Missioni

I ett temaarbete i svenska om lögn ingår att skriva en argumenterande text. Texterna ska
läsas och diskuteras i en klassrumsdebatt.

Skriv texten. Resonera om lögnens orsaker och konsekvenser med hjälp av synpunkter i texterna. Ta ställning till om du tycker att det alltid är fel att ljuga eller om nödlögner är tillåtna. Argumentera för ditt ställningstagande.

Rubrik: Du skall inte ljuga   Bedömningsskala: IG-MVG

B2 Solidaritet på distans

Har begreppen närhet och distans fått en ny innebörd när avstånden mellan världsdelarna krymper? Tv-galor och andra hjälpinsatser uppmärksammar ofta barn i andra länder som har det svårt, medan engagemanget för de svenska gatubarnen är svagt. Vad beror det på?

Inför en insamling för gatubarn vill Rädda Barnen informera med hjälp av en broschyr med texter av människor i olika åldrar. Du får i uppdrag att bidra med en text till broschyren.
Skriv ditt bidrag. Resonera om hur avstånd till en medmänniska ibland påverkar vår vilja att vara solidariska. Presentera olika åsikter som framkommer i texthäftet eller som du känner till av egen erfarenhet. Diskutera vilka orsaker som kan ligga bakom vår vilja, eller bristande vilja, till solidaritet.

Rubrik: Solidaritet på distans   Bedömningsskala: IG-MVG

B3 Läsvärt om familjeliv

Ett radioprogram i P1 låter varje vecka människor presentera läsvärd skönlitteratur inom ett visst tema. Alla som vill delta uppmanas att skicka in manus till programmets redaktion. Nästa program har temat Familjeliv. Redaktionen efterlyser presentationer av läsvärd
skönlitteratur som skildrar relationer inom familjen. Du bestämmer dig för att skicka in ett manus. Du får tala i fem minuter, vilket motsvarar 500-700 ord.

Skriv manuset som en sammanhängande text. Presentera två (eller tre) exempel på läsvärda skildringar av familjerelationer i dikter, romaner eller noveller. Minst en av dessa skildringar ska hämtas från texthäftet. Resonera om hur familjelivet skildras i de olika
exemplen och jämför gärna. Förklara varför du anser att texterna är läsvärda.

Rubrik: Läsvärt om familjeliv    Bedömningsskala: IG-MVG

B4 Den "heliga" familjen?

"Visa aktning för din far och din mor" står det i Bibeln och även i Koranen finns samma budskap. Men om föräldrarna handlar orätt, hur ska man då bete sig som barn? Är familjen "helig" och ska det som händer inom familjens väggar vara en enskild angelägenhet? Ska
hänsyn till familjens intressen vara viktigare än den egna lyckan?

Efter att ha sett Shakespeares Romeo och Juliet har du funderat mycket på familjens betydelse under olika tider och i olika kulturer. På debattsidan i en familjetidning har man börjat diskutera dessa frågor. Du beslutar dig för att skriva till tidningen och ge uttryck för
dina åsikter.

Skriv debattinlägget. Utgå från texthäftet och använd gärna dina egna erfarenheter. Diskutera olika inställningar till familjens betydelse, till exempel förr och nu och/eller i skilda kulturer. Argumentera för din uppfattning om familjens roll.

Rubrik: Den "heliga "familjen?    Bedömningsskala: IG-MVG

B5 Mat för alla!

I Kulturgrammatik ger Gillis Herlitz en rationell förklaring till att kor är heliga i Indien och inte får slaktas. 1 texthäftet har du också läst om att olika kulturer och religioner förbjuder vissa maträtter. En del människor väljer av andra orsaker att inte äta till exempel kött.

Du bestämmer dig för att skriva ett brev till skolförvaltningen i din kommun. I brevet argumenterar du dels för en bättre redovisning av innehållet i de maträtter som serveras, dels för fler alternativa rätter så att alla elever kan hitta en lunchrätt som passar dem.

Skriv brevet till skolförvaltningen. Presentera ditt förslag till hur skolmatens innehåll kan redovisas och hur utbudet av maträtter kan bli mera varierat. Motivera ditt förslag, gärna med hjälp av synpunkter från te-xthäftet. Rubriken kan ses som hälsningsfras - kom ihåg att ett brev också innehåller en avslutningsfras.

Rubrik: Till skolförvaltningen    Bedömningsskala: IG-VG

B6 En god människa

Vad innebär det egentligen att vara en god människa? Den frågan ställer Nick Hornby i sin roman En god människa och frågeställningen finns också i t.ex. Bertolt Brechts dikt "Vad tjänar godhet till?"

Filminstitutet vill inför premiären på filmversionen av En god människa förmedla människors syn på vad en god människa är. Besökarna på institutets webbplats uppmanas att
skriva essäer om detta ämne. En essä är en konstnärligt och personligt utformad text.

Skriv din essä. Utgå från minst en litterär text i texthäftet. Presentera vad som enligt texten/texterna kännetecknar en god människa. Ge din egen syn på vad du anser vara utmärkande för en sådan människa.

Rubrik: En god människa    Bedömningsskala: IG-MVG

B7 Kloning - en väg till en bättre värld?

Redan 1932 skrev Aldous Huxley i sin framtidsvision Du sköna nya värld om hur man klonade människor för att de skulle få egenskaper som gjorde dem lämpliga för olika samhällsuppgifter. Fåret Dolly föddes för några år sedan som en kopia av sin mamma och
klonade kattungar har du läst om i texthäftet. Försök med kloning av människor kan ligga nära.

Ett projekt pågår på din skola där elever från olika kurser samarbetar över ämnesgränserna. Resultatet ska bli ett häfte med elevarbeten om ny biologisk forskning och dess tänkbara konsekvenser för framtiden. Din uppgift blir att skriva om kloning av djur och
eventuellt människor.

Skriv ditt bidrag. Ge med hjälp av texthäftet exempel på vad kloning är och resonera omkring dess möjliga användning. Diskutera om kloningen är en väg till en bättre värld.

Rubrik: Kloning - en väg till en bättre värld?    Bedömningsskala: IG-MVG

B8 Så vill jag leva mitt liv

Flera av texterna i häftet handlar om hur människor väljer för att få leva ett gott liv. Werner Aspenström ger i sin dikt "Mätarlarven" exempel på ett sätt att leva och Robinson väljer i Michel Tourniers roman att stanna på sin ö.

Redaktionen för tidningen Livsstil och hälsa inbjuder sina läsare att skriva om vad de anser vara ett gott liv. Du bestämmer dig för att skicka in en artikel.

Skriv din artikel. Presentera olika åsikter från texthäftet om vad ett gott liv kan vara. Jämför dessa med din egen ståndpunkt och argumentera för hur du vill leva ditt liv.

Rubrik: Så vill jag leva mitt liv    Bedömningsskala: IG-MVG

TEXTHÄFTE

Innehåll

۞ Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter
۞ Ganska nära himlen ... av Kristina Lugn
۞ "Jag har slutat spela normal" av Elisabet A. Nino
۞ Pengar av Victoria Benedictsson
۞ Spelar roll av Anna Tipner
۞ Janteloven av Aksel Sandemose
۞ Jenteloven
۞ Romeo och Juliet av William Shakespeare
۞ Fredag eller Ett liv i frihet av Michel Tournier
۞ Mätarlarven av Werner Aspenström
۞ De tio budorden ur Bibeln
۞ Texter ur Koranen motsvarande de tio budorden i Bibeln
۞ Kulturgrammatik av Gillis Herlitz
۞ Barn ska inte fara illa, säger politikerna av Gunilla Wettergren
۞ Männens vita lögner handlar ofta om dem själva av Thomas Lerner
۞ Vad tjänar godhet till? av Bertolt Brecht
۞ Undre råd av Majken Johansson
۞ En broder mer av Stig Dagerman
۞ En god människa av Nick Hornby
۞ Trons matregler stärker enigheten av Anne Sörman
۞ Du sköna nya värld av Aldous Huxley
۞ Nu har katter klonats av Åke Spross

Förenta Nationernas konvention
om barnets rättigheter

Artikel 1

I denna konvention avses med barn varje
människa under 18 år, om inte barnet blir
myndigt tidigare enligt den lag som gäller
för landet.

Artikel 2

2. Konventionsstaterna    skall    vidta    alla
lämpliga åtgärder för att säkerställa att
barnet skyddas mot alla former av diskri-
minering eller bestraffning på grund av
föräldrars, vårdnadshavares eller familje-
medlemmars ställning, verksamhet, uttryckta
åsikter eller tro.

Artikel 13

1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet.
Denna rätt innefattar frihet att oberoende
av territoriella gränser söka, motta och
sprida information och tankar av alla slag, i
tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form
eller genom annat uttrycksmedel som bar-
net väljer.

Artikel 14

1. Konventionsstaterna    skall    respektera
barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna    skall    respektera
föräldrarnas och, i förekommande fall,
vårdnadshavares rättigheter och skyldig-
heter att på ett sätt som är förenligt med
barnets fortlöpande utveckling ge barnet
ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro
får underkastas endast sådana inskränk-
ningar som är föreskrivna i lag och som är
nödvändiga för att skydda /.../ den allmänna
sedligheten eller andra personers grund-
läggande fri- och rättigheter.

Artikel 30

I de stater där det finns etniska, religiösa
eller språkliga minoriteter eller personer
som tillhör en urbefolkning skall ett barn
som tilhör en sådan minoritet eller ur-
befolkning inte förvägras rätten att
tillsammans med andra medlemmar av sin
grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig
till och utöva sin egen religion eller att
använda sitt eget språk.

Artikel 31

1. Konventionsstaterna erkänner barnets
rätt till vila och fritid, till lek och re-
kreation anpassad till barnets ålder samt
rätt att fritt delta i det kulturella och
konstnärliga livet.

Artikel 34

Konventionsstaterna åtar sig att skydda
barnet mot alla former av sexuellt ut-
nyttjande och sexuella övergrepp.

Artikel 37

(a) Konventionsstaterna    skall    säkerställa
att inget barn får utsättas för tortyr eller
annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.

http://www.humanrights.se/svenska/sv-barnkonv.htm
På ovanstående [nternetadress finns hela konventionen
om barnets rättigheter.

Ganska nära himlen ...

Ganska nära himlen                                   han planterar små ljus i köket

i ett hus som är ganska grått   där middagsdisken står kvar

i ett rum med fina tapeter                           tills allt blir så vackert och trevligt

bor lilla Liselott                       tack vare Liselotts far

Och hennes vidriga mamma       Men när väckarklockan ringer

bor faktiskt också där              och himlen är raggsocksblöt

hon står vid spisen och röker                     och morsan sitter i köket

och undrar var Liselott är                           och sväljer sin havregrynsgröt

Men Liselotts snälla pappa     när kärringen sitter i köket

bor i en annan stad                  och gastar: skynda dej nu

han bor på en sällsam stjärna du ska äta och pinka och klä dej

och är både rik och glad      för klockan är fem över sju

Där sitter han hela dagen        tar Liselott tyst och stilla

i en soffa av pärlemor                   sin färgglada täckjacka på

och ingen mer än hans dotter och utan att klaga det minsta

vet var den mannen bor                       bestämmer hon sej för att gå

Där sitter han hela natten       Då kommer en fågel fjärranifrån

och skickar blå telegram            Det kommer en sur pensionär

och ingen mer än Liselott vet                 En unge somnar i skogen

att dom verkligen kommer fram      En mamma är inte där

För Liselotts taskiga mamma      Det kommer en hund som är hungrig

arbetar i en butik                      den gråter på gator och torg

där staplar hon flaskor på burkar   En mamma sitter på PBU

och är varken glad eller rik           och saknar ord för sin sorg

Hon säjer att Liselotts pappa    Det spelar en psalm i björken

var ett kräk som hette Sven               och dagen är mulen och grå

som flydde till Tierp med Dolly      Mitt vackra barn i bävernylon

och aldrig synts till igen                          vad är det du tänker på

Han har det väl bra med Dolly   Du springer alltid allena

och struntar i Liselott                    längs skyltfönstrens tindrande rad

som är liten och spinkig och ensam            där ingen hör vad du sjunger

och lever på bidragsförskott      och jag vet att du inte är glad

Så säjer Liselotts mamma                             Jag väntar i mörkren, jag väntar

en ledsen och tanklös tant                           i mörkren långt borta från dej

som inte vet vad Liselott vet                    och snart blir jag sjuk av all kärlek

air på riktigt alldeles sant:                           som du inte vill ha av mej

när alla dagisbarn sover                              Kom tillbaka till mej, mitt hjärta

och alla kassörskor gått hcm                      ja skynda dej hem till din mor

går en pappa på tå och planterar                Vi kunde ha det så trevligt

små blommor runtomkring dem        på det höghustält där vi bor

Peter Dahl (f. 1934), Bron, 1947. © Peter Dahl/BUS 2002.

"Jag har slutat spela normal"

Att ha en förälder som inte accepterar den
man är och ens kärleksliv är långt ifrån lätt.
Tjugoårige Can Altintasli vet. Efter
att länge ha kämpat med att vinna sin fars
godkännande har han
gett upp kampen. Idag försöker
han istället hitta kärleken till sig
själv - inom sig själv.

Gatorna myllrar av människor som sökt sig
ut för att lapa i sig de första solstrålarna på
länge. Det är en varm dag på Kungs-
holmen. Can sitter vid ett cafebord
utomhus med ansiktet vänt mot solen. Han
är lång och smal. På läpparna bär han ett
leende som säkerligen får både killar och
tjejer att smälta.

Redan tidigt i puberteten kände Can
attraktion till killar. Ändå försökte han att
vara ihop med tjejer. Att förneka känslor
blev en del av hans vardag.

- Jag tänkte att jag måste tvinga mig
själv att bli "normal". Jag mådde fruk-
tansvärt dåligt. Jag skämdes över mig själv
och tänkte att jag hade en psykisk defekt.
Gymnastiklektionerna var en pärs. Sen
blev dom en fröjd! säger Can och skrattar
hjärtligt.

-Det tar tid att acceptera sig själv. Att
komma ut är en lång process. Att ha
kommit dit jag är så tidigt är stärkande.

Svek

Cans pappa kom till Sverige från Turkiet
för drygt tjugo år sedan. 1978 träffade han
en svensk kvinna - Cans mamma. De fick
två barn: en flicka och en pojke. Can
beskriver sin uppfostran som turkisk, med
vissa inslag av islam.

-Jag bad muslimska kvällsböner med
farmor varje kväll. Jag läste även ur
Koranen. Idag bor Can med sin mamma
och lillasyster på Östermalm. För några år
sedan separerade Cans mamma och pappa.
Hur var det då att berätta sanningen för
föräldrarna? Can funderar en stund, rör
runt med skeden i teet.

- Mamma tog det positivt, även om hon
blev lite chockerad i början. Men pappa ...
Can tystnar. Han samlar sina tankar. Ett
par kommer fram och undrar om stolarna
bredvid oss är lediga. Vi skakar båda på
huvudet.

- För ett och ett halvt år sedan kom jag
hem från en resa i Paris. Jag bestämde mig
för att berätta. När jag började avbröt
pappa mig och sa att han inte ville prata
om det. Vi träffades inte på fyra månader.
Can tar ett djupt halsbloss. Sedan fortsätter
han med ett tonläge som avslöjar både sorg
och besvikelse.

- Han hade alltid lovat att ställa upp för
mig. Då det verkligen gällde gjorde han
inte det. Idag ses de sällan och när de gör
det vägrar Cans pappa att tala om sin sons
homosexualitet. Enligt fadern har Can gjort
honom djupt olycklig. Planerna han hade
för sin son har gått om intet. Orden Can
och svek har fått samma innebörd.

- Han förnekar att jag är homosexuell.
Det där är hans turkiska personlighet.
Lögnerna är okej, så länge allt ser snyggt
ut utåt sett. Då spelar sanningen ingen roll.
Jag kan inte tänka så, jag vill vara ärlig.

Livet vände

Can har bott hela sitt liv på Östermalm där
det är viktigt att upprätthålla en sprickfri
fasad. Vad som hände innanför hemmets
väggar skulle döljas för omvärlden. Can
själv var royalist, nykterist, konservativ
och medlem i moderata ungdomsförbundet.

- Jag pluggade jämt och hade höga
betyg. Men jag höll tillbaka mig själv och
mådde mycket dåligt. För Can blev det
strikta livet för mycket en dag. På Franska
skolan i Stockholm struntade han i ryktet
ach gömde inte längre sin läggning.

Långa tjejer kom fram och ville vara
bästis med en: Den bögen passar bra ihop
med min Lucciväska. Det kändes konstigt.

Livet har förändrats radikalt sedan dess.
Under sommaren förra året kom vänd-
punkten. Det var sol, värme, blommande
ängar och det var den första riktiga
kärleken. Med ett drömmande uttryck i
ansiktet berättar Can om mötet med både
sig själv och killen han kommit att älska
över allt annat.

- Jag var så lycklig! Jag tog studenten.
Jag var ute på ställen och träffade killar.
Jag mötte min nuvarande pojkvän. Livet
vände och jag var helt lyrisk. Cans pojkvän
är islänning. För ett tag sedan var Can i
Reykjavik och hälsade på pojkvännens
släkt som mottog honom väl.

- Det är jobbigt att jag inte kan visa upp
honom på samma sätt för min släkt. Can
och pojkvännen planerar att åka till
Turkiet. Men att komma ut inför släkten
och pappans vänner känns för riskabelt.

Livet hade sett helt annorlunda ut i
Turkiet. Att leva som han gör i Sverige
hade varit en omöjlighet. Ett dubbelliv
hade varit det enda som hade erbjudits
honom, berättar Can.

- Jag hade haft fru och barn, men träffat
killar i hemlighet. Jag skulle varit ett
psykiskt nervvrak och längta till Sverige.

Det har varit viktigt att träffa andra
homosexuella också utanför klubbarnas
discodunk och spotlights, berättar Can.
Särskilt de med invandrarbakgrund.

- Man är en minoritet i minoriteten.
Som invandrare är du inte helt accepterad
av det svenska samhället. Som homo-
sexuell är du inte helt accepterad av dina
egna. Med anledning av detta startade Can
och en vän med syriansk bakgrund en för-
ening för homosexuella invandrarkillar
mellan 18 och 25 år.

Det har blivit dags för Can att gå till
jobbet. Med långa kliv och en väska
nonchalant hängande över ryggen rusar
han iväg över S:t Eriksgatan. Biltrafiken är
i full gång. Det sista jag ser är en hand som
vinkar adjö någonstans bakom blinkande
rödljus och jäktade storstadsmänniskor.

Pengar av Victoria Benedictsson

Romanen Pengar handlar om Selma Berg som är sexton
år och ska gittas bort med en äldre man. Av ekonomiska
skäl driver Selmas familj henne in i ett äktenskap med
en make som i flickans ögon liknar "en rakad gris".

De gingo genom den mattbelagda gången, som
var skum trots lampetterna på dess väggar. Icke
ett steg hördes, icke ett ord sades, och den ängs-
liga skälvningen meddelade sig från faderns
hand till hennes. Och det kom över henne med
ens - allt som hon velat tränga tillbaka - en
kvävande ovisshet, en oförklarlig ångest.

Var det till brudstol eller stupstock hon
gick? O Gud! ... - Jag tror icke på honom,
därför skall han straffa mig. - Där kom den
igen, hennes gamla paradox! Var det straffet
som nu skulle komma?

Svarta fläckar flögo hit och dit för hennes
ögon, och en förrädisk matthet smög sig
genom hennes lemmar. Dubbeldörrarna
slogos upp för dem, och de trädde in i salen,
där ett bländande ljussken slog dem till möte.
Hon kände allas ögon riktade på sig och
vågade ej lyfta sina egna. De svarta fläckarna,
som dansade framför dem, blevo allt större,
och det kändes en underlig kyla kring hjärtgropen.

Med uppbjudande av hela sin självbehärskning
betvang hon läpparnas darrning, och med
blygsamt allvar ställde hon sig vid brudgummens
sida framför altaret, där farbrodern med
mässbok i hand stod beredd att för hela livet
sammanbinda deras öden och nedkalla Guds
välsignelse över detta äkta förbund.

Akten tog sin början, och damerna snyftade
sakta i sina näsdukar, dock utan att för ett
ögonblick lämna bruden ur sikte.

Och hon ... hon hade icke en tanke för annat
än dessa fladdrande svarta fläckar, som sade
henne att en enda minuts förlängande av denna
pinostund skulle vara nog att låta henne falla
avsvimmad på mattan. Klanglöst, men utan att
stappla upprepade hon den förestavade eden.
och hela vigseln gick så oklanderligt, att det
icke fanns så mycket som skymten av en
anmärkning att göra - endast brudens
förskräckande blekhet.

Och en brud utan tårar! ... de äldre fruarna
skakade sina huvuden.

Då Selma mottog lyckönskningarna, kunde
hon knappt hålla sig upprätt, men hållningen
var korrekt. Med den tryckande ängslan, som
fallit över henne, hade det också kommit
medvetenhet i hennes sätt. Självbevarelseinstinkten
lärde henne att för dessa nyfikna dölja sitt
sinnestillstånd. Hon glömde icke en stund
hur släpet skulle föras, hur slöjan skulle falla, hur
buketten skulle hållas. Själva klangen i hennes
stämma var avvägd, leendet var avsiktligt och
dessa ögon med sin blyga tacksamhet - deras
uttryck var så väl beräknat, som hade hon för
hundrade gången avprovat det framför sin spegel.

Det kändes som om hon uppgått i en annans tillvaro,
vilken var henne fullkomligt
främmande. Hon rörde sig som i en dröm, dock
med full behärskning och spända nerver.

Var hon fången bland fiender? Spejade deras
blickar efter ett enda tecken till att hon led?
A, aldrig, aldrig! ... Och så log hon mot alla med
detta fridsamma leende, sorti satte damerna i
förtjusning över hur "söt" hon var. Men i hennes
inre gnagde samma förfärande ovisshet.

Victoria Benedictsson (1850-1888)

SPELAR ROLL

Ljuger du lite, liksom skarvar
och hittar på? Låtsas du hålla
med mer än du egentligen gör
eller vågar du inte säga något
överhuvudtaget fast du
egentligen skulle vilja? I så fall
spelar du en roll. Och du är
absolut inte ensam. Att vara sig
själv i alla lägen är betydligt
svårare än det låter. En tjej som
har koll på det här kluriga och
mänskliga fenomenet är Elin
Ek, mer känd som sin rollfigur
Grynet från SVT och P3.

Grynet är en karaktär som växte fram när
Elin Ek praktiserade på ungdomspro-
grammet Jupiter på SVT i Växjö för några
år sedan. Redaktören för programmet hette
Maria Örtengren, och hon och Elin blev
snabbt kompisar. De två började leka och
snacka tonår. De snackade i timmar om
vad de hade gjort och inte gjort. Vad som
var helt rätt och vad som var helt fel. Fram
växte en stöddig, självsäker och fantasifull
fjortis i skrikiga kläder och tiara- Grynet.

- Vi tyckte Grynet var både bra och
rolig, så vi ville testa henne som något kul
i programmet. Hon fick vara med i några
avsnitt. Det visade sig vara populärt, så då
fick hon gå som sidekick till program-
ledaren Henrik Olsson.

Efter det rullade det pä, och som de
flesta vet har Grynet nu sitt eget TV-
program, Grynets Show. Grvnet är egent-
ligen mycket av det som en tonårsflicka
inte får vara; hon säger vad hon tycker, har
cn kaxig attityd och tar plats. Över 70 000
mejl från tittare vittnar om att hon går hem.

- Det är jättekul att Grynet funkar. Jag
vet själv hur tjejerna i skolan skulle vara;
ville man bli populär bland killarna och
vald till skolans lucia skulle man vara snäll
och söt och inte ifrågasätta. Det var inte
klokt.

Elin blev inte lucia och deppar inte för
det. Men tonåren kan vara förbryllande, det
är som om ingen kan bestämma sig för hur
gammal du är. Vissa verkar tro att du
fortfarande är fem och andra fattar inte
varför du inte har stenkoll på premie-
pension och restskatt. Från situation till
situation förväntas du uppträda olika.

- Det är sjukt att det är så mycket regler
för hur man "ska" vara. Det är klart man
blir osäker. Många har det jättesvårt och då
blir det lätt att försöka tänka och tycka som
alla andra. Ibland ska man vara kool,
ibland lilla snälla flickan. Själv tog jag
mycket plats i tonåren, hade åsikter och
gapade. Som tur var hade jag ett tufft
tjejgäng där vi stöttade varandra. Vi kunde
köra vårt eget rejs.

Att få stöd av kompisar är viktigt, men
att lita och lyssna på sig själv är grund-
läggande. Tyvärr inte alltid lätt. Elin spelade
blockflöjt under sex år i grundskolan.

- Jag spelade och spelade men tyckte
aldrig att det var kul. Jag vågade helt
enkelt inte sluta för att så många vuxna sa
att jag skulle ångra det när jag blev stor.
Vilken bluff Hade jag slutat i tid hade jag
kunnat lägga energi på något jag gillade,
till exempel fäktning, och kanske varit OS-
medaljör vid det här laget. Man måste väl
försöka lyssna på sig själv lite bättre ...

Människor som fäktas anses vara
spännande och äventyrslystna. Likaså de
som klättrar, dyker, spelar i band, bjuder
sina vänner på maträtter med konstiga
namn eller reser med ryggsäck över hela
världen.

- Man vill gärna kunna säga att man ska
göra en massa grejer, att man ska ut på en
massa resor och så. Det kanske inte är så
himla roligt egentligen, men personligen
skulle jag nog gilla bilden av mig själv
som en person som gör mycket saker. Det
är ju inte alls lika duktigt att kolla på TV
som att hålla på med fotboll och engagera
sig på olika sätt. På nåt sätt värderas man
efter det man gör, det är alltid bättre att ha
en hobby.

ANNA TIPNER

Pipeline Magazine 2002:5

Jenteloven

Aksel Sandemose publicerade 1933 den
delvis självbiografiska romanen Enflykting
korsar sitt spår. I romanen ingår den
berömda Jantelagen. Jante är romanens
namn på en liten småstad där Sandemose
växte upp.

Jenteloven

Janteloven

Viktig å huske:

1. Du skal ikke tro at du er noe.
2. Du skal ikke tro du er like so meget som oss.
3. Du skal ikke tro du er klokere enn oss.
4. Du skal ikke innbille deg du er bedre    .
5. Du skal ikke tro du vet mere enn oss.
6. Du skal ikke tro du er mere enn oss.
7. Du skal ikke tro at du duger til noe.
8. Du skal ikke le av oss.
9. Du skal ikke tro at noen bryr seg om
    deg.
10. Du skal ikke tro at du kan laere oss noe.

Aksel Sandemose (1899-1965)
En flyktning krysser sitt spor, 1933

Romeo och Juliet

I Shakespeares tragedi "Romeo och Juliet" är de två familjerna Montague och Capulet fiender, vilket innebär att när Romeo Montague och Juliet Capulet förälskar sig i varandra är deras
kärlek törbjuden och detta för dem in i döden. Först då, etter barnens död, försonas familjerna.

BALTHASAR

Jag sa till Romeo att Juliet var död.
Han red i sporrsträck hit från Mantova,
Hit där vi är nu, hit till den här graven.
Han gav mig det här brevet, till hans far,
Sen gick han in. Han hota mig till livet
Om inte jag gick härifrån medsamma.

FURSTEN

Kom får jag brevet. Jag vill titta på det.

Brevet bekräftar allt som munken säger,
Kärlekshistorien, budet om hennes död.
Här skriver han att han köpt ett gift
Av nån eländig apotekare;

Det tog han alltså med sig hit till valvet
För att få dö hos Juliet. - Var är ni.
Fiender? Capulet och Montague,

I lär ser ni straffet för ert långa hat:
Gud såg till deras kärlek för att döda
Allt det som var er glädje. Och jag själv
Som blundade så länge för er fejd
Har mist två fränder. Alla har vi straffats.

CAPULET

O broder Montague, räck mig din hand.
Så mycket kan jag kräva för min dotter,
Och det är allt.

MONTAGUE

Men jag kan ge dig mer.
Jag tänker gjuta hennes stod i guld,
Och sen, så länge detta är Verona,

Ska inget verk hedras med större rätt
Än bilden av den trogna Juliet.

CAPULET

Och Romeos bild ska vila där bredvid.
Två arma offer för vår blinda strid.

FURSTEN

En dyster fred har denna morgon gett oss.
Grå är vår dag. Dess ögon är förgråtna.
Gå nu, och berätta vart allt hat har lett oss.
Några ska straffas, andra bli förlåtna.
Aldrig har en historia rört oss så

Som den om Juliet och Romeo.

William Shakespeare (1564-1616)
Romeo and Juliet, troligen mitten av 1590-talet

Fredag eller Ett liv i frihet

Michel Tournier skriver i sin roman Fredag eller Eller ett liv i frihet om Robinson och Fredag med utgångspunkt från romanen Robinson Crusoe, rnen han vänder på rollerna och låter Robinson gradvis ändra åsikt om vad som är viktigt i livet.

Här följer ett utdrag från slutet av boken.

Det var då han förstod att han aldrig skulle lämna ön. "Whitebird" med sina mannar var utsänd av en civilisation dit han inte ville återvända. Han kände sig ung, vacker och stark under förutsättning att han stannade på Speranza tillsammans med Fredag. Utan att veta det hade Josef och Hunter talat om för honom att han var femtio år. Gav han sig iväg med dem, skulle han bli en gammal gubbe med grått hår och värdig hållning, och han skulle bli lika dum och elak som de. Nej, han ville förbli trogen sitt nya liv, som Fredag hade lärt
honom.

När han meddelade sitt beslut att stanna på ön, gav endast Josef    uttryck för sin förvåning. Hunter bara log iskallt. I grund och botten var han kanske lättad över att slippa ta ombord två extra passagerare på ett trångt fartyg, där utrymmet var snålt tilltaget.

Tove Jansson (1914-2001), illustration ur boken Trollkarlens han, 1968.

- Jag betraktar livsmedlen och guldmynten vi fört ombord som ett    uttryck för er frikostighet, sade han artigt. Tillåt mig att som minne av vårt besök på Speranza skänka er vår lilla jolle som är ett onödigt tillägg till vara två reglementsenliga slupar.

Det var en lätt och stadig båt, idealisk för två man i lugnt väder. Den skulle med fördel ersätta Fredags garnla kanot. Ombord på den återvände Robinson och hans följeslagare till ön när natten föll på.

Då han på nytt satte foten på sin mark erfor Robinson en väldig lättnad.

Whiteboard och dess besättning hade bringat oordning och förstörelse till ön där han hade levt ett idealiskt liv tillsammans med Fredag. Men vad spelade det för roll? Vid gryningens första ljusstrimma skulle det engelska fartyget lätta ankar och återgå till sin plats i den civiliserade världen.

Robinson hade låtit kaptenen förstå att han inte önskade att öns existens och position på kartan skulle avslöjas av besättningen på Whitebird. Kaptenen hade lovat det och Robinson visste att han skulle hålla sitt löfte. Robinson och Fredag hade ännu långa vackra år av ensamhet framför sig.

Han gick långsamt mot högen av stenblock som reste sig där grottan förut hade varit. Efter en stunds letande fann han också en öppning, den var så smal att det var knappt att en katt hade kunnat krypa in genom den, men Robinson var så bedrövad att han beslöt sig för att försöka tränga sig in i alla fall.

Han stack in huvudet för att se om gången verkligen ledde in i grottan. Då hörde han något som rörde sig där inne. En sten rullade ut. Robinson tog ett steg tillbaka. En kropp täppte till öppningen och krängde sig ut. Framför Robinson stod ett barn, med höger arm krökt framför ansiktet som för att skydda sig mot ljuset eller värja sig mot en örfil. Robinson var alldeles häpen.

- Vem är du? Vad gör du här? frågade han.

- Jag är skeppsgossen från Whitebird, svarade barnet. Jag var så olycklig ombord att jag ville rymma från båten. I går då jag passade upp vid kaptenens bord såg ni vänligt på mig. Sedan hörde jag att ni inte ämnade resa. Då beslöt jag mig för att gömma mig på ön och stanna tillsammans med er.

- Och Fredag? Har du sett Fredag? frågade Robinson.

- Ja då! I natt då jag hade smugit mig upp på däck och tänkte glida ner i vattnet för att försöka simma ända till stranden, såg jag en man som lade till vid skeppet i en kanot. Det var halvblodet, er tjänare. Han klev ombord med en liten vit get. Han gick in till styrmannen som tycktes vänta honom. Jag förstod då att han tänkte stanna ombord. Då simmade jag fram till kanoten och kröp upp i den. Och så paddlade jag ända till stranden.

- Det är därför båda båtarna är kvar, utbrast Robinson.

- Jag gömde mig bland klipporna, fortsatte skeppsgossen. Nu har Whitebird seglat sin väg utan mig och jag kommer att leva med er.

- Kom med mig, sade Robinson.

Han tog skeppsgossen vid handen, gick runt stenblocken och började att klättra uppför sluttningen som ledde till klippspetsen som höjde sig över röset. Halvvägs upp hejdade han sig och såg på sin nye vän. Ett blekt leende upplyste det magra, fräkniga ansiktet. Han öppnade sin hand och tittade på den lilla handen som hade smugit sig in i hans. Den var tunn och svag men fårad av det hårda arbetet ombord.

Uppifrån klippspetsen såg man hela ön som ännu var insvept i dimma. På sandstranden började jollen och kanoten att röra på sig då högvattnets vågor nådde dem. Långt bort på havet, norrut, såg man en vit prick som flydde mot horisonten: det var Whitebird.

Robinson sträckte ut armen.

- Titta noggrant, sade han. Du kommer kanske aldrig att se det igen - ett skepp utanför Speranzas kust.

Den vita pricken minskade undan för undan. Till slut försvann den. Det var då solen gick upp. En cikada sjöng. En mås dök ner på vattnet och höjde sig upp med väldiga vingslag med en liten fisk i näbben. Blommorna öppnade sina kalkar en efter en.

Robinson kände hur livet och glädjen återvände och fyllde honom på nytt. Fredag hade lärt honom att leva i vildmarken, sedan hade han försvunnit. Men Robinson var inte ensam. Han hade nu en liten bror vars hår - som var lika rött som hans eget- lyste i solljuset. De skulle hitta på nya lekar, nya äventyr, nya segrar. Ett alldeles nytt liv skulle börja, lika vackert som ön som vaknade i dimman vid deras fötter.

- Vad heter du? frågade Robinson skeppsgossen.

- Jag heter Jan Neljapaev. Jag är född i Estland, tillade han som för att be om ursäkt för sitt besvärliga namn.

- Hädanefter skall du heta Söndag, sade Robinson. Söndag är festens,
skrattens och lekarnas dag. För mig kommer du alltid att vara ett söndagsbarn.

Michel Tournier (f. 1924)
Fredag eller Ett liv i frihet, 1967

Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor i dag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Werner Aspenström (1918-1997)
Litania, 1952

De tio budorden ur Bibeln och motsvarande texter i Koranen

Du skall inte ha andra gudar
vid sidan av mig. (20:3)

Koranen: SÄTT INTE en annan gud vid Guds sida! Annars
kommer du att finna dig klandrad och utstött. (17:22)

Du skall inte göra dig någon
bildstod eller avbild av
någonting uppe i himlen eller
nere på jorden eller i vattnet
underjorden. (20:4)

Koranen: GÖR INTE Gud till måltavla för era eder. (2:224)

Koranen: TROENDE! När böneutroparen kallar till fredagsbönen,
lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där
Guds namn åkallas. (62:9)

Du skall inte missbruka
Herrens, din Guds, namn, tv
Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som
missbrukar hans namn.
(20:7)

Tänk på att hålla sabbats-
dagen helig. (20:8)

Visa aktning för din far och
din mor, så att du får leva
länge i det land som Herren,
din Gud, ger dig. (20:12)

Du skall inte dräpa. (20:13)

Koranen: Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan
än Honom. Och (Han har anbefallt er) att visa godhet
mot (era) föräldrar. (17:23)

Koranen: Om någon dödar en människa, som inte själv har dödat
någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida
sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela
människosläktet. (5:32)

Koranen: DET SKALL gå de troende väl i händer; /.../ som håller
sina begär i styr (och inte ger fritt utlopp åt sin lust) med
någon annan än sina hustrur. (23:5-6)

Koranen: INKRÄKTA inte utan fog på varandras egendom och
erbjud inte domarna förmåner för att med orätt /.../
tillskansa er något av andras egendom. (2:188)

Du skall inte begå äkten-
skapsbrott. (20:14)

Du skall inte stjäla. (20:15)

Koranen: (Den Nåderikes verkliga tjänare är) också de som inte
vittnar falskt och som, när de träffar på (människor
inbegripna i) lättsinnigt tal, går vidare med värdighet.
(25:72)

Du skall inte vittna falskt
mot din nästa. (20:16)

Du skall inte ha begär till din
nästas hus. Du skall inte ha
begär till din nästas hustru
eller hans slav eller hans
slavinna, hans oxe eller hans
åsna eller något annat som
tillhör din nästa. (20:17)

Koranen: Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter,
mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som
står er nära och grannen som är främling. (4:36)

Koranens budskap, 1998

Tolkning av Mohammed Knut Bernström

Kulturgrammatik

Hur du ökar din förmåga att umgås med
människor från andra kulturer

Indiens heliga kor

Låt oss titta litet närmare på fenomenet Indiens heliga kor. De flesta i västvärlden känner till att korna i Indien är heliga. Heligheten innebär bl.a. att korna inte får slaktas (utom i två delstater), och att nötkött inte får ätas. Korna är föremål för religiösa yttringar. Vad anser Du om detta?

I Sverige använder vi uttrycket "helig ko" som beteckning för en
irrationell lojalitet. När vi anser att någon håller fast vid en princip eller åsikt alldeles oberoende av vilka starka argument omvärlden kan prestera mot principen kan vi använda uttrycket. När inte de mest rationella skäl kan få personen att ändra inställning. Då talar vi om en "helig ko".

Vårt sätt att använda frasen säger en hel del om vår syn på det
förhållandet att korna i Indien är heliga. Det är alltså inte riktigt klokt. Det hjälper inte hur vi försöker resonera. Indierna kommer inte att ändra sig.

Många anser att det är vansinne att man i ett land, där så många barn
dagligen svälter ihjäl, inte får slakta korna! Det är ju en enorm matresurs dessa ca 200 miljoner kor utgör. Dessutom stör de trafiken! De betar där man annars skulle kunna odla ris, vete eller andra för befolkningen så viktiga grödor! De smutsar ned med sin dynga överallt och sprider sjukdomar! Och inte får man slakta korna ens när de är gamla. De måste självdö! Och allt detta vansinne bara för att kon är helig. Där ser man vad religion kan ställa till med! Känns tongångarna igen?

Om jag nu försöker använda mig av rådet från förra avsnittet, nämligen att försöka förstå innan jag dömer måste jag börja söka skäl till den här för oss så egendomliga traditionen.

Min första utgångspunkt för att över huvud taget komma någonstans
måste vara att inse att Indiens ca 800 miljoner människor inte gärna kan vara idioter. Och knappast kan ha varit det under alla dessa generationer kon varit helig. Alltså måste det finnas vettiga skäl till "heligheten" hos korna. Ett möjligt sätt att tolka fenomenet kan vara att försöka förstå kornas ekonomiska betydelse för Indien.

1. Indien är ett jordbrukarland där 60-70 % av landets befolkning lever på landsbygden med jordbruk som huvudnäring. På grund av monsunregn måste bonden vara beredd att plöja över en dag, likaså skörda. Klimatet tvingar fram en snabbhet i arbetet. För plöjning behöver bonden en plog och denna plog dras av oxar eller vattenbufflar. Det är inte tänkbart eller önskvärt, vare sig ekonomiskt eller ekologiskt, att ersätta alla dessa dragdjur med traktorer. Kornas första och viktigaste uppgift blir alltså att föda dragdjur till jordbruket. Utan sådana skulle inte jordbruket kunna fungera.

2. Mjölken från korna utgör en viktig näringskälla, särskilt för barnen. I stort sett varje hushåll på landsbygden har dessutom sin egen smörkärna.

3. Korna betar inte på mark som bönderna hade kunnat använda till
odling. De betar längs de gröna mittsträngarna på vägar och i dikesrenar. Korna i städerna går i basarer och får äta ruttnad frukt och grönsaker och annat avfall. Det är en missuppfattning att korna skulle få plocka som de önskar bland stånden. De drivs bort med hugg och slag. På landsbygden består kornas föda, lörutom betet, av sådant som människor inte kan tillgodogöra sig. Bl a. rishalm och agnar. De konkurrerar alltså inte med människorna om lödan.

4. Ingenstans i Indien ser man kodynga ligga kvar på marken. Den
samlas in och torkas i kakor i solen. Därpå används den torkade dyngan till bränsle. Kodyngan är den utan jämförelse viktigaste bränslekällan för hushållen på landsbygden. Att ersätta dyngan med ved skulle innebära, förutom ett oerhört slit, allvarliga konsekvenser för redan sargade skogar. Cirka en tredjedel av den totala mängden kodynga på ca 800 miljoner ton/år plöjs ned i jorden. Som bränsle ger dyngan en jämn svag värme, vilket passar den indiska matlagningen med långkok.

5. När korna dör transporteras de till särskilda fabriker. Därifrån
distribueras köttet från de självdöda korna till de kastlösa. För gruppen kastlösa utgör det här koköttet i stort sett den enda källan till proteinrik föda. Hudarna går till läderindustrin som är världens största. Dessutom tillverkas benmjöl och lim.

6. Sammanfattningsvis kan vi säga att Indiens ca 15 miljoner oxspann
motsvarar -l0 miljoner hästkrafter. Oxarna ger mera kraft än Indiens
samtliga andra energikällor. Ungefär två tredjedelar av allt arbete på en gård utförs av oxarna. Det avser bl.a. plöjning, tröskning, malning. Man har kostnadsberäknat det till mellan etthundra och tvåhundra miljarder kronor att ersätta oxkraften med andra energikällor. Att ersätta kodyngan som bränsle med kol skulle kosta drygt sju miljarder kronor!

Om korna i Indien inte vore heliga skulle de förmodligen raskt slaktas för det omedelbara behovet av mat. Katastrofen skulle vara oöverblickbar i ett land som Indien om korna slaktades. Det vore som att slakta hönan som värper guldägg. Det var den här insikten som fick Indiens store nationalhjälte Mahatma Gandhi att säga: "Varför kon är helig är för mig inget mysterium. Utan henne skulle Indien vara omöjligt." Han menade alltså att kon blivit helig på grund av hennes enorma betydelse för Indiens ekonomi.

Naturligtvis innebär inte det här att en indier skulle ge en ekonomisk
analys av kon som svar på frågan varför hon är helig. Svaret skulle troligen handla om reinkarnation och alltings rätt till liv. I sanningens namn ska det också framhållas att sökandet efter "rationella" skäl till en religiös yttring också är kulturtypiskt för västerlänningar.

Med exemplet vill jag inte ha sagt att Indiens koskötsel inte skulle kunna rationaliseras. Det skulle den säkert och sådant arbete pågår. Ilar din attityd till Indiens kor förändrats efter den här beskrivningen? I sådant fall förhoppningsvis från en eventuellt negativ attityd till en förstående. Till en insikt i kornas betydelse för det fattiga Indien.

Gillis Herlitz

Barn ska inte fara illa, säger politikerna

JAG HAR FRÅGAT NÅGRA politiskt aktiva
personer om de tror att det finns gatubarn i
Stockholm. Nähä, svarade de, inte i
Stockholm, inte i Sverige. Precis som
några ansvariga myndighetspersoner i det
sociala etablissemanget svarar nej på R:s
lilla enkät. Några, bland annat från Rädda
barnen, svarar vet ej. Rädda barnen jobbar
inte med frågan, får vi som förklaring. Jag
trodde att Rädda barnen är till för att
försöka rädda alla barn som far illa. Ja,
svarar de som rör sig ute om nätterna och
jobbar på fältet. De har nämligen sett dessa
skygga barn och deras boplatser med
kolapapper och serietidningar bland skitiga
filtar.

STADSMISSIONEN HAR SETT dessa barn,
liksom KRIS och United sisters. Och
Pockettidningen R:s reportageteam har
träffat en ung kille som vet att det finns
gatubarn. Dels för att han själv var ett för
några år sedan, dels för att han känner till
flera andra. Inte gatubarn i samma mening
som i Rio de Janeiro eller Bukarest.
Stockholms gatubarn är inte lika många
och små och svälter väl inte. Det upp-
rörande är att de alls finns i ett av världens
rikaste och mest utvecklade välfärdsländer,
som förr kallades Folkhemmet.

POLITIKER ÄR 1 ALLMÄNHET inte ute om
nätterna och ser hur människor utanför
välfärden försöker överleva. Stora stycken
av verklighetens problembilder saknas i
deras upplevelsekatalog. Nu för tiden är
det också sällsynt med politiker som har en
brokig bakgrund eller som själva rest sig ur
fattigdom och socialt elände och kan
identifiera sig med samhällets olycksbarn.
De flesta av dagens politikerproffs kommer
från välbärgad, välanpassad medelklass.
Ingen för längre de utsatta barnens eller de
utslagnas talan.

STATMINISTER GÖRAN PERSSON sa
visserligen på socialdemokraternas parti-
kongress att inga barn i Sverige ska fara
illa. Så får det inte vara, brukar politiker
säga, när vi journalister beskriver hur barn
offras. Om Perssons ord ska ha någon
trovärdighet, måste han se till att resurser ställs
till förfogande för att lyfta 15 procent av
stockholmsbarnen och omkring 300 000 barn
i hans rike ur riskzonerna.

NYA BARNOMBUDSMANNEN, BO, Lena
Nyberg (f.d. statssekreterare och social-
borgarråd (s) i Stockholm) säger att BO har
vetskap om gatubarnens existens. Nya
domprosten, Lennart Koskinen, vet också
att de finns och får rapporter av sina
medarbetare om att de blir allt fler. Men
nuvarande socialborgarrådet Kristina Axen
Olin (m) känner inte till dem.

UNDER CARL BILDTS tid som regeringschef',
under det borgerliga majoritetsstyret i Stock-
holm, under Perssons tid som finansrninister
och statsminister har barnen fått det allt
sämre på alla områden. Skolan har utarmats
och segregeras alltmer. Barnomsorgen har
i många områden försämrats från att vara
en stor social landvinning med genom-
tänkta barnpolitiska ideer och pedagogiskt
avancerade program till att bli förvarings-
platser. [)en s.k. sexårsverksamhcten är på
många håll ett fiasko. Att försämra barn-
omsorgen genom så kraftig neddragning av
personal som skett och att avfolka skolan
på vuxna och tillräckligt antal lärare, hör
till det dummaste som gjorts under
efterkrigstiden.

MÅNGA FÖRÄLDRAR ÄR MED rätta oerhört
besvikna och ilskna över hur barnpolitiken
försämrats de senaste femton aren. Utveck-
lingen går fortfarande mot allt värre sociala
orättvisor, utslagning och stigmatisering av
barn redan i förskoleåldern.

DET ÄR FRUSTRERANDE eftersom vi vet att
en bra barnpolitik egentligen inte kostar
särskilt mycket i relation till pågående
skattesänkningar. Alla vet i själva verket
att besparingar i barns välfärd, i skola och
barnomsorg och fritidsanordningar, i
pedagogiskt, medicinskt, socialt och kul-
turellt stöd leder till oerhört mycket större
kostnader i framtiden. Men då blir det
kostnader av mer destruktiva orsaker:
psykkliniker, fängelser, sjukvård och so-
ciala utryckningar. Det som saknas är inte
pengar utan engagemang, politisk vilja,
kunskap och insikter.

VAD BETYDER NÅGRA miljarder? Det är
kaffepengar på börsen. Eller också är det
vad kommunerna lagt ned på reaktionära
konsulter under femton-tjugo år. Eller
skattesänkningar för medelklassen. Att ett
välfärdssamhälle inte säger sig ha råd att
investera i hög kvalitet på dagis, skola,
fritid och kultur, är absurt. Till och med
ekonomisterna borde bejaka denna insikt.
Om de nu är befriade iran humanistiskt
tänkande och empati, men ändå kan räkna,
kan de se att om man invc sterar i bra
uppväxtteirhållanden för alla harn sa går
samhället med vinst.

DET GÄLLER NATURLIGTVIS även vuxna
som lever i misär. Om vi exempelvis
investerade 25 miljoner kr per år för att
ordna anständiga bostäder till Stockholms
femtusen hemlösa, vilket är en strunt-
summa i det stora hela, så skulle vi spara
mångdubbelt mer på socialvård, sjukvård
och polisingripanden. Ingen kan rehabili-
teras utan respekt, en bra bostad, ett arbete
anpassat till individen, möjligheter till vård/
omsorg och kulturupplevelser. /.../ R har
varit ute några nätter med Stadsmissionen
och Nattmissionen, besökt behandlingshem
och projektgrupper i s.k. värstingområden.
Man undrar vad socialtjänsten gör, om
deras resurser är så utarmade att de inte
längre kan följa upp de trasiga barnen. Jag
misstänker att socialtjänsten har fastnat
både i sin byråkrati och påtvingat debet-
och kredittänkande. De ideella hjälp-
organisationerna måste ta på sig alltmer
socialt arbete. Inom ramen för Storstads-
satsningen eller den nya storstadspolitiken
görs en del i form av tusen lokala projekt.
Alltid något att hoppas på.

I POCKETTIDNINGEN R:s tidigare barn-
nummer (nr 3-4/98) presenterade vi ett
barnpolitiskt program i 18 punkter som är
minst lika aktuella nu. Och de stämmer väl
överens med de konkreta åtgärder som BO
Lena Nyberg tar upp i detta nummer. Alla
krav är inte kostsamma, ofta är det mogna
vuxna människor som behövs och som
ingriper i tid, innan 13-åringens ångest
leder till missbruk eller självmord. Det
behövs en ny stor satsning på barnpolitik
och upprustning av alla verksamheter som
påverkar barnens tillvaro. För detta behövs
en särskild barnminister, som granskar alla
förslag ur barnets perspektiv.

LENA NYBERG ÄR orolig, domprosten
Lennart Koskinen är det och författaren
Björn Ranelid skriver om hur vi i Sverige
och andra delar av världen hanterar livets
värdefullaste gåvor, de värnlösa barnen.
Istället ska vi bära dem i handen!

Gunilla Wettergren
Pockettidningen R 2001:5

Männens vita lögner handlar ofta om dem själva

När livslögnen hotade att spricka dödade den falske doktor Romand sina barn, sin hustru och sina föräldrar. Att någon gång ljuga - och ibland snärja in sig i lögnen - tillhör våra äldsta instinkter. Även om konsekvenserna sällan blir så katastrofala som i det här fallet.

MÄNNISKAN HAR GRUBBLAT
över lögnen, dess meka-
nismer och följder, sedan
urminnes tider. "Du ska inte
ljuga", lyder ett av Bibelns
tio budord. Antikens för-
fattare och moderna filmare
har försökt tränga in i
lögnens innersta väsen. Poli-
tiker förklarar att de inte ljög
när deras löften inte visade
sig vara "löften" utan bara en
"avsikt", eller som när USA:s
förre president Bill Clinton
försäkrade att han inte "haft
sex med den där kvinnan".

Folk ljuger var åttonde
minut eller 200 gånger per
dygn. Det hävdade psyko-
logen Gerald Jellison vid
södra Kaliforniens universi-
tet för några år sedan. Han
försvarade trots allt lögnen
och menade att samhället
skulle vara förfärligt om alla
hela tiden talade sanning.
Hans tankar är i linje med
talesättet att "endast barn och
dårar säger sanningen". Och
en fullständig öppenhet, präg-
lad av det absoluta sannings-
kravet, skulle nog bara
försvåra det sociala umgänget.

MEN IBLAND får lögnerna
tragiska följder. Fransmannen
Jean-Claude Romand äls-
kade sin hustru och sina två
barn. Trots detta mördade
han i början av 90-talet först
dem och sedan sina föräldrar.

Därefter försökte han ta sitt
eget liv. Författaren Emannuel
Carreres skrev en bok om
bakgrunden till de ofattbara
morden och i fjol kom den ut
på svenska. Det är en sann
berättelse om lögnen, och om
hur den kom att deformera
en människa.

Jean-Claude Romand miss-
lyckades på en tenta när han
studerade till läkare. Men
han påstod att han klarat den
och gick kvar på univer-
sitetet som om inget hänt.
Senare gifte han sig, fick
barn och bosatte sig i en liten
fransk by nära gränsen till
Schweiz. För hustrun, gran-
nar och vänner uppgav
Romand att han var doktor
och anställd på Världshälso-
organisationen (WHO) i
Geneve.

Varje morgon satte han
sig i bilen för att åka till
jobbet. Ofta deltog han på
konferenser utomlands och
när han kom hem hade han
med sig presenter till de två
barnen. ;V1en i själva verket
hade han inget jobb att åka
till. I stället körde han till ett
skogsparti och tog långa
ensamma prornenader, eller
så läste han tidningar i timtal
på något kafc. Under de
uppdiktade tjänstcresorna tog
han in på ett motell i
närheten av flygplatsen och
studerade guideböcker om de
länder han "besökte".

Jean-Claude Romand för-
falskade hela sitt liv. Han
förskingrade sina föräldrars,
svärföräldrars och sin älskar-
innas tillgångar. När den
senare ville ha tillbaka sina
pengar insåg han att livs-
lögnen var på väg att
kollapsa. Då valde han att ta
livet av det enda som var
sant i hans liv: hustrun, bar-
nen och föräldrarna.

Vad förmådde honom att
satsa lika mycket energi på
att skapa ett lögnaktigt liv
som de flesta av oss lägger
ned på att skapa ett sant liv?
Polisens utredare och psyko-
loger försökte bringa klarhet
i frågan, detsamma gäller
författaren Emannuel Carrere.
Han fann att Jean-Cladue
Romand tidigt i livet fått lära
sig att alltid tala sanning. I
hans uppfostran ingick också
att aldrig göra någon ledsen
eller besviken; i familjen var
vita lögner ett naturligt in-
slag.

ATT DRA "TILL med en lögn -
och att kanske till och med
snärja in sig i den - tillhör
människans äldsta instinkter.
Även orn konsekvenserna
sällan blir så katastrofala
som i fallet med den falske
doktor Rornand.

I vår västerländska kultur
är lögner något skamligt.
men ses ibland ändå som ett
nödvändigt ont. Barnen får
förmaningar att inte ljuga för
annars kan det gå som för
I'inocchio, dockan i den
gamla folksagan, vars näsa
växer en liten bit varje gång
han far med osanning. Sam-
tidigt blir föräldrar och andra
vuxna förgrymmade när barn
är alltför uppriktiga mot folk
de möter. Som när den lilla
pojken på bussen säger till
mannen på sätet intill: "Var-
för är dina ögon så elaka?"

Vissa människor har en
sjuklig benägenhet att ljuga,
det kallas mytomani av
grekiska mythos (sägen) och
mania (vansinne). Mytomanen
berättar gärna fantastiska och
osanna historier om sig själv
i en framträdande roll. Myto-
mani förekommer bland annat
i vissa former av psykisk
störning.

Men för de flesta handlar
det oftast om "vita lögner",
om de små osanningarna
som alla yttrar då och då för
att inte framstå som socialt
hopplösa.

Kvinnor använder oftare
än män vita lögner som ett
sorts socialt kitt: "Vad du är
snygg i håret!", "Har du gått
ned i vikt?", "Vilken tjusig
klänning!".

MANLIGA VITA LÖGNER
handlar ofta om männen
själva. Om till exempel den
kärva uppväxten, men framför
allt om hur framgångsrika de
blivit senare i livet. Män vill
ofta framhäva sig själva
genom att hävda att de tjänar
ett par tusen mer i månaden
än vad de i själva verket gör.
Männens vita lögner handlar
ofta om materiella ting eller
om prestationer. Eller också
handlar deras sociala lögner
om att skryta - om hur
duktiga de är eller hur svår
deras barndom var.

I en bejublad sketch sitter
John Cleese och hans vänner
i den brittiska komiker-
gruppen Monthy Python runt
ett bord klädda i vita
smokingar med champagne-
glasen lyfta. En av dem
beskriver hur eländig hans
uppväxt var, en annan fyller i
med en ännu värre berättelse.
Så säger en tredje av
vännerna att det var så fattigt
när han var liten att familjen
tvingades bo i en skokartong
och fick slicka vägbanan för
att få i sig lite salt. "Vi bodde
under vägen", inflikar en
fjärde. "Och vi fick stryk 28
timmar om dygnet ... om vi
hade tur."

THOMAS LERNER

Dagens Nyheter 19.12.2001

Vad tjänar godhet till?

1

Vad tjänar godhet till

när de goda genast blir ihjälslagna, eller

när man slår ihjäl

dem de varit goda mot?

Vad tjänar frihet till

när de fria måste leva ibland ofria?

Vartill förnuft

när bara oförnuftet skaffar fram den föda var

behöver?

2

I stället för att bara vara goda, sträva efter

att frambringa ett tillstånd som gör godhet möjlig.
ännu hellre

gör den överflödig!

I stället för att bara vara fria, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som befriar alla
och gör frihetskärlek överflödig!

Istället för att bara blir förnuftiga, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör oförnuft
hos enskilda personer
olönsamt!

Bertolt Brecht (1898-1956). Diktens tillkomstår: 1935.
Jag behöver ingen gravsten. Dikter 1917-1956, 1998

Undre råd

Låt bli att hjälpa någon.

Låna aldrig ut ett öre, lita alltid på
någon annan,

ät mer än du tål, tänk mer än du kan, kryst
när du orkar. Och bli

allt religiösare och religiösare, utan
att behöva röra

dig ur fläcken.

Oro skall med jäkt förjagas.
Stillhet skyr vi, om inte
fåtöljen är nog djup och deckaren bra.
Det fördoldas kraft
sitter i telefonstolparna, så därför
är vi till.

Om också utan att orka
och alls inte hela vårt liv.

Majken Johansson (1930-1993)
Liksom överlämnad, 1965

En broder mer

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra;
en annan människa väl.
Men detta är redan är så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande mänska mindre
betyder en broder mer.

Stig Dagerman
Vårt röda kors

Jag frågade Jonatan, varför han måste ge sig ut på nånting som var så
farligt. /.../ då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om
det var farligt.

"Varför då", undrade jag.

"Annars är man ingen människa utan bara en liten lort", sa Jonatan.

Astrid Lindgren (1907-2002), Bröderna Lejonhju'rtu, 1973
Illustration: llon Wikland. © llon Wikland/BUS 2002.

En god människa

Nick tiornby ställer i sin roman En god människa frågan vad det egentligen innebär att vara en god människa. Vi får följa en familj i London där pappan efter en äktenskaplig kris plötsligt börjar bete sig annorlunda. Mamman som är läkare har tidigare ansett att hon är en god människa eftersom hon hjälper sina patienter men hon tycker mannen går väl långt när han till exempel ger bort allt hon har i sin portmonnä till en hemlös på gatan. 1 följande utdrag ur romanen
konfronteras också barnen med pappans nya sätt att tänka.

Följande kväll kommer jag hem till stora bekymmer; redan när jag sätter nyckeln i låset hör jag Tom skrika och Molly gråta.

"Vad är det som händer?" David och barnen sitter runt köksbordet, David vid ena änden och Molly till vänster om honom och Tom till höger. Bordet har befriats från det vanliga skräpet - post, gamla tidningar, små plastleksaker från flingpaket - tydligen i ett försök att skapa en konferensstämning.

"Han har givit bort min dator", säger Tom. Tom gråter inte ofta, men nu glimmar hans ögon, antingen av ilska eller tårar, det är svårt att säga vilket.

"Och nu måste vi dela på min", säger Molly, vars förmåga att gråta aldrig har betvivlats och som nu ser ut som om hon sörjde att hela familjen omkommit i en bilolycka.

"Vi behövde inte två", säger David. "Två är ... inte direkt otillständigt. Men avgjort onödigt. De använder dem aldrig samtidigt."

"Och därför gav du bort den ena. Utan att fråga dem. Eller mig."
"Jag tyckte att det vore meningslöst att fråga."

"Du menar att de inte skulle ha gått med på det?"

"Att de kanske inte skulle ha förstått varför jag ville göra det."

Det var givetvis David som absolut ville ge dem var sin dator i julklapp förra året. Jag ville att de skulle dela på en, inte för att jag är snål men för att jag började bli orolig för att vi skämde bort dem, och åsynen av de båda jättelika kartongerna bredvid julgranen (de fick inte plats under) lindrade knappast min motvilja. Det var
inte den här sortens förälder jag ville vara, minns jag att jag tänkte när Tom och Molly fläkte upp omslagspapperet med en häftighet som kom mig att kväljas; David såg min min och viskade till mig att jag var en typisk liberal surpuppa, den sortens människa som förvägrar sina barn allt och sig själv inget. Och sex månader senare är jag rasande över att mina barn inte får behålla det som tillhör dem, och likväl är jag fortfarande på fel sida, en exponent för mörksens krafter.

"Vad gjorde du med den?"

"Jag gav den till kvinnojouren i Kentish Town. Jag läste om den i lokaltidningen. De hade ingenting alls till sina barn."

Jag visste inte vad jag skulle säga. Rädda olyckliga barn till rädda olyckliga mödrar: de har ingenting. Vi har två av allt. Vi ger bort något, en liten bråkdel, av vårt överflöd. Vad harjag för skäl att bli arg?

"Varför måste just vi ge dem nagot` Varför gör inte staten det?" frågar Tom.
"Staten kan inte betala allt". säger David. -Vissa saker måste vi betala själva."
"Det har vi ju gjort', säger Tom. -V'i betalade för datorn."
"Det jag menar", säger David, -är att om vi oroar oss för vad som händer med de fattiga så kan vi inte vänta på att staten ska göra något. Vi måste göra vad vi anser är rätt."Men jag tycker inte att det är rätt", säger Tom.

"Varför inte det?"
"Därför att det är min dator."
David bara ler saligt mot honorn.
"Är det inte bara otur?" frågar Molly honom, och jag skrattar. "Otur" var, till helt nyligen, Davids förklaring på varför våra barn inte hade en Dreamcast. Arsenals nya bortatröja eller något annat som alla andra i skolan har.

"Ja, man kan inte säga att de barnen har haft så stor tur", förklarar David med en nyutnämnd ängels överdrivna tålamod. "Deras pappor har slagit deras mammor och de har blivit tvungna att fly hemifrån för att söka skydd, de har inga leksaker med sig ... Ni har haft stor tur. Vill ni inte hjälpa dem?"

"Lite", säger Tom motvilligt. "Men inte så mycket som en hel dator."

"Då åker vi och hälsar på dem", säger David. "Så kan du säga det till dem. Du kan säga att du vill hjälpa dem lite och sedan be att få tillbaka din dator."

"David, det här är för mycket."
"Varför det?"

"Du kan inte öva utpressning mot dina barn."

Jag börjar må bättre. Jag var osäker ett tag, slagen av den moraliska styrkan i Davids argument, men nu begriper jag att han har blivit galen och att han vill förnedra oss allihop. Hur kunde jag glömma att det alltid blir så här med fanatiker? De går för långt, de förlorar alla begrepp om logik och vad som går för sig, och till syvende och sist bryr de sig bara om sig själva och sin egen fromhet.

David trummar med fingrarna mot bordet och tänker för brinnande livet.

"Ja, förlåt mig, du har rätt. Det är för mycket. Jag har gått över gränsen. Du måste förlåta mig."

Fan.

Det blir en grinig familjemiddag. På något sätt har David lyckats värva Molly för saken - antagligen för att hon sett en möjlighet att tråka Tom samt för att hon aldrig kunnat se sin far som något annat än en fullkomlig och fullkomligt vettig människa. Och dessutom var det datorn i Toms rum som David gav bort och inte den i hennes.
även om den vi har kvar nu har hamnat på gästrummets neutrala mark. Tom håller dock envist fast vid sin djupt kända västerländska materialism.

"Du är bara självisk, Tom. Eller hur, pappa?"
David låter sig inte provoceras.

"Det finns barn där som inte har någonting", fortsätter hon. "Och du har massor.-
"Jag har ingenting nu. Han har givit bort alltihop."

"Alla sakerna i ditt rum då?" undrar David stilla.
"Och du har en halv dator."

"Får jag gå?" Tom har knappt ätit något, men det är uppenbart att han fått så mycket han orkar av de stora skålar med ugnsbakad helighet som räckts honom från alla håll, och jag kan knappast klandra honom.

"At upp först", säger David. Han öppnar munnen för att säga något mer - så gott som säkert något om vilken tur Tom haft som har en tallrik ljummen spagetti köttfärssås framför sig med tanke på i vilken belägenhet bla bla bla - men han ser min blick och ångrar sig.

"Vill du verkligen inte ha mer?" frågar jag Tom.
"Jag vill spela data innan hon gör det."

"Gå då." Tom pilar iväg.

"Du borde inte ha låtit honom gå, mamma. Nu kommer han aldrig att vilja äta upp sin mat."

"Var tyst, Molly."
"Hon har rätt."

'Äh, var tyst du med."

Jag måste få tänka. Jag behöver vägledning. Jag är en god människa, jag är läkare, och plötsligt står jag och förespråkar girighet framför osjälviskhet, uppmuntrar dem som har istället för dem som inte har. Fast egentligen förespråkar jag väl ingenting? Det är ju inte så att jag ställer mig upp och säger till min odrägligt självbelåtne man
och min - plötsligt - odrägligt självbelåtna åttaåriga dotter: "Hör nu, vi har sannerligen jobbat hårt för den här datorn, och det är väl knappast vårt fel om det finns kvinnor som är korkade nog att flytta ihop med karlar som klår dem?" Det vore att propagera. Jag tänker bara ovärdiga tankar som ingen kan höra och gnäller om ouppäten spagetti med köttfärssås. Om jag verkligen vore övertygad skulle jag
uttrycka min obehagliga hemvävda visdom och berätta om att den barmhärtige samariten hade råd att vara en barmhärtig samarit tack vare att han nöjde sig med sina gamla datorer och ... och ... gav dem till frälsis först när de var helt uttjänta. Ja, något i den vägen.

Men vad tror jag då? Inte mycket alls. tydligen. Jag anser att det inte borde finnas några hemlösa, och jag är absolut beredd att diskutera med den som hävdar något annat. Det gäller också misshandlade kvinnor. Och för den delen rasism, fattigdom och sexism. Jag anser att den allmänna sjukvården är underfinansierad och att Välgörenhetsdagen är rätt okej om än lätt irriterande, det måste man ändå säga när ynglingar utklädda till Patsy och Edina i Helt hysteriskt kommer fram till en i Waitrose och rasslar med en hink upp i ansiktet på en. Och sist och slutligen är jag av den tämligen fasta övertygelsen att Toms julklappar tillhör honom och inte kan ges bort. Se där. så ser mitt program ut. Rösta på mig.

Tre dagar senare tycks barnen ha glömt att de någonsin behövt två datorer - Molly har tappat det lilla intresse hon hade från början, och Tom ägnar största delen av sin tid åt Pokemon - och vi får ett brev från kvinnojouren där de skriver att vår insats har varit oerhört betydelsefull för några mycket olyckliga unga människor.
Fast jag kvarhåller min åsikt om det andra, det där med fattigdom och sjukvårdens underfinansiering. Där kan ingen rubba mig - ja, såvida nu inte någon lägger fram övertygande bevis om motsatsen.

Nick Hornby (f. 1957)
En god människa, 2001

Trons matregler stärker enigheten

Att äta griskött är otänkbart för de flesta muslimer och judar. Uppfattningar om vad som är ätligt och inte sitter djupt. Både religion och kultur är viktiga anledningar till det.

DJAMEL ABDE KROSSAR
VITLÖK över de grillade
auberginerna. Han är köks-
mästare på restaurang Al
Madina, invid Stockholms
moske på Södermalm. När
Djamel lagar mat inspireras
han av barndomsminnen från
staden Fez i Marocko. Det är
medelhavsklimatets råvaror
och kryddor som ger prägel
åt menyn.

Restaurangen fungerar som
en vanlig lunchrestaurang
men på fredagar kommer
också moskebesökare från
hela Storstockholm och det
är fullt på A1 Madina. Djamel
lagar couscous med lamm
och kryddstarka korvar.

I köket har han en
detaljerad lista över produkter
som är "haram", otillåtna
enligt Koranen. Det gäller en
rad animaliska fetter, gela-
tiner och andra livsmedel
som kan innehålla blod,
griskött eller alkohol.

- Men allt som är "halal",
tillåtet, det använder vi. Vi
följer skriften. Där står allt
klart och tydligt, säger han.

A1 Madina köper sitt halal-
kött från en grossistfirma i
Slakthuset. Och Djamel Abde
har inga svårigheter att följa
islams matregler.

Imam Mahmoud Khalfi
förklarar, att det finns all-
männa regler i islam som
förbjuder ämnen som är
skadliga för kroppen såväl
som tör själen. Dessutom är
griskött och blod förbjudna.

På frågan varför, säger
han att man kan fundera över
vad Gud har menat, men att
en troende följer reglerna för
att hedra Gud.

- Det står alla fritt att tro,
säger han, men om man tror
på Gud är det en logisk
konsekvens att följa hans
bud. Det ingår i själva tron.

Maynard Gerber, Judiska
församlingen i Stockholm,
tror att Bibelns matregler vill
lära människan något.

-Det verkar, säger han,
som om Bibeln menar att det
är fel att döda djur. Men om
vi måste göra det, ska det ske
inom vissa gränser, på ett
särskilt sätt. Människan ska
visa respekt för vad Gud har
skapat.

Han säger att reglerna
också har en samman-
hållande funktion.

-Jag äter tre gånger om

dagen. Om jag följer diet-
reglerna, blir jag varje gång
påmind om min judiska
identitet. Det är viktigt för
alla minoriteter.

I dag är de flesta judar
sekulära och håller allt mindre
på dietreglerna. Många av-
står dock från griskött även
om det enligt Bibeln inte är
mer fel att äta gris än att äta
till exempel skaldjur.

- När en jude äter skal-
djur brukar vi skämta och
säga att han tror att det är en
grönsak, skrattar Maynard
Gerber.

TAHIRE KOCTURK HAR
ÄGNAT SIG åt kulturella
och religiösa tabun kring mat
och ätande. Hon är nutri-
tionist och forskare vid
Centrum för migrations-
medicin i Huddinge.

- Alla   har   vi   starka
känslor för vad vi vill och
inte vill äta, säger hon. Det
kan vara svårt att spåra dessa
känslors ursprung, de är en
del av en kulturell överens-
kommelse.

De tre monoteistiska
religionerna, judendomen,
kristendomen och islam, har
gemensamma regler som alla
kan spåras till Gamla testa-
mentet. Vi äter inte kött-
ätande djur, vilket man gör i
till exempel Asien.

- De äldsta tabuna är så
självklara att vi inte ens be-
höver formulera dem, säger
Tahire Kocturk. Det gäller
förbudet mot att äta
människokött och förbudet
mot incest. De handlar om
överlevnad, att skydda den
egna arten.

Även tabut mot att äta
hästkött kan spåras till
Gamla testamentet, som inte
tillåter de troende att äta
andra djur än de växtätande
som idisslar och har kluvna
klövar. Att det tabut har
blivit kvar, kan förklaras
med att hästen uppfattas som
ett högtstående djur, som en
del av familjen, en arbets-
kamrat. Det finns också en
genusförklaring som beskri-
ver hästen som mannens
djur, medan kor och höns var
kvinnans.

Förbudet mot griskött
finns i både Koranen och
Gamla testamentet. Man kan
söka den rationella förkla-
ringen i att grisar ansågs vara
smutsiga, orena djur. Eller
besvärliga: de är svåra att
hålla i flock, de kräver in-
hägnader och vill ha vatten

och jord. De är dåliga på att
uthärda värme och kyla och
därför olämpliga att föra med
sig i Mellanösterns öknar där
skrifterna har sitt ursprung.
Rädsla för trikiner är en
annan förklaring.

Men varför sitter tabut
mot griskött så djupt, även
bland icke praktiserande?
"fahire funderar. Kanske finns
det djupt inom oss ett äckel
mot kött?

-Kött är på något sätt
förknippat med död och för-
ruttnelse, säger hon. Griskött
äcklar de flesta muslimer och
judar lika mycket som
råttkött eller hundkött. Och
har vi en gång fått känslan av
äckel, är det svårt att komma
förbi den.

FÖR KRISTNA FINNS INGA
MATFÖRBUD. Jesus förklarade
enligt Markusevangeliet, all
mat för ren. Men flera
orientaliska, ortodoxa och
afrikanska kristna kyrkor har
än i dag behållit det ygammal-
testamentliga förbudet mot
griskött. När kristendomen
spreds i Norden, där män-
niskor åt och uppskattade
griskött, kom dock förbudet
att upphöra. På samma sätt
efterlevdes inte tabut mot att
äta hästkött när kristendomen
etablerades på Island.

Om resande och invand-
ring långsamt förändrar våra
matvanor och väcker ny-
fikenhet på nya smaker, så
består ändå känslan för vad
vi djupast inne inte vill äta.
Muslimer som lever i kristna
kulturer har lättare att börja
dricka alkohol än de har att
börja äta griskött. Och när
människor i svält- eller krigs-
drabbade områden tvingas
äta katter, ryser vi.

I Sverige, som är ett se-
kulariserat land, väljer unga
att bli veganer av politiska
skäl och av omsorg om djur
och natur, snarare än av
religiösa orsaker.

Tahire Kocturk säger att
livsmedelsreglerna i Bibeln
och Koranen tjänstgjorde
som sin tids "Rekommenda-
tioner från Socialstyrelsen",
att restriktionerna kring slakt
tillkom för att djuren inte
skulle lida, för att de snabbt
skulle dö. Och hon pekar på
en gemensam syn på liv och
död, på människans rätt och
skyldigheter:

- Förbudet   mot   att   äta
offerkött finns i alla re-
ligioner, liksom förbudet mot
att döda för nöjes skull. Att
äta för mycket, att frossa, är
också tabubelagt och fastan
är viktig i både kristendom,
judendom och islam.

I den muslimska världen
är den religiösa fastan djupt
förankrad. De flesta svenska
kristna närmar sig fastetiden
med färgglada vippor och
semlor och om vi fastar så
gör vi det individuellt, av
hälsoskäl; vi bantar och
viktväktar, vi ger fastan nya
namn.

ANNI SÖRMAN

Dagens Nyheter 17.2.2002

Du sköna nya värld

Engelsmannen Aldous Huxley skrev sin framtidsskildring Du nya sköna värld1932. I den finns bara en stat kvar, Världsstaten. Det är ett noggrant planerat och hårt styrt samhälle. Det följande avsnittet är taget ur första kapitlet i romanen där en grupp studenter visas runt på den fabrik där nya människor produceras.

- Jag ska börja från början, sade K. F.-direktören, och de mest nitiska studenterna inregistrerade hans avsikt i sina anteckningsböcker: Börja fån början. - Det här, han slog ut med handen, är kläckningsapparaterna. Han öppnade en isolerad dörr och visade
dem hylla efter hylla med numrerade provrör. - Veckans förråd av ova. Förvarat vid kroppstemperatur, förklarade han, varemot hangameterna (och här öppnade han en annan dörr) måste förvaras vid trettiofem i stället för trettiosju grader. Full kroppstemperatur gör dem sterila. Baggar, insvepta i termogen, avlar inga lamm.

Han stod alltjämt lutad mot kläckningsapparaterna och gav dem en kort beskriving av den moderna befruktningsprocessen, medan deras pennor ilade över sidorna i oläslig skrift; naturligtvis talade han först om dess kirurgiska inledning - "den frivilliga operationen till samhällets bästa, varvid dock inte får förtigas, att den åtföljes av en
gratifikation, som uppgår till sex månaders lön". Därpå fortsatte han med en redogörelse för den teknik, varigenom det uttagna ovariet bibehålles vid liv och fortsatt utveckling, övergick så till en betraktelse av temperaturoptimum, salthalt och viskositet. hänvisade
till den vätska, i vilken de avskilda och mogna äggen förvarades, förde sina skyddslingar till arbetsborden och visade dem praktiskt, hur denna vätska tappades frå provrören, hur den droppvis fick falla ned på mikroskopens särskilt uppvärmda objektglas, hur de ägg, som vätskan innehöll, undersöktes, så att de ej skulle vara abnorma, hur de räknades och överfördes till en porös behållare, hur (och nu lät han dem följa denna operation) denna behållare nedsänktes i en varm lösning, vilken innehöll fritt simmande spermatozoer med, såsom han påpekade, en minimikoncentration av 100.000 per kubikcentimeter, och hur behållaren efter tio minuter lyftes upp ur vätskan och dess innehåll på nytt undersöktes, hur den, om några av äggen var obefruktat, åter nedsänktes, och om så behövdes än en gång, och hur till sist befruktade ova gick slutgiltigt tillbaka till kläckningsapparaterna, där alfa- och betaäggen stannade kvar. tills slutgiltigt buteljerade, medan gamma-, delta-, och epsilonäggen åter togs ut etter trettiosex timmar för att genomgå Bokanovskys process.

- Bokanovskys process, upprepade direktören, och studenterna strök under orden i sina små anteckningsböcker.

Ett ägg, ett foster, en mogen människa - det är det normala. Men ett bokanovskifierat ägg skjuter knoppar, mångfaldigar sig och delar sig. Från 8 till 96 knoppar och varje knopp växer ut till ett fullt utvecklat foster och varje foster till en fullt människa. Det frambringar 96 mänskliga varelser, där det förr endast

Framåtskridande! - I huvudsak består bokanovskifieringen av en serie hämningar av utvecklingen, slutade K. F.-direktören. - Vi hejdar den normala tillväxten och äggen reagerar paradoxalt nog genom att knoppas.

Reagerar genom att knoppas. Pennorna fick bråttom.

Han pekade. På en rem, som rörde sig mycket långsamt, kom just en hylla fylld med provrör, in i en stor metallåda, medan en annan fylld hylla kom ut. Maskineriet spann helt svagt. Han talade om för dem, att det tog tuberna åtta minuter att passera igenom. Åtta minuters bestrålning med starka X-strålar är ungefär vad ett ägg kan stå ut med. Några dog. Av de övriga delade sig de minst känsliga till två; de flesta sköt fyra knoppar, några åtta. Alla återfördes till kläckningsapparaterna, där knopparna började utveckla sig. Efter två dagar avkyldes de sedan plötsligt, avkyldes och hämmades.
Knopparna sköt i sin tur knoppar, två, fyra, åtta, och då de hade skjutit knoppar, fick de en så stark dosis alkohol, att de nästan dog. Resultatet var, att de knoppades igen, och då de i sin tur hade skjutit knoppar, den ena ur den andra, fick de utveckla sig ifred, då
ytterligare hämmande i allmänhet visat sig ödesdigert. Vid denna tidpunkt var det ursprungliga ägget på god väg att bli hur många foster som helst mellan åtta och nittiosex - en oerhörd förbättring av naturen, det måste ju medges. Identiskt lika tvillingar - men inte futtiga två och två eller tre och tre som förr i världen, då det föddes
levande ungar och ett ägg ibland händelsevis delade sig, utan faktiskt dussintals, tjogtals på en gång.

- Tjogtals, upprepade direktören och slog ut med armarna, som om han delade ut skänker, tjogtals!

Men en av studenterna var dum nog att fråga, vari fördelen bestod.

- Men min kära gosse! Direktören vände sig häftigt om mot honom. - Kan ni inte inse det? Kan ni inte inse det? Han höjde handen och fick ett högtidligt uttryck.
- Bokanovskys process är ett av våra viktigaste hjälpmedel till ernående av samhällsstabilitet!

Viktigaste hjälpmedel till ernående av samhällsstabilitet.

Standardiserade män och kvinnor i likformiga kullar. Hela personalen på en liten fabrik produkten av ett enda bokanovskifierat ägg.

- 96 identiskt lika tvillingar, som sköter 96 identiskt lika maskiner! Rösten nästan darrade av entusiasm. - Man vet verkligen, hur man har det ställt. För första gången i historien. Han citerade världsmottot: - Gemenskap, identitet, stabilitet.

- Stora ord. - Om vi kunde bokanovskifiera i obegränsad grad, skulle hela problemet vara löst.

Aldous Huxley (1894-1963)
Du sköna nya värld, 193?

Nu har katter klonats

Skillnad i utseendet trots att mor och barn är kopior

Nu kan för första gången katten läggas till den
växande listan över klonade djur. Men fastän
världens första klonade kattunge är en exakt
genetisk kopia av sin biologiska mor finns ut-
seendemässigt tydliga skillnader mellan dem.

Det är en amerikansk forskargrupp vid Texas
A&M University som i det kommande numret av veten-
skapstidskriften Nature är först med att rapportera att
de lyckats med vad många dessförinnan gått bet på, att
klona en katt.

-Men även om tidigare försök att klona såväl hund
som katt inte fungerat är det inget magiskt som nu gjorts.
De lyckades med sitt 87:e försök, men det kunde lika
gärna ha varit det 870:e, kommenterar Ulf Pettersson,
professor i medicinsk genetik vid Rudbecklaboratoriet i
Uppsala.

Världens första klonade kattunge föddes 22 decem-
ber förra året, 66 dagar efter det att dess surrogatmamma
fått det klonade embryot infört i sin livmoder.

Embryot var tillverkat av en äggcell som med hjälp av
avancerad teknik rensats från sin egen arvsmassa och
iörsetts med arvsmassan från en slemhinnecell från
en annan vuxen katthonas äggstockar.

"Kattungen var pigg vid födelsen och förefaller att
vara fullständigt normal", skriver de amerikanska
forskarna i sin rapport.

Noggranna analyser av celler från donatorkatten,
surrogatmamman och kattungen bekräftar att katt-
ungen verkligen utvecklats ur det klonade embryot.

Kattungen har fått namnet Cc, som är en engelsk
förkortning för karbonkopia. Men namnet är inte
riktigt rättvisande, för det finns tydliga skillnader i
färgteckningen mellan förlagan och kopian.

- Det    var    väntat    och visar att också annat än
gener har betydelse för hur färgteckningen ser ut.
Generna styr antalet pigmentceller, men var de
hamnar i pälsen är inte förprogrammerat, säger Ulf
Pettersson.

Det var efter 86 misslyckade försök, varav ett
missfall, som världens första klonade kattunge Cc till
sist kunde födas. Än är

kloning alltså långtifrån någon pålitlig metod för att
på ett förutsäobart sätt skapa genetiska kopior av
katter (eller andra djur för den delen).

- Min gissning är dock att det inte dröjer länge
innan kloning blir en realitet på husdjur. Det finns många
som vill skapa en genetisk kopia av favoritkatten
eller favorithunden när den dör säger Ulf Pettersson.

I USA finns redan "cellbanker" i vilka hund-
och kattägare kan sätta in och förvara frysta celler
från sina favoritdjur i väntan på att de i framtiden ska
kunna "återuppstå" cenom kloning.

Efter att fåret Dolly gjorde kloning till ett begrepp i var
mans mun för några år sedan har listan över framgångsrikt
klonade däggdjur utökats till att omfatta även mus. nöt. cet.
gris och nu senast katt.

ÅKE SPROSS

Upsala Nya Tidning 16.12002