Den svenska idealismen     (Den svenska idealismen innefattar en rad filosofer, men den mest kände är Christopher Jakob Boström. Här följer några av hans centrala tankar.)  Människan är en självständig form av vara. Det märks i sådana fenomen som vilja, frihet att själv besluta. Alla beskrivningar av människan som inte ser denna frihet, har reducerat människan till något mer begränsat. Människan har egenskapen att vara ETT moment tillsammans med andra moment i varat. Därför är människan naturnödvändigt beroende av annat och kan inte tänkas separat. [1. Reflektion och värdering: Anser du att människan är beroende av en rad faktorer och inte kan tänkas som en egen process? Varför är då vissa människor väldigt ensamma?] I människans fenomenvärld framträder den eviga världens sammanhang som en kedja av orsaker och effekter i tidsföljd. I sig finns endast ett enda NU men i den mänskliga uppfattningen av fenomenen framträder sekvensen av orsak och verkan. Den eviga världen syns eller visar sig i fenomenvärlden genom att ingen verkan finns utan orsak i den. [2. Reflektion och värdering: Anser du att många händelser saknar orsak? Eller kan allt som sker begripas genom orsak-verkan? Är allting en radionell begriplig process?] Gud omtalas av många människor men kan inte finnas annat än som en idé, låt vara den högsta idén. Varje annan idé ingår som moment i en högre idé och sammantaget ingår alla idéer som moment i den högsta idén, som alltså kan benämnas Gud. Men som ett moment i fenomenvärlden, hur stor eller omfattande det än är, kan inte en Gud finnas till. [3. Reflektion och värdering: Anser du att det inte kan finnas en Gud bredvid alla andra processer och händelser? Om man antar att det kan finnas en sådan Gud, vilken sorts Gud blir det?] Om människan vore något i sig separat skulle hon inte vara så rik på egenskaper som när hon fattas som moment i den högsta idén. Människan lever därmed ett högre liv när hon förstår sig själv som ett moment i gudomligheten. När man känner den inre beskaffenheten hos något man också finna målet med detta något. Detta mål är vad som eftersträvas av själva livet hos detta något. Alla livsformer försöker befria sig från det som hindrar denna strävan att förverkliga sig. I människans livsform är det just denna frihetssträvan som är den mest typiska egenskapen. [4. Reflektion och värdering: Anser du att att du eftersträvar frihet framför allt? Tror du att detta gäller alla livsformer i universum?] När en livsform som formellt är oändlig ändå fattar sig ändligt, måste denna livsform visa sig genom sin föränderlighet. Så måste människan visa sig genom ständiga förändringar för att uppnå större frihet. All den verksamhet som förekommer hos människan är alltså en utveckling av hennes idé om sin formella oändlighet.  Rörelse är negation av status quo och bidrar till förändring och befrielse. Alla konflikter och motsättningar ingår som fenomen i denna förändring för att förverkliga den formella gudomligheten, den högsta idén. [5. Reflektion och värdering: Anser du att konflikter och motsättningar är världens sätt att utveckla sig mot mer frihet? Och att det finns en högsta idé om frihet, som kan kallas Gud?] Är djurens och växternas utveckling en följd av deras egen frihetslängtan? Nej. Det kan verka så för människan, genom att hon är ett sådant väsen. Men växter och djur är i och för sig eviga former, men som fenomen i världen utvecklas de i relation till oss människor. Växter och djur är inte några i och för sig varande livsformer utan står i beroende till alla andra livsformer. [6. Reflektion och värdering: Anser du att biologiska livsformer alla vill någon sorts frihet, eller är det endast människan?] Att planeter och stjärnor rör sig beror på att människans medvetande upptäcker denna rörelse via sin vetenskap. I och för sig själva rör de sig inte, endast i den relativitet som uppstår när en människan beräknar rörelsen utifrån sin postition på jorden. När människans idéverksamhet fattar en rörelse i universum, försätts olika objekt i en sekvens av tid och därmed finns "rörelsen" hos dessa objekt. Innan detta fattade och observerande skett kan vi inte tala om tid eller rörelse. [7. Reflektion och värdering: Anser du att tid, förändring, rörelse är föreställningar i människans medvetande? Att människans tänkande formulerar dessa fenome?] Ju mer icke-organiskt något ter sig för människan, ju mer spelar rörelsen roll. Ju mer organiskt något ter sig för människan, ju mer spelar den biologiska utvecklingen roll. I båda fallen handlar det om att objekt sätt i tid och rörelse genom idéernas verksamhet. Man kan tycka att ingen lag finns för vågorna på havet, utan endast slumpen. Men sanningen är att utredandet av orsakerna till rörelserna är alltför komplicerad - vindarna inverkan, temperaturen, atmosfären, luftfuktigheten, elektromagnetiska tillstånd osv. Det vill säga att små moment av utveckligen av rörelserna ser ut som tillfällig och slumpartad växling, genom att vi inte uppfattar det hela. Detta gäller för alla rörelser i universum. [8. Reflektion och värdering: Anser du att biologiskt liv utvecklar sig på ett begripligt sätt? Tror du att slump endast är komplicerad orsak-verkan?] Orsak i empirisk mening kallas det genom vilket en sinnlig verkan uppkommer.  Vanligen kallas då orsak det fenomen som närmast i tiden föregår och tycks åstadkomma det fenomen som vi kallar verkan. Men i själva verket är hela universum orsak till varje verkan som sker i det. Vi antar fullt och fast att varje verkan har en orsak. Grunden till att vi fullt och fast antar detta är att själva substansen består, den formella idén. Kemisten säger att vid all förbrännning, all förändring till gasform, ämnet självt  inte på minsta vis försvinner. Detta beror på att idéerna är eviga och oföränderliga. De ingår i den högsta idén som är den yttersta orsaken till alla andra. [9. Reflektion och värdering: Anser du att det logiskt sett måste finnas en oföränderlig subsans för att vi ska kunna tala om begränsad orsak-verkan? Att ingenting kan försvinna, endast uppfattas sinnligt förändras?] Detta gäller också vid betraktande av den mänskliga historien. Vi kan tala om den franska revolutionen och dess orsaker. Vi kan räkna upp en hel mängd föregående historiska fakta. Men dessa kan i sin tur får varsin lista tidigare fakta uppräknade som orsaker. Ingen kan på allvar tro att i tiden föregående fakta i sig är orsaker till några andra fakta. Vi inser att den enda verkande orsaken för varje senare faktum inte är listorna med föregåenden fakta utan ett och samma substantiella väsen som producerar alla förändringar och fakta. I den mänskliga historien är detta frihetens väsen, befrielsens utveckling, den högsta idén. [10. Reflektion och värdering: Anser du att historiska händelser går att förklara? Eller tar orsakerna aldrig slut om man börjar följa dem?] Man kan kritisera idealismen för att gå i en cirkel - man utgår från det sinnliga för att komma till det osinnliga, eller översinnliga. Man går från uppfattningar till det som producerar uppfattningar. Men denna invändning är inte farlig. Sant är att vi från det sinnliga söker oss tillbaka till det översinnliga, men när man kommit till detta visar sig detta inte behöva något stöd av det sinnliga.  Det osinnliga och absoluta är formellt fritt från motsägelse, det är tillfressställande i och genom sig självt. Skulle vi inte från det osinnliga eller översinnliga i sig kunna ge den allmännaste förklaringen av den sinnliga världens fenomen, så vore detta en allvarlig invändning. [11. Reflektion och värdering: Anser du att något finns som producerar alla sinnliga fenomen? Som i sig inte är något sinnligt?] Succesionen, eller alla händelser, placerade i en tidslinje, bör fattas såsom en utveckling av det som potentiellt ligger i människans förmåga och möjligheter. Allt som människor strävar efter har samma mål, även om målet formuleras olika och även om målet mer eller mindre uppnås av enskilda människor. Människan måste för sig utveckla alla för henne medvetna indéer som är högre än hon själv. Hon kommer medelbart genom dessa ständigt högre idéer till målet. Härigenom blir det nödvändigt för människan att leva i samhällen. Dessa samhällen uppstår för henne liksom av sig själva, genom instinkter. Det är de allt högre idéerna som bildar drivkraften, utvecklingen kan inte förklaras "nerifrån". [12. Reflektion och värdering: Anser du att människors olika livsmål egentligen handlar om samma mål, fast uttryckta på lite olika sätt? Tror du att samhälle och samliv med andra är nödvändiga för utveckling av frihet?] Människan måste i samhällen utveckla de mellanliggande idéerna mellan sig själv och den högsta idén. Därför anfäktades de isolerade munkarna av "djävulen" då de ville gå genvägar förbi samhällets livsform på sin utveckling till den högsta saligheten. [13. Reflektion och värdering: Anser du att ensamt religiöst liv, typ eremitliv och enskilt böneliv, i längden inte kan fungera som utvecklande och befriande?] Människan har all verklighet inom sig och får genom sitt förhållande till andra varelser ett sinnligt innehåll. Människan behöver alltid befria sig från detta sinnnliga, när det står i strid mot hennes frihetslängtande natur, och gå tillbaka till sig själv såsom den högre idéen.  Det är således genom något annat eller genom sitt förhållande till detta andra - oftast till andra människor - som hennes utveckling, hennes befriande förändring, äger rum. All rörelse i sinnevärlden har sin grund i människans verksamhet att fatta sig i sin allt friare idealitet. All rörelse och verksamhet är ett moment i denna utveckling. [14. Reflektion och värdering: Anser du att självmedvetandet innebär en allt större frihet? Att människan utvecklas i sin historia mot allt större frihet?] Fysikern Charles Darwin, engländare, vill förklara djur ur växter, högre djur ur lägre djur och människan ur apan. Men det är en omvändning av det rätta - att förklara det högre ur det lägre, vilket inte låter sig göra i tanken. Det är dock inte felaktigt att endast redogöra för det faktiskt förloppet, dvs. att det faktiskt visar sig att barnet uppkommer ur föräldrarna och människans livsform ur djurens och djurens livsformer ur växtligheten, växternas ur mineralerna osv. Detta är likväl ingen förklaring utan endast ett uppvisande av ett faktiskt historiskt förhållande. Ingen verklig orsak kan anges, endast ett visande av ett föregående moment som för oss framkallar ett efterkommande. [15. Reflektion och värdering: Anser du att Boström här visar att evolutionsteorin berättar men inte förklarar hur utvecklingen gått till ? Kan ett moment i ett förlopp förklara något?] Rummet och tiden är fenomen av det rena självmedvetandet, när dessa för oss träder fram i det sinnliga. Självmedvetandet är den gemensamma bestämningen hos alla ursprunliga livsformer. Men de är alla på viss sätt bestämda såsom individuella konkreta liv. Dessa är dock formellt ett och detsamma självmedvetande, ingående i den högsta verklighetsidén. Men såsom uttryckt i de särskilda levande varelserna presenterar det enda självmedvetandet sig såsom ett mångfalidgt liv i tid och rum. [16. Reflektion och värdering: Anser du att mångfalden i tid och rum ingår i ett enda helhet? Att rum och tid är begränsande koncept?] Rummet är mitt självmedvetande för såvitt det fattar sig självt begränsat med koordinerat innehåll i detta begränsade rum. Tiden är mitt självmedvetande för såvitt det fattar sig själv och med innehållet ordnat succesivt i tidsmoment. Både rummet och tiden - eller rumtiden kort och gott - är begränsat uppfattande i en paradoxal dubbelhet. Dels är det absolut enkelt och ständigt närvarande. Men dels är det uppstyckat i tidsmoment, det ena efter det andra, och uppstyckat i positioner i rummet. Dels är det ett samvarande i ett evigt rum, men dels är det söndersplittrat i oändligt många olika händelser i oändligt många tidsmoment och platspositioner. [17. Reflektion och värdering: Håller du med om att det är en paradox för tänkandet att enhet och mångfald samtidigt existerar? Är rum och tid föreställningar i ditt medvetande?] I och för sig är mitt självmedvetande tidlöst och evigt närvarande. Det enda verkliga är då det som nu sker och aldrig blir något annat ytterligare verkligt. Men när jag fattar det begränsat och inte som en helhet, uppstår en särvaro istället för en total samvaro. Denna särvaro blir dessutom paradoxal mångfaldigad eftersom varje platsposition kan uppdelas i oändligt många och varje tidsposition i oändligt många. Varje finit del av rummet innehåller en oändlig mångfald. Men samtidigt är allt ett enkelt Helt och ett evigt Nu. [18. Reflektion och värdering: Anser du att det enda som kan ske måste ske i en närvarande nu? Tror du på särvaro eller närvaro?]