TA ZENVÄGEN !

 
  
  
Ta zenvägen !

Robert Aitken
 
 
 

Till minnet och till närvaron av 

Yasutani Hakuun-shitsu Rodaishi 
  
  
  
  

Innehåll 
  
  
  
  
  
  
  
  

Förord av Gary Snyder 

Inledning 

Kapitel 1 Grunder 

Kapitel 2 Metod 

Kapitel 3 Lämpliga medel 

Kapitel 4 Misstag och fallgropar 

Kapitel 5 Attityder til religiös utövning 

Kapitel 6 De tre skatterna 

Kapitel 7 De tio stora reglerna 

Kapitel 8 Att etablera sin träning 

Kapitel 9 Koan mu 

Hjärtsutran 

Hakuins Zazens Sång 

Appendix: Zen här och där 
  
  
  
  
  
  
  
  
 

Förord 
  
  
  
  
  
  
  
  

Likt ett litet segelfartyg som slipper förbi stora tunga tankers, lastfartyg och festligt upplysta turistångare, angör denna text bryggan med frisk vind bakom sig. Lugn, klar och användbar, presenterar den zenbuddhismens tro och träning utan att mystifiera. 

Robert Aitken är en amerikansk lärare - en roshi - fast inte så gammal egentligen. Han växte upp på Hawaii, stötte på zen första gången i ett japanskt fångläger under andra världskriget. Som byggnadsarbetare på Guam blev han tillfångatagen och internerad. En vakt som fick höra talas om hans intresse för haiku, lånade honom R.H. Blyths bok Zen in English Literature. Senare placerades även Blyth i lägret och Aitken började sitt första förhållande som elev till en lärare - det första i raden av flera intensiva sådana. 

Efter hemsändandet vid krigets slut, arbetade han i södra Kalifornien och mediterade med Nyogen Senzaki, en amerikansk zenpatriark som många zenintresserade amerikaner fått möta. I över fyrtio år fortsatte Robert Aitken sin träning sida vid sida med familjeliv, universitetsliv och yrkesliv. Efter återkomsten till Hawaii gjorde han flera resor till Japan där han studerade med Nakagawa Soen Roshi och Yasutani Hakuun Roshi. 

Robert och hans fru Anne blev ett ledare för den växande Hawaiigruppen öDiamond Sanghaö. Båda fortsatte med studier under Yasutanis efterträdare Yamada Koun Roshi och gjorde flera resor till Yamada Roshis center i Kamakura. 1974 fick Robert Aitken tillåtelse att själv undervisa. Han blev öroshiö. Denna bok är ett koncentrat av tal inför nybörjare under de senaste tio åren. 

Trots att många goda böcker om zen skrivits de senaste decennierna, så har ingen bok riktigt avslöjat märgen och stommen i hur man tränar zen och hur man fortsätter att hålla sin träning igång. Denna bok försöker beskriva hur det går till. Både veteraner och nybörjare kommer att finna att denna bok drar ut spikar och löser upp knutar. 

Zenbuddhism är bara en väg bland många andra. Denna bok vill hjälpa till att kunna välja den väg som passar en själv, om den nu blir buddhistisk eller inte. I denna anda presenteras grunderna i kroppslig hållning, andning och mental attityd utan teologi eller mytologi. 

Många tror att zen är ren spontanitet och kreativitet. Det kommer ofta som en överraskning för dem att det hela snarare handlar om hårt arbete och ordning, sådant som att knivarna är slipade och golven sopade, att man kommer i tid. Personligt engagemang och en känsla av frihet blir en viktigt för träningen. Motsatsen till detta är beroende och hängivenhet inför en guru eller fascination inför en andlig retorik som man knappast förstår. 

Buddhismen upplever idag en sorts väckelse. Buddhismen förändras och en av förändringarna har med känslan för familjen att göra. Allt fler upptäcker familjens värde för träningen. Det är spännande att lekmän numera är lärare som ändå kan förmedla klostrens intensitet till de som studerar zen. Zengrupperna sprider i sin tur upplysning, sundhet ( och god mat! ) till folk runt omkring och till olika delar av samhället. Zenvägen är till för alla människor, lekmän som präster, män som kvinnor, kort sagt alla som känner sig intresserade. 

Robert Aitkens egen roll, genom sina lärare Yamada och Yasutani Roshi, undervisar i en tradition som går tillbaka till Harada Daiun Roshi, en zenlärare kring seklets början. Denna linje kallas också öSanbo Kyodanö. Det betyder öDe tre skatternas ordenö och det är en nytillkommen linje inom zen med sina rötter både i Soto och Rinzai. 

Robert Aitken föreslår inte att vi bortser från traditionella bruk och ceremonier, alla små variationer och detaljer inom olika skolor och linjer. Istället kan denna traditionens rikedom stärka vår andes hängivenhet. Den kan ge oss den styrka som är nödvändig i all träning. Elever inom både Rinzai och Soto kan på så sätt glädjas åt att återupptäcka djupen och estetiken i lärorna hos den store japanske mästaren Dogen. 

Många förvirrande motsatser behandlas i boken. Frågor kring individen och samhället, kring att rädda sig själv eller att rädda världen, löser vi delvis upp genom att arbeta ochträna zen tillsammans med andra. Erfarenheterna hos den ensamme meditatören kan inte mogna utan att hon eller han åtminstone ibland sitter tillsammans med kamrater - och dessutom lagar mat tillsammans, sitter barnvakt tillsammans, hugger ved tillsammans i en grupp där kvinnor och män är lika värda. 

Att behöva varandra i en grupp betyder något väsentligt för all buddhism och det innebär också en verklig utmaning för vår egoistiska individualism. 

Robert Aitken är sedan länge känd för sina åsikter om militarism och krig. Vi kan inte fatta storleken i de miljömässiga, sociala och totala hot vår planet är utsatt för. Den försiktiga promenad han gör med oss leder till den plats där vi börjar förändra oss själva. Utan ånger eller hämmande skuldkänsla kan vi börja ett arbete som är både individuellt och allomfattande. 

Som en gammal handgjord kanot, en samisk skida eller bumerang är denna bok gjord med stor skicklighet och omsorg. Den bygger på lätt tillgängliga material, den är smidig och flexibel, den är unikt avpassad för sin uppgift. 

För trettio år sedan arbetade jag som skogshuggare i östra Oregon. Då och då beställde jag någon bok om zen från en bokhandel i Pasadena. Mannen som hade hand om beställningarna var Bob Aitken och flera år av brevskrivande följde på detta både i Japan och åter hemma i USA. Dessa brev hjälpte mig att förstå att min envisa och dimmiga bohemiska radikalism behövde åtskillig bearbetning om den skulle komma i närheten av verklig medkänsla. Slutligen mötte jag Aitken Roshi i mitten av sjuttiotalet, vilket resulterade i att jag blev elev till en ny lärare. 

Nanao Sakaki säger i ett poem: 
  
  

Att odla på det gamla sättet, 

att sjunga med coyoten, 

sjunga i protest mot kärnvapenkrig 

jag tröttnar aldrig på livet. 
  
  

Allihop på en gång: att försöka följa zenvägen i en tid av trolig förintelse är vårt gemensamma andliga äventyr, vår gemensamma börda och glädje. Robert Aitken ger oss denna verkligt stora klippa, öindränkt med regnö, som hjälper till att markera vägen. 
  
  

Gary Snyder 1982 
  
  
  
  
  
  
  
  

Inledning 
  
  
  
  
  
  

Mitt syfte med denna bok är att ge en vägledning som kan användas kapitel för kapitel, ungefär som ett instruktionsprogram för de första veckorna i zenträningen. Jag hoppas också att den kan användas som referens för mer avancerade elever. 

Att orientera nybörjare är av tradition inte vanligt i Japan. När jag gjorde min första zen-retreat vid Engakuklostret i Kitakamakura, fick jag inte mer än fem minuters instruktion om hur jag skulle sitta och räkna mina andetag. Sedan leddes jag in i meditationshallen för att lära mig av de andra genom att själv praktisera. Många zenstuderande kan berätta detsamma. 

Det var Harada Daiun Roshi, en nyskapande lärare under de första decennierna av detta århundrade, som skapade en introduktion för munkar, nunnor och lekmän vid sitt kloster. Hans efterföljare har märkt att de som startar zen på detta sätt kan undvika många misslyckade försök under de första månaderna, eller till och med under första åren av träning. 

Introduktionstal av Yasutani Hakuun, Haradas efterträdare, finns översatta i Philip Kapleaus Zens tre pelare (1). Yasutanis efterträdare heter Yamada Koun och han är den tredje läraren i denna zenlinje. Yamada är den som mest direkt har inspirerat mig och han är min personliga lärare. 

Harada betonade lyssnandet. Om du bara lyssnar som en medlem av en åhörarskara så kan det bli passivt lyssnande. Det jag säger blir bara en åsikt som uttrycks, inte nödvändigtvis något för dig. Detta är inte det rena lyssnandet. Det är viktigt att du lyssnar som om jag talar direkt till dig och bara till dig. 

Detta gäller också läsningen. Dessa ord är dina ord. De formas i ditt medvetande allteftersom de framträder på boksidan. Följ orden och du kommer att läsa naturligt och acceptera eller inte acceptera utan att blanda in ovidkommande omdömen. 

Jag förberedde dessa tal 1972 och de har utgjort kärnan i introduktionerna vid vår Diamond Sangha sedan dess. Genom åren har ledare och studenter föreslagit många ändringar av dessa tal och boken har skrivits om flera gånger. Jag är bara nominell författare numera; många andra namn skulle stå på titelsidan, speciellt John Tarrant och även Anne Aitken,Stephen Mitchell,P.Nelson Foster,Gary Snyder och Yamada Roshi själv. 

Min tacksamhet går till Andrew Thomas för hans teckningar kring zazen och stretchingställningar, till Francis Haar för fotografiskt arbete som använts i teckningarna, till Giza Juho Braun, Myphon Shoen Hunt och Joseph B. Liggett för deras maskinskrivning och till Jutta Hahne, Linda Engleberg, Michelle Hill och Joseph B. Liggett för viktig hjälp på olika sätt. Tack till Gary Snyder för hans positiva förord och till Wendell Berry för att han pekade ut passager i texten som inte kunde förstås av människor ovana vid österländska religioner och för att han stack hål på några av mina svaga språkliga uttryck. 

Fotografiet av den mediterande Sakyamuni i en stol har tryckts med tillstånd från Honolulu Academy of Arts. Denna stenfigur från 600-talets Kina var en gåva till akademin från Robert Allerton 1959. 

Hakuin Zenji's porträtt av Daito Kokushi trycks med vänligt tillstånd av ägaren, Rev.Shugu Yokota vid Tenrintemplet i Matsue, Japan.Denna målning förekommer i det japanska arbetet Hakuin som är redigerat av Naoji Takeuchi och publicerat i Tokyo av Chikuma Shobo 1964. Ms.Yukie Dan, som är sekreterare vid Eastern Buddhist Society i Kyoto, ägnade mycken tid åt att lokalisera denna målning och förbereda den för publicering. Jag är mycket tacksam för hennes lyckade ansträngningar. 

En not slutligen om transskriptionen av främmande ord: jag använder kursivering och diakritiska tecken första gången ett namn eller en term uppträder och i appendixen, men inte annars. Märk att 's' uttalas öshö på sanskrit. Vissa sanskritord är så långa att de är oläsbara för alla utom specialisterna, så därför har jag delat upp dem i sina beståndsdelar, även om jag vet att detta inte är korrekt. 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

Kapitel 1 
  
  
  
  

Grunder 

Jag vill ivrigt påminna er allihop: 

liv och död är ett allvarligt ämne 

alla ting passerar snabbt förbi 

ni måste alla vara helt beredda: 

aldrig slarviga, aldrig slappa.2 
  
  

Detta är kvällsmeddelandet under en intensiv period av zenträning. Det ropas ut av någon av de äldre eleverna till alla strax innan man släcker ljuset för natten. Detta meddelande uttrycker tre viktiga saker för var och en som tränar zen: först - att vara levande är ett stort ansvar. För det andra - tiden är kort att fullfölja detta ansvar. Och det tredje - rigorös träning är nödvändig för att fullfölja det. 

Som en modell har vi Shakyamuni Buddha. Han är känd som grundaren av buddhismen och levde i Indien för mer än 2 500&år sedan. Men religion handlar i grunden om något annat än historia. 

Jag kommer ihåg en kurs i Buddhism som Dr. D.T.Suzuki gav vid universitet på Hawaii för länge sedan. Han inledde kursen med att berätta historien om Shakyamuni. Men han berättade en historia om var och en av oss, han framställde inte en biografi eller höll en föreläsning i ämnet historia. 

Shakyamuni föddes till prins och man förutspådde att antingen skulle han bli en stor andlig ledare eller en stor härskare. Han far kungen föredrog en framtid som härskare för sin son och uppfostrade och utbildade honom i krigskonst och staskunskap. Han såg också till att den unge mannen fick del av överklassens goda som det anstod en prins - vad gäller kläder och mat och allt det övriga. 

Detta är din historia och min. När vi är små är vi alla prinsar och prinsessor. Vi är i centrum av universum, var och en av oss. På ett sätt är våra munnar i centrum och allting stoppas in där. Våra föräldrar inpräntar i oss en känsla av ansvar men trots de planer för livet som görs för oss, förblir vi självständiga individer som undersöker tillvaron. 

Den makt och välfärd som Shakyamuni levde i förlorade sin tjusning och smak för honom innan han var trettio år gammal. Det sägs att pappan försökte skydda sin son från världens ondska men trots detta såg sonen det verkliga lidandet i sjukdomens och åldrandets och dödens form. Han såg en munk en dag på slottsområdet och tog reda på vem det var. Han begrundade meningen med sitt eget liv i världen. Slutligen lämnade han sin familj hos sin far och begav sig till skogarna för att finna andlig lycka. 

Du kan tänka dig in i svårigheten att ta ett sådant beslut. Allt man sätter värde på - sin vackra fru, sitt lilla barn, sin karriär som god regent - att ge upp allt detta för ett sökande som mycket väl kan visa sig vara förgäves och inte leda till något. Hans beslut grundade sig i en oro inför alla levande varelser - varför ska lidande finnas i världen? Varför ska ålderdomens svagheter finnas? Varför ska död finnas? Och vad skulle kunna lösa upp sådana tvivel i det liv som en munk lever? något vi inte förstår döljer sig mitt i all stressad aktivitet. Våra självupptagna handlingar blir otillfredsställande, till exempel i kärleksrelation och den sexuella gemenskapen. Jag kan inte erinra mig många personer som är helt lyckliga i sina kärleksförhållanden. De fortsätter söka efter något sant och meningsfullt i tillvaron. 

Shakyamunis sökande ledde honom till att bli munk och få undervisning och träning i så kallade högre medvetenhetstillstånd. Han studerade tillsammans med de ledande yogalärarna vid den tiden., men förblev otillfresställd. Trots att han behärskade sitt sinne och trots att han förstod de subtila och abstrakta begreppen inom filosofin, kunde han inte lösa upp tvivlen kring varför lidande finns. 

I vår tid är inte religion och värld så skilda åt längre och det är inte längre nödvändigt att lämna sin familj för att finna goda lärare. Man behöver inte vara munk för att få god undervisning och träning. Men precis som Shakyamuni kan vi vara oförtröttliga i sökandet. öOm det inte är här så är det någon annanstans, på något annat vis.ö 

Shakyamuni Buddha gick från filosofi och mystik till asketiskt liv. Han avstod från mat, sömn, tak över huvudet och kläder. Han bearbetade under lång tid sina behov och begär. Men även denna väg visade sig vara en återvändsgränd. Trots allt avstående fann han inte en verklig frid. 

Nakagawa Soen Roshi sa en gång till mig: öZen är inte asketisk livsföring.ö Han sa detta för att jag inte skulle följa hans exempel att simma längs den japanska kusten i februari. Men Zen är inte heller att ge fritt lopp åt alla böjelser och begär. Träningen kräver noggrannhet och kan inte förenas med en lättsinnig livsstil. Vi behöver finna öMittens vägö (vilket inte den sk medelvägen.™vers.anm.). Buddha lärde sig, liksom vi lär oss, att långa fastor och andra sätt att överdrivet avstå från saker och ting, bara gör oss vekare till kropp och själv och gör träningen svårare. Det är som Ts'ai Ken T'an säger: öI alltför rent vatten finns ingen fisk.ö3 

Så Shakyamuni återvände till meditationen - som han utan tvekan lärt av sina lärare. Han satte sig att meditera under ett bodhi-träd med beslutet att inte ge sig förrän tvivlen var upplösta. Tidigt en morgon när han råkade se upp upptäckte han morgonstjärnan. Han utropade: öUnderbart! Underbart! Nu inser jag att alla levande varelser i universum är Tathagata ! Bara fördomar och bindningar hindrar dem själva från att inse detta faktum.ö4 

Tathagata är ett namn på en buddha som bokstavligen betyder ösålunda kommenö eller öpå detta sätt kommenö eller mer utvecklat öen som kommer på detta sättö. Dessa uttryck avser alla ett klart framträdande, något som på ett absolut sätt kommer fram som ett levande faktum. Alla varelser är Buddha. Alla varelser är sanningen genom att de är vad de är. En stor lärare från T'ang-perioden använde uttrycket öJust det här!ö för att demonstrera hjärtats innersta erfarenhet. 5 

Denna djupaste insikt kommer inte till en slarvig iakttagare. Fördomar och bindningar uppstår genom att vi tänka på ett självupptaget och samtidigt alltför abstrakt sätt och detta döljer den levande sanningen. På Zen-vägen ägnar man sig åt att rensa undan dessa hinder för insikten i vår egen sanna natur. 

Detta kan bli din väg. Denna Mittens Väg med zazen , alltså sittande meditation. Mittens Väg är inte halvvägs mellan två extremer utan en helt egen och ny väg. Den vägen förnekar inte tänkande och den förnekar inte kontroll över sig själv, men förnuft och återhållsamhet är inte det viktigaste. 

Dr.Suzuki brukade säga att zen är önoetiskö, vilket jag förstår som att zen uppstår i vårt medvetande. Det är inte en rent intellektuell process men inbegriper dock insikt, ett sorts klart och rent förstående av öJust det här!ö Zenträningen betyder också att vi tillämpar denna förståelse i dagligt liv med familj, arbete och samhällsliv. 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

Att göra det personligt 
  
  

När vi nu börjar träna zen har vi insett att Shakyamuni liv är vårt eget liv. Inte bara Shakyamunis liv är vårt utan också de följande lärarnas liv inom vår linje. Våra egna ögonbryn - som Wu-men Hui-k'ai uttrycker det - är ihoptrasslade med våra förfäder-lärares ögonbryn. Vi ser alltså med deras ögon och vi hör med deras öron.6 Detta beror inte på att vi försöker imitera dem eller försöker ändra på oss själva för att likna dem. Jag vill snarare förklara Wu-mens ord så att när vi finner vår egen sanna natur så finner vi alla tings sanna natur , vilket de gamla lärarna visade så tydligt med sina ord och sina handlingar. Men denna autentiska insikt och erfarenhet är personligt intim på ett sätt som inte kan förklaras. Och inte bara hos de gamla lärarna finner vi detta personligt intima. Den kinesiska trasten sjunger i mitt hjärta och grå moln drar ihop sig på den öppna himmelen i mitt medvetande. Alla ting är mina lärare. 

När vi tränar zen söker vi var och en för sig den erfarenhet Shakyamuni hade. Men vi tror inte i första hand på hans erfarenhet utan på oss själva och på hela vår omgivning. Om man kunde bevisa att Shakyamuni aldrig levat så skulle myten om honom vara till hjälp för vår träning. Det är faktiskt bättre att från första början inse att myter och arketyper inom religionerna är vägledande för oss som för varje religiös person. Myten om Shakyamuni Buddha är myten om mig själv. 

Det är alltså viktigt att i början göra klart för sig att zenvägen är personlig. Det fungerar inte med en utvärdering av träningen som om det gällde någon annan än dig själv. Du måste vandra på denna väg som en egen person. Då satsar du dig själv i träningen, förtröstansfull på traditionen, sida vid sida med dina systrar och bröder. Detta engagemang är det som ger frid och förverkligande. 
  
  
  
  
  
  

Koncentration 
  
  

Det första steget i din personliga träning är koncentrationen. Vi tänker i regel på koncentration som ett fokuserande på något. Ett energiskt fokuserande. Detta är inte helt fel men för den som tränar zen är det inte fullständigt. Även i vardagen går vi längre. Vad händer t ex när du sitter ned och skriver en skrivning som du är väl förberedd på? Fast din granne kanske är rastlös och skruvar på sig och det börjar regna därute så brister inte din koncentration. Innan du vet ordet av så är du klar. En ganska lång tid har passerat. Då märker du plötsligt att din rygg är stel och dina fötter har somnat. Du känner dig trött och vill gå hem och vila. Men under tiden du skrev och jobbade märkte du varken av stelheten eller tröttheten. Du var absorberad i det du gjorde. Du blev det du gjorde. Du glömde dig själv i det du gjorde. 

Bygga om en motor, vakta ett barn, se en film - alla dessa handlingar kan mycket väl gå utöver koncentrationen. För fokusering innebär två ting - du och objektet. Men i vardagliga händelser blir du helt klart absorberad bortom skillnanden mellan dig och objektet. De två smälter bort och där finns "inte ens en", som Yamada Roshi gillar att uttrycka sig. 
  
  
  
  

Acceptera dig själv 
  
  

Dessa vardagliga handlingar i vilka vi glömmer oss själva - t ex lagandet av en kran - kan vi se som modeller för zazen, den meditationsövning som zenträningen går ut på. Men innan denna glömska av sig själv kan ske måste vi ha ett visst mått av förtroende. Den som dyker från hög höjd lämnar allt i varje hopp men skulle inte kunna göra det utan förtroendet. Detta förtroende, denna tillit utvecklas under träningen. Att glömma sig själv är ingenting man lär sig i en handvändning. Den som dyker har blivit ett med sitt dykande - fri men på samma gång mycket diciplinerad. 

Men inte ens tanken på en mästare i höga hopp rör vid det djupaste i oss och vi når inte våra djupaste möjligheter enbart genom träning på trampolin. En mer användbar modell finner vi bland arketyperna inom zen. Vi kan tänka på Manjusri. Han sitter på altaret i meditationshallen, den centrala platsen. Han håller i en skriftrulle som representerar visdom och ett svärd för att skära av alla störande abstraktioner. Han sitter på ett vilande lejon och både han och lejonet ser ut att ha det väldigt skönt. Lejonkraften finns där emellertid fortfarande och när Manjusri talar så är det med detta lejons röst. Helt fri och helt kontrollerad! Den som är nybörjare i zenträningen måste bli vän med lejonet och tämja det innan han eller hon kan sitta tillsammans med det. Detta kräver tid och tålamod. 

Till en början verkar vårt inre vara mer likt en apa än ett lejon. Girigt snappar apan efter alla glimrande föremål och skuttar omkring från en gren till en annan. Många människor upplever skuld och tycker mer eller mindre illa om sig själva på grund av detta rastlösa beteende. Men om du förnekar dig själv så förnekar du den person som kan genomföra förverkligandet. Därför måste du bli vän med dig själv. Njut av dig själv ! Ha det skönt i dig själv. Skratta åt dig dig själv. Nu utvecklar du självförtroende. 

Men missförstå inte. Jag visar inte en väg till stolthet och själviskhet. Jag visar på den väg där Basho går, han som älskade sig själv och sina vänner utan någon stolthet alls: 
  
  

Här på vårt måntittarparty 

finns inte någon 

med ett vackert ansikte 
  
  
  
  

Så här kommenterade jag denna dikt vid ett annat tillfälle: "Vilka underliga figurer vi är, vi som sitter här i månskenet!"7 Att humoristiskt driva med med sig själv är en god och sann grund för ansvar, för att kunna hantera det som sker. När du gör ett misstag - straffar du dig själv då eller skakar du på huvudet med ett leende och ser en poängen i det som skett? Om du blir förargad på dig själv så skjuter du bara din träning. Men om du enkelt lägger misstaget åt sidan och går in för att inte göra det igen , är du åter redo för träningen. 

Om Shakyamuni hade funderat på sina egna misstag istället för att ständigt fråga sig varför lidandet finns, hade han aldrig gjort insikten att allt från början är helt i sin ordning. Zazen är inte att förbättra sig själv såsom man gör på en kurs i kommunikation. Med seriös zazen förändras visserligen ens karaktär, men det är ändå inte fråga om att förändra eller anpassa sig själv. Det är istället att glömma sig själv. 

Yamada Roshi har sagt: öAtt öva zen är att glömma sig själv genom att i handling förena sig med något.ö Detta innebär inte att du ska försöka bli av med dig själv. Det går bara med självmord och självmord är det sämsta av allt eftersom du är unik. Var och en av oss alla varelser i universum är unik. Var och en av oss är egentligen öden som träder framö - Tathagata - i olika former såsom den sanna naturen i allt som eixsterar. 

Att glömma sig själv är att presentera detta unika. Se hur Marcel Marceau visar sig själv när han glömmer sig själv i den mim han gör. Och det är hans arbete - vi visar oss själva i vårt arbete när vi byter däck på bilen och samtidigt glömmer oss själva eller i vilken annan handling som helst. Att glömma sig själv och samtidigt ge uttryck för det unika är att handla utan självupptagenhet. 
  
  
  
  

Att räkna andetagen 
  
  

Zazen är att bara göra det du gör. Men detta arbete utvecklas ständigt på meditationskudden - så är det även för den avancerade eleven. Det liknar inlärningen när man lär sig köra bil. I början känns det löjligt och mekaniskt. Du trampar mycket medvetet ned kopplingen och lägger in växeln, sedan släpper du lika medvetet sakta upp kopplingen medan du trycker ned gaspedalen, samtidigt som du styr för att hålla dig innanför de vita linjerna och undvika kollidera med andra bilar. Du har många saker att tänka på och minnas samtidigt. Misstag och även kollisioner är sannolika. Men när du automatiserar beteendet och du förenas mer med bilen, utvecklas förtroendet. Du blir en allt bättre och bättre förare genom erfarenheten 

Inkörsmetoden till zen är den process som igångsätts genom att räkna andetagen. Samma inkörsmetod har många andra asiatiska religioner. En gång hade vi på Koko An Zendo i Honolulu som gäst en lärare från Theravada-buddhismen på Sri Lanka. Vi undrade hur han lärde ut meditation till sina elever på Sri Lanka och han började visa oss samma sätt att räkna andetagen som vi lärt från vår japanska lärare. Det är på något sätt det naturliga första steget. Andetagen är på en gång en spontan funktion hos våra kroppar men samtidigt delvis under vår kontroll. Även under den första tiden i vår västerländska kultur var andningen något spirituellt vilket syns i ord som inspiration och expiration. När vi expirerar för sista gången så har vi avslutat inspirationen för detta liv. 

I nästa kapitel ska jag ge en mer detaljerad framställning av Zens metod. Just nu räcker det med att du helt enkelt försöker räkna andetagen. Sitt upprätt och räkna ett för inandningen, två för utandningen, tre för nästa inandning, fyra för nästa utandning och så vidare upp till tio och därefter repetera. Gå inte över tio eftersom det blir svårt att hålla reda på för höga siffror. Det handlar inte om att träna räkning utan om att utveckla en kraft inom dig, kraften att satsa på något. 

Att räkna var kanske den första mentala koncentrationsövningen du gjorde som barn. Det är den lättaste av alla formella och mentala ansträngningar, den som är närmast att vara som vår andra natur. Jag har sett invandrare som helt anpassat sig till sitt nya land och till en ny kultur. Men när de räknar sina sedlar på banken så gör de detta på barndomens språk: un deux trois quatre; ichi ni san shi. Men fast räkningen är väldigt naturlig kan du inte sitta och drömma och låta det ske av sig själv. För att på ett ärligt sätt möta det oregerliga sinnets utmaning är det nödvändigt att ägna hela uppmärksamheten åt endast ö ett ö, endast ö två ö. När du förlorar räkningen (inte om du gör det !) och du inser att du har missat den så gå bara tillbaka till öettö och börja om. 

Många lyckas fint att räkna till tio de första sittningarna, men en som inte tränat kan inte lyckas särskilt länge. Fast det vardagliga livet kräver en intensiv uppmärksamhet när man t ex bedriver affärer eller undervisar, så har få av oss kraft till en längre stunds uppmärksamhet. Jag har mött personer som efter första försöket på 25 min. säger:öDu förstår, jag kom inte ens en enda gång till öettö!ö Att räkna andetag visar oss alltså sanningen i det kinesiska ordspråket om vårt medvetande som en vild och yr häst. 

Att räkna andetag är inte något slags förskola till zen. För många inom zen är det fråga om en andlig väg för livet som är komplett. Men redan efter några månaders regelbunden träning kommer du att koncentrera dig bättre i vardagslivets alla uppgifter och det blir samtidigt lättare att koppla av i konversation med andra och i stunder av vila. Du vet hur man åtminstone börjar med uppgiften att finna sig själv odelad, fri från splittring. Det är ju när vi tänker på annat som vi isolerar oss från verkligheten sådan den är och sprider vår energi för vinden. 

Kapitel 2 
  
  

Metod 
  
  
  
  

Zenbuddhism är en väg bland många andra. Jag har hört sägas att alla andliga vägar leder till samma topp på samma berg. Det tvivlar jag på. Jag tror att ett berg kan se ut som en liten kulle när man har utsikten från en annan bergstopp. Låt hundraberg resa sig! Under tiden måste du hitta din egen väg och ditt eget berg. Du kanske har en upplevelse som pekar tydligt i en viss riktning. Eller så bör du rekognoscera ett tag. Men så småningom måste du slå in på en viss väg med en viss lärare. 

Att förtrösta på en viss väg innebär naturligtvis risker. Ett okritiskt accepterande av något kan leda dig till blind tro på något mycket ohälsosamt. Du bör vara säker på att den valda vägen är värd din insats av dig själv och din energi. Processen att bestämma sig: öDet här är (eller : är inte) vägen för migö, tar en viss tid. Ingen kommer att försöka skynda på dig vid något zen center värt sitt namn. I en sann dojo (träningsplats) syns det värdefulla överallt och du kommer snart att få förtroende för denna väg. 
  
  
  
  

Zazen som experiment 
  
  
  
  

Hjärtat av zen är meditation - zazen. Utan zazen finns ingen zen och inte heller något förverkligande av oss själva eller någon tillämpning i vardagslivet. Zazen har sina historiska rötter i tidig vedisk tid (ca 1500 f Kr i norra Indien.™vers.anm.) och var förmodligen en väl etablerad metod vid Shakyamunis tid (ca 500 f Kr.™vers.anm.) Den har sedan dess blivit förfinad vid oräkneliga träningsplatser under ungefär 90 generationer av zenlärare. Formen är numera väl fastlagd. 

Men vårt medvetande är fortfarande komplicerat och kreativt. Ord och formuleringar från våra förfäder inom zen, visar sig vara till stor hjälp. Vi kan tala om deras undervisning. Vägen i sig själv är emellertid fortfarande ett experiment för var och en av oss. 

I zen ägnar vi oss åt att upptäcka det mänskliga varandets natur. Zazen har i praktiken visat sig vara en väg där detta upptäckande är möjligt. Det är inte en metod för japaner, eller för intellektuella eller för någon annan speciell grupp av människor. Det faktum att zazen en gång i historien uppstår i Indien och Kina för att senare komma till oss via Korea och Japan är inte särskilt viktigt i det här sammanhanget. Vare sig vi är nordamerikaner, australiensare eller europ‚er så gör vi zazen till vår egen väg. 

Ytterligare en väsentlig punkt: zazen är inte i första hand ett medel för att uppnå ett mål, lika lite som äta, sova, ta hand om sina barn är medel för något annat. Dogen Kigen Zenji sa: öZazen är i sig själv upplysning.ö8 Denna förening av mål och medel är Buddhas väg, att alltså öva förverkligande. 
  
  
  
  

Kroppens hållning 
  
  

Jag har hört att någon frågade Sasaki Joshu Roshi: öVad är alldeles nödvändigt att hålla fast vid i zen?ö Han svarade: öKroppens hållning och andningen.ö Jag tror jag skulle säga helt enkelt: öKroppens hållning.ö 

Hållningen är zazens form. Det är en form som gör att du undviker trötthet och låter medvetandet bli stabilt. Man låter benen, ändan och ryggraden hålla upp kroppen. Om det ligger spänning på några muskler eller på någon sena i ryggen eller nacken, så är det omöjligt att fortsätta träningen någon längre tid. 

Vi kan som modell ha kroppsställningen hos en ettårig baby. Barnet sitter helt upprätt, dock inte spikrak, med ryggraden lätt kurvad framåt i midjan . Magen putar ut på framsidan och rumpan sticker ut där bak. Att sitta med ryggraden spikrak vid denna ålder vore omöjligt , musklerna är fortfarande outvecklade och för svaga för att hålla kroppen upprätt. Genom kurvan framåt låses diskarna i sin starkaste position och barnet kan glömma ansträngningen att sitta upprätt. 

När du du tar plats på kuddarna eller på stolen, så ska ryggraden kurva framåt en smula i svanken som på babyn. Byxmidjan ska vara lös och magen ska tillåtas hänga fram på ett naturligt sätt medan baken pressas bakåt för ett stadigt stöd. Katsuki Sekida, en tidigare inneboende på Diamond Sangha, brukade skicka nyårskort med texten: öMagen fram, skinkorna bak.ö På det sättet ska vi hälsa det nya året eller den nya dagen. 
  
  
  
  

Benen 
  
  

Ben är problem. Få människor är mjuka nog att kunna sitta bekvämt i lotusposition utan smärtsam träning, det gäller även barn och även i Japan. Senor och muskler behöver träning flera månader innan vi kan sitta bekvämt. Men i det långa loppet är det avsevärt bättre att sitta med båda eller ena benet vikta på varann, än att sitta i någon annan position. På det sättet är man fysiskt stabil och alla inre organ är lugna. Att sitta i en stol kan dock vara alternativet för den som har någon skada eller lider av ledbesvär. 

Vissa övningar är till hjälp inför lotuspositionen. Börja med att sitta på en matta eller filt: 

1 Dra in båda hälarna till grenen och böj ryggen framåt så att du kan vidröra golvet med ansiktet och placera händerna på golvet framför huvudet.Knäna ska också vidröra golvet i denna övning och om de inte gör detta, gunga dem mjukt upp och ner för att stretcha ligamenten. 

2 För ihop fötterna med benen utsträckta,böj framåt och vidrör golvet med händerna runt fötterna eller vid dem. Om det går så vidrör knäna med ansiktet. 

3 Sträck isär benen så mycket som möjligt. Böj framåt med ryggen och vidrör golvet med ansiktet medan benen är raka. Placera händerna på golvet, endera med armarna utsträckta eller med händerna strax framför huvudet. 

4 Lägg bak ena benet så att foten kommer bredvid ändan. Låt vristen , skenbenet och knät vila på mattan eller filten. Böj in det andra benet på samma sätt. Lägg dig nu bakåt på ena armbågen, sedan på båda armbågarna och slutligen med hela ryggen. I början kanske du behöver en kudde att ligga på så att ryggen inte ligger helt platt. Kanske bör någon hjälpa dig. Om du lyckas ligga platt så sträck armarna över huvudet tills händerna vidrör golvet och dra dem sedan till sidorna av kroppen igen. 

Yasutani Roshi brukade göra dessa övningar varje morgon innan frukost ända upp i åttiorsåldern. Det kan ta en tid innan du är mjuk nog att göra dem. Men stå på dig och zazen kommer att gå lättare rent fysiskt sett. 

Dessa fyra övningar är hjärtat av Makkoho, det japanska systemet för fysisk kondition.Pressa dig inte för hårt så att senor eller muskler sträcks. Andas in och ut fyra gången vid varje övnings sträckpunkt och försök slappna av. 9 
  
  
  
  
  
  
  
  

Kuddar 
  
  

Korrekt zazen kräver två kuddar, en större flat och en mindre tjock . Den större bör vara minst 71 kvadratcentimeter, stoppad med glansull eller bomull till en tjocklek av ungefär 4 cm. Den mindre tjockare kudden gör utrustningen fullständig. Den ska vara rund, även den stoppad med glansull, den bör vara ungefär 30 kvadratcentimer i diameter. Med tiden blir den plattare. Vanliga kuddar kan man ha som substitut men de är inte lika praktiska. Ibland används skumgummi till fyllning i den större platta kudden men det blir ostadigt. Som fyllning till den lilla runda fungerar det inte. 

Den runda kudden lyfter upp ändan. Detta skapar en korrekt ställning utan ansträngning. Jag har sett yogis som kunnat inta full lotus medan de står på huvudet, men få som kunnat sitta i meditation tjugofem minuter utan kudde. 
  
  
  
  

Att sätta sig ner 
  
  

Lägg den runda kudden på den bakre delen av den större kudden, sitt ner på den och låt båda knäna vila på den undre kudden. Sitt i lotuspositionen genom att lägga den högra foten på det vänstra låret, så högt upp som möjligt och sedan den vänstra foten på det högra låret. Halv lotus är bara den vänstra foten på högra låret med högerfoten dras under det vänstra låret. Den fulla lotusställningen är det mest stabila sättet att sitta. Halvlotusen är riktig. Den kommer att förvrida kroppen något, men inte så mycket att man behöver bry sig. Man kan kompensera vridningen genom att lägga högra foten på vänstra låret. Det ger vila under en längre intesiv sittningsperiod. 

Det finns två andra möjligheter. Den ena är en burmesisk stil där man lägger det ena benet precis framför det andra, så att båda anklarna vilar på den undre kudden Den positionen är inte så stadig som halvlotusen men den är lättare för knäna. När du blir van vid den, så kan du börja med halvlotus genom att korta stunder lägga upp den ena foten på det andra låret och så småningom förlänga perioderna. 

Den andra möjligheten är den sk seiza-ställningen, som liknar knäfall med skillnaden att du har en kudde under ändan. Vissa vänder zafun på höjden för denna position. Nu hålls benen tätare samman och ställningen blir komfortabel. Vikten vilar på sätet, knäna, skenbenen och anklarna. Liksom den burmesiska ställningen är den inte lika stadig som halv lotus men man kan ha den för vilsam omväxling medan benen blir allt mjukare genom strechingövningarna. Den ger också vila under de längre perioderna. 

Den mest obekväma ställningen är skräddarställningen. Båda fötterna är då under låren. Ryggen är rundad, magen är indragen. Skenbenet på ena benet trycker på den andra ankeln och kraftig smärta är oundviklig. Lungorna måste arbeta för att få luft och andra organ är ihoptryckta. Att sitta så är förmodligen inte bra varken för hälsan eller för träningen. 

Den ofullständiga halvlotusen där en ena foten vilar på det andra smalbenet och inte på låret, är också smärtsam efter en stund, särskilt för ryggen. Det verkar svårt att vara upprätt i denna position and man måste spänna sig i ansträngningen. 

Alla dessa rekommendationer om benens positioner måste uppfattas som riktlinjer, inte som regler.Gör ditt bästa och ingenting mer krävs. En av våra deltagare på Maui Zendo gjord en en period på sju dagar liggande på rygg. Hon hade skadat en disk i ryggraden och kunde inte sitta upp utan assistans. Daito Kukushi, en stor mästare i tidig japansk zen, hade ett skrumpnat ben och kunde inte sitta i någon av de vanliga ställningarna. 

Hakuin Zenji's porträtt av Daito Kukushi visar honom sittande med en misstänkt puckel under klädnaden där hans ben borde vara. Jag är inte säker på om meninge är att visa hans skrumpnade ben eller inte. I vilket fall sägs det att han lyckades lägga upp detta ben på sin rätta plats på andra låret först på sin dödsdag. 

öHela mitt liv har jag lytt digö, sa han till sitt ben. öNu ska du lyda mig!ö Och med ett väldigt ryck drog han benet på plats, bröt det och avled i samma stund! 

Jag rekommenderar verkligen inte sådan drastisk träning, åtminstone inte innan du ska dö. Den fulla lotusställningen är den mest stabila men den är också den farligaste för den alltför ivrige nybörjaren. Dina ben måste vara tämligen mjuka innan du försöker med den ställningen och även därefter är det inte bra att sitta för länge när det är obekvämt. Du kan knäcka knät och detta kan leda till bestående men. 

En yogalärare rådde mig att varna elever för att lägga fötterna på rätt plats med hjälp av händerna och att använda dem när zazen är slut för att lägga ner fötterna igen. Det är en klok varning. Knäna är förhållandevis svaga leder. 
  
  
  
  
  
  

Ögon och händer 
  
  

Dina ögon bör vara slutna till två tredjedelar, blicken riktad nedåt på en punkt ungefär 90 cmframför dig. Glöm inte att det är lätt att börja drömma med slutna ögon. Om ögonen är vidöppna är det lätta bli distraherad. Försök inte heller fokusera på något med blicken. Efter en stund märker du att blicken automatiskt gå ur fokus när du sitter. 

Placera händerna i knät i meditationsställning. Din vänstra hand ska ligga med flatan uppåt i den högra handflatan och tummarna ska mötas så att de bildar en oval. (Det sägs att det är tummarnas nagelspetsar som ska mötas.) Händerna ska vila i knät och bara vidröra magen. Armbågarna ska hållas ut lite från kroppen. Vissa lärare säger att du man ska tänka sig att man håller en dyrbar juvel i sina händer, andra säger att du bör hålla uppmärksamheten på händerna. I vilket fall är händernas position mycket viktig eftersom den reflekterar medvetandets tillstånd. Om sinnet är uppmärksamt kommer tummarna att hålla ovalen; om sinnet är slött kommer tummarna att kollapsa.Märk dock att i Rinzaiskolan är händerna endast lagda i varann med högra handen runt vänstra tummen. 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

Kapitel 3Lämpliga medel 
  
  
  
  

Läran i zenbuddhismen är inte bara ett pedagogiskt medel till att nå ett visst resultat. Den är lika mycket en praktisk uppvisning om hur vi ska leva. Sådana praktiska exempel kan vara Shakyamuni när han tyst håller en blomma framför församlingen; eller när Ch?-chih håller upp sitt finger så fort någon ställer en fråga. 

Om detta finns många missuppfattningar - även bland zentränande människor. Många tror till exempel att koans , alltså teman inom Zen, är ett slags gåtor som ska tvinga dig in i en psykologisk process där du så småningom gör ett genombrott och blir upplyst.(Svenska läroböcker i religionskunskap beskriver det ofta på detta sätt.™vers.anm.) Žven om det är sant att man kan känna sig frustrerad i arbetet med en koan och att det känns som en lättnad när man förstår den, så är en koan en praktisk uppvisning av vår natur. Att arbeta med en koan är helt enkelt att försöka bli klar över sig själv och sedan visa detta för sin lärare. 

På sanskrit kallas lärans delar för upaya , det betyder öhjälpmedelö. På sinojapanska har denna term blivit hoben och båda orden refererar till olika uppvisningar av vår egentliga natur. Dessa praktiska demonstrationer kan vi använda som guider på vår resa. Vi får inspiration av andras hjälpmedel och med familj eller kolleger kan vi hitta våra egna hjälpmedel. 
  
  
  
  

Žnnu mer om att räkna andetag 
  
  

Att räkna andetag är ett bra hjälpmedel och vid det här laget har du lärt dig vilken utmaning det är. Du märker hur mycket energi du lägger på tankar och hur lätt du driver iväg med planering, minnen, fantasier. Ändå lever de flesta människor för det mesta i sina tankar. De tänker på arbetet, familjen, de planerar och fantiserar. De har inte mycket energi kvar till djupare frågor om livet och varat. De kan till och med använda ganska ytliga aktiviteter för att undvika dessa frågor 

Kanske upptäcker du att du är en vuxen människa utan uppmärksamhet nog att kunna räkna från öettö till ötioö. Eller kanske kan du med stor noggrannhet göra det en enda gång. Sedan tappar du räkningen. Eller du märker att gör räkningen mekaniskt med en del av hjärnan medan den andra drömmer för fullt. Då märker du hur viktig träningen är. Om ditt skuttande sinne inte låter dig undersöka varje steg i en enkel siffersekvens - hur ska du då kunna ha koncentration nog för att se in i din egen natur? 
  
  

Att börja träningen 
  
  

När du sitter ned så placera fötterna i position, luta fram långt,pressa ändan bakåt och sitt upprätt. Ta sedan ett djupt andetag och håll det. Andas sedan ut långsamt och tyst, hela vägen ut och håll stilla. Detta kan göras med munnen med notera att all annan andning sker genom bara näsan.Dessa två inandningar och utandningar är till för att bryta kontinuiteten i den mentala aktiviteten ochlugna sinnet för zazen. 

Gunga lite från sida till sida, ganska vida gungningar i början och sedan allt mindre. Luta framåt och bakåt på samma sätt och snart finner du att du har satt dig riktigt och kan börja räkningen av andetag. Följ instruktionen jag gav tidigare. Räkna öettöför inandning ochötvåö för utandning och så vidare upp till ötioö och sedan om igen. 
  
  
  
  

Mer om att räkna andetag 
  
  

Du kommer att upptäcka att räkning av andetagen blir en användabar övning genom hela ditt liv i Zen-träningen. Vilken träning du än kommer att använda längre fram ska du alltid räkna några gången från öettö till ötioö varje gång du sätter dig ned för zazen. Det hjälper dig att slå dig ned och påminner om att du inte bara sitter där utan sitter med en särskild övning. 

Som bäst blir du ett med det du gör i zazen och därför hämmar det dig att fokusera på det du gör. Du och det du gör förblir då två ting. Bli stället varje siffra i räknandet. Du och siffran och andetaget är ett enda stycke i denna stund. Satsa dig själv i varje siffra. Det finns bara öettö i hela universum, bara ötvåö i hela universum, bara denna enda punkt. Allt annat är kolsvart. 

I början kommer du, som alla nybörjare, att vara väldigt medveten om varje litet steg i processen. Men så småningom blir du proceduren själv. Träningen kommer att sköta träningen. Det tar tid och i månader verkar det som du bara sitter och drömmer snarare än räknar. Det är normalt. Din hjärna avsöndrar tankar lika naturligt som din mage avsöndrar pepsin. Se inte ner på dig själv på grund av denna normala aktivitet. 

Andningen är bara en av många funktioner som man kan använda i träningen. Senare ska jag diskutera några andra med dig i detalj.Kapitel 3Lämpliga medel 
  
  
  
  

Läran i zenbuddhismen är inte bara ett pedagogiskt medel till att nå ett visst resultat. Den är lika mycket en praktisk uppvisning om hur vi ska leva. Sådana praktiska exempel kan vara Shakyamuni när han tyst håller en blomma framför församlingen; eller när Ch?-chih håller upp sitt finger så fort någon ställer en fråga. 

Om detta finns många missuppfattningar - även bland zentränande människor. Många tror till exempel att koans , alltså teman inom Zen, är ett slags gåtor som ska tvinga dig in i en psykologisk process där du så småningom gör ett genombrott och blir upplyst.(Svenska läroböcker i religionskunskap beskriver det ofta på detta sätt.™vers.anm.) Žven om det är sant att man kan känna sig frustrerad i arbetet med en koan och att det känns som en lättnad när man förstår den, så är en koan en praktisk uppvisning av vår natur. Att arbeta med en koan är helt enkelt att försöka bli klar över sig själv och sedan visa detta för sin lärare. 

På sanskrit kallas lärans delar för upaya , det betyder öhjälpmedelö. På sinojapanska har denna term blivit hoben och båda orden refererar till olika uppvisningar av vår egentliga natur. Dessa praktiska demonstrationer kan vi använda som guider på vår resa. Vi får inspiration av andras hjälpmedel och med familj eller kolleger kan vi hitta våra egna hjälpmedel. 
  
  
  
  

Žnnu mer om att räkna andetag 
  
  

Att räkna andetag är ett bra hjälpmedel och vid det här laget har du lärt dig vilken utmaning det är. Du märker hur mycket energi du lägger på tankar och hur lätt du driver iväg med planering, minnen, fantasier. Žndå lever de flesta människor för det mesta i sina tankar. De tänker på arbetet, familjen, de planerar och fantiserar. De har inte mycket energi kvar till djupare frågor om livet och varat. De kan till och med använda ganska ytliga aktiviteter för att undvika dessa frågor 

Kanske upptäcker du att du är en vuxen människa utan uppmärksamhet nog att kunna räkna från öettö till ötioö. Eller kanske kan du med stor noggrannhet göra det en enda gång. Sedan tappar du räkningen. Eller du märker att gör räkningen mekaniskt med en del av hjärnan medan den andra drömmer för fullt. Då märker du hur viktig träningen är. Om ditt skuttande sinne inte låter dig undersöka varje steg i en enkel siffersekvens - hur ska du då kunna ha koncentration nog för att se in i din egen natur? 
  
  

Att börja träningen 
  
  

När du sitter ned så placera fötterna i position, luta fram långt,pressa ändan bakåt och sitt upprätt. Ta sedan ett djupt andetag och håll det. Andas sedan ut långsamt och tyst, hela vägen ut och håll stilla. Detta kan göras med munnen med notera att all annan andning sker genom bara näsan.Dessa två inandningar och utandningar är till för att bryta kontinuiteten i den mentala aktiviteten ochlugna sinnet för zazen. 

Gunga lite från sida till sida, ganska vida gungningar i början och sedan allt mindre. Luta framåt och bakåt på samma sätt och snart finner du att du har satt dig riktigt och kan börja räkningen av andetag. Följ instruktionen jag gav tidigare. Räkna öettöför inandning ochötvåö för utandning och så vidare upp till ötioö och sedan om igen. 
  
  
  
  

Mer om att räkna andetag 
  
  

Du kommer att upptäcka att räkning av andetagen blir en användabar övning genom hela ditt liv i Zen-träningen. Vilken träning du än kommer att använda längre fram ska du alltid räkna några gången från öettö till ötioö varje gång du sätter dig ned för zazen. Det hjälper dig att slå dig ned och påminner om att du inte bara sitter där utan sitter med en särskild övning. 

Som bäst blir du ett med det du gör i zazen och därför hämmar det dig att fokusera på det du gör. Du och det du gör förblir då två ting. Bli stället varje siffra i räknandet. Du och siffran och andetaget är ett enda stycke i denna stund. Satsa dig själv i varje siffra. Det finns bara öettö i hela universum, bara ötvåö i hela universum, bara denna enda punkt. Allt annat är kolsvart. 

I början kommer du, som alla nybörjare, att vara väldigt medveten om varje litet steg i processen. Men så småningom blir du proceduren själv. Träningen kommer att sköta träningen. Det tar tid och i månader verkar det som du bara sitter och drömmer snarare än räknar. Det är normalt. Din hjärna avsöndrar tankar lika naturligt som din mage avsöndrar pepsin. Se inte ner på dig själv på grund av denna normala aktivitet. 

Andningen är bara en av många funktioner som man kan använda i träningen. Senare ska jag diskutera några andra med dig i detalj.Sanghan, eller gruppen, är ett sådant Indranät i miniatyr. Vi polerar vår egen juvel när vi gör zazen och vi reflekterar de andras juveler. 
  
  
  
  
  
  

Ritual 
  
  

Zenövandets ritualer och ceremonier kan förstås på en rad sätt. I detta sammanhang vill jag ge två grundläggande tolkningar. 

Den första är att ritualer hjälper oss att nå djupare i vårt andliga liv och att detta liv får vitalitet genom dem. 

Den andra är att ritualer är öppningar till erfarenheter där vi glömmer självet. Orden och handlingar blir ett med oss själva och ingenting annat existerar. 

Gassho är nog den enklaste illustrationen av den första förklaringen. Det är att hålla samman handflatorna så att pekfingrarna är ungefär tre centimeter från näsan. Vi bugar med händerna i denna position och vi gör gassho när vi kommer in i dojon och när vi lämnar den. Vi bugar två gången för kudden vi sitter på, en gång till kamraterna på andra sidan dojon och en gång till de som sitter närmast. 

Gassho är ett tecken på att vi förenas i träningen och respekterar varann. I Asien är denna bugning med handflatorna mot varann den vanliga hälsningen när man möts. Hos oss i zenträningen är den att visa respekt och enhet med systrar och bröder i träningen, med hela den historiska linjen av systrar och bröder. 

Ibland bugar vi oss också ned på knä med pannan i golvet och lyfter upp händerna några centimeter över huvudet. Då lyfter vi Buddhas fötter över våra huvuden. Det är tecken på att vi ger bort allting. Eller som en av mina elever sa: vi häller ut allting genom hjässan. All vår självupptagenhet, alla våra sysslor kastar vi bort. Kvar är endast denna bugning. 

öEndast denna bugningö handlar om den andra tolkningen. 

Du har tränat på kudden för att låta dig förenas med någonting. Sedan, i det dagliga livet, glömmer du dig själv då och då i samband med någon händelse. Det kan vara något du gör eller något du ser runt omkring dig. Ett ljud, att ställa sig upp eller något annat liknande vardagligt.Detta något blir allt som finns just då. Hela universum är i övrigt tyst och tomt. 

Dogen Zenji beskrev denna erfarenhet med orden öKropp och medvetande faller bort; detta är det bortfallna kropp-medvetandet.ö12 Det är en enda händelse, men för förklaringens skull kan vi identifiera två aspekter och ge dem namn efter traditionen. När ditt medvetande försvinner eller du blir omedveten om vad du gör, så kallar vi det öDen Stora Dödenö och detta gör dig till en person som har försvunnit. Sedan återfinner du öDet Stora Livetö när du sätter dig eller skrattar åt ett skämt du hör, eller dricker ett glas vatten - du är egentligen fri från kropp och medvetande och ändå fullt aktiv i kropp och medvetande. 

Träningslokalens ritualer uppmuntrar oss: klocksignalerna, klapptränas smällar, måltiderna, sutraläsningen och alla bugningarna. De uppmuntrar oss till denna erfarenhet av att försvinna. Det sker i en atmosfär av zazen. Sutrorna verkar läsa sig själva, som några elever berättat för mig. Det sker när man är riktigt uppmärksam och inte tänker på innehållet i dem. När man bara reciterar så glöms självet bort och perspektivet på världen vänds runt 180 grader. (Jfr bibelläsning i katolsk och ortodox tradition. ™vers. anm.) 
  
  
  
  

Kanske märker du att du förlorar uppmärksamheten vid öfyraö eller ösexö eller öåttaö. Försök starta med den siffran., vilken det än är. Kanske måste du börja just med ötvåö. Räkna öett, tvåö öett, tvåö ända tills du har byggt upp tillräckligt med koncentration. Utöka sedan flera siffror tills du kan bemästra hela sekvensen från öettö till ötioö någorlunda kontinuerligt. 

Vi är alla mer eller mindre rädda för misslyckanden och vi föredrar att inte försöka med något som verkar alltför svårt. Den här tekniken att anpassa målet till den nuvarande förmågan gör det möjligt att undvika frustrationer i början av din träning. Det är emellertid viktigt att minnas att zen-träning också handlar om att ta misslyckanden. Alla misslyckas i början precis som Shakyamuni. Alla är inte fullmogna människor. För var de flesta är zazen ett sätt att korrigera illusionen och återvända till träningen. Om och om igen: korrigera och återvända, korrigera och återvända. 

När ditt medvetande är en ofärdig härva av tankar så återvänd bara till räknandet. Om det var något viktigt du tänkte på så kommer du att minnas det längre fram när zazen är avslutad. Om du känner dig lycklig över något så är det helt i sin ordning, men fortsätt bara att räkna andetag i den stämningen. Om du börjar njuta av stämningen i sig själv så förlorar du snart uppmärksamheten. På samma sätt om du är ledsen. Det är också helt i sin ordning. Bara fortsätt räkna i den ledsna stämningen. Om du däremot sitter och grunnar på orsaken till olyckan så försvinner uppmärksamheten. Zazen har en terapeutisk effekt men är i sig själv någon terapi. 

Säg framför allt inte till dig själv: ö?hh,vad är det med mig! Nu sitter jag och drömmer igen istället för att räkna!ö Sådana självanklagelser är i sig själv illusion. Släpp bara enkelt och naturligt hela tankekedjan när du märker att du är ute och strövar i tankarna och återvänd till uppmärksamheten och till räknandet. 
  
  
  
  

Organisation av Zen-centra 
  
  

En grupp som gör zazen tillsammans är ett lämpligt hjälpmedel för träningen. Om vi undviker lärare, kompisar som tränar och ett öandligt hemö, så är risken att vi stannar i utvecklingen och dessutom på en tom plats. 

Naturligtvis är hela världen vårt öhemö i filosofisk mening. Men vi behöver också en stödjande omgivning i vilken vi kan engagera oss. Utan engagemang och stöd är personligt förverkligande knappast möjligt. Den zenbuddhistiska organisationen är helt och hållet inriktad på att göra det möjligt för alla som tränar att se sin egen sanna natur och sedan att tillämpa denna insikt i vardagen. Det sätt på vilken träningslokalen är arrangerad, dess schema och dess regler och stilen på beteendet hos dess medlemmar - allt är egentligen buddhavägen. 

Utanför alla Rinzai-tempel i Japan finns en skylt med templets namn, bergets namn, (även i städerna har templet ett öbergö eller namn på platsen), samt namnet på huvudkvarteret för den egna linjen och dess undersekt. Alla dessa namn följs av orden Semmon Dojo, vilket betyder öCenter för specialträningö. När du har funnit ditt center för specialträning så kan du vara överens med dina antisekteristiska vänner att ett tempel kan man egentligen finna var som helst. Men dessförinnan är överallt också ingenstans. 

En kinesisk sutra, Hua Yen Sutra, beskriver universum som Indras nät. Det är ett multidimensionellt nät i vilket varje knut är en juvel. Varje juvel skiner för sig själv men reflekterar samtidigt alla de andra.11 

Schema 
  
  

I vardagen kräver En massa saker vår uppmärksamhet. Om vi inte är uppmärksamma så faller vi offer för olika omständigheter och händelser som puffar runt oss dag efter dag. Källan till dålig personlig organisation ligger i tänkesättet. 

Därför är det lämpligt att lugna ner vårt tänkande med zazen. Om vi inte gör något åt sinnet så blir emellertid även vår zazen-träning sporadisk och dåligt genomförd. Ett schema behövs. 

Schemat vid ett zencenter eller för en som tränar zen hemma är ryggraden för träningen i termer av tid, en sorts hållning i vardagens tidsrymd. Med ett balanserat och stabilt schema kan du röra dig fritt mellan arbete och lek, mellan zazen och sömn - på samma sätt som du är fri att ägna dig åt andetag efter andetag när du sitter i korrekt sittställning i zazen. 

I ditt hem måste du ordna ett schema för dig själv. Det bästa sättet är det som fordrar så få beslut som möjligt. Det kanske verkar lite ovärdigt och omoget att försöka minska antalet beslu, men faktum är att detta strömlinjeformar din tid åt dig så att du kan ägna betydligt mer energi åt träningen. Bara laga mat när du lagar mat, bara skriva på orbehandlaren när du gör det, bara vila när du vilar, bara sitta när du sitter - ta varje händelse för sig och ge den full koncentration - det är det som är träning, med eller utan kudde. 

Y?n-men Wen-yen sa: öVärlden är så stor och vid. Varför sätter du på dig munkkläder när klockan ringer?ö13 Klockan signalerar för en föreläsning i aulan på klostret. Munkarna tar då på sig den formella munkkläderna och tar sig till aulan för att höra sin lärare tala. Y?n-men's fråga är en koan som kräver en grundlig reaktion. 

Som ledning till svaret kan jag säga: öVarför tar du inte fram en handduk och går och badar när klockan ringer?ö Livet är stort, det finns många möjligheter och alternativ. Varför stiger du upp när väckarklockan ringer? Žr det verkligen bara för att du är rädd att få sparken om du kommer för sent till jobbet eller inte kommer alls? 

Vi kan se signaler även i zazen - varje andetag är komplett i sig självt, men sålänge vi lär oss vara koncentrerade är varje andetag en signal till att hålla träningen vid liv. Den första signalen är öettö, den andra är ötvåö. Om du struntar i signalen och istället väljer att sitta och tänka lite på sociala problem du just nu har, så avskiljer du dig från träningen och säger egentligen att öJag är alltför duktig för zazenö. 

På samma sätt övar vi oss för att finna vår egentliga natur genom att ignorera de egoncentriska nycker i oss som säger: öNej, den här morgonen tänker jag sova.ö eller öNej, jag känner inte för zazen precis nu.ö Om vi inte investerar i träningen att koncentrerat räkna andetagen, att bara skriva på maskinen, bara diska, eller vad det är vi gör just nu, så kommer vi att förbli skilda från oss själva, vilket är en eländig situation. 
  
  
  
  
  
  

Sitta med andra 
  
  

Det är viktigt att sitta med andra men många sitter själva därför att de inte har något val. I en sådan situation kan du bygga upp styrka och oberoende i övandet men du kan också få stöd genom att skriva brev till andra som tränar zen och genom att prenumerera på någon zentidskrift eller något zencenters nyhetsblad. (Se förteckn. i slutet av boken. Det finns i Sverige också en databas för zenintresserade som används över hela världen för samtal och diskussion och kostar endast lokalsamtal. ™vers.anm.) Välj det center som du tycker verkar trevligast och försök komma dit någon gång om året på träningsläger. 

Undersök via religionslärarna på ortens gymnasium var närmaste zencenter finns. Det kan mycket väl vara så att sittgrupper finns i närheten. (Slå på Zen i telefonkatalogen!Övers.anm.) Om detta inte är fallet så fundera på om du kan starta en egen grupp för zazenträning. Žven om du bara hittar en enda intresserad förutom dig själv så kan ni två utgöra en sangha (träningsgrupp). Diamond Sangha började med att Anne Aitken och jag började sitta med två vänner en gång i veckan i vårt vardagsrum. Vi använde soffkuddar som zafu ( den lilla hårda kudden ) och som klocka använde vi en Pyrexburk som vi slog på med en träsked. 

När man får insikt så ser man att andra människor inte är något annat än ömig självö. Genom att ingå i en sangha så erkänner du teoretiskt detta redan från början. Så även om du faktiskt känner att du vill sitta ensam - pröva att sitta med andra i grupp! Du kan upptäcka att din spegling i andra är en stark uppmuntran i din egen träning. 

När du sitter ensam så lyssna till Shaku Soen Zenjis råd: 
  
  

öGlöm inte att du sitter med alla varelser i hela universum.ö14 
  
  

Ha denna tanke framför dig när du sätter dig ner. 
  
  
  
  

När ska du sitta? 
  
  

Bestäm dig för en tid varje dag då du sannolikt inte blir störd. För många innebär detta tidig morgon. Huset är tyst och trafiken har inte kommit igång. Eftermiddagen går också bra men gäster dyker upp, telefonen ringer och din familj kanske har andra planer. 

Varje tid är bra utom strax efter måltider. Vissa ivriga elever sitter även efter maten och struntar i det obehag en full mage ändå ger. Småbarnsföräldrar kan hitta en bra tidpunkt när barnen sover - kanske den enda tiden. Men om det är möjligt så försök ha samma tid varje dag. Den tiden måste inte vara klocktid utan tid efter omständighet. Om ett bra tillfälle är efter uppstigning och toalettbesök så sätt dig på kudden då och försök att aldrig missa detta tillfälle. 
  
  
  
  

Hur länge ska du sitta? 
  
  

Försök inte sitta för länge i början. Fem minuter är lagom. Om du sitter nitiskt fem minuter om dagen så kommer du att vilja utsträcka den tiden till längre perioder. Men om du startar med trettio minuter är det troligt att du lägger av efter första dagen. Det är ungefär vad som händer när någon vill komma i form och springer en mil utan tidigare träning - det var slutet på den träningen. Det är perfektionistens misstag. Sätt istället målet så nära och så lågt att du träffar mitt i prick varje gång. Sedan kan du gradvist flytta målet lite längre fram och nå större säkerhet. 

Fast tiderna för sittning varierar från center till center, så är det klokt att lyssna till Yasutani Roshi's rekommendation att aldrig sitta mer än tjugofem minuter utan uppehåll. Det gäller även veteraner. Den som vill sitta mer efter tjugofem minuter bör ta en paus, sträcka på sig, tvätta sig i ansiktet, kika på himmelen en stund och sedan återvända in och till kudden. Då är man fräsch igen. Om du sitter långa perioder utan att röra dig blir du stel vare sig du märker det eller inte. 

Det kan vara till hjälp att använda en kökstimer. Då behöver du inte kolla tiden under sittningen. Täck över den så att tickandet inte hörs. Den traditionella metoden är att sitta tills rökelsen man tänt har brunnit ut. De kortare rökelserna som säljs kommersiellt brukar räcka ungefär tjugofem minuter. 
  
  
  
  

Platsen och dess ande 
  
  

Platsen att sitta på bör också vara fixerad. De flesta av oss kan nog inte avvara ett särskilt rum för zazen men vi kan alla göra oss ett heligt hörn. Lägg pläden och kudden där med ett lågt bord eller en hylla bredvid för rökelse eller blommor och kanske en bild av Shakyamuni eller Bodhidharma, Kanzeon eller någon annan stor bodhisattva eller lärare inom vår linje. Rummet ska vara rent och städat, helst inte ha för mycket solljus men inte heller vara ett för dunkelt rum. Den anda av religiös hängivelse som man kan notera så tydligt på ett träningscenter kan på så sätt skapas i ditt eget hem och i ditt eget dagliga liv. 

? ena sidan ska denna atmosfär vara sparsmakad och enkel - fri från sentimentala känslor som leder till självupptagenhet. Rökelsen ska t ex inte ha en frän eller söt doft. ? andra sidan ska inte platsen vara så torr och tråkig att den religiösa känslan försvinner. En del människor tycker att det är hotande med rökelse och Buddhabilder. Det stör vårt rationella tänkande. Men vi kan helt säkert inte lita till bara vårt rationella tänkande. 

Rökelse, bilder och blommor hjälper oss att få kontakt med källsprången till den universella anden och drar oss till enheten med den ärvda traditionen och med alla de systrar och bröder som vi vet är en del av vår egen träning. De hjälper oss att etablera meningsfulla arketyper för medkänsla för andra och insikt i vår innersta natur. Utan sådana blir zazen lätt en sorts populär psykologi och terapi på samma nivå som det s.k. positiva tänkandet. 
  
  
  
  

Kläder 
  
  

Ta på rena kläder när du sitter. Yasutani Roshi tycker inte man ska sitta i pyjamas eller nattlinne eftersom kopplingen till sömn eller lättsinne ligger för nära och får lätt inflytande på zazen. Ha kläder över skuldrorna och ha inte färger som väcker uppseende. På de flesta träningscentra ombeds man inte ha rutiga kläder och att undvika parfymer och smycken som syns. 

För att se till blodcirkulationen i benen är det bäst att inte ha tätsittande byxor eller sockor på sig på sig när man sitter. En zazendräkt eller en japansk kimono och hakama är det bästa. 
  
  

Kinhin 
  
  

På träningscentret gör vi kinhin mellan sittperioderna. Detta innebär att vi går i långsamt, medelsnabb eller snabb takt medan vi fortsätter att räkna andetagen eller arbeta på en koan. På olika centra i Haradas traditionslinje går vi med högra handen lätt sluten kring tummen och placerad nära solar plexus med den vänstra handen täckande den högra. Armbågarna står ut lite och underarmarna är parallella med golvet. Dessa detaljer varierar i olika traditioner. 

När klockan avslutar zazen så gunga lite fram och bakåt några gånger i allt större svängningar, vänd dig sedan mot altaret och stå sakta upp med ryggen mot dina kuddar, stå med fötterna stadigt på golvet. Stå inte på kuddarna för dina fötter kanske sover efter sittningen och du kan falla och skada anklarna. När en klocka ljuder så bocka med händerna i gasshohälsning, låt händerna återvända till bröstet, vänd dig åt vänster och gå iväg efter en liten paus. 

Kinhin är något mitt emellan uppmärksamheten i zazen och uppmärksamheten i vardagliga handlingar. Du gör alltså zazen medan du går omkring, men samtidigt måste du passa takten efter den som går framför dig. Termen ökinhinö betyder ögåendesutraö, den sutra som inte läses utan gås. I äldre tider läste man sutror medan man gick och i särskilda ceremonier gör man det än idag. Kinhin visar oss att vardagliga handlingar i sig själv är ett slags sutror. 

I viss utsträckning kan du praktisera kinhin i vanliga livet. Alla promenader från och till bussen, från och till arbetet och inne i huset när du är hemma kan göras i zazen och med händerna sammanhållna. Nunnor, munkar, präster och seriösa lekmän jorden runt inom alla religioner gör något liknande, ett slags formell eller informell kinhin. Det är välkänt att de knäppta händerna hjälper en att komma i andligt sinnesläge. Lå t emellertid inte övandet dra till sig uppmärksamhet från omgivningen. Det finns ingen anledning att förevisa vare sig zazen, kinhin eller några andra delar av zen. Folk som inte är intresserade av den sanna naturen hos oss alla kommer naturligtvis att ställa frågor om de ser att du uppför dig konstigt när du går eller när du sitter rak i ryggen på kuddar. Det är viktigt att hålla medvetandet klart genom att inte tala ytligt om zen. Seröst intresserade känner man snabbt igen och dem kan du ge uppmuntran. 
  
  
  
  

Kyosakun 
  
  

På träningscentret håller den som agerar hjälpreda under sittningarna i händerna en platt smal käpp som kallas kyosaku, som kan uttalas keisako. Det är Manjusris svärd som hugger huvudet av alla störande tankar och abstraktioner. Detta svärd används till att stimulera de som sitter i zazen genom ett snabbt smällande slag på en av axlarna, ett rapp som hörs genom hela dojon. Eftersom så mycken missuppfattning råder kring detta svärd fordrar det hela en ingående förklaring. 

Vissa författare har trott att svärdet eller käppen använs för att väcka sovande och att straffa andra för irrande tankar. Detta är ytliga förklaringar. Vid det kloster där jag själv tränade under många år, Ryutakuji, struntade hjälpredan högtidligt i alla som satt framåtlutade och sov i salen, vilket var ungefär hälften. Det kunde vara andra dagen på en sjudagars intensivträning och de flesta hade inte kommit igång riktigt. På den tredje dagen var atmosfären mycket mer alert och på den fjärde behövde hjälpredan bara mycket lätt vidröra den som började känna sig dåsig. 

När det gäller id‚n om kyosakun som straff, så fungerar inte en dojo på det viset. När kyosakun används riktigt så är den bara en hjälpande stimulering. Bara axelmuskeln berörs med slaget och ingenting annat och det sker med en sådan vinkel att man endast känner ett litet sting. 

På många centra, vårt eget inkluderat, används kyosakun bara åt den som ber om det. Om du känner dig stel eller sömnig så kan du lyfta händerna i gassho som en bön om stimulans när hjälpredan passerar bakom dig. När hon eller han vidrör axeln så lägg tillbaka händerna i knät och tippa ned huvudet åt vänster, sedan åt höger medan dina axlar blir snärtade. Och efteråt gassho igen. Hjälpredan bugar och gör också en gassho till dig både före och efter stimuleringen med ösvärdetö. Denna procedur varierar från center till center. 

Kyosakun är traditionellt ett övarnandeö hjälpmedel och själva ordet ökyosakuö betyder bokstavligen just det. I det gamla Fjärran ™stern hade man ett feudalsamhälle i vilket zenstuderande fick vänta sig ett betydligt ruffigare bemötande än vi i Västerlandet väntar oss. Den kyosaku som vi använder vid Koko An Zendo i Honolulu har en inskription av Yamada Roshi som är ett citat från Yun-men: öJag låter dig slippa sextio slagö.15 Med andra ord: öVad är det för mening att slå på folk som ni!ö Detta är ett kraftigare slag än något slag med en käpp. Dessa ord var en utmaning och ledde till insikt för en av Yun-mens elever. Vi i Västerlandet har ju lagt feodalismen bakom oss, hoppas jag, och få av oss skulle kunna sitta stilla under sextio slag, men det är inte tecken på svaghet. Jag tror västerländska elever har lika stor envishet och förmåga att stå ut med sesshin och egna misstag som sina japanska eller kinesiska förfäder. 
  
  
  
  
  
  
  
  

Kyosakun som påminnelseKyosakun är en viktig påminnelse till att återvända till träningen. Žven ljudet av någon annans rapp kan du använda som en påminnelse till att återvända till din andning och dina siffror eller till koan-arbetet. När någon hostar eller rör på sig eller kommer in i rummet eller går ut - så kan dessa ljudupplevelser tjäna som påminnelser för dig att räkna andetagen. Likaså kan ljuden av fågelsång utanför dojon, av regnet som börjar eller tilltar eller slutar, av vinden som drar i träden samtidigt som dina ben värker där du sitter, alla dessa sensoriska erfarenheter kan användas som medel till att återvända till uppmärksam träning på att räkna andetagen. 

Zenträningscentret är inte ljudisolerat och i Japan är det ofta helt öppet mot omvärlden. När det är kallt så är det kallt där; när det är hett så är träningslokalen het. När myggorna kommer så tänder munkarna ibland en rökelse som ska driva bort dem, men myggen biter ändå.Varje lite erfarenhet av den äkta naturliga världen fungerar som instrument för att återvända till zenträningen och sluta drömma om annat, sluta fantisera om andra tillstånd, sluta älta problem eller önskningar, sluta planera livet. 

Det finns dock ljud som är klart störande. Den mänskliga rösten, även i viskande tonläge, kanske speciellt i viskande tonläge, kan effektivt bryta ens uppmärksamhet. Folk som rör sig vårdslöst i rummet intill fast du vet att de vet att du gör zazen, kan också vara störande.TVn och radion med mänskligt tal är obehagliga distraktioner. Ju tystare din plats är desto bättre. I det läget blir alla naturliga ljud en verklig hjälp till zenträning. 
  
  
  
  

Kyosakun själv 
  
  

I träningen av zen är kyosakun och alla sinneserfarenheter medel för att återvända till det du gör i zazen. Men i en mer grundläggande betydelse är dessa sinnliga erfarenheter fullständiga och kompletta i sig själv. Varje beröring, varje ljud, varje gren du ser vaja i vinden är en demonstration av fullständighet, av perfektion. Ingenting saknas och ingenting är för mycket. Om man bara använder de naturliga händelserna i världen som påminnelser till zenträningen, så tänker man på syfte och avsikt. I zen handlar det om att morgonstjärnan var just bara morgonstjärnan i det ögonblick Buddha blev upplyst. Morgonstjärnan var ingenting annat än sig själv och perfekt i det tillståndet. Hans första uttalande var i den stunden att öalla varelser och alla ting är perfekta i sig självaö. 

Vad betyder gråsparvarnas tjattrande utanför ditt fönster? 

öTjatter,tjatter,tjatter!ö 

Jo det det betyder detsamma som morgonstjärnan. 
  
  
  
  

Nästa steg 
  
  

Nu vill jag att du ska experimentera med ett annorlunda sätt att räkna andetagen. Istället för att räkna både inandning och utandning, räkna nu bara utandningarna från öettö till ötioö. Håll medvetandet klart och lugnt på inandningarna. 

Detta sätt att räkna kommer att visa hur viktiga just utandningarna är. Med utandningen sätter man sig liksom ned ordentligt. Du kan behandla utandningen som en suck. Dessutom är utandningen organiskt sammankopplad med fysisk handling. Se hur tex kendofäktarna skriker när de utdelar ett slag. Ljudet av ett skrik är inte så intressant för oss som tränar zazen. Men föreningen av utandningen med handlingen är instruktiv för oss. Sannolikt ä