Amida
buddhismen
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Tannisho
av Yuien-Bo
Förord
När jag ödmjukt funderar över det förgångna och det närvarande, kan jag inte hjälpa att jag beklagar ett faktum: att den trosuppfattning som vår framlidne Shinran Shonin hade, inte hålls levande idag utan ersätts av andra och avvikande uppfattningar.
Om vi inte har sådan tur att vi finner en god lärare, hur ska vi då någonsin kunna börja leva den Enkla Tron? Vi får inte förvrida läran om den Andra Kraften med våra egna åsikter och tolkningar!
Det är därför jag nu skriver ner några av de ord från läraren Shinran som fortfarande ringer i mina öron. Det enda mål jag har är att skingra tvivel hos mina trossyskon som uppstått genom avvikelserna idag.
I
När vi lever i tron att vi redan är räddade av Amidas löfte, denna obegripliga kraft, och att vi därigenom kommer att födas i det rena landet, så uppstår djupt inom oss lusten att säga nembutsu. När detta sker omfamnas vi av Amida och denna gåva är något vi aldrig kan förlora eller kasta bort.
Vi får inte glömma att Amidas löfte är verksamt för oss alldeles oavsett ålder eller moraliska egenskaper. Unga och gamla, goda och onda - det enda nödvändiga är sann tro. Löftet gavs för att rädda alla levande varelser som bär på ond skuld och förbrännande lidelser.
Har vi därför verklig tro på Amidas ursprungliga löfte så är inga andra goda handlingar nödvändiga, det finns ingenting godare än nembutsu. Inte heller behöver vi ängslas för onda handlingar, egna eller andras, eftersom till slut ingenting ont kan påverka effekten av Amidas ursprungliga löfte.
II
Ni har alla rest genom tio provinser med risk för eget liv för att komma och höra på mig. Ni vill alla veta hur vi ska födas i det rena landet, den högsta salighetens tillstånd. Men om ni har för er att jag vet om någon annan väg till återfödesel än nembutsu, eller att jag tänker på några andra läror, så misstar ni er grovt. Om ni söker andra vägar så res och besök någon av de många distingerade lärarna och forskarna i Nara och på berget Hiei. De kan i detalj svara på era frågor om återfödsel.
Men jag, Shinran, kan bara vidarebefodra vad min vördade lärare Honen alltid sade: Säg bara nembutsu och låt dig räddas av Amida.
Personligen vet jag inte huruvida reciterande av nembutsu kommer att leda till att jag återföds i det rena landet eller om det snarare leder till helvetet för mig. Men även om jag en dag inser att jag förletts av Honen Shonin och jag på grund av nembutsu hamnat i helvetet, kommer jag inte att känna någon ånger. Om det är möjligt för mig att bli upplyst genom att uföra någon annan handling och nembutsu leder till helvetet, då skulle jag nog ångra mig och beklaga att jag förletts. Men eftersom jag inte är förmögen att utföra någon religiös handling över huvud taget så är helvetet i vilket fall mitt hem.
Om Amidas löfte är verkligt så kan inte Shakyamunis undervisningen vara felaktig. Om Buddhas undervisning är riktig så kan inte Zendos lära vara oriktig. Om Zendos kommentarer är riktiga, hur kan då Honens ord vara osanna? Och om nu Honens ord är sanna så kan ju inte det som jag, Shinran, säger vara helt meningslöst.
Detta är den tro som en enfaldig person som jag lever med. Om ni väljer att förlita er på nembutsu eller avvisar en sådan tillit är helt och hållet upp till er själva.
III
Till och med en god människa kan återfödas i det rena landet - hur mycket mer då en ond!
Fast i regel säger folk: Till och med en ond människa kan födas i det rena landet, hur mycket mer då en god. Detta låter förvisso förnuftigt men det är rakt emot intentionen hos den Andra Kraften. Anledningen till detta är följande: de människor som anser sig ha förmågan till goda handlingar har sällan förmåga till överlåtelse och tillit till den Andra Kraften. De kan inte leva med Amidas ursprungliga löfte. Om de ger upp sin fixering vid den egna kraften och litar på den Andra Kraften återföds de emellertid i det rena landet där allt gott ges åt oss.
Det var i sin medkänsla för de varelser som är fulla av blinda lidelser som Amida gav sitt ursprungliga löfte, för dem som inte på egen hand kan bli fria från födelse och död och som inte har någon religiös övning att lita till. Eftersom avsikten med löftet var att ge befrielse åt sådana som oss, är det särskilt onda personer med full tillit till löftet som når det rena landet.
Därför sa läraren: "Till och med en god människa kan återfödas i det rena landet - hur mycket mer då en ond!"
IV
Det är en påtaglig skillnad mellan medkänsla som den praktiseras inom buddhistisk visdom och av människor på det Rena Landets väg. Den buddhistiska visdomens traditionen ger uttryck för medkänslan som ett emotionellt engagemang. Man känner sympati för andra kännande varelser och bryr sig om dem. Men det är mycket svårt att hjälpa andra ur kretsloppet av födelse och död.
På det Rena Landets väg ger vi uttryck för medkänslan genom att säga nembutsu. Detta är att kvickt nå återfödsel i det rena landet och sedan kunna ge medkänsla i överflöd åt varje levande varelse.
I detta jordeliv är det svårt att rädda andra från orsak och verkan, oavsett vår insats av kärlek och medkänsla för dem. Vårt engagemang blir begränsat och lättflyktigt. Bara genom nembutsu kan vi ge uttryck åt fullkomlig medkänsla.
V
Jag, Shinran, har aldrig sagt nembutsu som förbön för mina döda föräldrar eller som en andlig tjänst åt dem.
Detta beror på att alla levande varelser är mina föräldrar. De är mina bröder och systrar under tallösa generationer av födelse och död. När jag blir buddha i nästa liv måste jag rädda dem alla.
Om nembutsu var en god och effektiv handling som vi kunde utföra efter egen avsikt, skulle vi givetvis inrikta nembutsu på att rädda våra föräldrar. Men då detta inte är fallet så bör vi ta avstånd från egna avsikter att rädda andra och istället kvickt nå buddhatillståndet. Därefter kan vi med lämpliga övernaturliga medel hjälpa alla levande varelser ur lidande, och vi kan då börja med de som vi levt nära och varit beroende av. Vi kan hjälpa dem alldeles oavsett vilka bördor och skulder de bär på i de sex formerna av orsakat lidande och de fyra formerna av födsel.
VI
Det är absurt för de som lever med nembutsu att gräla inbördes och påstå följande: "Dessa personer är mina elever" eller "Dessa personer är någon annans elever".
Jag, Shinran, har aldrig haft en enda elev. Om jag kan hjälpa människor att säga nembutsu, då skulle jag kunna kalla dem mina elever. Men det vore förryckt att kalla någon för elev som säger nembutsu enbart genom Amidas nåd.
Om orsakade omständigheter för oss tillsammans så möts vi. Om orsakade omständigheter skiljer oss åt så möts vi inte mer. Ändå finns det de som säger att om någon vänder sig bort från en viss lärare och följer en annan, kan denna person, fast hon eller han säger nembutsu, inte nå det rena landet. Detta är nonsens, även detta. Hur kan de tro att de kan återta det som Amida givit i sin gränslösa nåd? De bör inte uttrycka sig på detta sätt.
När vi lever i samstämmighet med principen för det naturliga och spontana kommer vi att känna tacksamhet för medkänslan hos Amida och medkänslan hos våra lärare.
VII
Den som följer nembutsu går den obehindrade enda vägen. Om vi frågar varför så kan vi säga: till och med gudarna i himmelen och på jorden bugar sig inför den som följer nembutsu med äkta tro. De onda andarna och de som är ute med lögn och falskhet kan inte skapa hinder. Synden och ondskan ger inga bördor och leder inte till dom. Då goda handlingar aldrig överstiger nembutsu är detta den
obehindrade enda vägen.VIII
Den hängivne som säger nembutsu utför ingen religiös handling, inte heller är det en god handling. Vi säger inte nembutsu genom en egen medveten ansträngning. Därför kan det inte handla om vare sig en moraliskt god eller en religiös handling. Vi säger nembutsu helt och hållet genom den Andra Kraften, recitationen har ingenting att göra med egen kraft. Alltså är det inte religion eller god moral för den hängivne.
IX
Jag sa till läraren: Trots att jag säger nembutsu så känner jag det inte som om jag ville dansa av glädje. Och jag har verkligen inte särskilt bråttom till det rena landet. Hur kan det vara på det viset?
Då svarade Shinran Shonin: Jag Shinran har också känt det så, jag har haft detta tvivel. Nu känner du Yuien-bo på samma sätt. När jag betänker detta så finner jag att just för att jag inte känner glädje när jag borde dansa av lycka, kan jag känna mig desto mer säker på min födelse i det rena landet.
Orsaken till att vi inte glädjer oss fast vi har all anledning till det, är våra blinda passioner. Buddha påpekade att människans blinda passioner hindrar henne från glädje. Därför vet jag att Amidas löfte och medkänsla kom till för just sådana som oss, och jag är därför desto mer tillitsfull.
Om vi inte har särskilt bråttom till det rena landet, om vi oroar oss för döden så fort vi blir lite sjuka så kan vi förstå att också detta beror på våra blinda passioner och våra begär. Därför känns det så svårt för oss att lämna detta gamla hem som är så fullt av lidande, där vi har fötts om och om igen under oräkneliga sekler. Vi längtar inte direkt efter det rena land av frid där vi aldrig förr har fötts -- så starka är våra passioner.
Men hur motvilliga vi än är att lämna denna lidandets värld så kommer den tidpunkt då våra bindningar till världen, genom orsak och verkan, slutar hålla fast oss, när vårt världsliga liv når sitt
slut, vad än vi försöker göra. Så går vi alla till det rena landet.Amida har särskild medkänsla med de som inte känner att de vill lämna denna värld och gå till det rena landet. När jag tänker på detta känner jag en ännu större tillit till Amidas stora löfte och medkänsla. Jag känner att min återfödelse i det rena landet är säker.
Om jag kände att jag ville dansa av glädje och längtade till det rena landet omedelbart skulle jag kunna undra om jag verkligen var full av blinda passioner.
X
Läraren sa: Meningen med nembutsu är bortom logiken, den är bortom beräkning, bortom förklaring och bortom förståelse.
Särskilt förord
Förr i tiden, när Shinran Shonin levde så delade alla troende samma tro och de hade alla samma mål, alltså återfödelse i det kommande rena landet. De entusiasmerade varandra till att resa till huvudstaden långt bort för att lyssna till Shinran Shonins undervisning. Men nyligen har jag hört att bland de många troende, unga och gamla som följer eleverna till Shinran Shonin, säger man saker som skiljer sig helt från Shinrans undervisning. Jag ska nu granska dessa missuppfattningar.
XI
En del personer ser ner på de som inte kan läsa och säger: "Reciterar ni nembutsu därför att ni tror på den ofattbara kraften hos Löftet, eller därför att ni tror på den ofattbara kraften hos Namnet?"
När de säger så förklarar de inte vad de menar med de dessa två former av ofattbarhet. På det hela taget förvillar de bara andra människor.
Denna fråga måste noga genomlysas. Det var genom den ofattbara kraften i Löftet som Amida gav oss Namnet, lätt att hålla i minnet, lätt att säga, och det var genom den ofattbara kraften i Löftet som Amida lovade att rädda var och en som reciterar Namnet.
Således är det hela tiden Amida som gör att vi vill säga Namnet, att vi säger Namnet och att vi har förtroende för att Löftets kraft räddar oss ur lidandenas förlopp. När vi förstår detta, när vi inser att våra egna förehavanden inte har det minsta att göra med Löftets kraft och vårt förtroende för det, då befinner vi oss i harmoni med det första ursprugliga Löftet och då blir vi födda i det rena landet.
När vi alltså låter förtroendet leva inför denna ofattbara kraft hos Löftet, så låter vi samtidigt tilliten leva för den ofattbara kraften i Namnet. De båda är ett, förtroendet för Löftet, förtroendet för Namnet. Det finns ingen skillnad alls mellan dem.
De som tänker att goda handlingar hjälper dem till födelse i det rena landet eller att syndiga handlingar kan förhindra det, försöker därför sträva och arbeta för sin frälsning med egen kraft. De leds att tro på den mänskliga intelligensens förmåga till frälsning. De leds till att använda nembutsu som en egen teknik. De litar inte på den ofattbara makten hos Löftet eller den ofattbara kraften i Namnet.
Men alla de som inte litar på Amida kommer att födas i ett gränsland, ett område av stolthet och likgiltighet, tvivlets slott, livmoderns palats. Därefter kommer de så småningom genom Amidas Löfte till födelse i det rena landet. Den obegripliga kraften i Namnet leder till denna födelse. Denna kraft är just Löftets kraft. Namn och Löfte är detsamma.
XII
Det finns de som säger att personer som inte läser och studerar skrifterna inte heller kan vara säkra på födsel i det rena landet. Denna idé är inte ens värd att diskuteras.
Alla de texter som visar oss sanningen i begreppet den Andra Kraften och förklarar betydelsen i det, påpekar tydligt att när vi litar på det ursprungliga Löftet och enkelt säger nembutsu, leder detta till att vi når buddhaskapet.
Vad mer kan vi behöva veta för att nå födelsen i det rena landet? Om någon känner sig förvirrad inför denna undervisning så är det naturligtvis nyttigt att studera skrifterna för att inse innebörden i det ursprungliga Löftet. Men det är verkligen synd om de som läser och studerar skrifterna men inte förstår deras fundamentala betydelse.
Att recitera nembutsu är enkelt även för den som inte kan läsa och som inte känner till skrifterna. De som följer de visas väg sätter stor tilltro till skriftlärdom och deras väg blir svår. Och det finns en passage i ett av Shinrans brev om en man som engagerade sig i studier av skrifterna av helt fel skäl, han studerade för att nå ära och framgång. Shinran säger: "Jag undrar om han i nästa liv föds i det rena landet".
Idag praktiserar folk nembutsu på ett exklusivt sätt och är i strid med de visa och de disputerar och hävdar: "Min skola är överlägsen din", fiender till sanningen framträder och sanningen blir smutskastad. Men om vi själva disputerar läror, smutskastar vi då inte själva sanningen?
Även om alla andra skolor skulle säga: "Nembutsu passar bara för värdelösa typer. Dess lära är mycket tunn och värd all förakt" så skulle vi inte argumentera emot detta. Vi kan bara svara: "Vi litar på det vi lärt oss, och det är att även dumma personer som inte är läskunniga eller har någon utbildning, människor som inte duger till mycket, kan räddas genom att gå nembutsus väg i förtroende för Amida. Intelligenta människor kan känna att denna lära är för simpel för dem, men för oss är denna lära den hösta möjliga. Andra läror kan vara överlägsna på alla sätt, men vi kan inte tillägna oss dem. Eftersom den djupaste viljan hos alla upplysta är att alla levande varelser ska bli befriade och frälsta, så bör ni inte försöka hindra oss att följa nembutsu."
Om vi säger detta utan vrede, vem vill då skada oss? Det finns också en sutra som säger: "Alla former av blinda begär uppstår i en diskussion. En vis person avstår från detta".
Vår bortgångne lärare sa:
Shakyamuni förutsa att några skulle lita på undervisningen men andra skulle förakta den. Så eftersom jag har tillit till nembutsu medan andra föraktar denna väg såsom simpel, så vet jag att det som den Upplyste sa är sant. Jag blir därför ännu mer säker på min räddning till det Rena Landet. Det vore nästan underligt om några satte sin tillit till nembutsu och ingen alls förnekade denna väg.
Jag menar inte att någon måste tala illa om nembutsu. Jag säger bara att den Upplyste visste att några skulle tro och några skulle förneka tron. Han sa det i god tid så att ingen skulle förvånas och förvirras allt för mycket.
Nu för tiden verkar det som många studerar och utbildar sig enbart för att kunna tysta andra och vinna debatter och diskussioner. Men om vi studerar för att bli mer uppmärksamma på det budskap som den Upplyste förmedlade och få en djupare insikt i det medkänslans löfte han gav så att vi också kan förklara detta för mindre studerade människor, så finns det en mening med vår kunskap och bildning.
Vi kan då med kunskap ge förtröstan till dem som tror att de är allt för värdelösa människor för att kunna nå räddning och frälsning, vi kan visa att det inte handlar om godhet eller ondska, att det Ursprungliga löftet inte berörs av om en människa är ond eller god, ren eller oren.
Men om en forskare använder sin bildning till att håna enkla människor som säger nembutsu i enlighet med det Ursprungliga löftet och säger till dem: "Du ska studera och bilda dig lite!" så är han eller hon en demon som förhindrar sanningen, en fiende till medkänsla och upplysning. Inte bara saknar en sådan person tillit till den Andra Kraften utan förvirrar dessutom andra människor. En sådan borde inte bara darra inför att så bedra vår gamle lärares undervisning utan dessutom sörja djupt över att inte vara i harmoni med Amidas Ursprungliga löfte.
XIII
En del människor har åsikten att de som inte är rädda för att handla fel därför att de litar på Amidas Usprungliga löfte och dess kraft att rädda onda människor, i själva verket falskeligen utnyttjar Amidas löfte på ett sådant sätt att de inte kan räddas till det rena landet.
Denna åsikt visar dels en avsaknad av full tillit till Amidas löfte, dels en bristande förståelse av hur tidigare handlingar leder både till goda och onda verkningar idag.
Goda tankar och känslor uppstår endast på grund av tidigare skeenden. Onda handlingar och tankar uppstår genom tidigare onda skeenden. Shinran Shonin sa: "Du ska veta att alla onda handlingar, även så obetydliga som ett litet dammkorn på toppen av ett hårstrå hos en hare, alla uppstår genom tidigare skeenden, såsom en följd av dessa."
Shinran Shonin frågade en dag: "Yien-bo, tror du på allt jag säger?"
"Ja det gör jag" svarade jag.
Då sa han: "Om det är på det viset, vill du göra allt jag ber dig om?"
Ödmjukt nickade jag som svar.
"Dödar du tusen människor om detta garanterar dig ett liv i det rena landet?"
Då sa jag: "Även om du ber mig göra detta så tror jag inte jag skulle kunna döda en enda för den sakens skull."
"Varför säger du då att du skulle göra allt jag ber dig? Låt detta bli en läxa. Om du var fri att göra vad du ville skulle du utföra min önskan och bli mördare. Men tidigare skeenden i ditt liv disponerar dig inte för att göra något sådant. Märk att det inte är din egen godhet som hindrar dig. Det är heller inte alltid en persons ondska som leder honom till att en dag döda många andra människor, utan att direkt vilja det kan han sluta med att döda flera hundra människor."
Vår lärare visade oss genom detta hur det inte är vår egen godhet som får en belöning genom det rena landet och att vi tänker falskt om vi tror om oss själva att vi är goda och värda en belöning efter döden. Samma misstag gör vi om vi tror att vår egen ondska hindrar oss från återfödsel i det rena landet. Då inser vi inte det faktum att endast den ofattbara förmågan hos Amidas löfte kan rädda oss till denna återfödsel.
Då Shinran Shonin levde fanns där en man som hade missuppfattat detta. Han tänkte att eftersom Amida räddade onda människor till ett annat liv, måste onda handlingar leda till återfödsel. Om en människa därför medvetet utförde onda handlingar kunde hon vara säker på ett liv i det rena landet.
När Shinran hörde talas om mannen, skrev han ett brev till honom i vilket han bl a sa: "Svälj inte gift bara därför att det finns medicin för det!" Han skrev detta för att rätta till mannens inställning, inte alls för att påstå att onda handlingar hindrar Amidas kraft att ge oss återfödsel i det rena landet.
Shinran sa dessutom: "Hur skulle vi kunna räddas från lidandets kretslopp om vår tillit till Amidas löfte hängde på vår förmåga att hålla andliga löften och följa munkars regler?"
Sanningen är att när så eländiga varelser som vi möter tanken på Amidas löfte, så försöker vi alltid utnyttja detta löfte för vår egen räddning. Men inte desto mindre gör vi onda handlingar endast genom att vi disponeras till dem genom tidigare skeenden.
Shinran sa:
"Det är ingen skillnad på folk som lever på att fånga fisk med nät i haven och i floderna eller på de som jagar fågel eller vilda djur i bergstrakterna eller på slätterna eller på folk som ägnar sig åt olika sorters affärer i städerna eller sköter om åkrarna på de stora risfälten."
Han sa: "Om tidigare skeenden leder oss till det så kan vi göra vad som helst". Men i våra dagar ser vi många som tror sig vara "aspiranter till att bli en Upplyst Person." De beter sig som om endast högt intelligenta personer bör säga nembutsu. Dessa människor sätter till och med upp varningstavlor i sina träningshallar där det står att personer som gjort den eller den onda handlingen inte har tillträde till träningshallen. Är detta något annat än en ytlig förevisning av dygd, visdom och korrekthet medan den inre sanningen är den motsatta?
Också de onda handlingar som människor begår genom att utnyttja Amidas löfte för egen vinning, har sin grund i tidigare skeenden, onda handlingar begånga för länge sedan i tidigare onda sammanhang.
Därför bör vi lugnt lämna både våra goda och våra onda handlingar till den följdriktighet som kommer av tidigare skeenden och själva lägga hela vår tillit till det Ursprungliga löftet. Detta är den Andra Kraftens väg.
I skriften "Grunddragen i Endast Tillit" sägs det: "Tror du att du känner till begränsningarna i Amidas förmåga, eftersom du hävdar att du är för ond att räddas till det rena landet?"
Det är just genom att vi kan och vill försöka utnyttja Amidas löfte för egen vinning, som det i vårt hjärta kan växa en tillit till den Andra Kraften. Om vi lyckades bli kvitt all egoism och alla onda passioner innan vi gav vår tillit till det Ursprungliga löftet, då skulle vi förstås inte försöka utnyttja löftet för egen del. Bra. Men om detta skedde var du ju redan en Upplyst person här och nu och för en sådan person vore inte Amidas löfte som gavs efter fem långa tidsåldrars meditation, av något större värde för dig.
Folk som varnar andra för att försöka utnyttja Amidas löfte verkar själva vara styrda av blinda lidelser och orena begär. Försöker inte också de utnyttja löftet? Vilken handling är "utnyttjande" och vilken handling är det inte? Är detta inte ett problem skapat av ett omoget tänkande?
XIV
Somliga anser att ett enda yttrande av nembutsu tar bort alla onda handlingar som vi dragit på oss under vår livstid och under åtta billioner tidsåldrar.
Grunden till detta påstående är ett uttalande i en sutra som handlar om en ond person som begått tio grova brottshandlingar, fem dödliga synder och som aldrig sagt nembutsu i hela sitt liv. Men genom en god lärares ledning börjar han säga nembutsu på sin dödsbädd. Genom ett enda yttrande försvinner all synd under åtta billioner tidsåldrar. Genom att säga nembutsu tio gånger tar han bort alla synder han begått under åtta billioner tidsåldrar och blir återfödd i det rena landet.Denna sutra nämner "ett enda yttrande" och "tio gånger" för att försöka få oss att inse allvaret i brottsliga handlingar och dödliga synder och för att få oss att förstå hur nembutsu tar bort all synd. Men detta är inte alls vad vi tror.
Orsaken är att Amidas ljus, så fort det faller på oss och väcker en omedelbar tillit till det stora löftet, ger oss en oförstörbar diamantlik tro. Från och med det ögonblicket är vi försäkrade om återfödsel i det rena landet. När vårt liv tar slut förvandlas alla våra lidelser och onda handlingar till en lysande visdom. Vi vaknar till sanningen om inget-ursprung.
Vi bör uppfatta nembutsu som ett uttryck för tacksamhet. Vi uttrycker tacksamhet för den upplysta välviljan och medkänslan. Vi bör säga nembutsu under hela vårt liv med denna tanke: Om det inte var för Amidas medkänsla och löfte, hur skulle en sådan eländig varelse som jag själv någonsin kunna få någon frihet från lidande? Om vi går omkring och tror att vi tar bort alla syndiga handlingar varje gång vi säger nemgbusu så gör vi ingenting annat än försöker eliminera synden för att åstadkomma det rena landet med vår egen anträngning.
Om vi tror att varje tanke är en bindning till det ständiga lidandet i cykeln av födsel och död, så får vi inget annat att göra än att säga nembutus till det sista andetaget för att få födas i det rena landet. Men det kan mycket väl hända att vi dör i en oförutsedd olycka eller i en oerhört smärtsam sjukdom. Om det händer blir det mycket svårt att vara i rätt tillstånd vid dödsögonblicket så att vi just då kan säga nembutsu. Då kan vi alltså inte ta bort synden just i det sista ögonblicket och allt är förlorat! Vi kan ju då inte födas i det rena landet.
Men om vi litar till löftet som aldrig sviker en enda varelse, så kan vi dö plötsligt och oförutsett även om vi begått syndiga handlingar. Vi kan dö utan att ha sagt nembutsu hela tiden och vi kommer omedelbart att födas i det rena landet. Även om vi faktiskt är i stånd att säga nmbutsu i dödsögonblicket så handlar det hela tiden bara om att uttrycka tacksamhet för Amidas medkänsla. Vi överlåter oss alltmer till Amida allteftersom vi närmar oss döden och vår upplysning.
Folk som ber om att få vara i rätt tillstånd vid döden för att kunna säga nembutsu, tänker i termer av att själv åstadkomma rening av synd för att födas i det rena landet. Detta visar att de har ett självupptaget perspektiv, en mentalitet som inte genuint litar på den Andra Kraften.
XV
Somliga hävdar att de är upplysta redan nu, i denna jordiska kropp som fortfarande är full av lidelser och passioner. Detta är förryckt.
Att nå upplysning i denna jordiska krop genom olika andliga övningar är ett mål för t ex den esoteriska Shingon. Lotussutrans enda väg framhåller rening av de sex sinnesorganen genom "de fyra övningarna för att nå lycka". Dessa komplicerade övningar, som ska leda till upplysning genom meditation, kan utföras endast av de skickligaste personerna.
I kontrast till detta siktar rena landets inriktning till upplysning i nästa liv genom den Andra Kraften då vi fullständigt litar på det ursprungliga löftet. Denna väg är enkel och okomplicerad och passar för alla människor, oavsett styrka och skicklighet. Denna väg gör inte skillnad på goda och onda människor.
Det är extremt svårt att eliminera våra blinda lidelser och passioner, att ta bort de syndiga handlinarna ur detta liv i en jordisk kropp. Det är såpass svårt att även de starkaste munkar inom Shingon ber om upplysning i nästa liv. Så hur går det då inte med folk som vi ?
Det spelar ingen roll att vi saknar visdom och inte är starka nog att undvika synd och följa munklöften. Om vi går ombord på Amidas fartyg kommer även sådana som vi att ta sig över lidandets ocean, hemsk som den är i sina cykler av födelse och död. Så snart vi når det rena landets stränder skingras de många mörka molnen som våra lidelser skapat och vi ser alla ting som de verkligen är i visdomens ljus. I det ögonblicket förenas vi med Amidas fria ljus utan hinder; vi strålar detta ljus över alla levande varelser i hela universum. Och det är först då vi kan tala om att vi är upplysta, inte förr.
Strålar de som hävdar att de är upplysta med upplysningens ljus i denna jordiska kropp de har? Har de de trettiotvå primära tecknen och de åttio sekundära tecknen, som alla upplyska ska ha? Kan de lära ut sanningen och rädda alla levande varelser som den upplyste Shakyamuni gjorde? Det är så vi ser om en person är upplyst i detta liv.
Shinran skrev i en vers:
I den stund när tilliten som en stabil diamant börjar lysa inom oss
omfamnas vi av Amidas medkänsla och ljus och vi slipper lidandet för alltid.Denna innebär att vi omhändertas för att aldrig överges igen i samma stund en aboslut tillit till Amidas löfte växer i våra hjärtan. Därefter irrar vi inte längre i de ändlösa födsel-död-kretsgångarna. Därför skrev Shinran Shonin att vi "slipper lidndet för alltid". Att blanda ihop detta med en upplysning av egen kraft är patetiskt!
Den gamle Shonin sa: I Jodo Shinshu överlåter vi oss till det ursprungliga löftet i detta liv och når upplysning i det rena landet. Så har jag blivit lärd.
XVI
Somliga hävdar att en person som utövar nembutsu måste ångra sig och förändra sig i sitt hjärta så fort hon eller han varit arg eller gjort något dumt eller grälat med någon.
En person som helhjärtat säger nembutsu har redan förändrat sitt hjärta en gång för alla. Detta händer när en människa som aldrig tidigare har insett betydelsen av det ursprunliga löftet från den Andra Kraften plötsligt inspireras av visdomen hos Amida. Då inser hon att en vanlig person med ett ordinärt sinne kan aldrig kan nå det rena landet. Vid denna upptäckt kastar hon av sig det gamla tänkesättet och överlämnar sig helt till det ursprunliga löftet och lever i full tillit till det. Detta är förändringen av hjärtat.
Om vi måste förändras i hjärtat varje gång vi gjort något dumt för att en gång nå det rena landet, skulle vi behöva genomgå en hjärtats förändring om och om igen, natt och dag igenom. Detta vore att förlöjliga Amidas medkänsla som omfattar oss och inte sviker någon. Vårt liv kan ta slut mellan en inandning och en utandning. Om vi dör utan att ha genomgått en nödvändig förändring i hjärtat eller utan att ha tänkt goda tankar det sista vi gjorde - vad händer då?
Vissa menar att de litar på löftets kraft men tänker ändå att det gäller huvudsakligen goda människor, fastän löftet i princip ska gälla alla, även onda. På det sättet betvivlar de löftets kraft och litar inte egentligen på den Andra Kraften. De kommer att födas i ett gränsland - så synd!
Men när verklig tillit det ursprungliga löftet slår rot i vårt hjärta skänker oss Amida återfödsel i det rena landet. Vi måste ge upp all egen ansträngning för denna återfödsel. Även om vi ständigt begår synder så kommer vårt hjärta på ett naturligt sätt att växa i ödmjukhet och vishet, i tålamod och tillit inför det ursprungliga löftet. Vi ska inte ägna oss åt smarta tankar på hur vi ska nå det rena landet. Istället bör vi ständigt och vad som än händer, påminna oss om
Amidas oändligt djupa medkänsla; minnas den med varm tacksamhet och vördnad. Då märker vi att det faller sig naturligt för oss att säga nembutsu utan all strävan. Det är helt enkelt den Andra Kraften som säger nembutsu.Ändå har jag hört talas om folk som säger att det naturliga och spontana betyder något annat. Det är sorgligt.
XII
Vissa tänker att de som föds i ett gränsland så småningom hamnar i helvetet. Var i skrifterna finns belägg för detta? Det är trist att folk som kallar sig forskare kan hävda sådana saker. Hur läser de sutrorna, kommentarerna och de buddhistiska skrifterna?
Shinran Shonin lärde mig att de som inte har någon tillit till Amida och som betvivlar det ursprungliga löftet, kommer att födas i ett gränsland. Sedan de gjort sig fria från sina tvivel i detta gränsland kommer de att nå upplysning i det rena landet.
Eftersom få utövare har den fulla tilliten kommer Amida att leda till ett gränsland. Att säga att dessa människor har fötts förgäves är att säga att den Upplyste har bedragit oss.
XVIII
Somliga hävdar att storleken på en persons offer avgör huruvida man kommer att bli en stor upplyst varelser eller en liten upplyst varelse.
Detta påstående lämnar mig stum. Det är ren nonsens. Till att börja med - hur kan en upplyst vara större eller mindre? När storleken på en upplyst lärare beskrivs i en sutra så är det för att hänvisa till hans "belöningskropp". En upplyst som ser alla ting som de är, befinner sig bortom alla kategorier som stor eller liten. Hon eller han har varken form, längd eller bredd, fyrkantig eller rund, saknar kvaliteter som blå, gul, röd, vit eller svart - inga färger. Hur kan man då säga att en upplyst är stor eller liten?
Det finns en sutra som säger att när en människan säger nembutsu så kan en vision uppträda av en förvandlad upplyst. Den säger också att om vi säger nembutsu högt så kan vi uppfatta en stor upplyst varelse, om vi säger det tyst, en liten sådan varelse. Kanske har en del tolkat detta bokstavligt och på ett sätt som anpassar det till personliga offer.
Vi kan naturligtvis säg att de som skänker offer ger uttryck för de stora dygden generositet. Men det är poänglöst att ge våra lärare generösa gåvor om vi samtidigt saknar tillit och tro. Om vi överlämnar oss förtroendefullt till den Andra Kraften så spelar det ingen roll att vi kanske inte offrar ens ett pappersark till våra lärare - vi följer helt Amidas löfte i alla fall.
Det verkar som vissa bara av egen girighet använder sig av den upplysta läran för att skrämma andra till generösa gåvor.
Epilog
1
Alla de problem jag diskuterat har uppstått genom skillnader i förståelsen av tron.
Enligt den gamle Shinran Shonin hade väldigt få av Honen Shonins lärjungar samma tro som sin lärare. Detta ledde till en diskussion mellan Shinrans och hans vänner och utövare när han sa: Min tro och min lärares tro är en och samma sak.
Seikan-bo, Nemutsu-bo och andra elever invände med kraftoch sa: Hur kan du ha samma tro som Honen Shonin?
Shinran svarade: Om jag sa att jag hade Honen Shonins stora visdom och beläsenhet så vore det absrt. Men vad gäller min tro att jag kommer att återfödas i det rena landet, skiljer sig inte min tro från hans det minsta. Hans och min tro är den samma.
De andra argumenerade emellertid och sa: Hur kan detta vara fallet? Slutligen berätade de för Honen Shonin om denna debatt mellan dem och bad onom beluta vad som vad rätt ochfel. Honen yttrade då: Min tro är en gåva från
Amida. Shinrans tro är också en gåva från Amida. På detta sätt är det fråga om samma tro. De som har en annan tro än denna kommer inte att födas i det rena landet såsom jag, Honen.Om detta kunde ske under Honens dagar, är det sannolikt att en del människor som praktiserar nembutsu på ett exklusivt sätt inte lever med samma tro som Shinran.
2
Trots att mina ord måste verka fulla av repetitioner så har jag ändå skrivit ner dem. Livet klänger sig nämligen fast vid denna gamla uttjänta kropp som daggen hänger fast vid ett vissnat grässtrå och jag kan ännu lyssna till de frågor som ställs runt omkring mig och jag kan säga vad Shinran lärde oss. Men jag är nog rädd att mycket förvirring ändå kommer att uppstå när dessa ögon en gång slutits.
När någon med de felaktiga tankarna försöker övertyga dig och leda dig fel, så läs genom de heliga skrifter som den gamle Shonin mest rekommenderade och som han själv läste. I alla buddhistiska skrifter blandas den sanna lärorna med sådana som bara kan hjälpa till vid en viss tid. Shonin ville att vi skulle lämna det tidsbundna och koncentrera oss på den verkliga och sanna läran. Vi måste vara mycket försiktiga så att vi inte feltolkar när vi läser. Jag har samlat några viktiga passager i ett bihang till denna bok som en referensram.
Shinran Shonin sa ofta: När jag noggrant begrundar det löfte som Amida gav efter fem tidsåldrar i kontemplation, inser jag att det gavs till mig, endast till mig, Shinran.
När jag tänker på detta uttalande nu så ser jag ingen större skillnad på detta och det gyllene uttalande som Zendo har yttrat: Vi ska veta att vi i verkligheten är förvirrade varelser, nedtyngda av synd och vi har sedan oräkneliga tidsåldrar drunknat i lidandets ocean av födelse och död och vi har ingen som helst chans att befria oss själva därifrån.
Shinran visade alltså med sig själv som exempel hur förvirrade vi är - vi inser varken djupet på vår förvirring eller storheten i Amidas medkänsla för oss. Hur tacksam är jag inte för Shinran!
Jag och många andra talar endast om vad som är bra eller dåligt. Vi bryr oss inte om Amidas enorma medkänsla. Den gamle Shonin brukade säga: Jag vet ingenting om vad som är bra eller dåligt. Hade jag Amidas kunskap om vad som är gott eller ont, då skulle jag kunna påstå att jag vet något. Hade jag Amidas insikt i vad som är ondska, då skulle jag kunna säga vad det onda är. Men för en tokig varelse som är full av lidelser och passioner som bor i ett brinnande hus, denna ständigt växlande värld, är alla ting bedrägliga, fåfänga, overkliga. Det enda sanna är nembutsu.
Vi säger i själva verket en massa tomma saker till varandra. I samband med detta finns något jag verkligen beklagar. När vi diskuterar med varandra om vad tro är och vad nembutsu innebär, så försöker vi vinna debatter eller besegra varandra med argument, vi försöker tysta varandra och hävda att Shinran sagt saker han aldrig sagt. Detta är verkligen beklagansvärt. Vi borde genat sluta och besinna oss!
Trots att de ord jag skriver inte alls är min egna så är jag rädd att de låter barnsliga eller dumma. När allt kommer omkring har jag inte någon stor beläsenhet i sutrorna och jag är inte kapabel att förstå de djupa insikterna i de buddhistiska lärorna. Inte desto mindre skriver jag ner den hundradedel av vad Shinran sagt, som jag känner till.
Så trist det är att någon som lärt sig nembutsu ska bli född i ett gränsland istället för att födas direkt i det rena landet! Jag blöter därför penseln med tårar i ögonen och skriver ner allt detta så att det inte ska vara skillnader bland oss i fråga om tron i vår tradition.
Denna text ska heta Tannisho - anteckningar om skillnaderna. Den ska visas öppet för alla.
P