Introduktion

Psykologi är ämnet som fokuserar på psyket - det som också kallas själen eller medvetandet. Viktiga frågor som "Vem är jag?" och "Vad är mitt jag för något?" och "Hur uppfattar människan omvärlden?" och "Vilka olika delar finns i mitt psyke?" och "Vad är psykisk smärta, oro och ångest?" studerar psykologin. Genom studiet försöker man dels beskriva vår psykiska värld och förklara dess fenomen, dels ge råd för ett friskare psykiskt liv. En stor del av psykologin behandlar människans kreativitet och "själsliga" lycka" och berör också andliga och religiösa fenomen.

Grunden för psykologin är den biologiska uppmärksamheten som vi har med oss från det vi föds. Ibland kallas den vår "animala" uppmärksamhet. Om vi tänker på ett litet barn under två år så ser vi ett psyke som tycks vara vidöppet för världen, utan ett centrum av ett medvetet personligt "jag". Alla objekt och rörelser tas in och är fulla av intresse för barnet. Nästan som en berusad gamling stultar det omkring och förundras av allt. Längre fram i livet formar barnet ett jag som avskiljer sig från världen och börjar betrakta världen som en mångfald objekt skilda från sig själv.

När barnet bildar ett ego med sitt personliga temperament och läggning, sin "karaktär", börjar det längta efter vissa av objekten i världen och undvika andra. Lust och olust blir mycket starka krafter för det lilla barnets personliga vilja. Därmed börjar en begränsning av livet för människan, en begränsning som alltmer "stänger in" barnet i en egen isolerad person. Utvecklingspsykologin försöker beskriva hur denna isolering är på både gott och ont. Den är nödvändigt för att en självständigt vilja ska växa fram. Men samtidigt är den berusande närvaron av biologisk uppmärksamhet borta och istället är livet en kamp för den personliga framgången bland vuxna och andra barn.

Den biologiska grundläggande uppmärksamheten finns där i bakgrunden under barndomen och tonårstiden men får sällan dominera livet såsom det gjorde hos det lilla barnet. Därför blir det mänskliga psyket ett sökande jag, det söker den försvunna lyckan i att bara vara, det söker lustfyllda objekt och situationer, det söker i tonåren kontakt med det andra könet, det söker kärlek och spänning, äventyr och framgång. Detta sökande psyke dominerar många individer resten av livet men det är också vanligt med en visdom på ålderns höst där den biologiska uppmärksamheten på helheten återkommer. Många terapiformer och religioner försöker också leda in det oroliga sökande psyket på en naturlig återgång till en holistisk livsform. På psykologi-hyllorna i bokhandlarna och biblioteken ser vi idag en uppsjö av litteratur för det sökande psyket.

Det biologiska psyket är framför allt en mekanism i de neurologiska nätverken i den mänskliga hjärnan. Dessa nätverk är oerhört komplexa och behandlar information på ett epigenetiskt sätt, dvs hjärnans neuroner växer till enligt en design som kommer med den information som ges via sinnena och via språket. En person som varje dag börjar sin dag med några "goda ord" och sätter tilltro till dessa ord, påverkar hjärnans tillväxt i positiv riktning. En person som börjar dagen med negativa emotioner och tankar om sig själv, påverkar på motsvarande sätt neuronernas tllväxt och beteende. Det biologiska psyket är en oerhört anpassbar mekanism som är mottaglig för budskap som senare omsätts i tillstånd, känslor och tendenser i beteendet.

Ämnet psykologi handlar alltså om att engagera sig i de livsfrågor som har sin grund i vår biologiska utgångspunkt och den utvecklingsprocess som det separerade självet genomgår. Dels gäller det att förstå skeendet som har med våra upplevelser av lust och olust att göra, vår längtan efter trygghet och lycka och självförverkligande, våra psykiska problem som alltid har en biologisk grund i vår uppmärksamhet utåt världen och inåt sig själv att göra. Dessutom berör vi effekterna av vår psykologiska förståelse för andra fenomen som miljön, organisationslivet, det sociala livet, utbildningen, arbetslivet och det religiösa sökandet som ökar i vår tid. Psykologin finns inom i stort sett alla andra områden och påverkar människans beteende i de allra flesta situationer under vårt liv på jorden.

Den kanske viktigaste frågan för unga människor som närmar sig vuxenåldern är "Vem är jag?" och där kan psykologin ge en nyttig bakgrund och användbar beskrivning. I grunden är alla människor redan från födseln begåvade med biologisk uppmärksamhet som inte begränsas av ett begränsat ego och inte lider av de problem och lidanden som en separat "personlighet" alltid måste ha. I denna grundläggande uppmärksamhet är rymden så att säga fri, det finns inga gränser för upplevelse och välbefinnande eftersom det inte finns något ego. Till detta "paradisiska" tillstånd som ibland kallas "omnipoten" har de flesta en underliggande längtan. Denna längtan tar sig uttryck genom terapier, övningar, självsuggestioner, religion och livsåskådning. Men också bildkonst, dans, musik och litteratur ingår som uttryck i detta sökande. Mycket av människans stora kreativitet har sin grund i den konflikt som det begränsadet jaget upplever med omvärlden och med föreställningen om det ideala livet i stark konstrast till den vardag de flesta får uppleva.

Frågan "Vem är jag?" leds inom psykologin in på de olika tillstånd eller psykiska nivåer som vi normalt lever på. Dels finns den biologiska uppmärksamheten av helheten, dels finns egot fokuserade sökande efter lustfyllda objekt och undivkande av olust, dels finns sömnens drömmar där vi har ett förvirrat men oftast lustsökande ego i en värld utan kronologisk tid, ungefär som en film. Men genomgående de olika tillstånden vakenhet, sömn, dröm och drömlös sömn finns hela tiden den ursprungliga uppmärksamheten som inte förändras av dessa varierande tillstånd.

Dessutom har vi en rad ovanligare tillstånd - trance, exstas, "höga" tillstånd av olika slag, hallucinationer, paniska tillstånd, paranoida och schizoida tillstånd. Vid en viss gräns blir dessa patologiska, men alla människor har någon del i dem under någon del av livet. I synnerhet de godartade och lustfyllda ovanliga tillstånden är något de flesta människor söker - "peak experiencess" inom sport, ävventyr eller religon, exstas, berusning, sexuell upphetsning, meditativa tillstånd, religiös hänryckning, religiös gemenskap, skådande av gudomliga sammanhang, möte med Gud, nirvana och upplysning. Vi kan konstatera att även under alla dessa mer ovanliga tillstånd finns den animala och enkla uppmärksamheten som alltid är densamma, trots alla växlingar i tillstånd.

Psykologin kan med biologin som vetenskaplig grund ge värdefull information kring hur människans "jag-mig-mitt" uppstår och sedan präglar individens och samhällets liv och normer. Många av de stora samhälleliga problemen ligger i den struktur som bildas när vi formar ett "koherent själv" som små barn. Den transpersonella psykologin som växte fram på 1970-talet försöker se villkoren för en positiv mognad förbi det personliga stadiet där en återkoppling sker till den rena biologiska uppmärksamheten vi hade innan det koherenta självet bildades. Det handlar då inte om regression till barnets stadium utan att gå vidare till ett större perspektiv än det privata och personliga.

Den vuxna människan kan få "spontan remission" till den större uppmärksamheten som inte fokuseras av självintresset eller personliga preferenser. Dessa upplevelser är svåra att beskriva eftersom vi normalt engagerar vår uppmärksamhet utifrån just det fokuserade jagets behov av olika objekt och processer. Dessa spontana remissioner tenderar dyka upp som oväntade och överraskande förenklingar av perceptionen av den egna kroppen och yttervärlden. Många beskriver det som stor rymd, förenklad och fridfull erfarenhet av ljud och ljus och rörelser. Få tankar stör denna erfarenhet och de personliga intentionerna är frånvarande. Efter några minuter brukar denna uppmärksamhet klinga ut och vi är tillbaka i den personliga fokuseringen på omvärlden och sig själv.

Som en del av KBT (kognitiv beteendeterapi) kan perspektiven vidgas för uppmärksamheten och en "inducerad remission" kan lockas fram eller provoceras fram. Då lär vi oss att tänka utifrån alternativa perspektiv, vi lär oss t ex att se en personlig katastrof som en möjligt vidgare av livets mening, eller vi lär oss att se på världen utifrån andra perspektiv än det lilla "jag-mig-mitt". Ofta stannar emellertid sådan träning, liksom träning av meditation, mindfulness, t'ai chi, chi gong, yoga och andra hälsotekniker vid episoder av välbefinnande som inte berör personan, masken eller rollen vi lärt i som små barn.

Ur vetenskaplig synpunkt måste psykologin erkänna att vi inte vet hur den begränsade uppmärksamheten ger vika för ett annat sätt att vara uppmärksam på, den rent biologiska och icke-personliga närvaron. Vi kan bara konstatera att den alltid finns närvarande i den biologiska form av liv som människan liksom djuren är och att vissa människor helt enkel avstår från sitt personliga och sociala medvetande för denna mer grundläggande uppmärksamhet. Vid undersökningar av människor som upptäcker denna större uppmärksamhet, kommer det ofta fram beskrivningar som psykologin försöker kartlägga. Där sägs ofta att det personliga jaget är en "fiktion" eller en "social konstruktion" eller ett "socialt protokoll" och liknande uttryck. Den personliga "historia" vi berättar om oss själva och identifierar "mig" med är i själva verket en uppdiktad fantasi som har en viss praktisk betydelse men som också lurar oss in i en falsk verklighet och en falsk trygghet.  I detta kan ligga en viss värdering av vår kultur som ju betonar värdet av att vara en "egen individ", att "tro på sig själv" och att "förverkliga sig själv". Ibland kan därför en konflikt skapas av den vetenskapliga biologin när den utmanar en viss kulturell syn på denna enskilda person och skälen till att tro på den som verklig.

Den biologiska grunden för psykologin är den animala  eller vegetativa uppmärksamhet och det medvetande som kan beskriva som "omnipotent" eller "allvetande". Det betyder inte att någon av oss besitter all kunskap om universum  utan endast att det som sker i vårt uppfattande av världen är komplett och utan någon komplikation, det är bara sig själv i sin fullhet. Det är verkligheten i sig själv och inte "för mig". Vi själva är ingenting annat än exakt det som sker för stunden.

I denna enkla fullhet av animal uppmärksamhet sker inga personliga omdömen utan endast en "objektpresentation" där inget "jag" vet något om sig, där uppmärksamheten följer skeendet med intresse och vakenhet, en rent exekutiv operation. Vi går på gatan, vi sitter på en stol, vi ligger i en säng, vi äter mat, vi pratar med någon, vi kör en bil, vi tittar på teve - men det sker inte för eller av eller genom "någon" inom oss som har ett namn eller som är en viss person och har en viss historia.

Detta primitiva tillstånd kan förefalla "enfaldigt" eller "naivt" för vårt personliga medvetande som alltid involverar en separat individ, som ser värderande på alla objekt och processer och försöker finna det som är lustfullt eller meningsfullt och undvika det som är olustigt eller förefaller meningslöst. Att befinna sig i ren animal uppmärksamhet ter sig också helt meningslöst för det personliga jaget, åtminstone sålänge inte ser någon anledning att ge upp begränsningen i den personliga identiteten. När sådana skäl föreligger, t ex orsakade av olyckor eller otillfredsställelse i livet, börjar ett sökande efter "större vyer" än det personliga jaget kan ge. Där kan den biologiskt grundade psykologin vara till hjälp.

Studiet av vårt psyke kan då visa att den egocentriska delen av medvetandet sker på den biologiska uppmärksamhetens grund. När dennna egocentriska fokusering faller bort finns hela rikedomen av den animala uppmärksamheten kvar oförändrad. Den förefaller vara kontinuerlig och utan all ansträngning. Däremot kräver den personliga operationen ansträngning, det är inte alltid enkelt att "vara sig själv" och det involverar nästan alltid en påfrestning. Psykets biologiska grunderfarenhet av kroppen och världen sker däremot i regel utan någon medveten ansträngning. Kroppen i sig kan dock vara sjuk, skadad eller åldrad och en dement hjärna kan vara förvirrad.

 

Arbetsmetoder på kurserna

Du får ta del av material och perspektiv inom psykologin, begrunda de viktigare frågeställningarna och skriva krior kring dessa, du får mindre faktaprov och du får göra en fördjupning inom något område som intresserar dig (texter finns här nedanför). På B-kursen görs tre sådana områden. Metoden är FFPP=Forska, Förstå, Plugga, Presentera. Vi använer prezi.com som arbetsyta och en stor tankekarta som används vid  de olika presentationerna.