Motivation och emotion

Beteendets drivkrafter

Motivations- och emotionspsykologin studerar vad som får människor att känna, fatta beslut och handla. Vi styrs till stor del av biologiska behov av mat, dryck, sömn och sex; behov som motiverar oss att agera. Motivationen hänger intimt samman med våra starka känslor, emotioner, något som i hög grad påverkar våra livsval. Emotioner som skuld och skam har ibland destruktiva konsekvenser för oss men lika ofta visar de på viktiga val i livet. Religiös motivation innehåller ofta djupa känslor av värdighet respektive ovärdighet.

Varför läser du det här? I en viss mening är det förmodligen enkelt att svara på frågan: därför att du är intresserad av psykologi. Eller därför att texten ingår i en kurs du bestämt dig för att följa. Men hur har ditt intresse för psykologi uppstått? Eller varför läser du kursen? Antagligen vill du lära dig mer om människors känslor och drivkrafter - som detta kapitel handlar om.

Ordet motivation (liksom emotion) härstammar från latinets movere »orsaka rörelse «, och kan sägas beteckna en medveten eller omedveten benägenhet hos en person att bete sig på ett visst sätt. Inom motivationspsykologin studerar man varför vi över huvud taget agerar, och varför vi väljer att göra vissa saker snarare än andra.

Behov, önskningar, impulser, begär, attityder och sökande efter lycka, mening och Gud, är exempel på motiv som får oss att handla. Vårt beteende har en riktning och ett mål, vare sig det gäller att dricka för att vi är törstiga eller meditera för att hitta den inre friden. Motivationspsykologer intresserar sig för hur våra målstyrda handlingar startar, riktas och fortsätter tills vi har uppnått det vi vill. Motivationen kan styras från faktorer som finns såväl inom oss själva som i den yttre miljön - intrinsikala respektive extrinsikala faktorer.

Det finns en rad olika teorier för motivationen hos människan. Drivkraftsteorier hävdar att framför allt biologiska processer inom individen sätter igång och ger energi åt olika handlingar. Incentiv - teorier däremot betonar att handlingar styrs mot yttre händelser eller åtrådda målobjekt i omvärlden. Exempel på sådana målobjekt är mat, dryck, sexuella partners, relationer till andra människor och pengar. Metafysiska teorier betonar slutligen människans sökande efter lycka och begriplig helhet i tillvaron, där alla andra biologiska behov kan sorteras in och förstås på ett meningfullt sätt. Under antiken kallades detta mål eudaimonia. Andra namn är makarios och på latin beatitudio - på svenska närmast "salighet".

Dessa målobjekt ger oss bevekelsegrunder att handla på vissa sätt och fungerar därmed som belöningar eller förstärkningar för det målinriktade beteendet. De flesta psykologer är i dag överens om att både inre drivkrafter och yttre målobjekt kan styra motivationsprocesser. Drivkraftsteorier, incentivteorier och metafysiska teorier behöver med andra ord inte stå i ett motsatsförhållande till varandra. Vi har närmat oss det gamla "renässansidealet" där hela människan, alltifrån biologi till Gud, får ett erkännande i vetenskapen.


Våra grundläggande fysiologiska behov

De motiv som styr mänskliga handlingar är komplexa och avspeglar ett avancerat samspel mellan arv och miljö. Grundläggande biologiska behov styr en stor del av vårt beteende, behov som måste tillfredsställas för att vi som individer och människan som art ska överleva. Vi måste till exempel äta när vi är hungriga, dricka när vi är törstiga, och ha sex för att kunna fortplanta oss och föra våra gener vidare.

Detta brukar kallas för primär motivation. Andra behov har skapats genom  våra erfarenheter i livet. Strävan efter att tillgodose dessa inlärda eller sociokulturellt formade behov kallas sekundärmotivation.

Varför vill du äta, dricka och sova och ha sex? Jo, en fysiologisk obalans (till exempel lågt blodsocker) leder till ett behov att äta, om du är törstig vill du dricka, hormoner gör at du vill ha sex osv. Dessa motiv kallas homeostatiska, eftersom de beteenden som hör ihop med dem leder till att en rubbad jämvikt kommer i balans igen (homeostas).

Våra liv hänger bokstavligen på att kroppens jämviktslägen inte rubbas. Om temperaturen i din hjärna ändrades mer än några grader skulle du bli medvetslös. Om mängden vatten i kroppen förändrades mer än några procent skulle din hjärna och din kropp inte kunna fungera. Våra grundläggande biologiska behov motiverar oss att handla på ett sådant sätt att den kroppsliga balansen återställs och upprätthålls. Med andra ord påverkas vår motivation av homeostatiska processer.


Törst

Att du dricker när du är törstig är ett exempel på en viktig homeostatisk process. Varje dag förlorar en vuxen människa omkring liter vätska. Det mesta går ut med urinen men vi tappar också vätska genom avdunstningen från huden, utandningen och avföringen. Kroppens celler tål inte stora förändringar i sin vätskemiljö och det är därför helt nödvändigt att förlorad vätska ersätts.

Vid vätskebrist stiger halten av bland annat natriumjoner i blodet så att saltkoncentrationen ökar. Detta leder till att vatten flödar ut från cellerna på grund av skillnaden i osmotiskt tryck mellan cellernas inre och utrymmet utanför. Utflödet påverkar så kallade osmoreceptorer i hypotalamus i mellanhjärnan som utlöser törstkänsla - dvs. ett upplevt behov av vatten.

När vi dricker ökar mängden vatten i blodet så att saltkoncentrationen avtar och vatten så småningom kan återgå till cellerna. Kroppens vätskebalans regleras också hormonellt. Hypotalamus kan sända nervimpulser till hypofysens baklob där hormonet ADH (antidiuretiskt hormon) frisätts. ADH gör att njurarna håller kvar mer vatten så att urinen blir koncentrerad och törsten minskar. Dessa förlopp
illustrerar en viktig princip i psykologi och biologi, nämligen att viktiga system inte bara har en enda reglermekanism. Naturen har försett oss med alternativa och kompletterande mekanismer - om en faller ifrån kan en annan träda in.

Våra motiv att dricka styrs emellertid inte alltid av enbart homeostatiska processer. Vi kan till exempel dricka läsk därför att det är gott snarare än för att vi är törstiga. Ofta är de sociala faktorerna viktigare än de homeostatiska. Det kan till exempel vara trevligt att dricka något på ett kafe eller en pub tillsammans med goda vänner, oavsett om man är törstig eller inte. Det finns med andra ord ett samspel mellan inre drivkrafter/strävan efter homeostas och yttre incentiv.


Hunger

Hos en vuxen människa hålls kroppsvikten relativt konstant trots att mängden fysisk aktivitet kan variera mycket från dag till dag och vecka till vecka. Människan kan anpassa sitt intag av föda så att det motsvarar mot den energi som går åt.

Hunger är den drivkraft som styr behovet att inta föda så att kroppen får energitillskott. Jämfört med törst, som enkelt kan hävas genom att man dricker vatten, är det en mer komplicerad sak att tillfredsställa hungern. Vi måste till exempel hålla en balanserad kost som innehåller proteiner, kolhydrater, fett och mineraler.

Vi upplever hungern som en diffus känsla av tomhet i buken. Magsäckens fyllnadsgrad påverkar hungern, men hungerkänsla kan uppstå även när magsäcken är fylld. Likaså kan vi känna oss mätta trots att vi inte har ätit på länge. Personer som har fått magsäcken kirurgiskt avlägsnad av medicinska orsaker kan fortfarande få starka hungerkänslor. Sammandragningar från magsäcken är med andra ord inte orsaken till hungerkänslan.

Djurförsök har visat att regleringen av födointag, och därmed
känslor av hunger och mättnad, styrs från olika nervcellgrupper i hypotalamus. Till exempel tycks råttor, med dubbelsidiga skador på de ventromediala delarna av hypotalamus, aldrig bli mätta. De fortsätter att äta med iögonfallande fetma som följd. Skadorna leder till att mängden insulin i blodet ökar vilket gör att mer fett lagras.

Skador på de laterala delarna av hypotalamus ger motsatta effekter. Råttorna känner ingen hunger, utan slutar till och med att äta och dör så småningom av svält - om de inte tvångsmatas. Om laterala hypotalamus stimuleras elektriskt eller kemiskt resulterar det i stället i frosseri. Liknande stimulering av ventromediala delen av hypotalamus dämpar ätandet.

Hur mycket vi äter beror på aktiviteten i nervcellerna i hypotalamus som styr mättnad och hunger. Bantningspiller eller droger, till exempel amfetamin, kan dämpa matlusten genom att påverka nervcellaktiviteten i hypotalamus - vilket framför allt har betydelse för celler som använder sig av dopamin som signalämne.

Kroppens energibalans förändras också av bland annat blodsockerhalten och kroppstemperaturen; hungriga människor slutar till exempel att äta om de tillförs blodsocker (glukos). Neuron i hypotalamus är känsliga för förändringar i blodsockernivåer.

Det kan vara lockande att tänka på hypotalamus som ett hunger- och mättnadscentrum, men hypotalamus samspelar med flera andra system i hjärnan för att åstadkomma sina effekter på ätandet. Hjärnforskare talar i dag hellre om funktionella nätverk än om specialiserade centra i hjärnan. Exempel: Receptorer i levern hjälper hjärnan att bedöma energitillgången. Djurstudier har även visat att vissa hormoner deltar i regleringen av mättnadskänslor.


Hunger eller aptit?

Att vi vill äta styrs fysiologiskt, men vad vi vill äta påverkas av erfarenhet och miljö. Att vissa föredrar sallad och andra kött är troligen ett resultat av inlärning. Hos människan brukar man skilja mellan hunger och aptit, där det senare betecknar längtan efter speciell mat.

Att vara hungrig (hunger) och att vara sugen på sin favoriträtt (aptit) är alltså inte samma sak. Neuron som är känsliga för smaker som sött och salt finns bland annat i orbitofrontalcortex i pannloben.


Sömn

Om vi inte äter, dricker och håller oss varma kommer vi att dö. Vad händer om vi inte sover då? Djurstudier har visat att möss som hindras att sova dör efter cirka 5 veckor. Hos människor motsvarar detta en sådan lång sömnbrist att inte ens personer med mycket allvarliga sömnproblem kommer i närheten. Det står dock klart att längre perioders sömnbrist påverkar vår kognitiva förmåga, vår sinnesstämning och vårt allmänna hälsotillstånd.

Redan efter en natts sömnbrist gör sig tröttheten kraftigt påmind (hur kände du dig efter det sista nattvaket?). Tester har visat att två eller tre dygns sömnbortfall gör det nästintill omöjligt att ägna sig åt rutinmässiga uppgifter utan att falla i sömn. Däremot är effekterna på vår förmåga att utföra muskelarbete och lösa kognitiva uppgifter relativt små, åtminstone om uppgifterna är omväxlande och pågår under en begränsad tid.

Vid många dygns sömnlöshet är det mycket svårt att hålla sig
vaken ens om man föresätter sig det. Kroppen säger ifrån att jämviktsläget är rubbat och vi måste sova för att nå homeostas.


Människans fem sömnstadier

När människan somnar verkar det som om kroppen först kompenserar det som kallas för djupsömn eller slow-wave sleep. Detta är ett av de fem sömnstadier som mäts med elektroencefalografi - EEG. Detta EEG mäter förändringar i hjärnans elektriska aktivitet.

Det som händer när vi somnar är att man först tillbringar några minuter i gränszonen mellan vakenhet och sömn. På EEG-aktiviteten syns detta i det att alfarytmen (8-12 Hz), som dominerar när vi är vakna och avslappnade, börjar övergå i långsammare thetavågor (4-7 Hz). Under denna period är man mycket lättväckt och anser kanske inte alls att man sovit om någon väcker en. Lämnas man ifred en stund når man så småningom den stabila stadium 2-sömnen, då man är mer svårväckt. Under stadium 2 är EEG medellångsamt (4-7 Hz).
Efter ungefär 10-20 minuters stadium 2-sömn inleds djupsömn, dvs. stadium 3 och 4. Långsamma (0-2 Hz) och stora EEG-vågor (slow-wave sleep) syns då och pågår under cirka 15-40 minuter.

Under stadium 4 är man mycket svårväckt och det tar några sekunder innan man vaknar. Man mumlar oförståeligt om någon rör vid en eller försöker prata med en.

Ungefär en timme efter insomnandet växlar man tillbaka till stadium 2-sömn, ofta efter några snabba kroppsrörelser. Nu börjar vår vanliga sömn övergå till drömsömn, vanligen kallad REM-sömn, (rapid eye movement). Under detta stadium börjar ögonen flacka fram och tillbaka med snabba rörelser. EEG blir hastigare och mer lik den lätta sömnen under stadium 1. Det är huvudsakligen under denna period man drömmer. Blodgenomströmningen i könsorganen ökar så att män får erektion (även om drömmen inte har med sex att göra).

Under REM-sömnen dämpas spänningen i muskulaturen, vil-
ket hindrar oss från att stiga upp och leva ut våra drömmar. Efter ungefär 5-10 minuters drömmande avtar ögonrörelserna och den första sömncykeln är slut.

Den första sömncykeln har totalt sett tagit cirka 80-100 minuter. Sömnen fortsätter sedan på samma sätt under ytterligare 3-4 omgångar under natten. Djupsömnen minskar dock påtagligt för varje sömncykel medan REM-perioderna blir allt längre framåt morgonen.

Under 1950- och 1960-talen trodde forskarna fortfarande att sömnen, liksom många andra funktioner, styrdes från ett enda centrum i hjärnan. Som nämnts har forskningen på senare tid övergett centrumtänkandet och talar numera om viktiga nätverk i hjärnan. Cellgrupper i hjärnstammen, talamus och hypotalamus, ingår i sömnnätverket och signalämnena serotonin, noradrenalin och acetylkolin är viktiga för regleringen av vår sömn.

Kroppen har en naturlig dygnsrytm, på drygt 25 timmar, och fungerar enligt principen att människan normalt ska vara i arbete under dagen och återhämta sig under natten. Kroppstemperaturen är till exempel hög vid 17-tiden; då vi ska vara pigga och alerta och därför har som svårast att sova. Omvänt är temperaturen som lägst vid 5-tiden på morgonen, då vi är som tröttast och har lättast att sova.

Dygnsrytmen regleras av hypotalamus, hjärnans »klocka«, som tar emot information om ljusförhållanden från näthinnan och skickar den vidare till resten av kroppen.

En viktig mellanlänk är tallkottkörteln som utsöndrar hormonet
melatonin, som har en viktig roll i sryrandet av dygnsrytmen. Melatoninhalten i blodet är en spegelbild av kroppens temperatur, dvs. den är högst under natten och den tidiga morgonen och som lägst under eftermiddagen. Mängden melatonin minskar då vi exponeras för ljus. Om man tar tabletter med melatonin har det en sömngivande verkan och det kan mildra tidsomställningen efter långa flygresor (så kallad »jetlag« ) och skiftarbete.

Frågan om varför vi egentligen sover är inte alldeles lätt att svara på för vetenskapsmän. Den vanligaste förklaringen är att sömnen ger kroppen, och inte minst det centrala nervsystemet, möjlighet att återhämta sig efter dagens belastning. Sömnen kan också underlätta för oss art hålla oss stilla under natten, dvs. den del av dygnet då vi är minst effektiva.

Sänkningen av ämnesomsättningen under sömnen kan också ha ett överlevnadsvärde då förslitningen av organismen minskar. Sömn är en förutsättning för vakenhet.


Varför drömmer vi?

Freud menade att dröminnehållet avslöjar omedvetna impulser eller önskningar som annars är fördolda för oss. Modernare sömnforskare, som amerikanen Allan Hobson (1991), anser dock att drömmarna avspeglar den spontanaktivitet som finns i hjärnan då den återhämtar sig. Urladdningar av nervceller i hjärnstammen kan ge impulser till hjärnbarken och därmed till sinnesintryck. Eftersom cellernas avfyrningsmönster är slumpmässiga kan drömmarna få sin ofta absurda karaktär.

Vi drömmer dock mest om nyligen inträffande händelser och förhållanden. Vi försöker tolka ett avfyrningsmönster som uppstår då dagens intryck bearbetas. Sömnen i allmänhet, och kanske REM-sömnen i synnerhet, är också inblandad i minnesbildning. Studier har visar att framplockning av minnen försämras av sömnlöshet. Däremot kan vi knappast lära in nya saker när vi sover, till exempel genom att spela upp band med språkkurser i spanska eller franska under natten. Men det
du pluggar in under dagen minns du bättre efter en god natts sömn.


Goda råd

Försök att hålla en regelbunden dygnsrytm med rimliga läggnings- och upp-stigningstider även vid ledighet.

2 Undvik »sömnstörare« i form av koffein, nikotin och alkohol.

3. Ha en god sovrumsmiljö, dvs. bra säng, lagom temperatur,
bullerfritt etc.

4. Anvand sängen enbart för att sova och ha sex i.

5. Motionera regelbundet, men minst en timme innan
sånggåendet ska man varva ned och sluta med ansträng-
ande fysisk och psykisk aktivitet.

6 Om man inte kan sova är det bättre att stiga upp ur sängen ett tag tills man känner sig sömnig på nytt.


Sömnlöshet

Ungefär är en fjärdedel av befolkningen lider av störd sömn och knappt hälften av dessa har svåra sömnstörningar. Insomnia (för lite sömn) är den vanligaste formen av sömnproblem och innebär att man har problem med att sömna, eller att man vaknar tidigt eller flera gånger under natten. Sömnen upplevs som otillräcklig och man blir trött och fungerar sämre under dagtid.

Olika livsstilfaktorer som stress, skiftarbete och för hög aktivitetsnivå under den sena kvällen, kan ofta ligga bakom sömnlöshet. Det innebär att sömnen, trots att den till stor del regleras av kroppens strävan mot inre jämvikt, kan påverkas av många faktorer i den yttre miljön. Ovan  gavs några »sömn-hygieniska« råd som brukar rekommenderas av sömnforskare.

Sammanfattningsvis ser vi att sömnen, trots att den till stor del regleras av kroppens strävan mot inre jämvikt, påverkas av många faktorer i den yttre miljön.


Våra sexuella behov

Sex har genom evolutionens lopp kommit att få mycket viktiga effkter på vår motivation; genom sex överlever vi som art. De fysiologiska processer som ligger till grund för sexuell lust, upphetsning. orgasm och tillfredsställelse har studerats relativt ingående.

Vårt sexuella beteende verkar inte påverkas av homeostatiska processer på samma enkla sätt som regleringen av törst, hunger, temperatur och sömn. Som individer kan vi trots allt viljemässigt avstå ifrån och överleva utan sex - många väljer att leva utan sex både idag och historiskt sett. Sådana personer har ofta metafysiska och religiös motiv för sina val av livsstil. Drivkraftsteorier används emellertid ofta för att förklara även sexuella beteenden.

För många pojkar och män är dock sexuell upphetsning ett målobjekt i sig. För en ung man är det en utmaning, ofta svår sådan, att integrera själens behov och kroppens trängande drifter. Det gäller att sammansmälta den sexuella lusten med behovet av vänskap och önskan om ett liv med en livspartner. För många unga och även äldre män är detta en svår uppgift.

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan pojk och flicka i detta sammanhang. Den psykologiska sexualiteten skiljer sig nämligen mellan könen. Den neurokemiska grunden för både kärlek och sexualitet hos flickan och kvinnan är bland annat ett hormon som heter oxytocin. Det är samma hormon som utlöses när en mamma ammar sitt nyfödda baby. Oxytocinets effekter på de romantiska känslorna och på sexialiteten hos flickan beror av östrogenet, det kvinnliga könshormonet. Det betyder att det utsöndras mer oxytocin i flickans hjärna än i pojkens.

Hos pojken, å andra sidan är det underliggande hormonet inte oxytocin utan testosteron -- det hormon som genererar aggressivt beteende hos människor. Läkare fann vid scanning av hjärnor hos män och kvinnor 2002 att stora skillnader fanns: hos pojkar och män aktiverades hjärnbasen, thalamus och hypothalamus, medan hos flickor och kvinnor aktiverades den cerebrala cortex betydligt mer.

En annnan studie år 2004 (vid Emory University) visade att sexuellt upphetsade män hade betydligt mer aktivitet i hjärnbasen jämfört med kvinnorna, även i de fall kvinnorna påstod sig känna mer upphetsning än männen. Dessa resultat pekar på något viktigt: det antyder att flickors upplevelse av sex sker mer i den del av hjärnan som ser helheter och sammanhang, cerebrala cortex. Sexuell upphetsning förbinds med en rad andra perspektiv. Hos pojken och mannen är denna helhet betydligt mindre tydlig, det handlar mer om en inre upplevelse.

Psykologen Anne Peplau vid University of Californa i Los Angeles påekar i sin forskning hur olika mäns och kvinnors erfarenhet av sexualitet är. Kvinnors sexualitet är starkt förbunden med en nära relation till mannen där en generell intimitet är viktig. Det är kontexten som är viktig, alltså den fasta och trygga relationen mellan man och kvinna.

Det är inte likadant för mannen. Det sexuella livet ligger närmare aggressionen. Detta är begripligt ur neuropsykologiskt synpunkt: testosteron fungerar helt enkelt så. I en studie (Malamuth, 1980) av universitetsutbildade normala män visade sig en överraskande stor andel -- 35 % -- ha fantiserat om våldtäkt och inte bara fantiserat utan verkligen önskat få genomföra en våldtäkt om det kunde arrangeras och genomföras utan risk för arrestering. I en annan studie (Murnen, Wright och Kaluzny, 2002) av normala universitetsutbildade män, påstod mer än hälften att de skulle verkligen våldta en kvinna om de var säkra på att inte bli upptäckta.

Dessa män är inte Neanderthalare eller odjur. Tvärtom finns det ett samband mellan mäns liberala eller "upplysta" föreställningar om kön och lusten till att utföra våldtäkt. Vissa män med starka jämlihetsideal för kvinnors rättigheter i samhället påstår i dessa undersökningar att de gärna skulle våldta en kvinna om det var riskfritt för dem. Inte heller finns en negativ relatione mellan mäns intelligens och sannolikheten för upphetsning inför bilder eller filmer av våldtäkt. Högt intelligenta män fantiserar inte i lägre utsträckning om våldtäkt än mindre intelligenta män. Den vanligaste sexuella fantasin hos män är våldtäkt och/eller bondage med en ung kvinna/flicka.

Motivationspsykologin kan alltså se olika motiv för flickor och pojkar i människans sexualitet. Den sexuella motivationen för pojkar och män är att tillfredsställa det sexuella begäret. Det är hjärnbasen, thalamus och hypothalamus som är den aktiva delen av hjärnan. Det sexuella behovet är inte långt ifrån behovet att tömma tarmen när behovet tränger på. Många unga män kan intyga att behovet är ytterst påträngande.

Annorlunda är det för flickor och kvinnor. Som psykologen Roy Baumeister skriver (2000) syftar män begär på den sexuella aktiviteten i sig själv, medan kvinnor syftar på något bortom själva den sexuella aktiviteten, dess mål och konsekvenser för livet. Andra ungdomspsykologer (Brumberg, 1997) menar att sexuell njutning normalt inte är flickans motiv för sex och det gäller i synnerhet för oral sex. Flickor utför idag avsevärt mer oral sex än förr men de gör det utan njutning. Motiven är istället att ge pojkvännen njutning och undvika att bli gravid.

Över huvud taget, menar somliga psykologer (t. ex. Deborah Tolman vid Wellesley College Center for Research on Women), att motiven för sex i det tjugoförsta seklet handlar om pojkars och mäns behov och begär.

Motiven för tonårsflickor att ha sex skiljer sig också från pojkars. Vid undersökningar svarar de på många olika sätt. Pojkar svarar i regel att de vill ha sex för att de känner begäret. Flickor tar i regel aldrig upp det sexuella begäret. Motiven är popularitet i kompisgänget eller att göra pojkvännen nöjd eller falla undan för grupptrycket.


Den sexuella biologin

Mer allmänt och biologiskt talat kan sexuella retningar  nå vårt medvetande via alla sinnen. De aktiverar strukturer i hjärnan som påverkar det autonoma nervsystemet så att muskelspänningen, andningen, pulsen och blodtrycket ökar. Blodflödet omfördelas till underliv och könsorgan vilket ger erektion hos mannen och lubrikation hos kvinnan.

Den centralnervösa kontrollen av könshormonsproduktionen styr, från de ventromediala delarna av hypotalamus. Om detta område skadas upphör all sexuell aktivitet och könskörtlarna (testiklar respektive äggstockar) tillbakabildas. Celler i hypotalamus kontrollerar hypofysens utsöndring av hormoner som i sin tur reglerar produktionen av hormoner i könskörtlarna.

Könshormoner stimulerar sexuellt beteende genom att påverka hjärnan, bland annat thalamus och hypothalamus där hormonkänsliga neuron finns.

Den mänskliga sexualiteten går dock långt utöver själva fortplantningsbeteendet. Sexualitet ger energi åt handlingar som får oss att söka kärlek och livsmening, närhet och njutning. Sexualiteten har därigenom stort inflytande på vår psykiska, fysiska och metafysiska hälsa. Här spelar även religionen in som motivation med koppling till den mänskliga sexualteten. Hela det kristna livet är präglat av Kristi och kyrkans bröllopskärlek. I Gamla Testamentet finns dessutom detta motiv. När profeterna skildrar Guds förbund med Israel som exklusiv och trogen äktenskapligförberedde de det utvalda folket för en djupare förståelse av äktenskapets enhet och oupplöslighet. Ruts och Tobits bok ger gripande vittnesbörd om en hög uppfattning om äktenskapet, om makarnas trohet och ömhet. Traditionen har alltid i Höga Visan sett ett enastående uttryck för den mänskliga kärleken, i den mån den är en ren återspegling av Guds kärlek, en kärlek ”stark som döden” och som ”de största vatten inte förmår utsläcka”.


Våra metafysiska och religiösa behov

Vi har hittills uppehållit oss vid relativt enkla fysiologiska motiv.
Människan påverkas naturligtvis även av andliga och religiösa motiv eftersom fe flesta samhällen fortfarande är religiösa. Det handlar då om mer komplexa psykologiska och sociala motiv, där teologi och filosofi spelar roll i vardagslivet. Människor strävar alltid efter värdighet och meningsfullhet. När människor når en religiös syn sorterar de in de lägre motivationer vi talat under en religiös helhetssyn.

Här måste vi alltså lägga betoningen på den handlande individen och dennes strävan mot värdighet och mening, mot olika livsmål- personen i motivationen. Med hunger som exempel är det således personen som är hungrig, inte bara personens mage. Hunger spelar också stor roll i religiösa kulturer, man har perioder av fasta för att vi andligt ska förstå hunger och nå rikare erfarenheter av bön och meditation. Helgonet Katarina av Siena dog t. ex. som 33-åring efter många års fastande på endast vatten och örter.  Den religiösa livskänslan beskrivs dessutom ofta i termer av hunger efter liv, hunger efter upprättelse efter förnedring. Dessa motiv verkar ofta mycket genomgripande för människor.

Den humanistiska och transpersonella psykologin försöker i någon mån komma åt dessa djupare motiv i människan. Den mest kända företrädaren är den amerikanske psykologen Abraham Maslow (1908-1970). På 1940-talet föreslog han att de behov som motiverar oss kan rangordnas från lägre till högre och på så sätt bilda en behovshierarki , även kallad behovstrappa.

Längst ned i hierarkin finns de grundläggande fysiologiska beho-
ven (hunger, törst etc.) som måste tillgodoses för att vi ska överleva. Därefter, menade Maslow, känner människan i behov av säkerhet och trygghet. När dessa båda behov är tillfredsställda blir det viktigt för oss att "bli människa" och tillhöra en familj eller grupp och känna oss älskade och få erfarenhet av mänsklig värdighet. På högre nivå återfinns behov av verkligt erkännande och självkänsla. Vårt djupaste behov är dock alltid det som Maslow kallar självförverkligande. Som ordet säger blir vi "verkliga" först då. Dessförinnan har vi endast passerat genom lägre faser av mänskligt liv.

Att bli verklig som människa kallar Maslow och andra psykologer för självförverkligande. Detta viktiga men svårdefinierade begrepp har att göra med att uppnå sina djupare liggande personliga behov av värdighet, djup livsmening och målinriktat liv. Även drömmar och högsta ambitioner i livet spelar in här. Då självförverkligande -- som inte ska förblandas med rent egoistiska ambitioner -- i någon grad har uppnåtts genom någon form av andlighet eller etisk fördjupning, har man börjat en färd i personlighetsutveckling som inte kan beskrivas som bologisk.

Människan blir nu "det rationella djuret" med en grund i andliga sammanhang. Maslow menade att de lägre behoven i hierarkin måste tillgodoses innan vi kan börja se till de högre behoven. Emellertid visar historien att stark fattigdom och brist på tillfredsställelse av de lägre behoven inte hindrat en religiös utveckling. Ser man till välkända andliga lärare, t. ex. Jesus från Nasaret, rekommenderas snarare en en viss självförnekelse. Sådan förnekelse, fast den låter negativ, kan liksom vid oförvållat lidande, leda till moralisk och andlig mognad.

Självförverkligande kan också bestå i ökad kunskap. Antonovsky (1990) inkluderade kunskap som en motivationsfaktor för att minska stress och öka själkännedomen. För andra forskare (Hobfoll 1989) är insikt och kunskap en resurs som skyydar mot stress. Man kan tänka sig att visdom genom religiösa erfarenheter fungerar på liknande sätt.

Visdom och religiöst beteende, hur viktigt det än är för människor som motiveras genom andliga erfarenheter, har tidigar ofta negligerats i motivationspsykologin. Men under 1990-talet gjordes en del forskning (Koenig 1994, McFadden 1996, Pargament 1996, Worthington, Kurusu, McCollogh & Sandage 1996) som visar religionens roll i motivationen.

Religiösa trosföreställningar och levnadssätt har förändrats efter 2:a världskriget och det är svårt att jämföra olika religiösa gruppers beteende. Många faktorer i religiös motivation visar människans förmåga att skapa ordning, sammanhang och begriplighet i en förvirrande tillvaro. (Pargament, 1996) Men det är mindre klart vilka aspekt av religionen som är viktigast för sammanhang och begriplighet.

Några data (Allport och Ross 1967) visar på en skillnad mellan två typer av religiös motivation:
1 en extrinsikal religiös orientering -- här använder människor religiösa aktiviteter för andra mål, oftast de goda sociala konsekvenser de får, både vad gäller grupper och individer.
2 en intrinsikal religiös orientering -- här uppfattar människor att den religiösa aktiviteten i sig själv är det viktiga och det som motiverar den troende.

Ibland kan det vara svårt att hos människors religiösa aktiviteter skilja på den extrinsikala och den intrinsikala motivationen. Glädjen att vara tillsammans på i en katolsk mässa går ibland ihop med den intrinsikala motivationen, själva den andliga kontakten med Gud. Ibland kan en person börja sitt andliga liv med intresset för en viss person i kyrkan, till exempel genom förälskelse. Senare leder detta till intrinsikal och seriöst engagemang i religionen. Det är också tänkbart att  den religiösa motivationen innehåller båda aspekterna som lika viktiga.

Vissa motivationspsykologer (Vallerand, O'Connor och Hamel, 1995) menar att man bör skilja på 1) självbestämda och 2) icke självbestämda extrinsikala motiv för religiöst beteende. I det förra fallet kan det handla om det personliga motivet att få tillhöra en varm gemenskap som har positiv livsuppfattning. I det senare fallet har andra människor bestämt grupptillhörigheten och motivet för religiöst gruppbeteende.

Intrinsikal religiös motivation har i regel goda effekter för en högre begriplighet och meningsfullhet i tillvaron. En enbart extrinsikal motivation är däremot osäker i sina effekter. (Worthington et al. 1996) Samtidigt kan vi notera att en undersökning (O'Connor och Vallerand, 1990)  av 176 kanadensiska äldre i omsorgen, inte såg någon tydlig skillnad mellan självbestämd och icke självbestämd extrinsikal eller intrinsikal religiös motivation i relation till depression.

Vissa psykologer (Batson et. al. 1993) vill fördjupa den religiösa motivationsanalysen med beteenden som begränsar och stänger in respektive beteende som befriar personen. När människor har ytliga uppfattningar om religionens tankar och dess läror, tenderar de använda religiösa system för att fånga människor, inte för att inspireras av dem. Vi kan tänka på militanta fundamentalistiska sekter inom de flesta religioner. Det handlar då om begränsande och innestängande extrinsikala beteenden.

Begränsande och innestängande intrinsikala religiösa motiv ser vi hos människor när deras tillit till vissa speciella trosföreställningar och vissa traditioner är extremt stark och oflexibel. All förändring ter sig då hotfull och personen är fångad i en snävt system av religiösa idéer.

Befriande extrinsikala religiösa motiv ser vi när behovet av gemenskap och tillit till andra förverkligas i den religiösa församlingen. Befriande och utvidgande intrinsikala motiv ser vi när troende genom religionen upplever stor frihet och glädje, frihet från destruktiva och pessimisiska uppfattningar om sig själv och världen.

I motivationspsykologin kan de religiösa beteendena dessutom hänföras till "quest-motivet" -- alltså sökandet efter lösningen på en gåta, nämligen livets gåta, meningsfullhetens gåta. "Quest" handlar om att motiveras av ett begär efter sökandet och upptäckande efter något MERA i livet. Medan intrinsikal motivation ser troslivet som ett mål i sig och extrinsikal motivation ser andra behov tillfredsställas genom troslivet, är questmotivet mer som ett äventyrsbehov, för äventyrets egen skull.

Poängen med quest-motivet kan vara att visa en psykologisk profil som är, eller åtminstone uppfattar sig själv som en mer autentisk och mer berikande religiös väg genom livet. Quest-motivet skulle också kunna vara en kritik mot både den extrinsikala och intrinsikala religiösa motivationen som mindre autentiska.

Närmare studier av intrinsikalt motiverade troende visar att många fall levs inte de inre motiven ut i praktiskt vardagsliv. Det är däremot fallet hos extrinsikalt motiverade troende. En viss skepticism angående äktheten i den intrinsikala motivationen gjorde att quest-motivet blev intressant för motivations- psykologer.

Det gick att visa (Batson et. al. 1993) att

1) Quest-orienterade troende har ett mer kreativt och öppet förhållande till religiöst material, såsom skrifter och traditioner.
2) Deras religiösa beteende är mer kognitivt komplext.
3) Quest-orienterade troende tenderar att se sitt trosliv mer som en resa eller pågående process av sökande efter religiös mening.
4) Quest-orienterad motivation tenderar att lämna den ortodoxa  och ursprunliga traditionen och närma sig heretiska inställningar till tron och läran.

Avslutningsvis kan vi också konstatera att inom en grupp religiöst motiverade människor finns i regel en jämn fördelnng av de tre typerna extrinsikala, intrinsikala och quest-orienterade.