Locke hävdade att det oföränderliga jaget finns. Men många moderna filosofer tvivlar på detta.

Laurence Thomas: "Jag tror att jaget är en samling av historia, en historia om vårt liv. I den meningen tror jag inte det finns något jag som vi kan kalla "själen" som är där oavsett vad som händer. Jaget är något vi skapar och vi kan modifiera det på tusen olika sätt. Vi kan ha en dramatisk upplevelse som skapar det sätt som vi gör saker och ting på."

[16. Reflektion och värderng: Anser du att du har modifierat, ändrat på ditt jag ett antal gånger?]

Richard Rorty: "Jag tror att jaget bara är ett namn på ett nätverk av trosföreställningar och begär, något som ständigt revideras. Om vi inte lär barnet ett språk så tror jag inte att det kommer att ha något jag. Det är som en dator som inte har något program, den bara står där och kan ingenting göra. Då har den inte något jag, i vår terminologi. När vi har ett program så har vi trosföreställningar och begär. Dessa kan uttryckas i språk och automatiskt har vi ett jag."

[17. Reflektion och värderng: Anser du att jaget är språkligt? Att den språkliga strukturen är som ett program som fungerar och vi kan kalla detta program med begär och trosföreställningar för "jag"?]

Daniel Dennett:"Det mänskliga jaget är ett sätt att vara organiserad, det är inget ting, eller någon organism, så det kan inte vara något permanent som t ex en odödlig själ eller en speciell markör av något slag som inte kan förändras. Det är mer som en vattenvirvel som finns där bakom klippan och som finns där hur mycket vatten som än strömmar nerför fallet. Det har en sorts egen identitet trots att vattnet förändras hela tiden. Atomerna i din kropp försvinner allt eftersom och nya atomer tar deras plats, jaget skapas hela tiden. Och över denna långa tid så finns det en sorts helhet och det är vad jaget är."

[18. Reflektion och värderng: Tycker du om Daniel Dennett vision av jaget som en vattenvirvel? Att varje sekund sker något nytt men en viss form bibehålles?]

Bland forskare inom AI - artificiell intelligens - är det inte ovanligt med jämförelser mellan människans jag och det programmerade "jaget" hos en intelligent maskin. Filosofen Ken Wilber beskriver i sin roman Boomeritis hur huvudpersonen upplever sitt jag:

"Artificiell intelligens är inte bara det område jag studerar, det är hur jag känner mig. Jag är artificiell intelligens - mitt medvetande är artificiellt, mina tankar är artificiella, de skapas av någon annan eller något annat. Jag finner det svårt att äga dem. Tankarna är igångsatta, icke-levande tankar. Fast de går i digital hastighet är tankarna inte levande. Vem har programmerat detta förvirrade jag? (Se flera forskare kring datorn och medvetandet!)

[19. Reflektion och värderng: Har du någonsin känt som huvudpersonen i Wilbers roman? Kan du tänka dig att du är programmerad att tänka det du tänker?]

Men hur är det med all den skönhet vår själ upplever t ex i naturen. Och skönhetens källa Gud? Är det bara vattenvirvelns illusioner eller finns skönheten där utanför oss?

Matti Bergström:

"Men om vi tar hjärnan som en helhet så färgas vår
världsbild också av de strukturer som ligger bakom den
sensomotoriska apparaturen: medvetandets strukturer som är dolda för sinnena, dvs helhetsbegreppet. Vi ser alltjämt 'själen' i naturen, och det med rätta. Naturen besitter, liksom hjärnan, helheten, själen, jämsides med delar som i fysiken. Och vi är själva gränsen, 'huden' av själ, mot materien. Därför skall vi inte skilja så mycket mellan den natur vi lever i och oss själva som lever däri. Bara genom att ge själen åt de fysiska tingen kan vi lösa det psykofysiska problemet.

Denna syn förringar inte vår själ eller människans Gud.
Tvärtom ställer den världsalltets Helhet över alla helheter och delar, över alla materiella och själsliga varelser i världen. Samtidigt ställer denna syn oss i en position i naturen där vi, vårt 'Jag', har det största ansvaret; för det är'Jag' som skall föda de idèer och det värdefullaste Värdet, det som tryggar vår och hela naturens framtid, det som ger Mening åt vår och naturens existens.

[20. Reflektion och värderng: Anser du att skönhet och Gud fortfarande kan vara verkliga saker, fastän det bara är medvetandets struktur som gör det möjligt att uppfatta sådant?]

Jaget, en samling historiska fakta, en strömvirvel, en produkt av språket - existerar verkligen det oföränderliga jaget?

Michael Friedman: "Den skotska filosofen David Hume hittade på ett tankeexperiment på 1700-talet. Han sa: försök att se inåt i dig själv och vänta en liten stund och sedan titta efter igen och försök se om det finns något konstant, något som hela tiden är där, något som är detsamma, som är ditt verkliga jag som du kan se där inne i ditt medvetande. Alla som försökte göra detta upptäckte förstås att vi inte kan hitta något sådant."

[21. Reflektion och värderng: Gör experimentet! Anser du att du hittade något konstant? Hittade du ditt jag därinne i dig?]

David Hume: "Om ett intryck ger upphov till idén om jaget, så måste det intrycket förbli likadant genom hela livet eftersom jaget anses existera på det viset. Men det finns inget intryck som är konstant och oföränderligt. Sorg och glädje, passioner och känslor avlöser varann och existerar inte alla samtidigt. Därför kan det inte vara från något av dessa intryck som idén om jaget kommer. Och följaktligen finns det ingen sådan idé."

[22. Reflektion och värderng: Anser du att Hume har rätt? Att det inte finns ett enda intryck som är konstant? Och att därför inget jag finns?]

Michael Friedman: "I indisk filosofi hade Siddharta Gautama i grunden samma argument som Hume 2500 år tidigare (500-talet f Kr). När människor inser vad Siddharta och Hume menar,  så blir frestelsen stor att gå för långt åt andra hållet och säga att det inte finns något jag. Och ibland tolkas Hume och de tidiga buddhisterna som att de har en teori om icke-jaget. Vi tror att det finns något där som är detsamma under din livstid men när vi söker efter det så finner vi det inte. Jaget är alltså endast en samling känslor och tankar som vi upplever från sekund till sekund och som ständigt förändrar sig."

[23. Reflektion och värderng: Anser du att buddhismen är rimlig i sitt påstående att jaget endast är en samling tankar och känslor som ständigt förändrar sig?]

Masao Abe är buddhistiskt filosofi, skolad i Hyoto i Japan. Han förklarar sin syn på jaget med en anekdot:

"En ung man brukade se sig själv i spegeln varje dag han vaknade och han blev glad att se sig där. Det var en lite rund spegel som var upphängd på sidorna så att den kunde ställas i alla lägen. En morgon när han som vanligt såg sig i spegeln hade ansiktet och huvudet försvunnit. Han blev alldeles panisk och sprang omkring i rummet och skrek "Jag har förlorat mitt huvud!" och han till och med sökte efter huvudet i rummet. I sitt vilda sökande smällde han huvudet i väggen och skrek till, först av smärta, sedan av lycka. Han hade återfunnit sitt huvud. Han hade återfunnit sitt huvud med sitt huvud.  När han iakttog spegeln så han att den vänt sig fram och bak."

[24. Reflektion och värderng: Vad anser du om den unge mannen? Vad är sens moralen i anekdoten?]

På samma sätt som vi aldrig kan se vårt huvud, kan vi heller aldrig se vårt jag. Vi kan titta efter det, men vi kan aldrig få syn på det. Vi kan aldrig se det som ett objekt. Den här uppfattningen åskådliggörs av en japanska zen-trädgård i Kyoto. I trädgården finns flera stengrupper uppställda. Som helhet är det femton stenar. Men vi kan aldrig se dem alla samtidigt. Oavsett var vi står är det som mest fjorton stenar, aldrig femton. Jaget är som den femtonde stenen i trädgården. Vi kan aldrig få syn på den. Oavsett hur mycket vi än anstränger oss så undgår alltid jaget vår synförmåga.

[25. Reflektion och värderng: Anser du att du inte kan se ditt eget jag? Eller på något annat sätt erfara ditt jag? Har du ett osynligt jag, ett jag som inte kan erfaras alls?]

Peter Kreeft: "På grund av att vi lever i tiden kan vi aldrig fullt beskriva vårt jag, endast Gud kan göra det, precis som en person i en roman aldrig kan känna sig själv helt och hållet - endast författaren känner personen. Detta vårt jag, vårt hjärta, talar Bibeln om och anger det som något djupare än känsla, tanke och sinnesintryck. Det är jaget bakom "min kropp", "min tanke", "min känsla", "mitt val". Jaget är som en källa och allt vatten kommer fram ur den källan. Källan själv är något annat än vattnet som kommer fram ur den.

[26. Reflektion och värderng: Anser du att bilden av en vattenkälla ur vilken allt vatten väller fram passar på ditt jag? Och att ingen kan känna ditt jag helt sålänge vi lever i tiden?]

Michael Friedman: "Det många tror är att om vi är seriösa personer så ska det du säger inte bara passa din allmänna attityd nu utan också din person i morgon och nästa vecka, nästa månad. Detta har mycket att göra med den pålitlighet som är förbunden med en karaktär. Denna pålitlighet går bra ihop med förändringar. Allt kan förändras på många vis men vi antar att vi förblir lojala emot vissa aspekter av vår personlighet. Och vi antar att förändringar är gradvisa och innebär att vi kan förutse dem.  Det betyder att vi kan lita på dig.

[27. Reflektion och värderng: Anser du att vi kan lita på en person som påstår att han inget fast jag har? Att han eller hon bara är en samling intryck och upplevelser?]

De flesta personers liv har en struktur. Som Aristoteles säger: de har liksom en historia, en början, en mitt och ett slut. Men ännu viktigare är att personens liv har komponenter i början som du kan känna igen i mitten och mot slutet av livet. I den utsträckning som en människa är skaparen av sin egen livshistoria så kommer kontinuiteten att innehålla karaktärsdrag så att vi kan säga: det här livet har jag delvis därför att jag har den här karaktären."

[28. Reflektion och värderng: Anser du att du skapar din livshistoria själv? Skapar du din egen karaktär också? Eller är det bestämt av DNA?]

Den danske filosofen Kierkegaard har i sitt verk gjort den kanske djupaste analysen av jaget. Han menar att endast den kristne verkligen vet vad jaget innebär eftersom den kristne har modet att ta förtvivlan och ångest som startpunkten för att lära sig vad jaget är. Kierkegaard skriver:

"Människan är ande. Men vad är ande? Ande är jaget. Men vad är jaget? Jaget är ett förhållande...Ett sådant förhållande, som förhåller sig till sig självt, ett jag, måste antingen ha bestämt sig själv eller vara bestämt av något annat...Därav kommer det sig att det finns två former för egentlig förtvivlan. Hade människans jag bestämt sig själv så kan det endast bli tal om en form, nämligen den att inte vilja vara sig själv, att vilja slippa sig själv; men det kunde inte bli tal om förtvivlan över att vilja vara sig själv. Denna formel är nämligen uttryck för hela förhållandets (dvs. jagets) beroende, uttryck för att jaget inte av sig självt kan komma till eller vara i jämvikt och ro utan endast genom att förhåla sig till sig självt kan det förhålla sig till det som har bestämt hela förhållandet."

[29. Reflektion och värderng: Anser du att du under livets svårigheter lär dig alltmer vad ditt jag egentligen är? Och att det är beroende av något annat?]

Är jag densamme idag som jag var igår? Eller dagen innan? Var och en av oss berättar en historia om sig själv, en livshistoria som förbinder det som varit med framtiden. En historia med början, en mitt och ett slut.  Skulle vi kunna leva utan ett sådant sammanhang?

Det är en flicka (på filmen har en kvinna fött ett barn...). Hon har sin mors ögon och sin fars temprament. Hon heter Julia och fast hon ännu inte är medveten om det så kommer hon en dag att ha en känsla för jaget, en egen identitet. En identitet som hon kan känna igen som sin egen personliga identitet.

Men ibland tvekar hon. En dag bläddrar hon igenom ett gammalt fotoalbum och tänker: Är det där jag?

[30. Reflektion och värderng: Anser du att det är du som syns på gamla foton av dig?]