T'ai Chi Huang Pei

Rörelser - t´ai chi



Vi rör oss alla hela dagarna, även när vi sitter still. För även då har vi små rörelser och en viss balans eller obalans. I buken och höfterna har vi ett naturligt rörelsecentrum. Vi mår bäst när vi rör oss balanserat utifrån detta centrum. Benen utgår därifrån, likaså överkroppen. Intentionen att "föra" sina rörelser därifrån är välgörande för vår hälsa, både kroppsligt och själsligt.

Uppmärksamheten på rörelsecentrum är det viktiga i t'ai chi. Den kan väckas genom träning av en serie rörelser som jag lärt mig av min lärare Augusto Alcalde Roshi i Argentina. Augustos lärare heter Shi-Fu Yuan Chueh från Po Yun Kuans skola i Kina. Rörelserna bygger på en gammal t'ai chi-tradition, förbunden med betydelserna hos de gamla tri-grammen: T'ai Chi Huang Pei. Mer om Augusto Alcalde här.

För att göra vårt rörelsecentrum vaket krävs daglig träning av dessa rörelser, flera gånger om dagen. Meningen är att vi succesivt blir uppmärksamma på rörelsecentrum mesta delen av vår vakna tid. Man ser ofta på en människa med sådan uppmärksamhet att hon är glad i rörelse, även stående eller sittande. Men samtidigt blir denna uppmärksamhet ett sätt att tänka på livet och ett sätt att leva det. Det är inte att uppnå ett mål eller lyckas med en prestation och sedan vara klar. Se en utmärkt blogg om denna dimension av t'ai chi.

Hur fungerar det?

I t'ai chi rör vi kroppen, men vi "tänker" rörelserna snarare än utför dem med musklerna. Det är i vårt inre vi når rörelse-centrum. När vi öppnat detta vårt centrum kan det kännas luftigare och lättare att röra sig. Det är också skönt att vara stilla. En ökad kontakt med underlaget, vare sig vi sitter, står eller går blir också märkbar för en själv. Andra kan ofta se en viss "gravitet" i våra rörelser. Vi förflyttar oss inte bara, vi är med i rörelsen.

Här följer en beskrivning av rörelserna -- var medveten om att en lärare krävs för att lära sig dem. Det finns tre positioner för underkroppen och benen. I samtliga ska knäna vara böjda i ca 135 grader. Fötterna ska alltid förhålla sig i ca 90 grader till varandra. Position 1 har lika mycket tyngd på båda benen. Position 2 åt vänster har nästan all tyngd på höger fot och vänster fot vilar bara lätt på marken eller golvet i 90 graders förhållande till höger fot. Position 2 åt höger är samma position omvänd. Position 3 åt vänster har nästan all tyngd på vänster fot medan höger endast lätt vilar på underlaget. Position 3 åt höger är detsamma men omvänd. Det blir fem ställningar.

För överkroppen finns sex rörelser. Dessa sex kombineras med de fem grundstälningarna på olika vis. Tolkningen av rytm och rörelse blir din egen och blir olika för olika tillstånd du befinner dig i. Den attityd du ger uttryck åt blir också din egen. Rörelserna ger dig tillfälle att uttrycka harmoni, balans, lätthet, mjukhet, poetisk känsla ­ men det krävs träning och erfarenhet.

1 Utandning framåt-nedåt i position 1, huvudet faller först fram och ner, sedan hela överkroppen, ända ner så att händerna vilar med sina ryggar på marken och huvudet hänger i knähöjd mellan benen.

Tag mental kontakt med jorden, dina fötter, marken du står på. Samtidigt känner du ditt centrum i buken. Fråga dig: var i kroppen är jag nu ? Häng avslappnat med nacke och huvud. Stå stadigt och luta inte vare sig framåt eller bakåt. Om balansen är svår att känna, gå ner i knäna ännu mer.

2 Inandning till upprätt position 1, utandning och sjunka ner i positionen, händerna hängande på insidan av låren. Känn kontakten mellan marken och fötterna men låt allt samlas i buken.

3 Inandning framåt-nedåt i position 2 åt vänster, utandning till upprätt hållning med händer och armar i en båge upp över huvudet. Det är som att med händerna dra upp något ­ en gardin av luft ­ från jorden över ditt huvud när du andas ut. Börja dra gardinen jämns med högerfoten så att du mjukt passerar vänsterfoten som står i ca 90 graders vinkel med högerfoten. Hela tiden koncentration i rörelsens centrum i buken. Blicken följer inte gardinen utan vilar rakt fram hela tiden.

4 Inandning i position 3 åt vänster, formande av luftboll, utandning, förande av luftboll åt höger ca 90 grader. Känn riktigt bollens storlek och yta. Vi håller den först med höger hand undertill och vänster ovanpå bollen. Vid inandningen vänder du på bollen och för den till vänster ca 90 grader. Svängningarnas styrcentrum är buken. Huvudet och ögonen bara följer med.

5 Utandning, högerhanden förs fram i axelhöjd med fingrarna mjukt utsträckta, vänsterhande formas till en skål vid vänster axel, ställning 2 åt höger, vid inandning byter armar och händer position till vänster fram och höger som en skål vid höger axel, utandning igen och byte till den första arm- och handpositionen ­ men nu stannar inte vänster hand till en skål utan går runt i en halvcirkel fram till ett möte med högerhanden. De båda långfingrarna möts.

6 Inandning i position 3 åt höger, långfingertopparna lätt mot varandra och lyft armarna upp över hjässan samtidigt som vi går upp på tå med båda fötterna. Därefter utandning och vi för ner armarna till buken. Åter inandning och armarna upp över hjässan, fingertopparna hela tiden i lätt kontakt med varandra. Denna rörelse är lätt och kan göras oändligt graciös och kännbar i buken. Huvudet är stilla och upprätt, ögonen följer alltså inte med rörelsen över hjässan. När vi andas ut för andra gången är vi på väg i i nästa rörelse.

7 Utandning i position 2 åt vänster, höger hand går ner till vänster fot och lägger sig med flatan ned i 90 grader mot foten, fingrarna mot hålfoten. Vänster hand och arm rakt upp i luften där handen hänger helt avslappnat och armen håller den riktning som avslappnar armen helt. Inandning och resning av kroppen till upprätt, de båda händerna vid respektive lår, vänster med handflatan framåt, höger med handryggen framåt. Utandning och motsatt rörelse, vänster hand till höger fot men nu längs med foten, fingrarna åt hälen till och höger arm och hand upp i luften. Inandning och resande till upprätt hållning. Händerna vid låren, höger med handflatan framåt, vänster med handryggen framåt.

8 Utandning i position 3 åt vänster och en jämn svängning av överkroppen åt vänster med båda handflatorna åt vänster som vattenskovlar i höjdmed buken. Föreställ dig att du skjuter vatten åt sidan. Det är alltså ett "tryck" på båda sidorna av händer och armar. Vändingen sker 90 grader tills ansiktet är riktat i linje med vänster fot och höger hand har hunnit dit. Därefter vänds handflatorna tvärtom, åt höger, och inandningen börjar med en motsvarande svängning åt höger 180 grader.

9 Utandning i position 1, till vilken vi kommer genom att höger fot och ben rör sig till den. Händer och armar faller långsamt ner i grundställning. Här kan vi nu stanna några andningar innan nästa serie börjar. Denna serie är som den förra men startar åt andra hållet. Överkroppens rörelser är desamma, även rörelse 5 där höger hand först sträcks ut och vänster formar en skål vid vänster axel. Det är alltså inte en exakt symmetri i rörelserna.

Hur ska vi röra oss till vardags?

Vi kan inte alltid träna formen. På olika platser i världen tränar människor t'ai chi i parker och på gator, på väg till arbetet eller som pausgymnastik på arbetsplatsen. Nästan alla har tillfälle till träning några gånger om dagen i hemmet. Ju äldre man blir ju mer gör man t'ai chi, naturligtvis beroende på att man har mer tid till förfogande. Därför ser vi ofta gamla människor göra t'ai chi.

Traditionellt brukar några allmänna regler och råd ges för både träningen av former och av att röra sig överhuvudtaget. Dessa råd bör man gå tillbaka till då och då. De gäller även när vi känner oss krassliga och sjuka, ja de är nästan viktigare då än annars. Vaga formuleringar om "chi", "ande" eller "energi" får vi ta med en nypa salt - t'ai chi kan inte vara en religion. Det är fysiska och naturliga rörelser det handlar om.

När du rör dig ska hela kroppen vara lätt, ljus och känslig och alla dess delar sammanhållna.

Undvik all ansträngning, all kraft som gör dig klumpig. Hela din grundform ska utföras med en kontinuerlig ström av chi. 

 När rörelsecentrum är aktivt samlas kraften inom dig. När centrum inte är blockerat är energin som en havsvind med vågor och vågdalar. Detta är att samla sin ande.

Låt inte brott eller gap uppstå i rörelserna, låt inte utbuktningar eller inbuktningar uppstå, låt inte avbrott ske i rörelserna. När du rör dig i din grundform så sök enheten i rytm, energi och flöde. Där ska inte behöva vara någon irregularitet. Rör dig relativt långsamt eller helt långsamt, aldrig hafsigt.

Tänk dig att du är ett träd. Rötterna är i fötterna, energin stiger upp genom benen, samlas och omhuldas i midjan och får uttryck i överkropp och armar och händer och fingrar. Från fötterna till midjan ska det flöda en jämn ström av chi. De övre och de lägre delarna av kroppen sammanordnas i midjan. Från ryggraden sprider sig energin till armar och händer. Hela kroppen känns som en enda utveckling av chi.

Närhelst du känner att du är splittrad eller i någon form av obalans så sök svagheterna i midjan och i benen. Det är ovanligt för många av oss, vi brukar försöka tänka bort våra problem. Spar tanken tills du prövat rörelsen! Glöm inte att vi är somatiska varelser.

För mycket sittande i bekväma stolar gör att svaghet och tveksamhet uppstår. Rör på dig och lös upp svagheten, korrigera livets stämning med samlandet av din ande i midjan. Då kommer du också att tänka harmoniskt. Detta är en märklig andlig gåva vi fått men det fungerar praktiskt.

När du märker att andra sysselsättningar eller begär distraherar dig från att vara medveten om bäckenet och rörelsens centrum, så gör korta pass av träning. En enda rörelse, t ex den första där du faller framåt-nedåt och stämmer av chi i buken, kan vara lämplig. Det är detta rörelserna handlar om ­ -- att ständigt återfinna den naturliga givna grunden för rörelse.

När telefonen ringer så stå gärna i position eller rör dig lite. Du ger mycket bättre gensvar när du har kontakt med centrum i din kropp. Du svarar ärligare och har mer godhet och balans att ge åt din samtalspartner. Detta gäller i viss mån också alla fysiska möten ­ men ibland kan det verka opassande att göra t'ai chi när man står och talar med någon...

När du sitter i fåtölj eller soffa ­ här hindras vi att aktivera vårt naturliga centrum för rörelse. ­ Känn med rumpan och med fötterna vilket underlag vi har. Bearbeta din kontakt med verkligheten genom utandningen ner i buken. Men det bästa ­ är att resa sig så snart du kan och röra dig! Om du måste sitta så ha en del av uppmärksamheten i buken och i fötterna.

Vi har alltid den mentala friheten till naturlig vila utan ansträngning mitt i dagliga aktiviteter. Använd den friheten både när du kan praktisera grundrörelserna och när du inte kan det av praktiska skäl. Både i stillhet och i rörelse kan vi mentalt använda chi. När begär eller irritation uppstår är det enkelt att rikta intentionen till de naturliga rörelserna. Det är också en gammal folklig visdom att "jag måste röra lite på mig" när något känns fel eller obehagligt.

Hjärnan, begärslivet och det mentala livet stäms harmoniskt av rörelserna. När vi är störda av upplevelser eller svåra beslut i livet kan det vara svårt att ge sig tid till att praktisera rörelserna och få harmoni i livet. Då gäller det att besinna sig och inse att kroppen/anden vet mer än endast huvudet och känslorna.Via rörelserna når vi lättare en harmonisk stabilitet.

  Starka begär efter berusning eller sex kan naturligtvis vara övervärldigande för den kroppsliga och psykiska organismen. Men överraskande nog räcker det med några väl utförda rörelser för att intresset för de åtrådda objekten ska försvinna som rök i vinden. Därför har också t'ai chi historiskt spelat en stor roll för inre och yttre renhet i livsföringen. Detta förbises ofta i västerlandet, där många låter berusning och sex bli en del av livsstilen. T'ai chi leder till kyskhet genom en djupare kroppsupplevelse än den biologiska fortplantningens instinkt.

Ibland kan vi vara så trötta eller less att inte tillräckligt med energi finns för att engagera oss medvetet i rörelser eller chi. Vid dessa tillfällen fungerar inte samspelet mellan vilja och rörelse. Gör då så här: pröva några rörelser om och om igen för att hitta vårt mittenområde. Detta är vardagen för de flesta som studerar rörelsena.

  Vår kultur kan studeras genom den kroppslighet som finns representerad. Då studerar vi kläder, bilder, påståenden och beteenden. T'ai chi leder till en kontra-kultur. De långsamma fridfulla rörelserna betonar helt andra saker än sport och sex som är de främsta uttrycken för den moderna kulturens kroppssyn. Ändå får vi en starkare kroppslig erfarenhet. 



Några anmärkningar om chi

  Somliga tror att chi är en "energi" som skapas under övandet och sedan på ett omedvetet sätt finns i kroppen resten av dagen. Problemet med detta tal är att "energi"kan betyda så många fenomen. I detta sammanhang är energin kanske liktydig med en kombination av fysisk rörelseglädje och andlig livslust.

Vi väcker upp denna psykofysiska livskraft -- chi -- genom att röra oss och andas. Genom övandet av rörelserna väcker vi medvetandekraften, chi, vi öppnar grinden. Sedan finns den där medvetet tillgänglig. Detta är innebörden i soma, det ord som i bibeln översätts till 'kropp'.

För kristna: Jesus ger på korset sin kropp, sin soma till människorna och räddar dem genom detta offer. Den som övar t'ai chi kan läsa bibeln "kroppsligt" och ser därigenom många betydelser som går andra förbi. Påven Johannes Paulus II har ägnat mycket arbete åt vad han kalar "Kroppens teologi" som inneär att andlig frihet har en kroppslig dimension. Kristendomen är en inkarnationens religion. I kristendomen är själen kroppens form och denna form måste fyllas med kroppens "frälsning".

Chi är en subtil operation som betyder vila, avspänning men samtidigt en lätt koncentration. Det upplevs ofta som en lätthet i anden, en mental frihet.

Utan dagligt övande minns vi inte hur chiprocessen går till. Därför är daglig övning nödvändig. Anden behöver detta minne.

Först när vi kan hämta vår energi ur den kroppsliga grunden i oss, blir anden nöjd. Utan den kroppsliga grunden blir det mentala rent platonsk. T'ai chi är mer aristotelisk än platonsk.

Hur går det till när chi blir levande? Din ande lämnar det cerebrala, lämnar huvudet och går till bäckenet och till hela kroppen i rörelse. Det leder till betonad utandning och stöd i buken. Chi strömmar till huvudet och vi får andlig vederkvickelse.

Kroppsliga symptom för en person med vital chi blir relativt tydliga : blicken "i fjärran", vilket innebär mer uppmärksamhet, inte mindre; stadig kroppshållning, värmesensationer på flera ställen i kroppen, avsaknad av rastlöshet eller nervositet, tendens att njuta av att vara just där du är för stunden.

Mentala symptom blir även tydliga: en viss mental lättnad, en intellektuell rörlighet, en obesvärad psyjkologisk funktion, en andlig frimodighet.

Uppdaterad 20061220