Vetenskapen och religionen delar övertygelsen att världen är begriplig, möjlig att förstå logiskt, men de beskriver detta med olika perspektiv, olika paradigm. I de mest renodlade fallen, kan vi säga att vetenskapen opererar med antagandet att det finns orsaker till saker och ting, religionen med antagandet att det finns mening med saker och ting. 

Mening och orsak har  gemensamt en föreställning om ordning naturen och i tillvaron, men typen av ordning skiljer sig åt. Begreppet "ordning" har visat sig svårt att förklara. En del forskare har försökt reducera det till rena funktioner mellan variabler. Men de flesta forskare finner det svårt att komma ifrån övertygelsen att variablerna är förbundna genom verkan. 

[1.Reflektion och värdering:Anser du att världen är begriplig i sig? Eller är det bara ett spel med vårt språk?]

Om man  tänjer på begreppet, eller använder det i mer vardaglig bemärkelse, syftar orsak på varje bidragande faktor i en förklaring (som med Aristoteles fyra orsaker) och kan betyda medvetna avsikter, motiv och rentav mening. Men inom vetenskapen är orsaksbegreppet begränsat till yttre, empiriskt observerbara "konstanta konjunktioner".

[2. Reflektion och värdering: Anser du att man kan förklara något skeende med motiv och avsikter?]

De konstanta konjunktionerna är direkt knutna till en svårfångad föreställning om  rummet och tiden, en föreställning om föregående händelser som med nödvändighet producerar påföljande resultat. Där orsakerna är kända är 
förutsägelser i princip möjliga, och en verkan anses vanligen förklarad om dess 
orsaker är kända, särskilt om den kan inordnas under en överordnad lag (som t ex gravitation, termodynamik eller naturligt urval). Lagen ger då en viss logik åt processen.
 

[3. Reflektion och värdering:Hur föreställer du dig tiden och rummet? Kan man göra det? Eller är det en metafysisk och abstrakt konstruktion?]
 

Det har dock inte mycket förklaringsverkan att hänföra en händelse till en viss överordnad lag, och notera att denna händelse regelbundet orsakar en annan händelse, när vi inte vet hur det går till alla övriga fall av händelser som sorterar under lagen. Vi har bara vant oss vid dessa förklaringar. Så även om en lag tillåter deduktiva förutsägelser, kan lagen i sig bara stå för ett första steg till en kunskap, en kunskap som kräver något begripligt utöver regelbundenheter  mellan orsak och verkan.

[4. Reflektion och värdering: Tror du att lagar kan förklara allts som sker? Eller är det endast psykologisk förväntan som oftast visar går i uppfyllelse?]
 

"Mening" är den upplevda inre betydelsen hos någonting, även detta en dunkel 
men central tanke. Att en mening emellanåt uppfattas utgör ingen religion, inte mer än en vetenskap bildas för att man emellanåt uppfattar orsaker. Men där meningar metodiskt utläses ur en heltäckande modell, som tänks representera en yttersta struktur i verkligheten, har man ett slags religion eller en av dess metafysiska släktingar inom filosofin. 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att universum är ett enda system som har menngen att vara begripligt? Eller är begripligheten en illusion?]
 

Vetenskapen lär att kausaliteten ligger djupt i tingens väsen - också det en metafysisk utsaga; religionerna säger att det som har högst värde liggger djupast i tingens väsen. Man kan invända att vi kan söka efter mening utan att vara religiösa. Historiskt har detta sällan varit sant. Före 1900-talet har de flesta kulturer, i den mån de har varit  fungerande meningssystem, överallt varit sammanvävda med religionerna.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att kausaliteten - alltså det rationella systemet av orsak-verkan - finns djupt i tingens väsen?]

På senare tid har en del humanister och existentialister under vetenskapens påverkan ansett att mening bara är en mänsklig konstruktion, icke-religiöst utvald eftersom världen själv varken erbjuder eller bär på någon mening. Med tanke på dagens problem med erfarenheter av tillvarons meningslöshet i moderna samhällen, återstår det att se hur livskraftiga dessa förklaringar är och
om de kan bära någon kultur värd att leva i. Vi kanske har anomalin (oberiplöigheten) "systematisk icke-religiös mening". 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att de humanister har rätt som anser att allt vetande endast är en mänsklig konstrukton och att därför världen är meningslös?]
 

Om emellertid meningen anses given i världens struktur, eller erhålls i ett dialektiskt förhållande till naturens ordning, eller utvecklas som något helgat 
kulturellt framvuxet, då har man religion, om än kanske en immanentistisk eller 
naturalistisk sådan och inte en klassisk supranaturalistisk eller transcendentalistisk.

I förhållande till skillnaden mellan orsak och mening kan man säga att vetenska- 
pen besvarar hur-frågor och religionen besvarar varför-frågor; men trots att dessa ord är suggestiva, är de inte pålitliga...

[8. Reflektion och värdering: Anser du att världens struktur, sådan naturvetenskapen visar den, har en meningsull karaktär som kan studeras?]
 

Samhällsvetare och psykologer är oeniga om huruvida deras vetenskaper någonsin kan vara meningsvetenskaper. Själva problemet i vilken utsträckning mänskliga subjekt kan förstås och beskrivas kausalt har lämnat humanvetenskaperna i ett tillstånd av förvirring. Strikta behaviorister hävdar att psykologin helt och hållet är en kausalvetenskap, medan humanistiska psykologer försöker förstå personligheten som en meningsfunktion. 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att samhällsvetenskap är en vetenskap? Är psykologi det?]
 

Samhällsvetare finner att orsaker är verksamma i mänskliga angelägenheter; det finns orsaker, säger man, till inflation, krig, revolutioner, depressioner, självmord, födelsetal och dödlighet, miljökriser etc., och dessa orsaker verkar heltäckande; de kan också upphäva, negera vad medlemmarna i ett samhälle kan mena eller avse. 

Samtidigt kan inget samhälle helt och hållet förstås utan att man uppfattar dess meningsstrukturer så som de är ihopfogade med de kausala faktorer som inskränker deras funktion. Meningsstrukturer kan förstås i termer av en styrande modell ur vilken beteendet följer. Givet en viss meningsmodell (M), kommer ett visst beteendemönster (O) att observeras  - om M föreligger så kan O observeras - och således kan meningsmodeller, lika mycket som kausallagar, innefattas 
under de logiska undersökningar som vi här bedrivit. 

[10.Reflektion och värdering: Anser du att något orsakar krig? Att självmord är orsakade? Finns det meningsmodeller som förklarar sociala och psykologiska skeenden? Eller styr slumpen?]
 

Också meningsmodeller har sina regelbundrna funktioner och sin förutsägbara dynamik. Vi har redan hävdat att trosriktningar och teologier kan studeras på detta sätt. Samhällsvetare eller psykologer kan visserligen undersöka vilka meningar andra personer har och hur dessa fungerar i deras liv, men de använder inte sina vetenskaper - skulle flertalet framhålla - för att upptäcka meningar för egen del. Dessa vetenskaper kan beskriva de meningar som andra har, men de föreskriver inte vilka meningar som forskarna själva borde ha. Forskaren kanske finner meningar hos sina försökspersoner och gör dessa meningar till sitt studieområde, men det är inte så att han med sin vetenskap finner meningar i världens eller kulturens struktur och låter dessa vägleda livet.

[11. Reflektion och värdering: Kan en vetenskap föreskriva vilka beteenden som är sunda och hälsosamma? Kan en vetenskap föreskriva vilka tankar som leder till ökad livsglädje och vilka som leder till depression?]

Så snart man ger sig på den senare uppgiften, har man övergått till religionen 
och besläktade områden - etik, jämförande religionsstudier, humaniora, filosofi. 
Inom humanvetenskaperna finner vi sålunda en överlappning mellan vetenskap och religion, men i den mån vi här finner några territoriella tvistigheter, beror det på att vi  vet vilka de dominerande paradigmen (perspektiven) på de båda områdena är - att vetenskap är ett studium av orsaker och religionen är en fråga om mening.

[12. Reflektion och värdering: Hur visar sig en överlappning i psykologi, filosofi och teologi? Beskriv!]
 
 

FÖRHANDLINGSBARHET OCH KOMPATIBILITET 
HOS ORSAKER OCH MENINGAR

Varje dominerande paradigm är praktiskt taget något icke-förhandlingsbart. Det är en dogm inom disciplinen, i sig obevisbara. Dessa paradigm uppstår ur erfarenhet, för forskaren har sett många kausala samband, medan helgonet har upptäckt mycket av betydande mening i tillvaron. En sådan upptäckt kausalitet och meningsfullhet universaliseras nu till tron att allting ingår i en kausal kedja och att alla händelser kan tolkas meningsfullt.

Därmed blir dessa upptäckter antaganden som leder till erfarenhet, lika väl som härledningar ur denna erfarenhet. Inom modern naturvetenskap ger detta tron på ett universum av exakt lagbundenhet, där mänskliga personer framgångsrikt kan studera och manipulera inom sin vetenskapliga diciplin. Inom modern religion ger dessa erfarenheter tron på ett universum som har en kumulativ meningsfullhet, vilken fokuseras i Gud eller den naturliga helhetens gudomlighet.

[13. Reflektion och värdering: Tror du på en exakt lagbundenhet i universum? Vilka erfarenheter tror du detta leder till vid sidan av ren matematiskt beräkning?]
 

Dessa tendenser hos oss människor att tolka saker kausalt och även meninsfullt tycks vara inbyggda i  medvetandets djupstrukturer och vi har i viss mån en medfödd psykologisk drift att finna saker begripliga. Men varken den kausalitet som vetenskapen finner eller den betydelse som religionen finner kan avfärdas som enbart psykologisk, för dessa föreligger också som logiska strukturer i medvetandet. Medvetandet har utvecklats naturligt som reaktion på den miljö där livet äger rum. Vad ett individuellt medvetande har med sig sig till världen med födelsen avspeglar en omstuvning av artens genetiska erfarenhet.

[14. Reflektion och värdering: Anser du att vi skulle kunna avstå från tendensen att tolka händeser kausalt? Eller finns den tendens medfödd och har en mening?]
 

Här kan det verka frestande att säga att kausala samband "verkligen finns" och är upptäckta, objektiva samband, medan meningar är påhittade, subjektiva, endast existerande "inom oss". En sanning i detta är att kausala samband, sedan vi insett hur de är underkastade våra mentala strukturer och konstruktioner, till det yttre kan granskas med avseende på sina konstanta konjunktioner, medan meningar framträder först när personen upplevelsemässigt förhåller sig till sin värld. 

Men eftersom människor är underkastade värdestrukturer som tillhandahålls av medvetandet, vore det en anomali om de utvecklat sin enorma törst på mening i livet i en värld där livet är en naturlig händelse, men där livets alla relationer försetts med mening i världen (t ex rörande kärlek och hat, fruktan och glädje, födelse och död, skönhet och fruktbarhet, arbete och föräldraskap), fast på ett 
otillbörligt och ytligt sätt. 

[15. Reflektion och värdering: Tror du att kausala samband verkligen finns? Eller är det språkliga konstruktioner endast? Tror du att relationer har mening i sig?]
 

I ett sådant fall skulle alla språkliga yttringar där dessa tycks bära på meningar i ting och relationer i själva verket vara bedrägliga och på ett dolt sätt bara referera till det psykiska tillståndet hos den som brukar ett sådant språk. Språket skulle på ett dolt sätt bara referera till ett tillstånd som var separerat från hennes biologiska ursprung. 

Så skulle det kunna förhålla sig, men varje argument som vore starkt nog att bevisa detta lär också, som filosofen Immanuel Kant säger, innebära att orsaker likaväl som meningar inte är annat än konstruktioner av medvetandet. Och tills ett sådant starkt argument framställs är det enklare att anse att orsaker upplevs i världen och att meningar - de må inbegripa jaget aldrig så mycket - ibland är givna, ofta är relationella, även om de någon gång skapas ex nihilo (ur ingenting) i 
det personliga medvetandet.

[16. Reflektion och värdering: Anser du att att språket endast refererar till tillstånd som är separerade från hennes biologiska ursprung? Eller är relationer verkliga?]
 

Kanske det är sant att den disciplinerade vetenskapen kan abstrahera fram rena orsaker, som helt saknar mening; men detta är en mycket sofistikerad högnivåanalys, som först på senare tid genomförts i mänsklighetens intellektuella liv. Den naturens och kulturens verkliga värld som vi dagligen lever i är en värld där vi möter en blandning av fakta, värden och negativa värden; de kommer till oss samlade. Det verkar naturligt att säga att vi möter och finner både orsaker och meningar där. 

[17. Reflektion och värdering: Tror du att orsaker som vetenskaper finner är rent abstrakta och helt saknar mening?]
 

Fortlevandets, överlevandets grundläggande natur gör världen till ett fält för positiva och negativa världen, den är aldrig neutral inför livets gång; och vid denna punkt blir det konstlat att stanna vid en ananlys av de orsaker som uppbenbart finns där och rycka undan dess mening såsom något subjektivt
framtädande eller fabricerat. 

Det som är givet, det som är "protokoll" är inte nakna sinnesdata, det är inte rena konstanta konjunktioner, utan en miljö av händelser med en blandning av orsaker och meningar, sökta och funna, en del tillverkade och en del kommande till oss, en värld av möjligheter som vi måste röra oss i och utvärdera.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att vi lever i en blandad miljö, där orsaker och meningar blandas?]
 

Kan någon av disciplinerna tolerera anomalier? Ja, men båda kommer att minimera undantag som deras respektive gestalter ännu styr. En patolog kan utan framgång leta i årtionden efter orsakerna till en svårbemästrad sjukdom, men hon drar inte slutsatsen att sjukdomen saknar orsaker; en psykiater torde likaledes hävda att varje mentalsjukdom har en viss orsak. En monoteist kan uppriktigt medge att han finner vissa händelser meningslösa, fastän han också kan tro att även dessa har ett gudomligt syfte, vilket han nu inte kan finna. Kvantmekaniken har kommit att medge möjligheten av att det finns en viss verklig indeterrninism i den subatomära naturen. I den mån det onda hindrar att händelser tillskrivs en mening, så har dess förekomst alltid besvärat teismen.

[19. Reflektion och värdering: Anser du att det onda vi erfar hindrar upplevelsen av mening? Anser du att alla psykiska förlopp har en viss orsak?]
 

Slumpmässighet å ena sidan och absurditet å den andra hotar verkligen dessa paradigm, men tillåts bara när de effektivt upphävs av en statistisk kausalitet eller en samlad meningsfullhet som inte rubbar en större begriplighet. Enligt vissa framställningar reducerar detta paradigmen till regulativa maximer. Forskaren anstränger sig att finnna alla de orsaker hon kan; teologen söker mening så långt han kan. Ingen av dem måste sedan hävda att hans eller hennes procedur alltid lyckas. Men båda är ändå benägna att betrakta sina procedurer som lämpliga eftersom världen är så konstruerad att den rikligt, om än inte universellt visar kausala och meningsfulla förhållanden.

Kampen mellan vetenskap och teologi är ofta en kamp för att klarlägga i vilken 
omfattning kausala förklaringar är kompatibla med eller antagonistiska gentemot 
meningsförklaringar. Särskilda tvister kan resultera i förändrade anspråk på det 
territorium som respektive förklaring håller. 

[20. Reflektion och värdering: Anser du att världen bjuder på både kausala och meningsfulla förhållanden?]
 

Men även om ingen förnekar att varje verksamhetsområde besitter en del egen mark och att de delvis kompletterar varandra, är de alltid kommensurabla? Vissa typer av kausalförklaringar, t ex de bäst anpassades överlevnad i kampen för tillvaron, tycks faktiskt förhindra vissa slags meningsförklaringar, som att varje art utformats genom en inledande, plötslig gudomlig skapelseakt. En del kausala förklaringar visar att vissa meningsförklaringar inte stämmer, att de är otillräckliga eller irrelevanta. 

Men om detta är verkligt olikartade förklaringslinjer, hur kan de då konkurrera som ibland sker? Genom att ge en ny beskrivning av naturen begränsar naturvetenskapen vilka gudsbegrepp som är trovärdiga, även om vetenskapen fördenskull inte föreskriver någonting om Guds existens. Den sätter gränser
inom vilka meningsförklaringar kan fungera.

[21. Reflektion och värdering: Varför, tror du, konkurrerar ibland orsaksförklaringar med meningsbeskrivningar?]
 

Innebär förekomsten av en helig mening i världen att väven av orsak och verkan 
måste rivas upp, att den naturliga ordningen sönderslits av en övernaturlig ordning? Händer det att en meningsförklaring ibland hämmar den kausala, som när upplevelsen av autonomi och moraliskt ansvar verkar kräva att personer är något mer än verkningar som förutbestämts av tidigare orsaker och stimuli? 

Om det finns en slumpmässighet som visar sig kausalt förvirrande och inte kan förklaras av vetenskapen, korrelerar denna ofullkomning med det absurda inom religionen? Eller kan man nå en förklaring genom vilken en sådan kausal vaghet erbjuder den nyhet och öppenhet inför naturen och livet som religionen kan åtnjuta? Upplevelser som anses gåtfulla under det ena paradigmet kan visa sig begripliga under det andra.

[22. Reflektion och värdering: Anser du att personlig autonomi och moraliskt ansvar kan beskrivas utan någon meningsförklaring? Hur i så fall?]
 
 
 
 

[Efter: Religionsfilosofiska texter, ed. Peterson, Hasker, REichenbach & Basinger:  Homer RollstonIII]