Page 1

Psykologins historia

Saugstad, Per (1998)

KAPITEL 1

Är psykologin ett enhetligt ämne?

Psykologin är ett väldigt brett ämne som gränsar till en mängd olika områden (biologi,

medicin sociologi…). Den tillämpande delen är också väldigt bred och skiljelinjen är oklar.

Frågeställningar som berörs gränsar också till filosofin.

Historia

Uppfattade ämnet som enhetligt fram tills 1960-talets början. Amerikanskt projekt vid mitten

av 1950-talet som hade till uppgift att bedöma psykologin som empirisk vetenskap. Slutsatsen

blev att psykologins begreppsapparat var oklar och att alla formulerade teorier uppvisade

stora svagheter. Vi kan därför betrakta psykologin som ett antal löst sammankopplade

studieområden och historiker måste undvika att skapa en illusion om att det faktiskt existerar

en sådan enhet genom att beskriva ämnets historia som om det rör sig om något enhetligt

(Kritik av Boring).

Psykologins målsättning och frågeställning som förenande länk

Alla psykologins områden hålls samman av det överordnade målet att redogöra för

människors tankar och handlingar. Empirisk forskning har inte kunnat visa att psykologin

utgör ett enhetligt studieområde. Å andra sidan kan man utifrån detta inte slå fast att ämnet

inte har ett inre sammanhang.

Psykologins ursprung

Vår syn på den moderna psykologin präglar vår uppfattning om psykologins historia,

samtidigt som motsatsen också är fallet – vår syn på psykologins historia påverkar vår

uppfattning om den moderna psykologin. Frågan är om det överhuvudtaget går att förstå

dagens psykologi utan att ha kunskaper om ämnets ursprung och bakgrund.

Edwin Borings bok om psykologins historia, 1929

Den har format psykologernas uppfattning om historien och deras syn på psykologin som

vetenskap. Enligt Boring kunde man dra två utvecklingslinjer under västerlandets

vetenskapliga och intellektuella historia. Den ena gick via filosofin och den andra via

fysiologin. Dessa mötes i arbetets som tyska forskare gjorde tiden efter 1850-talet rörande

perceptionsproblem och resulterade i Wilhelm Wundt inrättade världens första

experimentalpsykologiska laboratorium i Tyskland som senare spreds till andra länder. Enligt

Saugstad är Borings skildring väldigt enkel och hans rekonstruktion av historien oemotsagd

under ett halvt sekel. Han har haft ett större inflytande än någon annan över psykologers syn

på sitt ämne. Den som dominerar historien kan på så vis styra opinionen. Vi kan se stora

skillnader i frågeställningar över nationsgränserna (skillnader i avseende intresse och kulturell

bakgrund lede till olika uppfattningar om hur psykologiämnet skulle utformas, länder

konkurrerade med varandra, hade olika forskningstradition), vilket Boring ej tagit upp, samt

att de sällan hade kontakt med varandra. Enligt Saugstad innehade inte Wundts psykologi så

viktig roll som Boring gav den.

Historia som ämnespolitik

Då Boring verkade fanns det motsättningar när det gällde synen på psykologin i U. S. A.

Behaviorismen utvecklades till den dominerande riktningen och psykoanalysen började vinna

mark. Boring representerade 1800-talets medvetandepsykologi och drev i sin forskning tysk

experimentalpsykologi vidare. Hans lärare var Titchener. Boring hade alltså ämnespolitiska

syften. Genom att lyfta fram den tyska experimentalpsykologin kunde han slå ett slag för idén

att psykologin först måste utvecklas till teoretiskt och empiriskt ämnesområde innan den

kunde bli ett tillämpat ämne. Vidare kunde han genom att argumentera för uppfattningen att

Wundt hade befriat psykologin från filosofin främja sin egen idé om att psykologin verkligen

utgjorde ett eget och självständigt ämne.

När uppstod den vetenskapliga psykologin?

Saugstad säger att det är orimligt att påstå att psykologin som empirisk vetenskap uppstått ett

bestämt år eller att ämnet grundades av en viss person. Men det hände några väsentligt nytt i

de psykologiska studierna under den senare delen av 1800-talet:

1. En förändring av filosofernas syn på psykologin. Från och med mitten av 1800-talet

blev många blev intresserade av tanken på att man med naturvetenskapen som förebild

skulle kunna utföra ett vetenskapligt och empiriskt studium av det mänskliga.

2. En rad framsteg inom fysiologin, evolutionsbiologin, neurologin och psykiatrin gjorde

det möjligt att göra dessa studier av psykologiska frågeställningar.

3. 1850-1900 gjordes omfattande empiriska undersökningar.

Den vetenskapliga psykologin har sin grund i vardagspsykologin

Vi som människor besitter vardagspsykologisk kunskap, men behöver inte vara exakta och

generella. Den vetenskapliga psykologin har haft som mål att gå utöver den kunskapen och de

åsikterna, och i sinbeskrivning måste historikerna försöka ta ställning till vilken utsträckning

denna målsättning har uppfyllts.

Filosofin som vetenskaplig psykologi

Först funderade antikens grekiska tänkare och sedan västerlandets stora filosofer under 1600-,

1700-, 1800-talet, på vardagspsykologiska frågeställningar, men det resulterade väldigt sällan

i empiriska undersökningar. Slutet av 1700-talet tänkte Emanuel Kant frågan om psykologin

kunde omvandlas till studieområde liknande fysikens. Han drog slutsatsen att studier av själen

inte kunde göras till en vetenskap av samma slag som fysik. Själslivet kunde inte bli föremål

för ett experimentellt studium som grundades på kvantifiering och matematik.

Hans efterträdare Herbart menade att själslivet inrymde faktorer som stod i ett bestämt

förhållande till varandra och därför kunde analyseras matematiskt. Comte, inspiratör till

positivismen, ställde sig avvisande till tanken att ett introspektivt studium av själslivet skulle

kunna bli en empirisk vetenskap, detta trodde emellertid John Stuart Mill. Han trodde att man

kunde företa sig ett experimentellt och vetenskapligt studium av medvetandet. Han påstod att

man inom den brittiska empiriska filosofitraditionen med hjälp av vetenskapliga metoder

kommit fram till vetenskapliga lagar som rörde associationer mellan hur idéer uppstod. Det

var bara Mill som ansåg att man kunde göra psykologin till en empirisk vetenskap av alla

filosofer under 1800-talets första hälft. Tiden var alltså inte mogen ännu.

De psykologiska synsättens fortsatta öde

Brittiska komparativa psykologin – fick under Darwins ledning en god start. Intresset

svalnade i Storbritannien, men fanns kvar en tid i U.S.A., men utvecklades under

behaviorismens inflytande till djurpsykologi. I Europa fanns den kvar som etologi. Först

omkring 1970-talet slog biologiska och evolutionistiskt grundade sysätt igenom med full

kraft. Franska kliniska psykologin – Dog ut. Amerikanska psykologer tog upp några idéer och

fortsatte studium av hypnos, men den franska psykologin fick först ett uppsving under 1960-

1970-talet. Den ryska reflexologin – har fortsatts till nuvarande dagar och påverkade

behaviorismen i stor utsträckning, men lät sig inte självt bli påverkad. Revolutionen satte

stopp för kontakter med omvärlden. Psykologin fick sin bästa grogrund i U.S.A. och

Tyskland. Men när nazisterna tog över makten emigrerade i stort alla ledande tyska och

österrikiskiska psykologer. Tysk experimental psykologi övertogs av U.S.A., men det var bara

vissa delar av den som tyska traditionen som vidareutvecklades. I U.S.A. där behaviorismen

och empirismen var rådande överlevde tankar om ett mer eklektiskt synsätt som James

förespråkade. Hans tankar slog igenom under 1960-1970-talet.

PIONJÄRERNAS SYN PÅ EMPIRISK VETENSKAP

Att kunna göra noggranna observationer ansågs som den viktigaste metoden i de empiristiska

vetenskaperna. Observationer som stärker tidigare. Observationer som leder till skiljandet

mellan olika påståenden. Om inte detta går ska problemet inte vara del i vetenskapen längre.

Detta skapar gränsen mellan vetenskap och filosofi. Experiment var en viktig metod vid

observationer och att man kunde variera försöksbetingelserna så att man kan bestämma orsak

och orsaksriktning. Observation – experiment – kvantifiering (många ansåg den vara viktig).

Naiv syn på det vetenskapliga tillvägagångssättent – lade för stor vikt vid hypotetisk-deduktiv

metod. Att man utifrån teorierna kan härleda påståenden som kan prövas mot observationer.

KAN DEN EMPIRISKA PSYKOLOGIN UPPVISA NÅGRA FRAMSTEG?

Genom att skilja filosofin från psykologin förlorade det empiriska psykologerna perspektivet

på sin egen verksamhet, men å andra sidan ledde separationen till en starkare fokus på

psykologiska frågeställningar, vilket gjorde att psykologerna blev tvungna att analysera sina

begrepp på ett mer kritiskt och systematiskt sätt

Idén att vår perception är baserad på sinnesintryck användes av de brittiska komparativa

psykologerna, de tyska reflexologerna och senare behavioristerna. Från rån den sistnämnda

traditionen övertog också brittiska, amerikanska, ryska, och franska psykologer och

psykoanalytiker idén om inlärning via associationer. Reflexologerna hämtade sin uppfattning

om reflexer från Descartes. För psykoanalysens del spelade Schopenhauers och Nietzsches

idéer en avgörande roll.

VARFÖR FÖRÄNDRAS PSYKOLOGIN?

Vi har sett att psykologin förändrats som ett resultat av framstegen inom fysiologin och

evolutionsbiologin. Psykologer lär av sina misstag och för utvecklingen framåt. Empiriska

områden har påverkat psykologin. Psykologi forskningen måste ses i ett komplext socialt

sammanhang, där dels forskare styrs av tjänster och forskningsanslag och de samhälliga

värderingar och livssyner som råder.

KAPITEL 2

Omedelbar eller direkt erfarenhet – själen som skild från kroppen

Vi tar emot sinnesintryck av objekt utanför oss, utan att vi registrerar att dessa intryck styrs av

kroppsliga processer. Detsamma gäller när vi ska minnas något eller resonerar kring ett

händelseförlopp. Vi företar oss dessa aktiviteter utan att mottaga något intryck som säger oss

att kroppen är en nödvändig faktor för att vi ska kunna utföra aktiviteterna – de föreligger i en

form som man i filosofin har kallat för omedelbar eller direkt erfarenhet. Vi tar alltså emot

intryck och har många upplevelser som inte verkar vara förknippade med kroppliga processer

eller funktioner. Därför är det rimligt att merparten av första vetenskapliga psykologer från

början förutsatte att det fanns tillstånd, skeenden och företeelser som omedelbart upplevades

som oberoende av kroppsliga processer och funktioner.

Reflexbegreppet i filosofi och den tidiga fysiologin

Descartes skilde kropp och själ och det bara var människor som hade själ. Han hade tankar

om att djur endast reagerar mekaniskt, reflexmässigt medan vi kan styra vårt handlande

utifrån själen. Blev problematiskt när forskar visade att vi också hade reflexer. Man hade

också problem att förklara komplexa beteende hos djur. Började forska om inhiberande

mekanismer som kunde förklara dessa beteenden. Dessa antagande att vi styrs utifrån yttre

stimuli säger att vi inte behöver något motivbegrepp.

POSITIVISMEN OCH BRITTISK EMPIRISM

Den starka utvecklingen inom vetenskapen lade en grogrund för idén om att vetenskapen även

borde omfatta människan och samhället. Den kunskap man då fick skulle kunna utgöra grund

för organisering och styrning av mänskliga aktiviteter och av samhällets institutioner. Dessa

tankar skapade en bred filosofisk rörelse som kom att kallas för positivismen. Representanter

för denna inriktning var Auguste Comte och John Stuart Mill. Comte ville att vetenskapen

skulle forma samhället. Vidare motsade han möjligheten att skapa en introspektiv psykologi.

För att kunna göra observationer av vårt eget tänkande måste medvetandet dela upp sig själv,

vilket inte är möjligt. Han förkastade Descartes distinktion mellan kropp och själ och hävdade

i stället att det var frågan om grad. Comtes idéer om vetenskapens natur, observationernas roll

och den grundläggande likheten mellan djur och människor lade grunden för den amerikanska

behaviorismen.

TANKAR OM 1800-TALETS VETENSKAP – MEKANISMEN OCH POSITIVISMEN

En utvidgning av empirisk vetenskap till att också omfatta människan och samhälle väckte

frågor om det vetenskapliga tänkandes art. Inom den nya fysiken hade man kunnat beskriva

kroppars rörelser och jämvikt utan att behöva göra antaganden om att naturen styrdes av

avsikter och mål, vilket Aristoteles och andra grekiska tänkare hade menat. De strävade efter

att komma med rent mekaniska förklaringar. Detta kunde man göra genom att bara rikta in sig

på tingens observerbara och mätbara egenskaper och kunde specificeras kvantitativt och

därmed utryckas matematiskt. Det mekaniska synsättet har legat som grundval för de ryska

reflexologerna, psykoanalytikerna och de flesta amerikanska behavioristerna.

POSITIVISMENS VETENSKAPSSYN

1) Observationer

2) Induktiva slutledningar som leder till generella påståenden

3) Inga bakomliggande krafter styr

Man använde sig av bestämda metoder och tekniker. Den har kallats för den naiva

induktionsmetoden. All form av empirisk psykologi är inte positivistisk. Varken Darwin,

Helmholtz, James eller gestaltpsykologerna hade denna syn.

KAPITEL 3

TIDIG TYSK PERCEPTIONSPSYKOLOGI

De brittiska empiristerna menade att all kunskap har sin grund i våra sinneserfarenheter. Det

var i tysktalande delen av Europa som ett systematiskt studium av sinnena utformades. Innan

1950-talet lämnade de amerikanska knappt något bidrag alls. Vid mitten av 1800-talet så hade

forskarna ingen möjlighet att registrera och beskriva processer i sinnesorganen och

nervsystemet utan var tvungna att grunda sig på antagande om hur energi påverkade sinnena

och hur informationen förmedlades upp till hjärnan. Den noggranna beskrivningen av mentala

upplevelser går under namnet fenomenologi.

Psykofysiken

Weber var en av dem som tidigt försökte koppla samman kunskaper i anatomi och fysiologi

med studium av noggranna beskrivningar av sensoriska upplevelser. Han kom fram till

Webers lag – den ökning som behövdes för att uppleva en förändring är i stort sett

proportionell mot påverkningens storlek.

Fechner var en övertygad romantiker som ville visa att natur och ande var ett. Han ville visa

denna identitet genom att beskriva hur förändringar i den sensoriska upplevelsen (som han

uppfattade var den andliga aspekten) svarade mot den fysiska påverkan som framkallade det

sensoriska intrycket. Fechners lag – att det fanns ett lagbundet förhållande mellan olika typer

av fysisk påverkan och de sensoriska intrycken som uppstod som en följd av denna påverkan.

Helmholtz mätte upp reaktionstiden hos människor. Han hävdade också att i våra

perceptuella föreställningar uppstod, i vissa avseenden, som en följd av en mycket

komplicerad inlärningsprocess. Han uppfattade sin syn på perceptionen som empirisk och

ställde mot ett naivistiskt synsätt (som innebar att man utgick från mekanismer som

förmodades vara medfödda).

FYSIKALISMEN

Vid mitten av 1800-talet började fysiologerna att tillämpa principer från fysik och kemi i

studiet av fysiologiska processer, och det blev ett mål för många att utveckla fysiologin

utifrån den sortens principer – en riktning som kom att kallas fysikalism.

Skillnader mellan psykologi och fysiologi

Helmholtz gjorde en förhållandevis skarp åtskillnad mellan fysiologiska och psykologisk

processer. Våra perceptuella föreställningar var ett resultat av bearbetning av den information

vi fick från våra förnimmelser. Förnimmelser utgjorde tillstånd i de sensoriska nerverna och

var således av fysiologisk art. Han delade därmed upp perceptionen i en fysiologisk och en

psykologisk komponent. Detta kom att utmärka den tyska psykologin under senare delen av

1800-talet. Helmholtz tog enligt Wundt sig an den fysiologiska och han själv den

psykologiska delen. Genom att godta antagandet om att perceptuella processer kunde anses

tillhöra medvetandesfären kunde perceptionen utgöra grund för minne, fantasi, tänkande, vilja

och delar av känslolivet. Då kunde man utveckla vetenskaplig psykologi. Den tidiga

perceptionspsykologin hade hela tiden försökt att förankra studiet av perception i fysiologin.

När den senare utvidgades glömdes detta bort och resultatet blev att medvetandefenomenet

studerades som et eget studieområde, som isolerats från fysiologiska processer och från ett

beteende som utgjorde en anpassning till en viss miljö.

KAPITEL 4

EXPANSIONEN I DEN TYSKA EXPERIMENTALPSYKOLOGIN

Studiet av medvetandet – perceptionen i fokus

Dåtidens traditionella synsätt uppfattade psykologin som studiet av medvetandet och de allra

flesta menade att det var något som skiljde sig från fysiken och fysiologin. Helmholtz

menade, som många andra, att detta var något subjektiv art och inte något som naturvetare ska

syssla med, men kände sig nödgad att göra vissa antagande om medvetandet. Detta kom

honom att uppfatta de perceptuella processerna som både fysiologiska och psykologiska.

Denna tanke fick stöd. Enligt denna syn på perception kunde studiet av hela detta område

betraktas som ett studium av medvetandet. Perception är en del av fysiologin och sålunda

uppkom en koppling mellan psykologi och fysiologi. Detta område kunde då studeras med

experimentella metoder och därför fick perceptionen en central plats i vetenskaplig psykologi.

Viktiga gestalter i den tidiga tyska experimentalpsykologin

Wundt var en central gestalt, men bara en av många som bidrog till utvecklingen ända sedan

Johannes Muller. I utvecklingen fanns Fechner, Wundt, Ebbinghaus (minne och inlärning), G.

E. Muller (grundade ett laboratorium som blev lika populärt som Wundts). I början av 1890-

talet kom Titchener till Wundts laboratorium och kom att spela en stor roll i den amerikanska

psykologin.

WILHELM WUNDT

Han hade en idealiskt filosofisk ståndpunkt, men han var också starkt influerad av den

positivistiska vetenskapsfilosofin.

Han menade att medvetandet inte kunde förklaras med hjälp av fysiologiska processer. Han

hade dock ingen dualistisk uppfattning om kropp och själ. Materien måste i grunden uppfattas

som av andlig natur. Fysiologiska och psykologiska processer var parallella med varandra.

Ville basera psykologin på vetenskap.

Psykologins ämnesinnehåll

Han skiljde mellan en yttre och en inre perception. Fysik, kemi och fysiologin samt andra

vetenskaper skulle syssla med den yttre perceptionen, medan psykologin den inre. Den inre

perceptionen var minnen, fantasibilder, tankar och känslo- och viljeyttringar. Det var dessa

inre erfarenheter som utgjorde psykologins ämnesområde. Wundt menade att detta var själen.

Enligt Wundt går det inte att hitta orsaken bakom mentala skeenden i fysiologiska processer.

Därför kunde utgångspunkten för en vetenskaplig psykologi inte ligga i ett studium av

fysiologiska processer. Psykologiska företeelser måste förklaras med hjälp av andra

psykologiska fenomen och processer.

Erfarenheter rymde två aspekter; ett innehåll och vår uppfattning om detta innehåll. I

naturvetenskapen betraktade man objektet som oberoende av det upplevande subjektet. Den

var Medelbar. Inom psykologin uppfattade man erfarenheter i ett Omedelbart beroende av det

upplevande och medvetna subjektet. Psykologin handlade därför om ett vetenskapligt studium

av Omedelbara mentala upplevelser.

Förnimmelser och känsloelement

Mentala strukturer innehåller alltid förnimmelser och känsloelement. Det som skiljde

perceptuella föreställningar från känslor, emotioner och viljeyttringar var att di övervägande

grad bestod av förnimmelser, medan känslor och viljeyttringar till största delen utgjordes av

känsloelement.

Perception och apperception

Viljemässiga handlingar har en känslomässig beståndsdel som Wundt kallade drivkraft och en

förställningsmässig som kallades bevekelsegrund.

I sin beskrivning av medvetandet använde han sig av en analogi. Han utgick från begreppet

synfält. I synfältet har medvetandet ett centrum och en periferi. Medvetandeinnehållet

kommer först in i den perifera delen för att där under vissa omständigheter röra sin in på det

centrala området. När det gällde det perifera innehållet sade han att innehållet percipierades

och det centrala appercipierades. Detta är detsamma som skillnaden mellan perception och

apperception. Då ett innehåll appercipierades var uppmärksamheten aktivt inriktat mot detta.

Begreppet apperception var därför nära förknippat med begreppet uppmärksamhet. Denna

måste därför tolkas som en kraft som i en eller annan bemärkelse är verksam i medvetandet.

Apperception utgjorde en viljehandling.

Det mest originella i Wundts tänkande var kanske uppfattningen om apperceptionen som en

skapande kraft i medvetandet. Han stärkte tron på att psykologin skulle kunna utvecklas till en

experimentell vetenskap. Hans idéer har knappast inget relevant värde idag, men har givit

upphov till inspiration för andra.

EXPERIMENT RÖRANDE REAKTIONSTID

Donders antog att en reaktion på en komplex stimulering kunde delas upp i komponenter och

att reaktionstiden kunde uppfattas som summan av de tider som man lade ner på de enskilda

komponenterna. Kulpe kritiserade denna ide genom att det kan finnas en förperiod när man

föreberedde sig att reagera.

EDWARD TITCHENER

Engelsman som åkte till Leipzig och under Wundts ledning tog en doktorsexamen och åkte

till U.S.A. Av Wundt lärde sig Titchener systematisk introspektion. Titchener var i likhet med

Wundt övertygad om att medvetandet kunde uppfattas som kopplingar mellan element.

Titchener och Wundt var överens om att vid studium av medvetandet så måste man analysera

dess beståndsdelar för att därefter i en syntes visa vilka kopplingar som uppstår. De var också

överens om en introspektiv metod för detta. Titchener kunde bara inordna känsloelementen i

olust-lust och uppmärksamhet (apperception) var inte behövligt.

HERMAN EBBINGHAUS

Han ville utveckla ett element som kunde användas om enhet i kvantitativa mätningar av

minne och inlärning – meningslösa stavelser. Genom att först lära in listorna och sedan

repetera dessa vid senare tillfällen får man ett mått på minnet. Hans mest berömda resultat var

de gällande glömska.

G. E. MULLER

Hans viktigaste bidrag ligger i studiet av minnet. Element kom att presenteras parvis och

sedan fick de se den ena av dem och se om de kunde komma på den andra. Han märkte att

inlärning inte sker mekaniskt som Ebbinghaus trodde. Inställningen till uppgiften verkade

spela stor roll. Hans forskning visade att människor vid inlärning aktivt försöker organisera

materialet. Associationer bildas därför inte på ett så enkelt och mekaniskt sätt som

Ebbinghaus och tidigare associationister hade föreställt sig. Han hade också insätt, som inte

Wundt, Titchener, Ebbinghaus, att teori och observation måste stå i växelverkan med

varandra. Han var mer befriad från den tidiga positivismens syn.

OSWALD KULPE

Kulpe menade att psykologin innebar ett studium av fakta och inte omedelbara erfarenheter

som Wundt hävdat.

Genom sin bristfälliga tyngd på lärandets betydelse kom den tyska psykologin att hamna i ett

motsatsförhållande till den amerikanska psykologin – en viktig punkt i psykologins historia.

KAPITEL 5

FENOMENOLOGI OCH GESTALTPSYKOLOGI

Detta kapitel täcker åren före första världskriget och till nazisternas maktövertagande 1933.

Kriget ledde till stark nedgång i ekonomin, omfattande arbetslöshet och djupgående social

oro. Trots detta fick tysk experimentalpsykologi en blomstring som fick ett slut när nazisterna

tog över. Efter första världskriget uppstod det ett starkt intresse av att tillämpa resultatet från

den psykologiska forskningen i samhällslivet, i skolan, på arbetsplatserna, och att lösa sociala

problem. När nazisterna kom till makten emigrerade nästan alla de ledande tyska och

österrikiska psykologerna och den kreativa debatten försvann.

En ny generation och dess syn på perception – fokus på helhet

Den nya generationens ämnesområde skulle vara mentala processer och det centrala var

perceptionen. De använde sig sällan av beteende som faktor och funderade endast i

undantagsfall över den biologiska evolutionens roll. Dessa drag hade de gemensamt med dess

föregångare. Kritiken mot dessa var hur de förhållit sig till beskrivningen av mentala

företeelser och tendensen att försöka bryta ner psykologiska processer till element. Under

1800-talet var man intresserade av delarna och under början av 1900-talet helheten.

De tyska perceptionspsykologerna lade stor vikt vid att de perceptuella upplevelserna måste

beskrivas noggrant och förutsättningslöst, detta betecknas som fenomenologin. Mot slutet av

1800-talet blev tendensen i psykologi att betona noggranna beskrivningar betydligt starkare

genom att det uppstod en bred filosofisk som utifrån fenomenologiska beskrivningar försökte

förklara kunskapsteoretiska, logiska och vetenskapsfilosofiska problem. Dess upphovsman

hette Franz Brentano. Inom Brentanoskola fanns Christian von Ehrenfels som sa att det fanns

vissa perceptuella intryck i vår uppfattning tyckets vara ett komplement eller inlägg till

delarna eller elementen. En melodi var exempel på detta. Han kallade detta intryck för

gestaltkvalitet.

Fenomenologi – en historisk skiss

Brentanos vän Carl Stumpf som var en ledande gestalt på den filosofiska och psykologiska

arenan vid 1900. Han var lärare för en grupp som kallade sig gestaltpsykologer som var

överens om att den fenomenologiska beskrivningen skall utgöra grunden för vetenskapligt

arbete, men hade också invändningar. Den fenomenologiska riktningen rymmer många olika

tankegångar, men det gemensamma är att göra noggranna beskrivningar av mentala

upplevelser. Husserl hade dock en snäv inriktning och gav impulser till existentialistiska

filosofer, vilka inspirerade en personlighetspsykologi och en klinisk psykologi med vikt på

metafysiska frågor. Dessa psykologer var speciellt starka omkring 1960-talet.

Det gäller att vara medveten om att gestaltpsykologerna påverkade de amerikanska

psykologernas syn på perception, inlärning, minne och tänkande. Också den amerikanska

socialpsykologin påverkades. Spetsdraget var de Stumpfs andliga barnbarn.

Brentano

Precis som Comte tog han avstånd från tanken att en vetenskaplig psykologi kunde baseras på

introspektiva observationer. Till skillnad från Comte menade dock Brentano att detta inte

innebar att man inte kunde göra inre erfarenheter till ett vetenskapligt studieobjekt. Dessa

kunde studeras retrospektivt som en minnesbild av mentala händelseförlopp som redan timat,

indirekt via andra personers språkliga beskrivning av den och på det sätt den uttrycks i djurs,

barns och vuxna människors beteende.

Husserls rena fenomenologi

Skillnad mellan introspektiv och fenomenologisk metod

Gemensamt för dem båda är att de syftar till en beskrivning av medvetandet. Skillnaden är i

förhållningssätt. Introspektiv metod kan bara utföras objektivt av dem som är tränade till det. I

den fenomenologiska beskrivningen är idealet att man ska beskriva upplevelsen utan några

förutfattade meningar om vad det är som man i ett visst ögonblick upplever.

Rubins studier av figur och bakgrund

GESTALTPSYKOLOGIN

Man är idag överens om att de lämnade viktiga bidrag till psykologin, men att de inte

lyckades klargöra sitt centrala begrepp Gestalt.

Studiet av helhet och form

De bidrog med att förstå relationsförhållande och att de satte in psykologiska företeelser i ett

vidare sammanhang än man gjort tidigare. Gestaltpsykologernas svaghet var att de inte på

något tydligt sätt lyckades formulera vad de egentligen menade med en helhet i förhållande

till en del. De nöjde sig inte bara med att förkasta idén om förnimmelser och associativa

kopplingar, utan de tog också avstånd från tanken att helheten kunde förstås utifrån

föreställningar om delar. Först när man hade en föreställning om helhet, kunde man komma

fram till vad man skulle mena med en del. Helheten måste enligt gestaltpsykologerna förstås

utifrån specifika lagar. Svårt att förklara detta. De var intresserade av fysiken och ville

tillämpa den på hjärnans funktion och skapa en filosofi som kunde utgöra en bro mellan

naturvetenskap och humanvetenskap. De utvidgade sig från synen till hörseln, känseln och

hävdade att man kunde ge förklaringar till minne, inlärning och tänkande, till och med

människans personlighet och valet mellan värderingar.

FEL?sid 130

Triumviratet – Wertheimer, koffka och Köhler

Bedömning av gestaltpsykologins bidrag

Viktigt bidrag var att visa relationsförhållanden och av särkskild vikt var kanske att de visade

att våra perceptuella upplevelser måste vara en följd av olika mönster av relationsförhållanden

i stimuleringen. En retning kunde inte (vilket Helmhorlz hade föreställt sig) uppfattas som en

mätbar fysisk påverkan på enskilda receptorceller utan måste ses som ett relationsförhållande

mellan dessa celler. Utvecklande var också att de istället för att utgå från att perceptionen var

en följd av en associativ inlärning, tänkte sig att den var ett resultat av hjärnans organisation.

Genom att betona perceptionens och tänkandets betydelse för inlärningen, bidrog de också till

att ge kognitionen en mer central plats i psykologin.

De klargjorde aldrig vad de menade med gestalt, struktur och organisation, vektorer och

spänning i ett fält.

De inspirerade James Gibson som kom med ett alternativ till Helmholtz synsätt. De hade

heller inget hållbart alternativ till inlärning via associativa kopplingar.

KAPITEL 7

BRITTISK KOMPARATIV PSYKOLOGI

Det är först under senare delen av 1900-talet som den forskning som grundar sig på

evolutionsbiologin har fått en central plats i vetenskaplig psykologi. Lovande start efter

Darwin och Wallace lanserat evolutionsteorin, men intresset försvann omkring 1900 i

Storbritannien. Det psykologiska komparativa studiet levde kvar på kontinenten och i USA. I

Europa etologi, men var obekant för psykologer fram tills ca 1950, då det van insteg i den

amerikanska psykologin. Européerna lade tonvikt på perception och genetiska faktorer,

medan amerikanska psykologer lade fram den ontogenetiska utvecklingen och inlärningens

betydelse.

Två frågeställningar intresserade de komparativa psykologerna i Storbritannien. Den första

rörde förhållandet mellan djurs och människors intellektuella förmåga och den andra gällde

om människor och djur hade instinkter. Diskussionen handlade först och främst om det fanns

några medfödda former av beteende – något som under 1900-talet utvidgades till att även

gälla frågan om beteendet förutom yttre stimulering även kunde framkallas av inre tillstånd

(motivation).

MÄNNISKORS OCH DJURS INTELLEKTUELLA FÖRMÅGA

Darwins studier av djurens intelligens

Darwins två vägar…

Det kriterium han använde när det gällde att slå fast förekomsten av intelligens eller

mentalitet var således om organismen kunde lära av erfarenheten. Detta använder vi idag när

vi försöker att skilja mellan fysiologiska och psykologiska processer.

Den komparativa psykologins plats i studiet av psykologi

Medvetandet – att uppfatta relationer

Morgan verkar överlag ha följt Mills och de brittiska empiristernas tankegångar.

Medvetandefenomen hade sin grund i förnimmelser som förknippades med varandra genom

associativa inlärningsprinciper.

Studiet av instinkter väckte således ett problem som rörde motivationen. Om man inte kan

förklara instinkter genom att anta att det skapas kopplingar mellan stimuli och responsen,

måste man tänka sig att detta beteende styrs av inre faktorer av något annat slag. William

McDougall förenade tanken om inre krafter med idéer om den biologiska evolutionen till en

teori om instinkter.

Vi har sett att Morgan avvisade tanken att människor har instinkter genom att de från

födelsen är utrustande med responser som på ett adekvat sätt är inriktade mot bestämda mål.

Darwin menade att människor har instinkter som självbevarelsedrift, sexualitet, moderskärlek

och hunger.

McDougall

McDougalls syn på instinkter och motivation

Instinkten representerar en impuls till aktivitet och är inriktad mot måluppfyllelse. Det är en

motiverande kraft som gav energi till och styrde ett beteende. Den utlöses av en bestämd

stimulering och inrymde en motorisk komponent, men både stimuleringen och den motoriska

komponenten kunde modifieras genom inlärning och erfarenhet. Mot varje instinkt svarar en

bestämd känsla eller emotion.

Det centrala tänkandet var att organismen strävar mot ett mål. Han betraktar lust och olust

som resultatet av ett försök att nå ett mål, men ej att organismens aktivitet styrdes av

lust/olust. På denna punkt var han oenig med Freud och behavioristerna Morgan, Bain och

Spencer.

Bedömning av McDougalls och Morgans syn på instinkter

Morgan visade genom observationer och experiment att det som man uppfattade som

instinktiva handlingar ofta var beroende av erfarenhet och inlärning. När det gällde frågan om

människan hade några instinkter, drog Morgan den möjliga slutsatsen att de tidigaste

responser hos människan visserligen var inriktade mot bestämda aspekter av omgivningen

men att de inte uppvisade någon tydlig avgränsning. Människans aktiviteter var därför

resultatet av en mycket komplicerad inlärningsprocess. McDougall avfärdade detta.

Genom att anta att djurs och människors handlingar styrdes av en inre energi, bidrog

McDougall till att rikta in uppmärksamheten på motivationens betydelse för djurs och

människors aktiviteter och handlingar.

KAPITEL 8

RYSK REFLEXOLOGI OCH BETINGADE REFLEXER

Johannes Muller skapade ett nytt angreppssätt vid studiet av fysiologi med sin experimentella

inriktning. De var konsekventa i sitt tillbakavisande av vitalismen och i sin tillämpning av

fysiska och kemiska principer för att förklara kroppsliga processer. De ville dock inte riktigt

som Helmholtz betrakta medvetandet som ett eget område som var åtskilt från det

fysiologiska.

Den nya tyska fysiologin väckte ett stort intresse hos de ryska fysiologerna, men de ville

förklara medvetandefenomen utifrån fysikaliska principer. De hade utgångspunkt i Descartes

syn som innehar att djurs reaktioner och människans kroppsliga reaktioner var en följd av

reflexer, vilket betydde att medvetandet kunde uppfattas som ett resultat av en maskin som

producerade vissa rörelser (responser) och bestämda former av retningar (stimuli) inverkade

på den. Ivan Setjenov hade en framträdande plats och lade fram ett program för en objektiv

och behavioristisk psykologi ett halvt sekel före Watson. Deras viktigaste bidrag var att

utforma en experimentell teknik för studiet av associativ inlärning. Innovatörer var Pavlov

och Bechterev.

KAPITEL 9

KLINISK PSYKOLOGI OCH STUDIET AV OVANLIGA SJÄLSLIGA TILLSTÅND I

FRANKRIKE MOT SLUTET AV 1800-TALET

I frankrike influerades psykologin av både brittisk och tysk psykologi, men ämnet påverkades

där av kopplingen till den franska psykiatrin och intresset för abnorma mentala tillstånd. Den

skiljde sig från ty, st, ry.

Det är viktigt att betona den betydelse som den tidiga franska psykologin hade för

utvecklingen av den kliniska psykologin. Målet för de tidiga franska psykologerna var att

belysa det normala själslivet genom ett studium av ovanliga eller abnorma mentala tillstånd

och företeelser.

I den franska psykologin hade man stort intresse för hypnos.

Historisk och samhällelig bakgrund

Industriell revolution

inte så dramatiskt som i England

rik borgerskap och fattig

arbetarklass krig rivalitet med Tyskland och Storbritannien.

Politik, filosofi och psykologi

Hypnos

(Mesmer – animal magnetism)

Under loppet av drygt hundra år hade man gått från förklaring i form av besatthet över

animalisk magnetism till att det förde sig om en form av sjukdom.

Psykiatri och psykologi

Klinisk psykologi som disciplin växte fram ur psykiatrin. Man kan generellt sett påstå att den

uppstod då USA under och efter andra världskriget saknade personal som kunde ta sig an de

soldater som led av psykiska sjukdomar och som drabbats av krigsneuros, och därför började

man utbilda psykologer för det ändamålet. Dessa psykologer gick in på ett specialområde som

utvecklats av psykiatrerna. Klinisk psykologi uppstod i första hand i anknytning till den

psykiatri som utformades i Frankrike.

Charcot

Han menade att hypnosen var kopplad till hysterin och att den hypnotiserade personen måste

ha en sjukdom eller skada i nervsystemet.

Charcot ansåg inte att det i hypnosen försiggår ett komplicerat samspel mellan hypnotisören

och den hypnotiserade och att den sistnämnda vill anpassa sig efter den förstnämndes

önskningar och därför beter sig på ett sått som stämmer med dennes förväntningar.

Bernheim

Påstod att hypnos inte var ett tillstånd som bara kunde återfinnas hos hysteriska personer. Det

hypnotiska tillståndet var ett resultat av suggestion och all människor var i större eller mindre

utsträckning mottaglig för suggestion.

Bernheim började använda sig av suggestioner utan att först ha försatt patienter i hypnos och

han kallade sin metod för psykoterapi.

Janet

Janet var en av de första som försökte att ge en mer generell förklaring på omedvetna

processer och i detta avseende var han en föregångare till Freud och psykoanalytikerna.

Han var en förbindelse mellan Wundt och Freud. Wundt och Janet uppfattade mentala och

fysiologiska processer som parallella och det mentala utgjorde för dem båda ett område som

till största delen var oberoende av fysiologin

Han var intresserad av automatismer som var handlingar som verkade automatiska och som

hade ett minimum av medvetandeinnehåll. Dessa utgjorde element i medvetandet.

Han gjorde en viktig insats genom att försöka formulera en uppfattning om omedvetna

processer.

Binet

Mot slutet av sin karriär hade han en inriktning på barns tänkande och intelligens.

Han ville utveckla intelligenstest med syfte att skilja mellan barn som fungerade normalt och

barn som tycktes ha stannat av i sin utveckling.

Man slog fast en intellektuell nivå som svarade mot prestationerna på ett visst ålderssteg, en

nivå som man längre fram kallade mental ålder. Intelligens kvot (IQ) - dividera den mentala

åldern med den kronologiska åldern och multiplicerade med 100. De utvecklade ett

förhållandevis stort urval av uppgifter.

Den senare utvecklingen i fransk psykologi

Aktiviteten i den franska kliniska psykologin dog ut efter första världskriget. Den

vetenskapliga fick inte så stark ställning. Varför? Kanske att psykologin inte fick plats som

empirisk forskningsdisciplin vid de större universiteten som i Tyskland och USA. Psykologi

blev inte ett universitetsämne urskiljt från filosofin förrän 1949.

Jean Piaget

Omkring 1960 ägde det rum en mäng förändringar inom psykologin. En viktig faktor var att

ämnet inriktades tydligare mot kognitiva och mentala processer och en av dem som bidrog var

Piaget.

Omkring 1950 var behaviorismen dominerande i den amerikanska psykologin och Piagets

idéer uppfattades av många som ett alternativ till behaviorismen.

Piaget ville med sina barnpsykologiska studier belysa den mänskliga kunskapens natur och

han är i första hand känd för sina idéer om utvecklingen av det logiska tänkandet hos barn.

Piagets centrala idé var dock att barnens intelligens kvalitativt skiljer sig från de vuxnas.

Janet menade att kognition och handling hör ihop. Tanken om rörelse, handling och kognition

var nära kopplade till varande blev också centralt hos Piaget.

Hans psykologiska tänkande hade därför inte sitt ursprung i en reaktion mot behaviorismen,

utan han stod för en annan tradition som omkring 1950 kolliderade med den amerikanska

behaviorismen.

Det är svårt att utifrån hans begrepp hålla fast vid hans uppfattning om att det fanns

avgränsade stadier. Tidsramarna för dessa är fel. De sker tidigare än vad Piaget menade.

Kontroller av språklig förmåga har ofta givit resultat som visar att det kanske är andra typer

av psykologiska processer än dem som Piaget förutsatte som bestämmer om ett barn ska klara

av en viss uppgift eller ej. I vissa fall verkar det dessutom rimligt att tro att barnens minne inte

var tillräckligt utvecklat för att de skulle ha möjlighet att reagera adekvat i de situationer som

de ställdes i. Detta gäller uppgifter som rödde både objektpermanens och konservation.

Bidrag genom att ge studiet av barns tänkande en ny inriktning och ett nytt innehåll samt att

han bidragit med att utforma situationer och uppgifter som är av stor nytta vid utforskningen

av kognitioner.

KAPITEL 10

PSYKOANALYSEN

Framstegen inom hjärnforskningen mot slutet a 1800-talet medförde att neurologin eller

studiet av skador och sjukdomar i nervsystemet uppstod. Denna var nära förknippad med

psykiatrin. Förhållandet mellan hjärnans funktion och människans själsliv var centralt. Dessa

forskare fick väldigt hög prestige. De fick ryktet om sig att var vetenskapsmän. Medan

människors syn på psykologiska frågeställningar tidigare styrts av religion och moraliska

värderingar sökte många fasta hållpunkter inom vetenskapen. De nya själsläkarna fyllde

tomrummet. De fick olika utformning i olika länder. I Frankrike användes hypnos för

bedömning gällande patienternas psykologiska utveckling. Britterna resonerade mer utifrån

neurofysiologiska kunskaper. Österrikarna närmst uteslutande grundade sig på bedömningar

av psykologiskt material. Den viktigaste riktningen var Sigmund Freuds psykoanalys.

Det finns en koppling mellan klinisk psykologi och den generella samhällsutvecklingen.

Freud och Jung var starkt påverkade av Schopenhauers och Nietzsches idéer, och Adler mest

av Nietzsche. I Wien där det fanns uppror mot konventionella och traditionella idéer,

familjestrukturen var där också starkt patriarkal.

Sigmund Freud

I ett till synes sammanhängande system sammanfattade Freud tankar om det omedvetna,

sexualitet, mentala störningar, biologisk evolution och idéer om vår civilisations historia. Det

var enligt Freud en vetenskaplig psykologi. Han blev föremål för hjältedyrkan.

Han betraktade psykologiska företeelser som ett eget område som han inte försökte att

definiera utifrån fysiologi eller beteendet. Det finns grundläggande likheter mellan Freud och

Wundts system. För båda dessa två utgör psykologiska företeelser ett område som skiljer sig

från fysiologin och beteende, men de hade olika uppfattningar om det omedvetna. Medan

Wundt bara var villig att postulera psykologiska processer som var kopplade till ett innehåll i

det medvetna, antog Freud att det fanns såväl den typen av processer och psykiska skeende av

omedveten natur.

Den psykoanalytiska rörelsen: Det psykoanalytiska sällskapet grundades i Wien 1908 och

1909 blev Freud och Jung inbjuden till Clark University i USA och efter detta spred sig

psykoanalysen snabbt i USA. Föreningen styrdes mycket auktoritärt och oliktänkande

tolererades icke. Jung och Adler lämnade den.

KAPITEL 12

TIDIG AMERIKANSK PSYKOLOGI – PRAGMATISM OCH FUNKTIONALISM

Psykologin i Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Österrike och Ryssland utformades på

skilda sätt. Gemensamt var att de utgick från samma idébank. Samma var i USA men den fick

speciell form och återspeglar i många avseende den amerikanska samhällsutvecklingen.

Den amerikanska samhällsutvecklingen

1700-talet var de viktigast områden en brittisk koloni och samhällsordningen grundads på

brittiska traditioner och det tänkandet kom att dominera USA under hela 1800-talet och stor

del av 1900-talet. Efter inbördeskriget fick amerikanska industrin en närmst explosiv tillväxt

och människor strömmade in till de nya industristäderna samtidigt som det kom många

invandrare. Många av dessa kom i hopp om politisk frihet och frihet at utöva sin religion.

Drivkrafter som att utveckla sig själv och en längtan efter frihet satte sin prägel på

amerikanerna. Individualismen blev ett centralt värde och möjligheterna att samla på sig ett

stort kapital ledde till ett samhälle som präglades av kapitalistiska idéer. Tron på människans

möjligheter har format amerikanernas psykologi.

En vetenskap som var inriktad på det praktiska livet.

Snabb samhällsutveckling och de många invandrarna ställe stora krav på

organisationsförmåga. Religion var centralt, men upplysningsidéer väldigt viktiga. De lyckads

snabbt bygga upp moderna universitet. I och med alla problem som uppstod, t ex gällande

kolonisation av kontinenten, så blev vetenskapen mer tillämpad.

Några typiska drag i den amerikanska psykologin

I USA fick psykologin en mer självständig ställning. I Frankrike och österrike – inriktad på

klinisk psykologi och praktiska livet. Detsamma för brittiska, franska testpsykologin och

ryska reflexologin. I Tyskland hade den inte varit tydligt inriktad på praktiska frågor, men

växte i början på 1900-talet till en mer tillämpad psykologi.

I USA hade man tidigt visat en strävan att skapa en psykologisk profession och detta kom att

prägla dess psykologi.

Brist på originalitet i den empiriska forskningen

Var den amerikanska psykologin funktionalistisk?

Man har kallat perioden från 1890 till 1910-1920 för funktionalistisk, men enligt Saugstad

fortsatte de i stort vad européerna började med skillnad att amerikanarna var bredare. Det var i

viss mån en eklektisk psykologi.

James tillförde den vetenskapliga psykologin något nytt då han utvecklade Spencers tonvikt

på den betydelse som medvetandet måste ha haft för den biologiska anpassningen. Detta är i

detta som Saugstad använder ordet funktionalism.

Amerikanernas starka tro på människans förmåga att utvecklas och bygga ett bra samhälle

ledde till att de fokuserade på miljöns betydelse för utvecklingen av psykologiska processer.

PRAGMATISMEN

Bain gav lust och olust betydelse vid inlärning av nya handlingar. Bain var också intresserad

av att man skulle förstå en åsikt utifrån de handlingar som den gav upphov till. Pierce och

James utvecklade Bains och utilitaristernas idéer om att våra åsikter och uppfattningar är

bestämda av de konsekvenser de medför.

Genom att betona tänkandets konkreta och praktiska konsekvenser gav Pierce och James

uttryck för något centralt i den amerikanska livssynen och deras pragmatiska filosofi slog an

hos både samtida och nutida amerikaner. Under 1900-talet blev John Dewey den viktigaste

representanten för den pragmatiska filosofin.

William James

Människan har vissa moraliska och religiösa plikter och samhället ska utformas på sådant sätt

att både individens rättigheter och en social solidaritet säkerställs. Man kan i grund och botten

säga att James psykologi och filosofi kretsar kring frågan om den fria viljan.

James, Wundt och brittiska tänkare, en jämförelse

Båda var utbildade läkare och betonade att psykologin skulle vara kopplad till fysiologin.

Perception skulle vara centralt inom psykologin. Viktigaste problemet var att förstå viljans

natur och att viljan i första hand kom till uttryck i uppmärksamheten. De uppfattade psykologi

som studiet av medvetandet och båda baserade sig på introspektion, men James hävdade inte

att studiet enbart skulle grunda sig på direkta observationer av en pe3rsons medvetande liv.

Alla former av iakttagelser var ok. I sin syn på medvetandet hade han samma syn som

brittiska tänkarna t ex Bain, Darwin, Spencer och Morgan. Studiet av medvetande

begränsades inte enbart till introspektion utan också beteende.

Evolutionsteori, medvetande och funktionalism

James insåg att det utifrån ett evolutionsteoretiskt perspektiv var naturlig att uppfatta

medvetandet som ett redskap för människan att uppnå en anpassning till miljön. Denna tes

ligger underförstådd i evolutionsteorin.

Spencer betonade att allt liv – både fysiskt och mentalt - utgör en anpassning av inre

relationer till yttre. I enlighet med detta synsätt ska medvetande ses som inriktad mot att

uppnå bestämda mål. Medvetandet har då en bestämd funktion.

Att medvetande är ett led i måluppfyllelse saknas som perspektiv hos Wundt och hans tyska

kolleger.

I den bemärkelse att medvetandet uppfattades som funktionellt i organismens anpassning till

miljön, utgjorde James psykologi ett försök att skapa en funktionalistisk psykologi.

Uppmärksamhetens natur

Han hittade viktiga tankegångar om uppmärksamheten hos Helmholtz, G. E muller och Janet.

Bedömning av Halls bidrag

Halls bidrag bestod i kanske främst i att han gav den amerikanska psykologin en empirisk

inriktning och medverkade till etablering av en psykologisk profession och att han

tillsammans med andra skapade et intresse för banspsykologisk forskning.

John Dewey

Dewey utförde en utmärk analys av reflexbegreppet, utformade en begriplig redogörelse för

tänkande och problemlösning och arbetade för att psykologerna även måste skapa en

socialpsykologi. Han bidrog till att det uppstod ett intresse för pedagogisk psykologi i

Amerika.

Deweys filosofi

Han önskade och drömde om att skapa ett nytt och bättre samhälle som inte var bundet av det

som uppfattades som negativa europeiska traditioner. Deweys filosofi kan uppfattas som ett

uttryck för denna vilja att skapa en filosofi som kunde bidra till att förverkliga ett sådant

samhälle.

1) situation som tankmässigt är otillfredsställande

2) formulering av problemet

3) formulera antagande

4) resonera omkring de olika hypoteserna

5) pröva hypotesens hållbarhet

Tänkandet var för Dewey ett redskap som människan använde sig av för att anpassa sig efter

miljön. Hans tänkande är en utveckling av James funktionalistiska idéer.

Edward Thorndike

Han är viktig när det gäller psykologins historia, eftersom han förberedde övergången till

behaviorismen.

Effektlagen

Katt i bur – mat utanför – vill ta sig ut.

Han använde sig av tiden som ett kriterium på att inlärning hade ägt rum. Han rapporterade att

den tidsrymd som katterna behövde innan de fick upp dörren minskande efter hand. En kurva

övertiden visade en gradvis sjunkande tendens och rörelser som inte verkade inriktade mot

snöret efterhand försvann. De rörelser som djuret utförde kallade Thorndike för impulser och

var inte målinriktade. Inlärning ägde rum enligt försök och misstag (trial and error). Impulser

som inte ledde till positivt resultat eliminerades. Positivt resultat inlemmandes. Dessa resultat

kallade han för effektlagen. Thorndike syn innebar att inlärning var ett resultat av att det

bildades associationer och menade att sådan uppstod mellan specifika situationer. Hans

version av associationismen kallade han för konnektionism.

Kritik – djurens rörelse inte slumpartad. Inte uppstått några associativa förbindelser.

Bain försökte modifiera de brittiska empiristernas syn på associationsbegreppet genom att

föra in ett antagande om att de rörelser som ledde till för organismen positivt resultat kom att

upprepas. Spenser anslöt sig till denna syn på inlärning och kom att kallas för Spancer-bain-

principen.

Thorndike fick stor betydelse för den amerikanska psykologin. Han försökte att förklara

inlärning utan att göra några antaganden om mentala processer hos djuren. Bortsett från att

han utgick från inlärning var beroende av olust-lust tillstånd. Därmed kom han att bana väg

för en uppfattning om att studiet av psykologi är detsamma som ett studium av beteende.

Genom det som han kallade konnektionism röjde han även väg för en syn på psykologi som

utgick från att den uppstod associationer mellan bestämda stimuli och bestämda responser.

Han hade en stimuli-respons-psykologi.

Han försummade dock att göra fältstudier. Förbisåg med andra ord de olika djurens

artspecifika tendenser.

KAPITEL 13

BEHAVIORISMEN

Ekonomisk tillväxt + stormakt + krigsmakt + en satsning på universitetet gjorde att de var i en

oberoende ställning från Europa i början av 1900-talet.

Behaviorismen – en ny grund för vetenskaplig psykologi

McDougall hade föreslagit att det var bättre att betrakta psykologi som studiet av beteende än

av medvetandet. Setjenov och hans efterföljare hade utvecklat ett psykologiskt studium på

basis av beteende, men till skillnad från Watson hade de utgått från antagande om hjärnans

funktion. Det fanns studier i djurpsykologi. Idén att skapa en behavioristisk psykologi var

långt ifrån ny när Watson kom med sitt förslag. Behaviorismen slog igenom förhållandevis

långsamt under 1920-talet och representerade därför ingen revolution. Utvecklingen mellan

1920-1960 kan betraktas som mer eller mindre kontinuerlig. Man kan uppfatta behaviorismen

på samma sätt som psykoanalysen eller gestaltpsykologin, nämligen som en riktning som

tillförde psykologin viktiga impulser men inte lyckades att ge de centrala begreppen ett

innehåll som gjorde riktningen lämplig som grundval för ett generellt psykologiskt studium.

Behavioristerna var överens om att en empirisk vetenskaplig psykologi inte kunde baseras på

introspektiva observationer, utan dessa måste företas av fler än en person – med andra ord

skulle de inte vara privata utan offentliga. John Watson och Frederic Skinner, som båda ansåg

att studieobjektet måste kunna observeras direkt. Clark Hull och Edward Tolman försökte

utveckla en behaviorism utan att utgå från att objektet måst observeras direkt.

Från medvetande till beteende

Dess framväx var en följd av förändringar i psykologin, vetenskapen och det amerikanska

samhället. I den tyska psykologin medförde missnöjet med psykologin en svängning från det

elementarisk, introspektiva synsättet till en fenomenologi och ett studium av helheter. I USA

ledde kritiken inte bara till ett missnöje med vissa aspekter av medvetande psykologin utan till

ett förkastande av tanken på att psykologin skulle kunna utvecklas, om ämnet skulle fortsätta

vara ett studium av medvetandet.

En viktig faktor till vad som ledde till skiftet från medvetande till beteende var att forskare i

allt större utsträckning inriktade sig på djurs inlärning. Råttpsykologins Era. Nästan alla av de

tidiga amerikanska psykologerna var intresserade av evolutionsteorin, vilket banade väg för

ett djurpsykologiskt studium.

Kontroll och miljö i fokus

Två tendenser var av vikt och präglade behaviorismen. Den första innehar en betoning av

miljön på bekostnad av arvet. Galtons eugenik blev ifrågasatt. Amerikanerna hade stark tro på

individens möjligheter till utveckling och inte tillät negativa sociala faktorer och intellektuella

traditioner att få hindra individen.

Den andra tendensen gick i riktning mot att skapa en psykologisk kunskapsmängd som

möjliggjorde teknologi som i sin tur kunde ge kontroll över människans och samhällets

utveckling.

John B. Watson

Påverkad av Loeb som propagerade för taxis. Den utgör rörelser som framkallas hos djur

under påverkan av enkla och specifika retningar som ljus, tyngd och kemiska ämnen.

Fysikaliskt synsätt.

Mach ville komma fram till funktionella relationer mellan olika typer av observationer.

Enligt detta försökte Loeb beskriva beteende som en funktion av bestämda former av fysik

påverkan och ville inte göra några antagande om inre processer, som uppfattades som en tom

låda. Watson påverkades av Loebs reduktionism och Skinner av Loebs syn på organismen

som en tom låda och beteendet som en funktion av bestämda former av fysiska retningar.

På 1920-talet blev hans åsikter alltmer extrema. Han förkastade nu uppfattningen att

människan hade några instinkter och gjorde sig till talesman för en ensidig betoning av miljön

vid utveckling av den mänskliga personligheten. Han argumenterade för at inlärning i allt

väsentligt var en fråga om associationsbildning och upprepning. Watsons bidrag till

psykologin verkar därför i första hand ha varit hans försök att utveckla en konsekvent

behavioristisk syn på psykologistudiet.

Watson om vetenskap och psykologi

”Psykologin enligt en behaviorist är en helt objektiv experimentell gren av naturvetenskapen.”

I likhet med de ryska reflexologerna och Thorndike menade Watson att allt beteende måste

uppfattas om kopplingar mellan stimulus och respeons. Psykologins slutgiltiga mål var att

redogöra för dessa kopplingar med hjälp av fysikaliska och kemiska principer. Beteendet var i

strikt bemärkelse styrt av kausala samband, och man fick inte i sina beskrivningar anta att det

hade sitt ursprung i centralt styrda neurofysiologiska processer.

Beteende var helt enkelt allt vad människor och djur gjorde och vad människor yttrade.

Hans syn stämde med den tidiga positivistiska synen på vetenskap.

Stimulus och respons

I likhet med Spencer, Pavlov och många fysiologer på 1800-talet uppfattade Watson beteende

som kedjor av stimulus-respons-förbindelser. Komplexa grupper av stimuli kallades för

situation. Komplexa responser för handling eller anpassning.

Utifrån dessa idéer om beteende formulerade Watson psykologins uppgift på följande sätt:

psykologin skulle för de första hitta responsen när en stimulus var för handen och för det

andra hitta stimulus när en respons var för handen.

OPERATIONALISMEN

Det finns ett nära samband mellan de metoder eller de operationer man använder sig av och

meningen hos de begrepp som