Filosofi

	NATURLAGARNAS GUD Antony Flew


	Det kanske mest populära och intuitivt mest tänkbara argumentet för Guds existens är s.k. intelligent design. Enligt detta argument pekar den design som alla kan se i naturen på att det existerar en kosmisk hantverkare. Jag har ofta betonat att detta egentligen är ett argument som går från ordning till design, eftersom sådana argument börjar med att vi uppfattar ordning i naturen och går vidare till att visa skäl till en design och därmed en Designer, en skapare av denna design. [1. Reflektion och värdering: Uppfattar du denna ordning i naturen? Beskriv vad du menar med ordning i naturen!] Fast jag tidigare var kritisk mot design-argumentet har jag kommit att förstå att när det formuleras på ett korrekt sätt, är detta argument övertygande för existensen av Gud. Forskningens utveckling på två områden har lett mig till denna förståelse. Det första är frågan om ursprunget till naturlagarna och de insikter moderna vetenskapsmän har om detta. Det andra är frågan om livets ursprung och reproduktionens. Vad betyder "naturlag"? En naturlag är helt enkelt en regularitet eller en symmetri i naturen. Några exempel ur läroböcker i fysik kan ge en bild av vad jag menar: "Boyle's lag stipulerar att volymen av en gas vid konstant temperatur är omvänt proportionell mot gasens tryck". "Enligt Newtons första rörelselag kommer en kropp att förbli i vila eller i likformig rörelse tills dess en yttre kraft verkar på kroppen. Andra lagen lyder: Tidsförändringen av rörelsemängden har samma riktning och storlek som den applicerade kraften". "Enligt lagen om energins konserverande förblir mängden energi i ett isolerat system konstant." [2. Reflektion och värdering: Känner du igen lagarna från dina egna studier? Håller du med om att de påvisar en regularitet i naturen?] Det viktiga här är inte bara att det finns regulariteter i naturen utan att dessa regelbundenheter är matematiskt precisa, de är universella och sammanbundna med varandra. Einstein talade om dessa naturlagar som "förkroppsligat förnuft". Den fråga vi bör fråga oss är: Hur kan naturen komma i den här förpackningen? Det är den fråga som naturvetare såsom Newton, Einstein och Heisenberg har frågat sig. Deras svar var Guds tänkande. Detta svar och detta sorts tänkande är inte något som endast hör till för-moderna forskare som Isaac Newton och James Maxwell. Tvärtom har många framstående naturvetare och vetenskapsman i modern tid betraktat naturlagarna som tankar i Guds medvetande. Stephen Hawking slutar sin bok "Tiden: en kort historia" med orden: "Om vi upptäcker en teori som täcker allt, måste till slut alla människor förstå den, inte bara några. Då kommer vi alla, filosofer, forskare, naturvetare och vanligt folk, kunna ta del i diskussionen om varför vi och universum över huvud taget finns till. Om vi finner svaret till detta, blir det den yttersta triumfen för det mänskliga förnuftet. Då kommer vi att känna till Guds tankar." [3. Reflektion och värdering: Förstår du Hawkings tankegåg? Tror du att vi kommer att finna en heltäckande teori?] Tidigare i samma bok frågar Stephen Hawking: "Även om det finns bara en enda möjlig teori som sammanför allt i sig, kommer den ändå bara att vara en lista på regler och ekvationer. Men vad är det som andas in eld i dessa ekvationer och gör att det finns ett universum som kan beskrivas med dem?" Hawking hade mera att säga om detta i senare intervjuer: "Den överväldigande innebörden är en om ordning. Ju mer vi upptäcker om universum, ju mer finner vi att det styrs av rationella lagar". Och: "vi har alltid kvar frågan - varför bryr sig universum om att existera? Vi kan om vi vill definiera Gud som svaret på den frågan." [4. Reflektion och värdering: Formulera ditt svar på frågan Varför bryr sig universum om att existera?] Långt före Hawking använde Einstein ett liknande språk. "Jag vill veta hur Gud skapade denna värld....I vill veta Hans tankar, allt det andra är bara detaljer." I min bok "Gud och filosofin" hade jag sagt att vi inte kan göra så mycket av dessa uttalanden, eftersom Einstein sagt att han trodde på Spinozas's Gud. Naturen och Gud var detsamma enligt Baruch Spinoza, kunde man säga att Einstein utifrån judisk, kristen och muslimsk tro var en ateist och han var en fader för alla ateister. Men i en senare skrift om Einstein, "Einstein och religionen" visar Max Jammer en annan bild av Spinoza och också av Einsten. Han visar att Einsteins kunskap om Spinoza var mycket begränsad. Han hade endast läst Spinozas Etik och avslog flera anbud om att skriva om Spinoza. En gång svarade han: "Jag har inte kunskap nog att kunna skriva seriöst om Spinoza." Trots att Einstein delade Spinozas uppfattning om determinismen, menar Jammer att det är alldeles för konstruerat och förhastat att anta en influens från Spinozas tankar på Einsten. Jammer noterar också att "Einstein kände ett släktskap med Spinoza därför att han insåg att de båda hade ett stort behov av ensamhet och båda hade vuxit upp i en judisk miljö utan att ha hållt kontakten med denna miljö och blivit främmande för den judiska religiositeten." När Einstein hänvisar till Spinoza uttalar han sig uttryckligen om att han varken inte är ateist eller panteist: "Jag är inte ateist och jag tror inte jag kan kalla mig för en panteist. I själva verket är vi människor i en situation som barn i ett stort bibliotek med litteratur på många språk. Vi vet inte mycket. Vi förstår att någon måste ha skrivit alla dessa böcker. Vi förstår inte språket i böckerna. Vi misstänker att det finns en exakt ordning i själva arrangemanget av böcker men vi har inte förstått den ordningen. Detta är för mig den attityd som även den mest intelligenta människa måste ha inför Gud. Vi ser ett universum som är arrangerat på ett förunderligt sätt, där allting följer vissa lagar som vi bara förstår på ett dimmigt sätt. Men våra begränsade intellekt fattar att det existerar en mystisk kraft som sätter alla konstellationer i rörelse." [5. Reflektion och värdering: Kommentera Einsteins uppfattning om universum som ett bibliotekt!] Richard Dawkins driver i sin bok The God Delusion, min gamla tes om att Eistein var ateist. När han gör det så struntar han i Einsteins tydliga påstående vi sett ovan om att han varken var ateist eller panteist. Detta är besynnerligt eftersom Dawkins här och där citerar Jammer, men utelämnar en rad påståenden hos Jammer och Eisten som skulle rasera hans eget ställningstagande. Jammer noterar till exempel att "Einstein protesterade alltid mot att folk betraktade honom som ateist. I en konversation med prins Hubertus av Lowenstein, förklarade han till exempel: Det som verkligen gör mig arg är att de [folk som säger att det inte finns någon Gud] citerar mig som stöd för sin åsikter. Einstein tog avstånd från ateismen därför att hans förnekande av en gudomlig person inte betydde att han förnekade Gud." Einstein trodde inte på en personlig Gud men han sa: "Det är en helt annan fråga om man bör förneka tron på att Gud är en person. Freud ansåg i sin senaste skrift att han måste göra det. Själv skulle jag aldrig kunna göra så. Tron på en personlig Gud är att föredra framför att inte ha någon tro på det övernaturliga alls i sitt liv. För majoriteten av människorna är detta den mest sublima metafysiska hållningen, någon högre kan knappast ges." [6. Reflektion och värdering: Håller du med Einstein eller Freud? Motivera!] Jammer summerar slutligen: "Einstein avvisade kategoriskt, precis som Maimonides och Spinoza, varje form av antropomorfism i tankarna på Gud." Men till skillnad från Spinoza, som såg Gud och naturen som detsamma i en logisk förlängning, menade Einstein att Gud faktiskt manifesterar sig själv "i universums naturlagar, såsom en mycket överlägsen ande som vi med all vår intelligens måste känna stor ödmjukhet inför." Einstein höll med Spinoza att den som har kunskap om naturen har också kunskap om Gud, men inte beroende på att naturen ÄR Gud utan därför att all naturforskning leder till religionen. Jammer summerar slutligen: "Einstein avvisade kategoriskt, precis som Maimonides och Spinoza, varje form av antropomorfism i tankarna på Gud." Men till skillnad från Spinoza, som såg Gud och naturen som detsamma i en logisk förlängning, menade Einstein att Gud faktiskt manifesterar sig själv "i universums naturlagar, såsom en mycket överlägsen ande som vi med all vår intelligens måste känna stor ödmjukhet inför." Einstein höll med Spinoza att den som har kunskap om naturen har också kunskap om Gud, men inte beroende på att naturen ÄR Gud utan därför att all naturforskning leder till religionen. [7. Reflektion och värdering: Vad anser du om antropomorfism i tankarna på Gud? Alltså beskrivningar som hämtar ord och egenskapsbeteckningar från vår mänskliga tillvaro? Ska de förbjudas eller undvikas?] Einstein trodde klart på en övernaturligt källa för den rationalitet som världen och naturen visar. Han kallade denna källa "suveränt medvetande", "obegränsad överlägsen ande", "överlägset tänkande kraft" och "mystisk kraft som sätter konstellationerna i rörelse". Denna är tydligt i flera av hans påståenden: "Jag har aldrig hittat något bättre uttryck än "religiös" för den tillit till naturens rationella natur och till den märkliga möjlighet vi har att förstå den med vårt förnuft. Om man saknar denna tillit blir den vetenskapliga forskningen degenererad till en oinspirerad process. Låt djävulen bry sig om prästerna använder sig av detta för sina syften. Det finns ingen medicin mot detta. [8. Reflektion och värdering: Känner du tillit till ordningen i naturen! Om inte, beskriv varför!] Alla som har genomgått den intensiva erfarenheten av att utveckla sin vetenskap är berörd av den djupa vördnaden för det rationella i existensen...storheten i förnuftet som är inkarnerat i existensen. Det som är säkert är att en övertygelse med en religiös känsla, om den rationalitet eller begriplighet som finns i världen, ligger bakom allt vetenskapligt arbete på hög nivå...Denna djupa tro, en tro som hänger samman med en djup känsla, är en tro på ett suveränt tänkande som visar sig själv i erfarenhetens värld; detta är min uppfattning om Gud. Alla som seriöst ägnar sig åt vetenskap blir övertygade om att naturlagarna visar existensen av ett medvetande som är vida överlägset människans förnuft och inför vilken vi med våra små förmågor måste visa ödmjukhet. Min religion består av en ödmjuk beundran inför den oändligt överlägsna intelligens som visar sig i varje liten detalj som vi kan uppfatta med våra sköra och svaga tänkande förmåga. Denna djupa emotionella övertygelse om en närvaro med en överlägsen tankekraft, som uttrycker sig i ett obegripligt universum, formar min idé om Gud." [9. Reflektion och värdering: Anser du att ödmjukhet är en religiös attityd man bör ha inför universum?] Einsten, som var upptäckaren av relativitetsteorin, var inte den enda naturforskare som såg en förbindelse mellan naturens lagar och Guds tänkande. Kvantmekaniken och kvantfysiken är det andra stora vetenskapliga genombrottet i modern tid. Förespråkarna för kvantfysiken, Max Planck, Werner Heisenberg, Erwin Schrödinger och Paul Dirac har alla haft liknande uppfattningar. Några av dem refereras här. Werner Heisenberg, känd för Heisenbergs osäkerhetsprincip och kvantmekaniken, sa "Under mitt liv har jag återkommande gånger tvingats begrunda relationen mellan dessa två områden för tänkande [vetenskap och religion] eftersom jag aldrig har kunnat tvivla på den verklighet som de båda pekar på." Vid ett annat tillfälle sa han: "Wolfgang Pauli frågade mig ganska oväntat - "Tror du på en personlig Gud?" Jag svarade: "Jag vill omformulera frågan om det går bra? Kan du eller någon annan människa, nå den centrala ordning som råder bland alla ting och händelser, vars existens otvivelaktigt tycks vara för handen, kan du nå den så direkt som du kan nå själen hos en annan människa? Jag använder nu termen "själ" helt medvetet så att jag inte ska missförstås. Om du ställer frågan på det sättet, skulle jag svara: Ja. [10. Reflektion och värdering: Förstår du omformuleringen av frågan? Vad skulle du själv svara?] Om den magnetiska kraft som styr denna kompassnål - som ju måste höra till den centrala ordningen i universum - någonsin skulle upphöra, kan oerhört fruktansvärda händelser drabba mänskligheten, mycket hemskare än någonsin koncentrationslägren eller atombomer." En annan kvantfysiker, Erwin Schrödinger, som utvecklade vågmekaniken, sa: "Den vetenskapliga bilden av världen runt mig är mycket bristfällig. Denna bild ger mig stor faktisk information, sätter in all erfarenhet i en magnifik och konsistent ordning. Men den är spöklikt tyst om allt som är nära vårt hjärta och viktigt för oss, sådant som verkligen betyder något. Den säger inte ett ord om upplevelsen av rött och blått, bittert och sött, känslor av det ljuvliga och sorgliga i livet. Den vet ingenting om vackert och fult, gott eller ont, Gud eller evighet. Vetenskapen låtsas ibland svara på frågor inom dessa områden men svaren är oftast så dumma att vi inte tar dem på allvar. Vetenskapen är oklar även på stora Enhet som vi på något sätt är en del av, den Enhet som vi hör till. Det vanligaste namnet för denna är Gud, med stort "G". Vetenskapen kallas ofta ateistisk och efter det vi sagt är detta inte så överraskande. Om dess värld inte ens innehåller skönhet, glädje, sorg, om allt som har med personlighet är bortskuret från den, hur ska den då kunna innehålla den mest sublima idé som visar sig för människans tänkande?" [11. Reflektion och värdering: Stämmer Schrödingers allmänna beskrivning av vetenskapen för dig? Innehåller inte fysiken någon skönhet?] Max Planck, som var den förste introduktören av kvanthypotesen, hade helt klart den uppfattningen att vetenskapen kompletterar religionen. Han sa: "Det kan aldrig finnas någon motsättning mellan religion och vetenskap; den ena kompletterar den andra". Han sa också: "Religion och naturvetenskap kämpar tillsammans ett stort slag emot skepticismen och dogmatismen, ett slag emot otro och vidskepelse ..[och därför] fram emot Gud ! Paul A. M. Dirac, som kompletterade Heisenbergs och Schrödingers forskning med en tredje formulering av kvatteorin, noterade att: "Gud är en matematiker av högsta ordningen och Han använde avancerad matematik när vid konstruktionen av universum." Flera generationer före dessa naturvetare hade Charles Darwin redan gett uttryck för en liknande syn: "[Förnuftet säger mig att det finns en] extrem svårighet eller omöjlighet att uppfatta detta enorma och underbara universum, människan inkluderad med sin förmåga att se bakåt i tiden och framåt i framtiden, som ett resultat av blind slump eller mekanisk nödvändighet. När jag tänker så måste jag tänka mig en Första Orsak, med ett intelligent tänkande som i en viss grad är analogt med människans tänkande; jag förtjänar därför att kallas en Teist." [12. Reflektion och värdering: Kommentera de tre tänkarna, Maxwell, Dirac och Darwin och deras uttalanden!] Denna tankekedja är idag levande genom ledande företrädare för naturvetenskapen. Dessa finns inom alla områden, allt från Paul Davies, John Barrow, John Polkinghorne, Freeman Dyson, Francis Collins, Owen Gingerich och Roger Penrose, till vetenskapsfilosofer som Richard Swinburne och John Leslie. Davies och Barrow har särskilt vidare utvecklat de insikter vi finner hos Einstein, Heisenberg och andra forskare, till teorier om relationen mellan naturens rationalitet och Guds tänkande. Båda har fått The Templeton Prize för sina bidrag till denna teoriutveckling. Deras tänkande kan korrigera många missuppfattningar och kasta ljus över denna diskussion. I sitt föredrag inför Templeton-priset klargör Paul Davies att "naturvetenskapen kan endast utvecklas om forskarna antar ett väsentligen teleologisk syn på världen" [alltså en där en mening med livet och naturprocesserna finns antagen]. Ingen frågar varifrån naturlagarna kommer men "till och med den mest inbitna ateist accepterar en rena tro att den natur de studerar är en laglik ordning som åtminstone delvis är tillgänglig för oss." [13. Reflektion och värdering: Uppfattar du naturen teleologiskt, alltså att en mening finns med vad som händer?] Paul Davis avvisar två vanliga misstag i tänkandet. Han säger att en teori om allting som säger att detta är den enda logiskt konsistenta världen, är "demonstrativt felaktig". Det beror på att det inte finns några skäl att anta att universum är logiskt nödvändigt. Det är faktiskt helt möjligt att tänka sig alternativa universa som är logiskt konsistenta. För det andra, säger han, är det absolut nonsens att anta att de fysiska lagarna är våra egna lagar och inte naturens. Fysiker kommer inte att tro att Newtons inverterade gravitationslag är en kulturprodukt. Han menar att fysikens lagar "verkligen existerar" och forskarnas uppgift är att avslöja dem, inte uppfinna dem. [14. Reflektion och värdering: Ta ställning till de båda påståendena som Davis gör!] Davies pekar på att det faktum att naturens lagar finns under alla fenomen som äger rum, inte är något vi direkt observerar med sinnena utan förstår med tanken och förnuftet genom experiment och matematisk teori. Lagarna är skrivna med kosmisk kod och forskarna har att försöka knäcka koden och visa innebörden i de lagar de upptäckt. Det är "naturens meddelande, Guds meddelande de tar emot, välj själv vilket uttryck som stämmer bäst, men det är inte vårt eget budskap." Den brännande frågan är, säger Paul Davies, tredelad: Varifrån kommer naturlagarna? Varför har vi just dessa lagar och inte en uppsättning andra? Varför driver denna uppsättning naturlagar fram allt mellan formlösa gaser till medvetande och intelligens? Dessa naturlagar "är nästan avsiktligt fininställda, enligt vissa forskare, för att liv och medvetande ska kunna uppstå". Han sammanfattar att "denna avsiktliga karaktär hos naturen och den fysiska existensen är helt enkelt för fantastisk för att av mig som forskare kunna avfärdas som "det bara råkar vara så". Naturens faktiska karaktär visar på en underliggande mening med all existens." Ord som avsikt och design fångar inte in vad universum handlar om. "Men att det handlar om något, det har jag absolut inget tvivel om". [15. Reflektion och värdering: Tro du att ordningen i naturen är skriven med en kod som vi kanske kan knäcka i framtiden? Tror du att fininställningen måste vara avsiktlig?] John Barrow beskriver i sin Templeton-föreläsning att den oändliga komplexiteten i universums struktur styrs av några få enkla lagar som är symmetriska och begrupliga. "Det finns faktiskt matematiska ekvationer, små serier på en liten papperslapp, som säger oss hur hela universum beter sig." Precis som Davies avvisar Barrow idén om att det är våra hjärnor som bestämmer vilka lagar universum har. Dessutom, säger han, innebär "den naturliga selektionen i naturen inte att det måste finnas kvarkar eller svarta hål för överlevnaden och fortplantningen." Barrow visar också att i vetenskapens historia utvecklar sig nya teorier genom att plocka in de gamla i en ny struktur. Fastän Newtons teori om mekanik och gravitation har övergetts för den relativitetsteori Einstein upptäckte, som i sin tur kommer att överges för nyare teorier, så kommer ändå ingenjörer om tusen år att kunna lita på Newtons mekanik. På samma sätt, säger han, kommer vi med religiösa begrepp om universum att använda bilder och analogier för att förstå de yttersta tingen i vår existens. "De är inte hela sanningen men det hindrar inte att de är en väsentlig del av sanningen". [16. Reflektion och värdering: Håller du med John Barrow om att universum lagar inte tillverkas i den mänskliga hjärnan?] Några filosofer har också skrivit om den gudomliga försynen i naturlagarna. I sin bok The Divine Lawmaker: "Lectures on Induction, Laws of Nature and the Existence of God" menar oxfordfilosofen John Foster att regulariteterna i naturen, hur vi än väljer att beskriva dem, ändå bäst förklaras genom ett gudomligt tänkande. Vilken agent, eller vilka agenter ligger bakom dessa regulariteter? Om du accepterar det faktum att naturlagar existerar måste du också acceptera att någon kraft tvingar denna regularitet på universum. Han menar att eftersom den teistiska hypotesen är den enda seriösa idag, "är vi rationellt bundna till antanget att det är Gud - den gud teismen talar om - som är den skapande kraften bakom de regulariteter som uppenbar påtvingas universum." Filosofen Richard Swinburne gör en liknande slutsats i sitt svar på Dawkins kritik av hans design-argument: "Vad är en naturlag?..Att säga att det är en naturlag att alla kroppar rör sig på ett visst sätt (t ex attraherar varandra enligt vissa ekvationer), innebär enligt mig endast att säga att just så rör sig varje kropp av fysisk nödvändighet. Då är det logiskt enklare att anta att denna uniformitet härstammar från aktiviteten hos en enda substans. Denna enda aktivitet orsakar kropparna att röra sig på ett visst sätt. Det är enklare än att anta att det bara råkar vara så att alla kroppar rör sig på ett uniformt sätt. [17. Reflektion och värdering: Uppfattar du att någon kraft måste ligga bakom naturlagarnas existens? Håller du med om att det enklaste sättet att förklara är en enda substans bakom alla miljarder fenomen som äger rum hela tiden?] Swinburnes viktigaste argument är att en personlig Gud med de traditionella egenskaperna är den förklaring som logiskt är enklast och bäst förklarar det sätt som naturlagarna opererar på i naturen. Dawkins har avvisat argumentet med att säga att Gud är en alltför komplex lösning för att förklara universum med sina lagar. Detta förefaller mig bisarrt att säga om tanken på ett allsmäktig andlig Varelse. Vad kan vara komplext i tanken på en allsmäktig och allvetande Ande. Det är en idé så enkel att den förstås av alla de miljarder människor som tillhör de tre stora monoteistiska religinerna judendom, kristendom och islam. [18. Reflektion och värdering: Anser du att det är bisarrt att förklara alla händelser som absurda eller meningslösa?] Filosofen Alvin Plantinga kommenterar Dawkins genom att peka på att Gud enligt Dawkins egen definition är enkel, inte komplex, därför att Gud är ande, inte ett materiellt objekt, och har alltså inte sammansatta delar...Naturlagarna ställer till problem för ateisterna eftersom de är en rationell röst som vi fångar upp bakom materiens mekanismer. "Vetenskap grundas på antagandet att universum är alltigenom rationellt och logiskt" skriver Paul Davies, som förmodligen är den mest inflytelserike moderna fysikern i dagsläget. "Ateister påstår att naturlagarna existerar utan förnuft och att universum ytterst sett är absurt. Som vetenskapsman finner jag detta mycket svårt att acceptera. Det måste sannolikt finnas en oförändrad rationell grund som ligger bakom den logiskt ordnade naturen. [19. Reflektion och värdering: Har Alvin Plantinga rätt i att den enklaste förklaringen på den rationella rösten i universum är en intelligent Gud?] De forskare som hänvisar till Guds tänkande för inte endast fram en serie argument eller driver ett logiskt resonemang. De bär dessutom upp en verklighetsuppfattning som kommer fram ur den moderna vetenskapliga världsbilden och som stämmer med hjärtat i det vetenskapliga begreppet om kunskap. Det är en uppfattning som ger en vision åt det rationella i människan och som jag finner övertygande och omöjligt att avvisa. [Ur Antony Flew, Roy Abraham Varghese, There is a God, 2008) [17. Reflektion och värdering: Kan man älska materiella händelser i universum? Kan man älska en person man inte tycker om? Anser du att kärleken är slut när man blir kär i någon annan? Eller kan man älska varandra på ett annat sätt, med visdom, trots att någon är kär i en annan person utanför relationen eller äktenskapet?]

Jammer summerar slutligen: "Einstein avvisade kategoriskt, precis som Maimonides och Spinoza, varje form av antropomorfism i tankarna på Gud." Men till skillnad från Spinoza, som såg Gud och naturen som detsamma i en logisk förlängning, menade Einstein att Gud faktiskt manifesterar sig själv "i universums naturlagar, såsom en mycket överlägsen ande som vi med all vår intelligens måste känna stor ödmjukhet inför." Einstein höll med Spinoza att den som har kunskap om naturen har också kunskap om Gud, men inte beroende på att naturen ÄR Gud utan därför att all naturforskning leder till religionen.

[8. Reflektion och värdering: Känner du tillit till ordningen i naturen! Om inte, beskriv varför!]

Alla som har genomgått den intensiva erfarenheten av att utveckla sin vetenskap är berörd av den djupa vördnaden för det rationella i existensen...storheten i förnuftet som är inkarnerat i existensen. Det som är säkert är att en övertygelse med en religiös känsla, om den rationalitet eller begriplighet som finns i världen, ligger bakom allt vetenskapligt arbete på hög nivå...Denna djupa tro, en tro som hänger samman med en djup känsla, är en tro på ett suveränt tänkande som visar sig själv i erfarenhetens värld; detta är min uppfattning om Gud.

Alla som seriöst ägnar sig åt vetenskap blir övertygade om att naturlagarna visar existensen av ett medvetande som är vida överlägset människans förnuft och inför vilken vi med våra små förmågor måste visa ödmjukhet. Min religion består av en ödmjuk beundran inför den oändligt överlägsna intelligens som visar sig i varje liten detalj som vi kan uppfatta med våra sköra och svaga tänkande förmåga. Denna djupa emotionella övertygelse om en närvaro med en överlägsen tankekraft, som uttrycker sig i ett obegripligt universum, formar min idé om Gud."

[9. Reflektion och värdering: Anser du att ödmjukhet är en religiös attityd man bör ha inför universum?]

Einsten, som var upptäckaren av relativitetsteorin, var inte den enda naturforskare som såg en förbindelse mellan naturens lagar och Guds tänkande. Kvantmekaniken och kvantfysiken är det andra stora vetenskapliga genombrottet i modern tid. Förespråkarna för kvantfysiken, Max Planck, Werner Heisenberg, Erwin Schrödinger och Paul Dirac har alla haft liknande uppfattningar. Några av dem refereras här.

Werner Heisenberg, känd för Heisenbergs osäkerhetsprincip och kvantmekaniken, sa "Under mitt liv har jag återkommande gånger tvingats begrunda relationen mellan dessa två områden för tänkande [vetenskap och religion] eftersom jag aldrig har kunnat tvivla på den verklighet som de båda pekar på."

Vid ett annat tillfälle sa han: "Wolfgang Pauli frågade mig ganska oväntat - "Tror du på en personlig Gud?" Jag svarade: "Jag vill omformulera frågan om det går bra? Kan du eller någon annan människa, nå den centrala ordning som råder bland alla ting och händelser, vars existens otvivelaktigt tycks vara för handen, kan du nå den så direkt som du kan nå själen hos en annan människa? Jag använder nu termen "själ" helt medvetet så att jag inte ska missförstås. Om du ställer frågan på det sättet, skulle jag svara: Ja.

[10. Reflektion och värdering: Förstår du omformuleringen av frågan? Vad skulle du själv svara?]

Om den magnetiska kraft som styr denna kompassnål - som ju måste höra till den centrala ordningen i universum - någonsin skulle upphöra, kan oerhört fruktansvärda händelser drabba mänskligheten, mycket hemskare än någonsin koncentrationslägren eller atombomer."

En annan kvantfysiker, Erwin Schrödinger, som utvecklade vågmekaniken, sa:
"Den vetenskapliga bilden av världen runt mig är mycket bristfällig. Denna bild ger mig stor faktisk information, sätter in all erfarenhet i en magnifik och konsistent ordning. Men den är spöklikt tyst om allt som är nära vårt hjärta och viktigt för oss, sådant som verkligen betyder något. Den säger inte ett ord om upplevelsen av rött och blått, bittert och sött, känslor av det ljuvliga och sorgliga i livet. Den vet ingenting om vackert och fult, gott eller ont, Gud eller evighet. Vetenskapen låtsas ibland svara på frågor inom dessa områden men svaren är oftast så dumma att vi inte tar dem på allvar.

Vetenskapen är oklar även på stora Enhet som vi på något sätt är en del av, den Enhet som vi hör till. Det vanligaste namnet för denna är Gud, med stort "G". Vetenskapen kallas ofta ateistisk och efter det vi sagt är detta inte så överraskande. Om dess värld inte ens innehåller skönhet, glädje, sorg, om allt som har med personlighet är bortskuret från den, hur ska den då kunna innehålla den mest sublima idé som visar sig för människans tänkande?"

[11. Reflektion och värdering: Stämmer Schrödingers allmänna beskrivning av vetenskapen för dig? Innehåller inte fysiken någon skönhet?]

Max Planck, som var den förste introduktören av kvanthypotesen, hade helt klart den uppfattningen att vetenskapen kompletterar religionen. Han sa: "Det kan aldrig finnas någon motsättning mellan religion och vetenskap; den ena kompletterar den andra". Han sa också: "Religion och naturvetenskap kämpar tillsammans ett stort slag emot skepticismen och dogmatismen, ett slag emot otro och vidskepelse ..[och därför] fram emot Gud !

Paul A. M. Dirac, som kompletterade Heisenbergs och Schrödingers forskning med en tredje formulering av kvatteorin, noterade att: "Gud är en matematiker av högsta ordningen och Han använde avancerad matematik när vid konstruktionen av universum."

Flera generationer före dessa naturvetare hade Charles Darwin redan gett uttryck för en liknande syn: "[Förnuftet säger mig att det finns en] extrem svårighet eller omöjlighet att uppfatta detta enorma och underbara universum, människan inkluderad med sin förmåga att se bakåt i tiden och framåt i framtiden, som ett resultat av blind slump eller mekanisk nödvändighet. När jag tänker så måste jag tänka mig en Första Orsak, med ett intelligent tänkande som i en viss grad är analogt med människans tänkande; jag förtjänar därför att kallas en Teist."

[12. Reflektion och värdering: Kommentera de tre tänkarna, Maxwell, Dirac och Darwin och deras uttalanden!]

Denna tankekedja är idag levande genom ledande företrädare för naturvetenskapen. Dessa finns inom alla områden, allt från Paul Davies, John Barrow, John Polkinghorne, Freeman Dyson, Francis Collins, Owen Gingerich och Roger Penrose, till vetenskapsfilosofer som Richard Swinburne och John Leslie.

Davies och Barrow har särskilt vidare utvecklat de insikter vi finner hos Einstein, Heisenberg och andra forskare, till teorier om relationen mellan naturens rationalitet och Guds tänkande. Båda har fått The Templeton Prize för sina bidrag till denna teoriutveckling. Deras tänkande kan korrigera många missuppfattningar och kasta ljus över denna diskussion.

I sitt föredrag inför Templeton-priset klargör Paul Davies att "naturvetenskapen kan endast utvecklas om forskarna antar ett väsentligen teleologisk syn på världen" [alltså en där en mening med livet och naturprocesserna finns antagen]. Ingen frågar varifrån naturlagarna kommer men "till och med den mest inbitna ateist accepterar en rena tro att den natur de studerar är en laglik ordning som åtminstone delvis är tillgänglig för oss."

[13. Reflektion och värdering: Uppfattar du naturen teleologiskt, alltså att en mening finns med vad som händer?]

Paul Davis avvisar två vanliga misstag i tänkandet. Han säger att en teori om allting som säger att detta är den enda logiskt konsistenta världen, är "demonstrativt felaktig". Det beror på att det inte finns några skäl att anta att universum är logiskt nödvändigt. Det är faktiskt helt möjligt att tänka sig alternativa universa som är logiskt konsistenta.

För det andra, säger han, är det absolut nonsens att anta att de fysiska lagarna är våra egna lagar och inte naturens. Fysiker kommer inte att tro att Newtons inverterade gravitationslag är en kulturprodukt. Han menar att fysikens lagar "verkligen existerar" och forskarnas uppgift är att avslöja dem, inte uppfinna dem.

[14. Reflektion och värdering: Ta ställning till de båda påståendena som Davis gör!]

Davies pekar på att det faktum att naturens lagar finns under alla fenomen som äger rum, inte är något vi direkt observerar med sinnena utan förstår med tanken och förnuftet genom experiment och matematisk teori. Lagarna är skrivna med kosmisk kod och forskarna har att försöka knäcka koden och visa innebörden i de lagar de upptäckt. Det är "naturens meddelande, Guds meddelande de tar emot, välj själv vilket uttryck som stämmer bäst, men det är inte vårt eget budskap."

Den brännande frågan är, säger Paul Davies, tredelad: Varifrån kommer naturlagarna? Varför har vi just dessa lagar och inte en uppsättning andra? Varför driver denna uppsättning naturlagar fram allt mellan formlösa gaser till medvetande och intelligens?

Dessa naturlagar "är nästan avsiktligt fininställda, enligt vissa forskare, för att liv och medvetande ska kunna uppstå". Han sammanfattar att "denna avsiktliga karaktär hos naturen och den fysiska existensen är helt enkelt för fantastisk för att av mig som forskare kunna avfärdas som "det bara råkar vara så". Naturens faktiska karaktär visar på en underliggande mening med all existens." Ord som avsikt och design fångar inte in vad universum handlar om. "Men att det handlar om något, det har jag absolut inget tvivel om".

[15. Reflektion och värdering: Tro du att ordningen i naturen är skriven med en kod som vi kanske kan knäcka i framtiden? Tror du att fininställningen måste vara avsiktlig?]

John Barrow beskriver i sin Templeton-föreläsning att den oändliga komplexiteten i universums struktur styrs av några få enkla lagar som är symmetriska och begrupliga. "Det finns faktiskt matematiska ekvationer, små serier på en liten papperslapp, som säger oss hur hela universum beter sig." Precis som Davies avvisar Barrow idén om att det är våra hjärnor som bestämmer vilka lagar universum har. Dessutom, säger han, innebär "den naturliga selektionen i naturen inte att det måste finnas kvarkar eller svarta hål för överlevnaden och fortplantningen."

Barrow visar också att i vetenskapens historia utvecklar sig nya teorier genom att plocka in de gamla i en ny struktur. Fastän Newtons teori om mekanik och gravitation har övergetts för den relativitetsteori Einstein upptäckte, som i sin tur kommer att överges för nyare teorier, så kommer ändå ingenjörer om tusen år att kunna lita på Newtons mekanik. På samma sätt, säger han, kommer vi med religiösa begrepp om universum att använda bilder och analogier för att förstå de yttersta tingen i vår existens. "De är inte hela sanningen men det hindrar inte att de är en väsentlig del av sanningen".

[16. Reflektion och värdering: Håller du med John Barrow om att universum lagar inte tillverkas i den mänskliga hjärnan?]

Några filosofer har också skrivit om den gudomliga försynen i naturlagarna. I sin bok The Divine Lawmaker: "Lectures on Induction, Laws of Nature and the Existence of God" menar oxfordfilosofen John Foster att regulariteterna i naturen, hur vi än väljer att beskriva dem, ändå bäst förklaras genom ett gudomligt tänkande. Vilken agent, eller vilka agenter ligger bakom dessa regulariteter? Om du accepterar det faktum att naturlagar existerar måste du också acceptera att någon kraft tvingar denna regularitet på universum. Han menar att eftersom den teistiska hypotesen är den enda seriösa idag, "är vi rationellt bundna till antanget att det är Gud - den gud teismen talar om - som är den skapande kraften bakom de regulariteter som uppenbar påtvingas universum."

Filosofen Richard Swinburne gör en liknande slutsats i sitt svar på Dawkins kritik av hans design-argument:

"Vad är en naturlag?..Att säga att det är en naturlag att alla kroppar rör sig på ett visst sätt (t ex attraherar varandra enligt vissa ekvationer), innebär enligt mig endast att säga att just så rör sig varje kropp av fysisk nödvändighet. Då är det logiskt enklare att anta att denna uniformitet härstammar från aktiviteten hos en enda substans. Denna enda aktivitet orsakar kropparna att röra sig på ett visst sätt. Det är enklare än att anta att det bara råkar vara så att alla kroppar rör sig på ett uniformt sätt.

[17. Reflektion och värdering: Uppfattar du att någon kraft måste ligga bakom naturlagarnas existens? Håller du med om att det enklaste sättet att förklara är en enda substans bakom alla miljarder fenomen som äger rum hela tiden?]

Swinburnes viktigaste argument är att en personlig Gud med de traditionella egenskaperna är den förklaring som logiskt är enklast och bäst förklarar det sätt som naturlagarna opererar på i naturen. Dawkins har avvisat argumentet med att säga att Gud är en alltför komplex lösning för att förklara universum med sina lagar. Detta förefaller mig bisarrt att säga om tanken på ett allsmäktig andlig Varelse. Vad kan vara komplext i tanken på en allsmäktig och allvetande Ande. Det är en idé så enkel att den förstås av alla de miljarder människor som tillhör de tre stora monoteistiska religinerna judendom, kristendom och islam.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att det är bisarrt att förklara alla händelser som absurda eller meningslösa?]

Filosofen Alvin Plantinga kommenterar Dawkins genom att peka på att Gud enligt Dawkins egen definition är enkel, inte komplex, därför att Gud är ande, inte ett materiellt objekt, och har alltså inte sammansatta delar...Naturlagarna ställer till problem för ateisterna eftersom de är en rationell röst som vi fångar upp bakom materiens mekanismer. "Vetenskap grundas på antagandet att universum är alltigenom rationellt och logiskt" skriver Paul Davies, som förmodligen är den mest inflytelserike moderna fysikern i dagsläget. "Ateister påstår att naturlagarna existerar utan förnuft och att universum ytterst sett är absurt. Som vetenskapsman finner jag detta mycket svårt att acceptera. Det måste sannolikt finnas en oförändrad rationell grund som ligger bakom den logiskt ordnade naturen.

[19. Reflektion och värdering: Har Alvin Plantinga rätt i att den enklaste förklaringen på den rationella rösten i universum är en intelligent Gud?]

De forskare som hänvisar till Guds tänkande för inte endast fram en serie argument eller driver ett logiskt resonemang. De bär dessutom upp en verklighetsuppfattning som kommer fram ur den moderna vetenskapliga världsbilden och som stämmer med hjärtat i det vetenskapliga begreppet om kunskap. Det är en uppfattning som ger en vision åt det rationella i människan och som jag finner övertygande och omöjligt att avvisa.

[Ur Antony Flew, Roy Abraham Varghese, There is a God, 2008)

NATURLAGARNAS GUD