Filosofi A

          RATIONALISMEN: är förnuftet kunskapens källa?

1600-talets Europa: Den vetenskapliga revolutionen utmanade föråldrade idéer och beskrev världen på ett nytt sätt. Den nya kunskapen väckte entusiasm och gav upphov till två åsiktsriktningar angående källan till kunskap:

Rationalisterna menade att vi kan komma fram till grundläggande lagar om universum enbart genom förnuftet. Empiristerna ansåg att all kunskap om världen måste komma från våra sinnen.

[1. Reflektion och värdering: Anser du att all kunskap måste komma från våra sinnen, som empiristerna?]

Hur kan vi få tillförlitlig kunskap?Hur lär vi känna de grundläggande lagarna inom matematiken och vetenskapen? Hur vet vi t ex att allt som händer har en orsak eller att summan av vinklarna i en tiangel är 180 grader? 1600-talets rationalister menade att den sortens kunskap härstammar från det rena förnuftet. Vi behöver inte se exempel i den fysiska världen, vi kan förstå dessa sanningar enbart med intellektet. Idag tänker vissa forskare likadant - se http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld) - och ser en matematisk ordning i kaos, s.k. morfogenes. En bakgrundsfigur är matematikern Alan Turing. Matematiken tycks spontant bilda mönster i naturen. För Platon under antiken var detta en kungstanke: verkligheten är matematiska former. "Guds tumavtryck" kallas matematikern Mandelbrots mängd, "Madelbrotmängden" som visar en oändligt antal matematiska bilder, byggda på en väldigt enkelt ekvation.

För att förstå den rationalistiska ståndpunkten, låt oss tillämpa samma synvinkel som riktningens grundare, den franske filosofen René Descartes. Han lade grunden för den analytiska geometrin och liksom för många andra rationalister är matematiken hans stora styrka. 

[2. Reflektion och värdering: Anser du att allt som händer har en orsak och att det räcker med förnuftet för att inse detta som säkert?]

Ian Hacking:

"Descartes och Leibniz var mycket framstående matematiker och Spinoza var ingen odugling. De imponerades av bevismöjligheten: i människans intellekt finns vissa medfödda fundamentala idéer annars vore matematiska bevis en omöjlighet.I förlängningen menade de att även kunskap om andra ting i världen vore en omöjlighet." 

[3. Reflektion och värdering: Anser du att det vore omöjligt att veta något alls utan intellekt?]

Descartes levde under en tid när vetenskapen gjorde oerhörda genombrott. Fram till dess trodde man att jorden var centrum i universum, men så uppställde Kopernikus teorin att jorden rör sig runt solen. Några inom kyrkan och många andra försökte bannlysa den teorin. Men Johannes Kepler och Galileo Galilei underbyggde den med slående matematiska bevis.
Galilei gick vidare. 

Michael Friedman:

"Kopernikus ger oss idén att eftersom jorden är en del av himlarna kan vi matematiskt studera jorden på samma sätt som himlarna. Men man måste utveckla matematiska redskap för att beskriva det här. Det stora steget togs av Galilei med teorin om tyngdkraften som han kombinerade med tröghetslagen: Om kroppar inte påverkas av någon kraft rör de sig i rak linje. Han beskrev fallande kroppar och projektiler. Artillerister kunde med hjälp av Galileis principer göra upp tabeller för hur man avfyrar kanonkulor så att de träffar rätt."
Det var början till en mycket exakt tillämpning av matematiken." 

Stephen Toulmin:

"1600-talets stora upptäckter gällde vad vi kallar teorier. För att framställa en teori ställde man upp en mängd abstrakta idéer som man kan använda för att tolka situationer som vi känner till från vårt vardagsliv och sedan generalisera genom att vidga giltigheten av de abstrakta termerna. ”

Michael Friedman:

”Det gav impulser, även om man bara gjort försök i begränsad utsträckning. Man tyckte sig ha nyckeln till att kunna förklara allt genom förnuftet." 

[4. Reflektion och värdering: Anser du att matematiken är en nyckeln till att med förnuftet förklara allt?]

Det var Descartes ambition att utveckla en metod som kunde göra kunskapen inom naturvetenskapen lika obestridlig som geometriska bevis.

Descartes: 

"De långa kedjor av enkla och lätta slutledningar som geometriker använder för att slutföra sina svåraste bevisföringar fick mig att anta att allt det människor är i stånd att förstå är ömsesidigt sammankopplat på samma sätt och att det inte finns något som är utom räckhåll för oss." 

Philip Kitcher:

"Jag tror att Descartes sa till sig själv: "Det här är en tid när människor upptäcker märkliga nya ting. I 2000 år har de trott på något helt annat, som vi nu vet är fel. Men nu börjar vi på ett nytt spår. Upptäckter strömmar in. Hur är det möjligt? Hur bär vi oss åt?"
Han filosofi utvecklades ur det här. Här har vi exempel på solid kunskap. Hur fortsätter vi på det spåret? " 

Descartes hävdade att sinnena endast kan uppfatta den föränderliga ytan, men intellektet kan gå djupare. 

Descartes: 

"Ta t ex en vaxbit. Den har tydlig färg, form och storlek. Den är hård, kall, lätthanterlig och låter när man knackar på den.Men låt mig placera den nära elden. Färgen förändras, formen upplöses, den blir större, flytande och het. Den går knappt att hålla i och avger inget ljud när man slår på den. 

Är det samma vax som är kvar efter förändringen?
Det är ju klart att det är det.
Vad var det då jag kände till i vaxbiten?
Det kunde inte vara något jag uppfattat med sinnena, eftersom allt som rör smak, lukt, utseende, beröring och ljud förändrats.
Ändå återstår samma vax. Jag måste därför anta att det enbart är intellektet som uppfattar den.
Men vad är den här vaxbiten som enbart kan uppfattas av intellektet?
Den är förvisso densamma som jag ser, vidrör och föreställer, men, och detta är av vikt att observera, förnimmelsen av den sker varken genom synintryck eller genom beröring. Den är blott något intellektet känner." 

[5. Reflektion och värdering: Anser du att intellektet, tänkandet, är det som uppfattar alla ting? Att utan förnuft kan vi inte uppfatta någonting i världen?]

För Descartes och senare rationalister kan endast idéer som härstammar från förnuftet ge oss kunskap som vi med säkerhet vet är sann. 

Paul Churchland:

Vad som intresserade dem var idén att det fanns en sorts kunskap som ledde direkt från förnuftet i hjärnan till sanningar utan hjälp av erfarenhet.Det var en sorts kunskap som ledde fram till nödvändiga sanningar snarare än tillfälliga sanningar. Sanningar som inte kunde förändras som var inristade i hårdaste diamant, om man så vill. De skulle aldrig ändras.De ville ha sanningar på högre nivå än dem som erfarenhet ger oss. 

[6. Reflektion och värdering: Anser du att förnuftet ger högre och nödvändiga sanningar? Och att sinnena ger lägre och tillfälliga sanningar?]

Empiriska sanningar är alltid tillfälliga och kan vederläggas i morgon. Men när det gäller matematik och logik kan man nå fram till sanningar inte genom sinnena utan genom förnuftet. Vad var motsättningen till empiristerna som hävdade att all kunskap måste komma från våra sinnen? 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att du vet något med visshet?]

Paul Churchland:

”Striden gällde visshet.
Kunde man inse sanningar enbart med förnuftets hjälp?
Rationalisterna sa: "Ja"
och empirikerna sa: "Lägg av!" 

De stora rationalisterna delade också en djup religiös övertygelse. De trodde att Gud skapade universum med en grundläggande ordning som människans förnuft har kraft att begripa. 

Stephen Toulmin:

”Galilei fällde en berömd kommentar att om naturens bok var skriven med matematiska symboler och att matematiker därför var de som kunde tyda det språk med vilken naturen talar till oss. Det här var en inställning som var både vetenskaplig och teologisk. Vetenskaplig genom att den via Isaac Newton ledde till utvecklandet av den sorts mekanik vi alla lär oss i skolan, men samtidigt religiös genom idén att naturen är en bok i vilken vi kan läsa Guds vilja på samma sätt som religösa trossatser förmedlas genom Bibeln.” 

[8. Reflektion och värdering: Anser du att Gud bör vara matematiker? Att den matematiska ordningen i universum tyder på en stor matematisk intelligens?]

Nicholas Jolley:

”Både Descartes och Leibniz menade att vårt intellekt är en avbild av Gud i linje med läran i Första Mosebok.
Leibniz och andra såg ju empiristernas syn på intellektet som ganska ovärdig. Att det mänskliga intellektet bara var utrustat med ett maskineri, diverse mentala förmågor eller processer med vars hjälp det bearbetar information från sinnens.I Leibniz´ filosofi är det mänskliga intellektet på ett sätt allvetande så att det verkligen är rätt likt Gud, även om en del av kunskapen är en mycket vag kunskap, en klen kunskap jämfört med Guds.
Men Leibniz säger att intellektet är en liten Gud. ”

[9. Reflektion och värdering: Anser du att ditt intellekt är gudomligt på något vis?]

En central ståndpunkt bland rationalisterna är tron på medfödda idéer. Idéer som finns i vårt medvetande från födelsen. Den tanken hade en lång historia.Den förste store filosof som framförde en teori om medfödda idéer var Platon på 300-talet f Kr i Athen. Intressant nog var både Athen på Platons tid och 1600-talets Europa centrum för sociala omvälvningar. 

[10. Reflektion och värdering: Anser du att ditt medvetande måste vara medfött? Att det inte bara är biologiskt?]

Stephen Toulmin:

”Den situation Descartes befann sig i var i vissa avseenden lik den som Platon befann sig i. Man kan säga att det var en farlig tid. Man kan säga att det var en tid när alla tidigare sanningar som präglat livet under medeltiden och renässansen hede ifrågasatts som resultat av de svåra religösa konflikterna under sent 1500- och tidigt 1600-tal.
I vissa avseenden var situationen i Athen på Platon och Aristoteles tid nästan lika svår att hantera. Athenarna hade besegrat perserna.Sen hade de råkat in i en lika svår konflikt med Sparta och försvagades av den här konflikten med Sparta var de på väg att falla i händerna på makedonierna.
I båda fallen var nog idén att vi på ett kvasimatematiskt sätt kunde visa att vi har en uppsättning idéer som vi kan förlita oss på? Den tanken var nog mycket lockande. ”

Det tidiga Athen och 1600-talets Europa var också med om inspirerande genombrott inom matematiken.
I Platons Athen hade man just kommit underfund med geometrins grundläggande principer. Inom geometrin började man med axiom, teser som tycks vara uppenbart sanna, och drar slutsatsen från dem.För Platon, liksom för Descartes, utgjorde geometrin mönstret för obestridlig kunskap.

[11. Reflektion och värdering: Anser du att geometrin är en säker kunskap? Och att den är något förnuftet inser?]

Michael Friedman:

”Platon tog förnuftet som mönster för kunskap, snarare än sinnena. På grekiska betyder "matematik" det som kan läras och vad man kan veta. Han menade att matematisk kunskap inte kom ur sinnes kunskap. Ta geometrin t ex. När vi teoretiserar om trianglar är trianglar inte något som kan exemplifieras exakt i den förnimbara världen. Det finns ingen helt rak linje. Ritar jag en triangel på svarta tavlan blir linjerna en aning krökta, jag kan inte rita en riktig triangel.
Platons tanke är att den riktiga matematiska triangeln, till skillnad från den ritade triangeln, är en triangel som enbart existerar i vårt intellekt. ”

Platon lade fram teorin att vår själ en gång befunnit sig i en värld av perfekta former eller idéer. När vi trevar oss fram genom sinnenas värld uppnår vi visdom genom att minnas den andra världen. 

[12. Reflektion och värdering: Anser du att din själ kanske befunnit sig i en annan värld tidigare? Eller att den reinkarneras?]

Ian Hacking:

”Platon var fascinerad av matematik, och hans teori om medfödda idéer är drivfjädern bakom ett enkelt matematiskt bevis i en dialog kallad Menon. Det är ett underbart verk där en pojke ska få fram en kvadrat med dubbla ytan av en given kvadrat. Han tänker fel först men kommer på att diagonalkvadraten har dubbla ytan. Det är ett mycket vackert bevis.” 

Sokrates, Platons lärare och centralfiguren i Platons dialoger, vill visa för sin vän Menon, att kunskap om geometriska figurer är medfödd. Hur går han tillväga?

Han lirkar fram ett fyndigt geometriskt bevis ur en slavpojke som inte har fåt någon träning i geometri.
Sokrates för inte in några tankar i pojkens huvud, han ställer bara några enkla frågor som hjäper pojken att klarlägga sina egna medfödda idéer. Först hjälper Sokrates pojken att förstå att om man fördubblar längden på en kvadrat från två fot till fyra fot, så fördubblar man inte ytan, något pojken först tror, utan man gör den fyra gånger så stor.

Så utan undervisning kan pojken hämta in kunskap om han får frågor? 

Ian Hacking:

”Ett underbart bevis. Man tänker: "Det är fantastiskt, det är sant!"
Folk som upplever det, blir mycket intresserade av medfödda idéer. De måste inte bli det men i 2000 år har de blivit det, och så blir det i 2000 år till.” 

[13. Reflektion och värdering: Anser du att berättelsen med pojken visar att medfödda idéer faktiskt tycks finnas?]

Om Descartes och senare rationalister bara hade sagt att matematik och andra abstrakta idéer är medfödda hade de inte fått mycket motstånd från empiristerna. Descartes ville också bevisa att kunskap om den fysiska världen kunde vinnas enbart genom förnuftet. 

Michael Friedman:

”Föreställningen att vi kan förklara allt med förnuftets hjälp baserades på en korpuskelteori eller atomteori som Galilei och Descartes, ja alla på 1600-talet anslöt sig till. Den byggde på grekernas atomism. Enligt den här teorin består all materia av korpuskler, små partiklar som inte är synliga för ögat, men om vi kunde se dem skulle vi upptäcka att deras enda egenskaper är form, storlek och rörelse. Tanken är att eftersom vi vill beskriva allting matematiskt äger materien i sig själv enbart geometriska egenskaper. Materien har inte färg. Den har bara egenskaper som form, yta, rörelse, gestalt. Vi kan ju inte matematiskt beskriva färg eller ljud eller smak.”

[14. Reflektion och värdering: Anser du att materien varken har ljud, färg eller smak? Utan bara matematiska och geometriska egenskaper? Alltså typiskt förnuftsmässiga egenskaper endast?]

Men om materien består av partiklar har enbart geometriska former, hur kan man då förklara egenskaper som ljud färg eller smak? Enligt Descartes så måste de komma från medfödda idéer som lagrats i själen. 

Nicholas Jolley:

”Många egenskaper som man tidigare tänkt på som fysiska såg Descartes inte längre som fysiska. Men färg och smak måste ju finnas någonstans och för Descartes är själen förvaringsplatsen för dem.Allt som inte kan kallas fysiskt stoppas in i själen. För Descartes blir det en sorts soptunna för allt som inte räknas som fysiskt enligt de här stränga normerna för vad fysiska egenskaper är. ”

För att ge en bild av Descartes åsikt om hur själen står i förbindelse med världen kan man tänka sig vad man upplever när man tittar på gräset. 

Jag har upplevelser av grönt när jag tittar på gräs men det gröna saknar motsvarighet i gräset enligt den nya vetenskapen. Vad som finns därute i den fysiska världen är inget färgat objekt utan färglös materia i rörelse. Vad finns det då för annan möjlighet?Enligt Descartes är den enda möjlighet som verkar vettig att min själ är försedd med perceptioner av färg och vid de tillfällen som jag råkar ut för en retning, när mina sinnen stimuleras av gräset och ljusvågorna från gräset, får jag en upplevelse av grönt. En idé dyker upp ur intellektets lager. 

[15. Reflektion och värdering: Anser du att gräset egentligen inte är grönt, att allt egentligen är färglöst? Och att ditt intellekt tillverkar färgerna?]

För att förstå Descartes övertygelse om att vi kan lära känna universums gällande lagar enbart genom att använda förnuftet är det viktigt att tänka på vilka utgångspunkter han hade. 

För det första: All materia består av partiklar som har enbart matematiska egenskaper.
För det andra: Intellektet är försett med medfödda idéer, inte bara gällande matematik utan också egenskaper som smak, färg och ljud. 

Den förste store empiristen på 1600-talet, John Locke, lånade många idéer av Descartes. I stort sett accepterade han korpuskelteorin, men han förkastade helt att vi skulle ha medfödda idéer om världen. För Locke och senare empirister är själen vid födelsen ett "tabula rasa" ett oskrivet blad. All kunskap måste komma från erfarenhet.Locke skrev sin kritik mot medfödda idéer efter Descartes död. Att försvara teorin om medfödda idéer blev en uppgift för en efterföljande rationalist, Leibniz. Leibniz var som Descartes en berömd vetenskapsman och jämte Newton banbrytare när det gäller ett nytt fält inom matematiken, differential och integral kalkylen. 

[16.Reflektion och värdering: Anser du att du är som ett oskrivet blad när du föds? Att alla dina uppfattningar om verkligheten lärs in efter hand?]

Leibniz gav Locke rätt i att medfödda idéer inte finns i vårt intellekt från födseln, det krävs erfarenhet för att forma dem. Men råmaterialet finns där från början. För att belysa sin ståndpunkt jämför Leibniz det oskrivna blad Locke talar om med ett marmorblock utan ådror, som kan skulpteras till vilken form som helst. 

Leibniz: 

"Men om det fanns ådror i marmorblocket som angav formen av Herkules mer än andra former, då skulle blocket vara mer avsett för den formen.Den skulle vara medfödd, även om det skulle krävas arbete för att få fram ådrorna, putsa dem och hugga bort allt som hindrar deras framträdande.Det är så idéer och sanningar är medfödda inom oss, som anlag och dispositioner och inte som faktiska förhållanden."

[17.Reflektion och värdering: Anser du att du har medfödda anlag och dispositioner som Leibniz tänker sig?]

Leibniz har också hjälpt till att bana väg för den moderna logiken, som jämte matematiken har fortsatt att inspirera det rationalistiska tänkandet. 

Christopher Peacocke:

”Leibniz hade idén att kunskap om grundläggande logiska principer kan berättigas helt oberoende av erfarenheten. Kunskapen berättigas av beviset. Hans tanke var att om vi skärskådar principerna kunde vi se att själva arten av förståelse, det som ingår i förståelsen av ord som och ,eller, om-så, alla eller plus. Själva förståelsen av dem kunde få oss att inse att principerna höll.” 

Betrakta den logiska struktur som finns i ord som "om", "då", "antingen", "och", "eller".På 1600-talet låg de erfarenhetsmässiga kunskaperna i sin linda. I och med att de utvecklades har de kunnat visa att mycket av vår kunskap om världen härrör ur det våra sinnen erfar. Så åtminstone vad de här vetenskaperna beträffar tycks den empiriska ståndpunkten ha vunnit slaget. Men viktiga frågor återstår om huruvida all kunskap beror på våra sinnen.
Hur kommer det sig t ex att vi tycks inse grundläggande matematiska eller logiska axiom, utan att stödja oss på observation eller erfarenhet? Hur kommer det sig att idéer som utvecklas på rent matematisk väg kan revolutionera på vårt sätt att reflektera över kosmos och ange nya riktningar för vetenskapen? Och hur kommer det sig att även när det gäller forskningsområden som baserar sig på fysiska experiment och observation, så tycks intellektet gå längre, och letar efter mönster som går utanför de givna data för att fånga verklighetens underliggande struktur? 

[18. Reflektion och värdering: Anser du att det går att veta något bara med hjälp av empirisk erfarenhet? Måste inte logiken och matematiken in hela tiden i vår kunskap?]

Stephen Toulmin:

”Det finns en helt legitim och fascinerande önskan som folk har när det gäller att ställa upp teorier vare sig det gället fysik eller politik eller andra intellektuelle och praktiska verksamhetsområden där människor har en drift att åstadkomma riktigt tjusiga teorier och i många fall har de valt att göra dem i huvudsak matematiska till formen.” 

Bas van Fraassen:

”Det finns vad William James kallade "känslan för rationalitet" som är en mycket djup längtan efter förklaring, nästan ett behov. Ett krav på förklaringar, att vad man än undersöker ska det finnas ett skäl som förklarar det.
När jag tänker på rationalism tänker jag vanligen först på detta: hur en del filosofer trodde att allt kunde reduceras till första principer eller Guds natur, vilket skulle förklara hur Skapelsen kom till.”  I vår moderna tid gör matematiker som Alan Turing och Mandelbrot ungefär samma sak - en omedveten matematisk självorganisation i allting, en självorganisation som bygger på enkla regler som ger upphov till en allt högre komplexitet. Naturligtvis kan en allsmäktig Gud låta detta ske, men han behövs inte i själva organisationen av materia. Egenskapen självorganisation kan vara orsakad eller "skapad" av Gud men därefter sker resten av skapelsen av sig själv.

[19. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något värdefullt i att matematiska principer styr universum? Att naturen följer system och principer? Tror du detta tyder på en intelligent ordning bakom skapelsen?]

Frågor att träna på:

* Detta ansåg empiristerna
* Så skiljer sig rationalisterna från empiristerna i sin kunskapsteori
* Denna sorts geometri grundlade Descartes
* Detta visar det faktum att vi tror på matematiska bevis, enligt rationalisterna
* Detta vill Descartes visa med vaxbiten
* Därför tror i regel rationalister på Gud
* Vid den här tiden hade vi en vetenskaplig revolution
* Galilei fällde denna berömda kommentar om naturen
* Empiristernas syn på intellektet
* Detta betyder ordet "matematik"
* Så existerar trianglar (och därmed all kunskap om former) för Platon
* På detta vis uppnår vi visdom enligt Platon
* Därför har materien i sig själv enbart geometriska egenskaper enligt Descartes
* Så säger Leibniz om det mänskliga intellektet
* Han använde bilden av "ett marmorblock utan ådror som kan skulpteras till vilken form som helst" för att belysa sin åsikt om att råmaterialet till alla våra idéer är medfött
* Därför är matematiska bevis möjliga enligt rationalisterna
* Detta bevisar Platon i dialogen Menon
* Så underbyggde Kepler och Galilei hypotesen om att jorden rör sig runt solen
* Detta visar Descartes med vaxbiten
* Så står själen i förbindelse med världen enligt Descartes
* Detta menar Leibniz när han säger att idéer och sanningar är medfödda inom oss
* Detta kallar William James "känslan för rationalitet"
* Ge en sammanfattande filosofisk kommentar till hur du ställer dig i denna filosofiska fråga!
* Platon tog detta som mönster för kunskap
* Där finns den riktiga matematiska triangeln enligt Platon