Fleixibelt studiesätt i kurser
 

isen

Flexibelt lärande

Skolan ser inte likadan ut idag som förr. En elev vaknar på morgonen och kan planera sin arbetsdag utifrån vilken kurs han behöver göra något på denna dag. Bredvid hans säng, på skrivbordet, har eleven sitt gymnasium eller sin högskola i form av en liten laptop. Där finns tillgång till lärare och handledare för direktsamtal, till kursmål och kursmaterial, till prov och prognos på den egna kursen osv. Eleven kan styra sitt lärande tämligen fritt och få den mängd handledning som behövs.

Förr i tiden fick eleven ta sig upp tidigt, åka buss ett antal mil ibland, stå i köer, ta sig fram till en skolbyggnad och där hitta en undervisningsal där kanske endast stolar, bänkar, en video, en svarta tavla, papper och penna utgör den pedagogiska utrustningen. En lärare finns där som källa till information och instruktion. Den tiden är förbi och eleven kan ägna sin energi åt ett mer intensivt och praktiskt upplagt lärande.

Genom det flexibla arbetssättet kan den gamla undervisnings- salen bytas ut mot en trivsam samlingslokal där vi kan se film, ha debatter, introduceras till olika kurser, lyssna på föredrag eller demonstrationer, göra laborationer och redovisa arbeten för publik.

I ett flexibelt lärande får läraren mer roller som handledare och moderator. Eleverna har redan innan kursen startar hela kursen framlagd för sig. Lärandet kommer att se olika ut för olika elever. Vissa skyndar sig på flera kurser samtidigt, eller på flera mål i kursen samtidigt. Andra tar en kurs i taget, ett mål i taget och arbetar långsamt. Vissa har ambitionen att bli klar med kurser på ett G så fort som möjligt. Andra vill göra allt som krävs för MVG, även om det tar betydligt längre tid. Vissa vill ta flera år längre på sig, andra vill korta av studietiden genom mer intensivt studiearbete.

Moderatorn sköter via nätet flera av de gamla lärar- uppgifterna: samtal, instruktion och information, prov, bedömning och betygsättning. Kvar blir lite mer kraft till samtal med eleverna för hjälp och inspiration. Vi  kan kalla det för "det ständigt pågående utvecklingssamtalet".

Moderatorn får i modernt lärande en "pratfunktion", en funktion som orienteringskälla för både detaljfrågor och större frågor. Det naturliga mediet är MSN och direktchat som finns tillgänglig dagtid och kvällstid.  Moderatorn blir också ett bollplank för diskussion. För eleverna sker inte detta som en kollektiv plikt utan mer av eget val.

Moderatorn får vara tillgänglig i tjänst under större tidsrymder än i traditionellt lektionsarbete. På nivån för konkreta kursmål betyder det att vara beredd att handleda vilket som helst av målen vid vilken tidpunkt som helst. Det innebär att vara tydligt tillgänglig under större tid än någonsin tidigare i skolan. Liksom i näringslivet närmar sig tillgängligheten 7/24-idealet.

Klarar traditionella lärare av detta?  Ett kallsinnigt och klokt beräknande av rimlig och möjlig insats och tid måste begränsa arbetet. Eleverna/kunderna "äter annars upp" sin handledare. Det gamla schemalagda systemet kan här komma i kollision med arbetet: elever söker handlening på helt andra tider än det officiella salsschemat och de kommer inte alltid på de schemalagda träffarna. Arbetet är flexibelt.

Vän av ordning måste här se till första regeln: skolan är till för den lärande individen, inte för en kollektiv verksamhet. Den rikligt tillgängliga handledningen måste vara flexibel och kan inte kallas "lektion".

Denna handledning kan och kanske också bör vara mycket kortfattad och hänvisa eleven till instruktionerna på kurssidan och sina egna resurser. Men samtidigt är handledningen ett generöst umgänge som ger dig som moderator en hel del insikt i elevens allmänna begåvning, ork och vilja. Skattningen av elevens "rätta betyg" sker här och läraren bör sätta ett inofficiellt sådant betyg ganska snabbt efter kursstart. Det officiella betyget är i praktiken det som eleven själv sätter på sin kursblogg.

Den typiska skoldagen blir för moderatorn att via nätet och/eller i en fysisk sal ta emot elever som kommer för att arbeta med vissa mål eller bara för att prata liv och lärande. Undantag från regeln är de träffar då allmänbildande moment görs med hela klassen på en bestämd tid, t. ex. arbete med ordförrådet, idehistoria och verkkännedom, kända citat eller ordspråk, kulturhistoria, värdediskussioner och studieteknik i det flexibla lärandet.

Frestelsen för den gammalmodiga läraren är att göra detta för mycket - "återinföra" den kollektiva lektionen - vilket skadar elevernas självständiga lärande. Det bör betonas att träff med handledaren ska vara efter elevens behov och begäran, inte mekanisk obligation från handledarens sida. När det behövs läggs förstås särskild handledning in, t ex vid uppenbara studiesvårigheter i form av handikapp av något slag.

Genom möjlighet till eget projekt på varje kursmål eller flera kursmål kan eleven delta i teman och projekt med andra ämnen, men på egna villkor som endast godkänns och bedöms av handledaren.

Genom att läraren här måste ha alla bollarna i luften, dvs ha alla målen och metoderna att nå målen i huvudet eller nära tillhands på datorn, kan det kännas betydligt mer arbetsamt än med den gamla sortens styrd undervisning. Det gäller att lägga sig till med en ny lärarstil: vara kursvärd och samtalspartner, inte motor/kontrollant där eleven ska följa ett bestämt mönster. 

.


Lite bakgrundsteori till begreppet lärande.


Tre utbildningsmodeller

1. Att överföra kunskaper (Lärande I)
I den här modellen är elevernas kunskapsursprung baserat på kunskapen som läraren har. Läraren vet vad eleverna måste lära sig och det är lärarens ansvar att överföra dessa kunskaper till elevernas sinne så lätt som möjligt. Den överförda kunskapen är en abstrakt kunskap som har förberetts på ett särskilt sätt (den s.k. didaktiska förberedelsen), så att eleverna kan snappa upp innehållet inte bara snabbt utan också lära sig det utantill för en längre period. Det finns flera länkar och relationer av denna modell till behaviorism, en nu gammalmodig teori. Denna modell använder i regel en kollektivistisk syn på hanteringen av lärande. Man har klasser och bestämda lektioner och betraktar en kurs i kvantitativa termer, minuter, antal lektioner, antal uppgifter, närvaro, frånvaro i det fysiska rummet, delpoäng och kurspoäng osv.

2. Att skaffa sig, kompilera, samla in kunskaper (Lärande II)
Den här lärningsmodellen påstår att lärningen är en aktiv process som måste planeras, granskas och reflekteras av eleven - även när han använder lärare, forskare, mentorer som källa. Eleven själv är en aktiv person och det är hans/hennes aktivitet som utgör lärandet. Personen klarar själv sin kurs i ständig kontakt med sin handledare, mentor, biktfader, äldre vän. Den aktiva personen är en nödvändig förutsättning för inlärningsprocessen. Den lärande individen är här i centrum och handleds av moderatorn utifrån behovet.

I Lärande I är läraren intresserad av kollektiv kontroll eftersom utlärandet sker genom att en talar och många lyssnar. Därför blir också närvarokontroller ett måste. Provresultaten styr bedömningen, inte elevens arbete med kursens mål. Lärande II är däremot hela inlärningsprocessen med alla mellansteg, dess svårigheter och provisoriska resultat under lärarens handledning.

I Lärande I får eleverna huvudsakligen informationen om vad de ska göra och när, de informeras om vad som är rätt eller fel i metodiken, de informeras om provpoäng och betyg. I Lärande II försöker läraren genom reflektion och diskussion hjälpa eleven att övervinna felaktiga antaganden om ämnet eller felaktiga metoder att lösa problem, felaktiga attityder till lärande.

En normativ och kritisk flexibilitet är viktig för lärande II. Man diskuterar filosofi kring kunskap, jämför uppfattningar om kunskap under idéhistoriens gång, granskar moraliska förutsättningar för olika syn på kunskap, handledaren försöker hjälpa eleven att bygga upp en konsistent mental modell av livet och lärandet och det speciella ämnesområdets roll i livet.

Lärande II har beröringspunkter med begreppsrealismen och kognitivismen. Den undviker kollektivistiska resonemang för att få fram den unika lärande personen. Denna modell använder i regel olika former av flexibelt lärande, distanslärande och olika former av närdistans. Den kräver inte samma administrativa planering av scheman och tidsplaneringar utan sker friare i överenskommelser mellan handledare och lärande individer.

3. Att utveckla, uppfinna, bygga kunskaper (Lärande III)
I modellen Lärande II presenteras alla problem och uppgifter av läraren, visserligen med öppenhet för nya lösningar och problematiseringar. Men om vi vill lära eleven att hoppa upp på lärarens axlar, uppfinna nya saker och producera och skapa nya kunskaper måste vi tillhandahålla en speciell inlärningsmiljö. Och det måste vara en lockande miljö som är tillräckligt komplex, osäker, instabil och unik så att den gamla traditionella kunskapen eller metodiken inte längre fungerar. Många som arbetar med lärande II vill egentligen komma vidare till denna tredje form men hindras av faktorer av flera olika slag.

I den tredje lärandemodellen måste läraren och eleven på samma nivå engagera sig i situationen där resultatet inte är förberett. De måste båda bemästra situationer hand i hand och olikheterna mellan lärare och elev kan kanske bara vara mer erfarenhet och mer kunskap om hur man reflekterar i en komplex situation (t. ex. Hur man designar lokala experiment) på lärarens sida.
Lärande III har starka länkar till konstruktivism.


Fem olika Utbildningstyper av Content Management System (CMS)

Ett sätt att praktiskt tala om lärande, utbildning och studier är att se lärande som ett slags informationshantering eller innehållshantering. Eleven hanterar information alltifrån kursmål och instruktionern för läraktiviteter, till bearbetning och presentation. Informationen kan var själens insikter i Jobs bok, kunskap i fysik, stavningsförmåga, analysförmåga, kärlek till Dantes Komedi eller avsky för Freuds incestuösa teorier. Hur denna information slutligen presenteras är endast slutänden av lärandet som process.

Datorn kommer in som en naturlig hanteringsmiljö. Här följer först en lärarstuderandes uppfattning om datorn och webstödet för utbildning (från tidskriften Datorn i Utbildningen nr 2 2006):


Lärandet främjas av datorstödd undervisning
av Liza Greczanik
Datorns moderna förutsättningar är måhända något av en provokation mot den traditionella bilden av skola och undervisning.

Jag tror emellertid att en utmaning av detta slag är nödvändig för att föra skolan framåt i utvecklingen. Att morgondagens undervis-
ning inkluderar datorteknik är för mig en självklarhet.

Liza Greczanik, lärarstuderande, skriver om sin syn på datorns plats i framtidens skola:

I det snabbt föränderliga samhället ställs ständigt nya krav på skola och undervisning. Traditionella undervisningssätt utmanas av moderna pedagogiska metoder samtidigt som nya ämnen gör entré
på timplanen. Datorernas introduktion i undervisningen är troligtvis den största överraskningen i klassrummen på många år. Att använda darorn som ert pedagogiskt hjälpmedel har på kort tid inneburit många förändringar för skolan, lärandet och lärarrollen.


Kunskapssamhällets krav

Datorns introduktion i skolan har på många sätt omvandlat klassrummet som arena. Nya osynliga regler och normer har upprättats samtidigt som aktörerna i klassrummet har omskapats. Elevrollen har gått från att ha varit den passivt mottagande till att vara den aktivt deltagande. Vidare har datorprojekten i skolan även gett lärarrollen en ny riktning.

Med ökade krav på planering, uppföljning och utvärdering, har den förmedlande läraren sakta förvandlats till den handledande pedagogen. Darorns moderna förutsättningar är måhända något av en provokation mot den traditionella bilden av skolan och undervisning.

Jag  tror emellertid att en utmaning av detta slag är nödvändig, för att föra skolan framåt i utvecklingen. Att morgondagens undervisning inkluderar datorteknik är för mig, en självklarhet. Utanför klassrumsfönstren har datorn revolutionerat en hel värld och skolan kan omöjligen stå utanför. Datorstödd inlärning är följaktligen ett sätt att möta kunskapssamhällets krav på våra barn och ungdomar.

Med hjälh av datorn och Interner kan klassrummet öppnas upp för resten av världen. Diskussionen om webben i undervisningen handlar vanligtvis om det nya mediefenomenets breda utbud på information. Centrala frågeställningar i sammanhanget berör källkritik och informationshantering.

Några lärare menar att informationen på Internet är allt för osäker och opålitlig. Dessutom får eleverna utmärkta tillfällen att ladda ner andras arbeten, hitta provsvar och på andra sätt förvärva vinster i skolarbetet som baseras på andras bemödanden. Själv menar jag att det är synd att förkasta Internets möjligheter genom att stämpla medier som ett forum för fusk och oärlighet. Givetvis ska man inte bortse från dessa risker, men man bör inte heller överdimensionera dem.

Beaktansvärt är också att Internets tillgänglighet faktiskt innebär att lärarna får möjlighet att spåra fusket på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Dessutom kan man genom att lära eleverna korrekta källhänvisningar försöka gardera sig mot problemet.

Min egen inställning till Internet i undervisningen ar enbart positiv. För första gången i skolans långa tradition har de höga travarna av böcker fått ett antagligt komplement. Det som gör webben unikt som läromedel är den nästintill obegränsade tillgången på information som därtill ständigt uppdateras.


Förbättrad kvalitet

Jag tror på Internet som verktyg i undervisningen, inte bara för att Internetanvändningen utvecklar elevernas förmåga att tänka kritiskt och värdera information, utan även för att de ger goda möjligheter till elevaktivt arbete och fördjupning. Att Internet dessutom är kommunikativt och ger tillfällen till en interaktivitet som tidigare varit helt otänkbar, visur ytterligare prov på verktygets styrka.

Min förhoppning är att datorn blir ett naturligt inslag i morgondagens undervisning. Detta förutsätter emellertid att lärare och skolledare väljer att satsa på datortekniken. Självfallet fordras omfattande ekonomiska resurser i detta syfte, men framförallt krävs fortbildning av lärarna. Jag förmodar att många av de lärare som tvekar att tillämpa datorn i undervisningen helt enkelt inte vet hur man skall hantera tekniken. Andra kanske är rädda för att inte kunna bemöta den specialkompetens som vissa elever redan besitter.

Tyvärr är det inte alla lärarhögskolor som väljer att engagera sina studenter i data/IT-projekt. Sammantaget menar jag att datorn som pedagogiskt verktyg på många sätt kan ge förbättrad kvalitet åt både undervisning och inlärning.

I ett framtida perspektiv hoppas jag att skolorna i större utsträckning anpassar undervisningen till de nutida förutsättningarna. Elever som förvärvar kunskap inom datateknik och IT kommer med all sannolikhet få erfarenheter som är mycket värdefulla i det framtida samhället.


Liza Greczanik
lärarstuderande, Malmö högskola

Liza läser till gymnasielärare med svenska som huvudämne och webb/ data som sidoämne. Hon bloggar också flitigt om livet, skolan, läraryrket, mode och mycket mer: http://lizas. blogspirit.com



På engelska kallas system för hantering av information i utbildningen CMS, Content Management System. Utifrån de tre pedagogiska modellerna  har Baumgartner valt ut 5 huvudsakliga typer av CMS.


1. Den “Äkta” CMS
Den här typen är den traditionella CMS, som historiskt sett också var den första som kom fram på marknaden. Den karakteriseras av en ström av jobb mellan olika typer av författarrättigheter. Prototypiskt sett skiljer vi mellan förläggarchefer (som är de som har ansvaret), förläggare (de som är ansvariga för vissa delar, t. ex. affärsförläggaren) och författare (de som bara skriver artiklarna men inte har några rättigheter att publicera dem på hemsidan utan att förläggarna går igenom jobbet.) Från administrationens synpunkt borde vi skilja mellan en förläggarchef (som har ansvaret för klasserna och den skrivna funktionaliteten av CMS) och en grafisk förläggare (som designar mallarna).

Från utbildningens synpunkt kan dessa författarrättigheter överlappa utbildningsfunktionerna som lärare, biträdande lärare, inbjuden lärare för innehållet och rektor och administratör för de organisatoriska uppgifterna. Personen till vem innehållet är riktat (läsaren) är i vår situation läraren eller eleven. Det borde vara tillräckligt klart just nu att den här typen av CMS representerar, enligt vår uppfattning, utbildningsmodellen för kunskapsöverföring (Lärande I).

Typiska exempel för den här typen av CMS är:
• Mamboserver: http://www.mamboserver.com/
• ÖppenCMS: http://www.opencms.org/
• Plone: http://plone.org/
• Typo3: http://typo3.org/
• ZMS: http://www.zms-publishing.com/



2. Weblog Content Management System
Bloggar är sidor som har flera olika punkter eller delar av information per sida, normalt är de organiserade i omvänd kronoligisk ordning, från den nyaste informationen längst upp på sidan till den äldsta längst ner.

Den kronologiska ordningen gör att bloggandet kan användas som ett diskussionsorienterande verktyg för ett processrelaterat lärande. Det finns två funktioner som är viktiga i en utbildningskontext:

• TrackBack: Det är en beskedsmekanism som tillåter författare att länka sina kommentarer till en pågående diskussion på nätet.

• Syndication: Det är ett sätt som författare kan använda för att sprida innehållet. Det är en speciell format (RSS = Rich Site Summary eller Really Simple Syndication) som andra författare kan ansluta sig till. De kan även integrera texten från den anslutna källan till den egna hemsidan.

Bloggen kan förstås bäst som diskussionsorienterade verktyg som har möjligheten att sprida diskussionen över hela världen. Med vanan att skriva korta personliga kommentarer (“mikroinnehåll”) uppmuntrar bloggandet diskussionen där kommentaren startades, men på samma gång stöder det en typ av uppskattningsförmåga i den egna bloggen och därför sprider den diskussionen över globen. På så sätt är bloggen nästan en perfekt match för Lärande II men de kan också användas för Lärande I (t.ex. som en traditionell CMS) eller ännu bättre för Lärande III. (För dess stora användning kallas weblog redan ett Schweiziskt Arméverktyg, men som vi kommer att se finns det ännu en ny kandidat – som passar bättre - för ett stort användningsverktyg.)

Exempel är:  weebly.com, tumblr.com, xanga.com, blogger.com , freewebs.com, blogg.se eller nogg.se, bloggagratis.se, wordpress.com, blogsome.com , blogspirit , blogdog eller typepad.com En fördel med blogger.com är att det finns många snygga mallar att använda, dels de som finns i själva programmet, dels de som du kan hämta på blogger-templates.blogspot.com och på blogtemplates.noipo.org. 




3. Samarbetsorienterad CMS (C-CMS eller Gruppvara)
Det väsentliga för dessa system är den vanliga utvecklingen och administrationen av delade resurser. Här kan vi hitta en typ av skyddad interaktion av en specifik grupp. Det existerar inte en större audiens när dessa interaktioner eftersträvas. Det finns inte heller något avsiktligt annonserat syfte för ett specifikt inlärningsmål: Medlemmarna av den här arbetsgruppen lär sig genom att arbeta på ett kollaborativt sätt. Även om det skulle kunna vara en skillnad på systemet av författarrättigheter behandlar den prototypiska tillämpningen alla medlemmar i arbetsgruppen på samma sätt.

I vår teoretiska ram är den här typen av CMS mest användbar för Lärande III.

Typiska exempel inom denna kategori är:
• BSCW: http://bscw.fit.fraunhofer.de/ och http://www.bscw.de/
• Convea: http://www.convea.com/
• EGroupware: http://www.egroupware.org/
• IBM Lotus Notes: http://www-306.ibm.com/software/lotus/
• PhpGroupware: http://www.phpgroupware.org/




4. Innehåll-Samhälle-Samarbete Management System (C3MS)
C3MS är den tidigare nämnda Schweiziska Armékniven för lärandet. Den här typen av CMS erbjuder möjligheten att (virtuella) samhällen utvecklar domänspecifika innehåll.

De använder kollaborativa mekanismer och många specialiserade moduler (t.ex. vem som är online, klassificeringar, enkäter, undersökningar, kvoter, etc.) är extremt samhällsorienterade. C3MS kan fungera som traditionella CMS såväl som samarbets-weblog. Genom att kombinera alla bidrag i en hemsida kan en C3MS användas för att bygga upp ett domänspecifikt förråd. (För mer detaljer av den här typen av CMS från en pedagogisk synpunkt, v.g. se artikel [4]).

Den perfekta matchen för en C3MS är – så som namnet säger – modellen av Lärande III. Eftersom olika moduler kan sättas på eller stängas av kan den också lätt användas för de andra lärandemodellerna.

Typiska exempel för denna nya typ av CMS är
PhpNuke: http://phpnuke.org/
PostNuke: http://www.postnuke.com/.



5. Wiki System
Wiki system kastar om det centrala utmärkandet av CMS – dess skilda system av författarrättigheter. Grundsatsen av Wiki kan uttryckas med meningen: Alla kan ändra allting! Bakom det här enkla närmandet finns ett övertagande gömt – inom vår teoretiska ram – en ideel samförståndsorienterad kommunikationsstruktur av ett Habermasianskt ursprung. Och det intressanta: Trots att denna idealisering av Habermas kritiserades flera gånger av nutida pedagoger, fungerar det vad Wiki beträffar! Titta till exempel på Wikipedia  – ett gruppföretag för ett webbaserat lexikon. Detta lilla företag startades i januari 2001 och har redan nu 531 311 engelska stickord. Under tiden har idén spridits till 93 (!) språk med minst hundra stickord och 22 av dem har redan mer än 10.000 stickord och det finns också 8 systerprojekt (Meta-Wiki, Wiktionary, Wikibooks, Wikiquote och Wikisource). Och tänk: Allt det här jobbet görs frivilligt och gratis!

En CMS-Wiki är en grupp av tillämpningar (WikiWebs), som använder ett speciellt språk (WikiWords) för dess publiceringssystem. Interface är väldigt enkelt och det kan vara ett av de främsta motiven för den snabba och vida distributionen.

Såsom Gruppvara är Wiki en kollaborativorienterad software men de för kollaborationsbegreppet till gränsen. Wiki bryter bindningarna av en specifik grupp (alla i världen kan bidra) och av en klart definerad systemrättighet (alla kan skriva, lägga till, omarbeta och redigera och även radera ett stickord!). Ingen är ägaren av stickordet som hon/han har påbörjat.

Under vår teoretiska ram är Wiki placerade inom Lärande III, d.v.s –kom ihåg – inget bestämt lärande alls. Alla de olika Wiki installationer är antingen baserade på olika programmeringsspråk eller har utmärkande kännetecken som modifierar den originala Wiki.

Exempel på Wiki är:
• Wiki: http://c2.com/cgi-bin/wiki (original-Wiki)
• Twiki: http://twiki.org/ (för affärsanvändning)
• Swiki: http://minnow.cc.gatech.edu/swiki (baserat på Squeak programmering systemet)
• Zwiki: http://www.zwiki.org/FrontPage (baserat på Zope)
• JSPWiki: http://www.jspwiki.org/Wiki.jsp (baserat på Java Server Sidor)




Slutsatser

Det finns många verktyg som kan användas som hammare, men det finns bara en speciell typ för ett speciellt arbete, t.ex att sätta spikar i en vägg. Beroende på spikarnas storlek och väggens material kan vi använda även en mer specifik typ av hammare. Inom kunskapsbanan har vi lagt till det lämpligaste verktyget för att stödja den krävda aktiviteten.



Bloggen

Bloggen ter sig för många elever som en relativt ointressant bokföring över målarbetet men är i själva verket mycket viktig för det flexibla lärandet. Den är ett mångsidigt instrument för moderatorn som kan ställas allt efter den fas av pedagogisk vilja som moderatorn befinner sig i. Den kan föras en gång i månaden eller endast en gång mot slutet av kursen eller terminen. Somliga elever mår bra av att uppdatera den offentligt vid en träff en gång i månaden, som en månadsrapport. Andra har såpass bra kontroll över sina studier att den kan föras helt privat. Målet är förstås den självständigt lärande eleven som uppdaterar sin logg regelbundet under studierna.

Genom att loggen samtidigt är ett metainstrument för eleven att bedöma sig själv, bedöma metoden för att nå det enskilda målet och kommentera arbetet med målet, är den ett pedagogiskt instrument som är nytt i skolan. Två helt olika faser av modernt lärande sammanförs genom denna logg: det självständiga lärandet och intimiseringen av kommunikationen med moderatorn. Genom att i loggen ha självbiografiska moment och personliga kommentarer till kurs och mål och allmänt upplägg, får moderatorn mer än någonsin tidigare information av intim natur kring lärandet. I kombination med ett konferenssystem där moderatorn ofta är tillgänglig blir personaliseringen av lärandet högre än någonsin det kollektiva lektionslärandet.