Filosofen Immanuel Kant menade att argumenten för existensen av en gud eller det goda i sig, eller den fria viljan, eller en själ i människan som skulle vara odödlig - alla dessa antaganden bygger på en felaktigt teoretiskt grund. Det går inte att bevisa existensen av något av dessa saker eftersom alla kunskaper bygger på endera osäkra sinnesintryck som vi tolkar med modeller, eller på självklara men intetsägande logiska relationer.
[1. Reflektion och värdering: Håller du med om att alla sinnesintryck är osäkra grunder för kunskap? Och att därför kan man inte tro på Gud?]

Eftersom våra modeller av den sinnliga världen - t ex modellen av atomkärnan - endast är modeller och inte kan sägas avbilda verkligheten, så blir alla föreställningar om det goda, en evig själ, en gud, ett himmelrike efter döden, endast suddiga föreställningar som helt enkelt inte kan avbilda en verklighet som inte går att komma åt via sinnena.

Den filosof som ändå vill tro på Gud måste börja i en helt annan ände. Först, säger Kant, måste vi upptäcka moralisk nödvändighet i vårt eget liv. Om vi märker att vi inte vill bli behandlade "som skit", om vi märker att vissa beteenden av andra människor är kränkande för oss själva, om vi märker att vi till och med kan hata personer för vad de gör mot oss - då har vi en grund för Gud, säger Kant. Genom att se hur denna nödvändiga moraliska ordning redan finns inom oss, kan vi kalla den ordningen Gud.

[2. Reflektion och värdering: Anser du att alla föreställningar om själ och Gud är suddiga? Håller du med Kant om att moraliska upplevelser är påtagliga och krävande?]

Men detta är en helt annan Gud är den som låtsas vara en kunskap om världen. Kunskap om världen sker via observationer och ingen kan observera Gud. Kunskapen om alla händelser i världen bygger på modeller som vi sätller upp för att beskriva vår kunskap. Ingen förnuftig människa tror att modellen finns annat än i våra föreställningar och i vår matematik. Vad vi kalla för "elektron" är t ex en modell av sannligheter i Hilbert-rymden, inte en liten sak som snurrar runt en atomkärna. Så är det också med föreställningar om Gud eller själar eller himlar och helveten.

[3. Reflektion och värdering: Anser du att vi måste ha modeller för all sorts kunskap om världen? Är en modell verklig, annat än för den som tänker på den?]

Om vi väljer att kalla den tvingande moraliska ordningen för "Gud" som Kant föreslår, har vi en helt annan Gud än den som utgör en kunskap om världen. Det är en Gud som känns i magen när vi mår illa av andra personers beteenden. Det är en Gud som känns i vår kropp när vi förstår att vi måste göra något som är obehagligt men det rätta att göra just då. Det är en Gud som bygger upp relationer mellan människor och kräver att vi kan litea på varandras löften. Det är en krävande Gud.

[4. Reflektion och värdering: Reagerar du starkt på misshandel och kränkningar? Anser du att det finns en moralisk ordning som vi känner inom oss?]

Nu kan man inom filosofin fråga sig om religionernas Gud är en kunskap om världen eller en insikt i den moraliska ordningen. Kant kritiserade alla som går till kyrkan för att de tror på vad andra säger. Auktoritetstro är en oförnuftig underkastelse som inte är värdig människor, ansåg han. Kant var upplysningsmänniska och menade att förnuftets ljus måste lysa upp den värld av villfarelse och vidskepelse som syns i religionerna runt om på jorden. Inga religionskrig är förnuftiga och de bygger på en felaktig föreställning om världen. Dessutom är krigen inte förenliga med den Gud som finns i en moraliskt tvingande ordning och som vi alla känner till inne i oss själva.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att man bör kritisera de som tror på vad andra säger? Är det osjälvständigt att gå till kyrkan och tro på prästerna? Leder sådant till krig? Eller kan underkastelse någonsin vara något hälsomsamt?]

I denna situation råder filosofen Kant oss att:
1 förhålla oss skeptiskt till alla påstående om Gud som en kunskap om världen
2 välja teoretisk agnosticism och medge att vi inte kan veta vad som ligger bakom världen
3 respektera den moraliska och tvingande ordning som vi alla måste följa
4 bara använda ordet "Gud" på denna ordning
5 följa denna moraliska ordning så gott det går

[6. Reflektion och värdering: Håller du med om alla fem stegen som kantiansk tänkande rekommenderar? Förklara vilka och vilka inte!]

Verkligheten i sig kan vi inte veta något om, säger Kant. Den är "das Ding ans Sich" och är grunden för alla våra perceptioner men också all vår moraliska känsla av att något är fel när vi kränks eller när någon begår ett brott och bör straffas för det. Denna yttersta verklighet är okännbar i teoretiskt mening. Det blir därmed teoretiskt meningslöst att en präst står i predikstolen och beskriver Gud som om han var något i världen eller i verkligheten som vi känner den. Men om prästen skulle vara ödmjuk och medge att hon/han ingenting vet om verkligheten i sig - därför att den är bortom våra modeller - och endast pekar på att vi måste låta blir att behandla andra människor eller djur orättvist eller kränkande sätt, så kan vi alla hålla med om detta praktiska förnuft som hon/han ger uttryck åt.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att vi inte kan veta något om verkligheten i sig? Och att ingen kan veta något om Gud därmed, eftersom han ju måste vara den yttersta verkligheten, inte bara intryck och språkliga uttryck?]

Men i själva verket skulle många troende inte välja det praktiska förnuftet utan hävda att det är teroetiskt meningsfullt att tala om Gud. De skulle peka på intelligent design i universum och på en rad lagbundheter som vittnar om en viss ordning som kräver en intelligent skapare. Kants budskap till dessa teroetiska krav skulle vara följande:

1 inse att inga sinnesintryck kan rättfärdiga kunskap oim världen, det är endast intryck som i vår hjärna omvandlas till detaljer i modeller av verkligheten
2 inse att ingen modell eller kombination av modeller kan sägas avbilda Gud eller verkligheten i sig
3 studera det mänskliga sättet att teoretiskt föreställa sig världen och upptäck att det handlar om ett ständigt konstruerande, inte avbildande
4 lämna Gud ifred för dessa teoretiska krav - de är förmodligen endast intellektuella synder!

[8. Reflektion och värdering: Anser du att världen har någon form av design? Att skönhet är design? Att naturlagar är design?]

Några troende filosofer har försökt omskriva den moraliska ordning som vi följer och känner som uttryck för "Guds vilja" och menat att vi i praktiken gör Guds vilja när vi följer moralens ordning. Men Kant skulle invända med frågan: är det inte ett teoretiskt påstående att det är Guds vilja som uttrycks i den moraliska känsla för rätt och orätt? Ifall det är så kan vi inte tro på det. Däremot kan vi kanske på ett analogt sätt använda bilden av "Guds vilja" för att beskriva den praktiska lag vi alla känner inom oss när någon misshandlas eller när någon ljuger för oss. Det blir då en omskrivande bild av "Guds vilja".

[9. Reflektion och värdering: Anser du att 10 Guds bud står före en bra moralisk ordning? Är det rätt att inte döda, inte själa, inte begära vad andra har osv? Kan man använda orden "Guds vilja" för sådana saker?]

Denna sorts Gud får en märklig egenskap: hans vilja KAN inte vara i konflikt med människans erfarenhet av den moraliska ordningen. För prtestantisk teologi har denna filosofi varit betydelsefull men de flesta föreställer sig säkerligen Gud som någon som kan handla i strid med vad människor anser moraliskt gott - till exempel när han dödar tusentals människor i GT. Om det står i NT att kvinnorna ska lyda sina män och detta är i konflikt med vad en kvinna upplever som moraliskt rätt, så spelar det ingen roll att det står i NT, det är ändå inte Guds vilja. Så menar Kant att vi måste resonera om vi ska använda uttrycket "Guds vilja".

[11. Reflektion och värdering: Anser du att Bibeln rekommenderar dålig moral ibland? Eller att Gud själv i Bibeln är omoralisk? Håller du med Kant att vi måste använda förnuftet när vi läser om "Guds vilja"?]

Kant skiljer på heteronom moral och autonom moral. Den senare innebär att människan använder sitt förnuft och tydliga upplevelse av den moraliska ordningen. Den förra innebär att man överlåter på en auktoritet att avgöra ens moraliska uppfattning. Denna auktoritet kan vara en grupp eller en kyrka eller en stat. Ingen av dessa bör vara grunden för individens uppfattning. Det blir en falsk moral.

[12. Reflektion och värdering: Anser du att individens  egetförnuft ska vara grunden för moralen? Eller kan det vara klokare att göra som andra säger ibland?]

Det finns alltså inga empiriska skäl till att tro på Gud enligt Kant. Omvänt finns det inga empiriska skäl till att INTE tro på Gud. Men när situationen är på detta sätt rent logiskt, måste vi alltså vända uppmärksamheten till något annat än världen och observationer  av världen för att finna Gud. Även om det är full möjligt att en intelligent kärleksufll Gud ligger bakom alla våra percpetioner, finns det inga skäl som bygger på själva observationerna för detta eventuella faktum.

[13. Reflektion och värdering: Håller du med Kant om att empiriska faktorer inte visar att Gud finns eller inte finns? Att grunden för tro måste vara något annat?]

Den enda möjlighet som finns att tro på Gud för en vetenskapligt medveten person måste alltså ha med något annat än världen som den kan observeras att göra. Av praktiska skäl måste vi enligt Kant tro på den absoluta och tvingande ordning som vi känner när vi blir orättvist behandlade eller när någon oskyldig flicka säljs till sexuella trafficking och slavhandel i vårt nutida samhälle. Denna ordning är desto viktigare som brottsligheten växer i världen och klyftorna ökar mellan de utnyttjade och de som utnyttjar. Den ordningen är den enda innebörd i tron på Gud som Kant kan se oss rättfärdigade att tro på. Den stämmer också väl med många uttalanden av Jesus om att älska och repspektera alla människor, om att dela med sig åt det som är blottställda, om att ta gemensamt ansvar för de fattiga.

[14. Reflektion och värdering: Håller du med Kant om att vi måste tro på en tvingande moralisk ordning? Och att vi direkt känner att det finns en sådan ordning?]

Vad den inte stämmer med är en teoretisk lära som prackas på folk eller en kyrklig auktoritet för att bestämma moralen för människorna i samhället. Den stämmer inte heller med påståenden om världen som inkluderar antagandet om Gud. Enligt Kant måste vi vara ateister eller agnostiker i teroretisk mening och teister i moralisk mening.

[15. Reflektion och värdering: Anser du att det är fel  att missionera i fattiga länder om den kristna moraliska ordningen? Behöver vissa människor lära sig moral av andra?]
Ett vanligt argument för Guds existens är att det finns en natur där livlösa kolväteföreningar kan utvecklas till människor med förnuft. Sannolikheten för att detta skulle ske är väsentlig högre om det finns en intelligent skapare bakom eller i processen. Vad säger Kant om detta argument? Han menar att alla hypoteser som visar på en hög sannolikhet är bra hypoteser. Det är med andra ord en hög sannolikhet i påståendet att bakom den gradvisa biologiska utvecklingen ligger en intelligent orsak. Detsamma ansåg Darwin. Men detta är inte ett bevis för något eller ett påstående om världen som kan någonsin kan vetas med säkerhet. Den moraliska ordningen däremot vet vi med säkerhet redan från start i våra egna kroppar och tankar och känslor.

Om detta argument förfinas lite så att vi säger att den osannolika materiella process som lett fram till intelligent liv på korden är mycket sannolikare om det finns en avsikt bakom denna process? Vad skulle Kant säga om det?  Han skulle återigen säga att det är rationellt att ha denna hypotes eftersom den har en hög grad av sannolikhet i sig. Men en hypotes är teretiskt sett meningslös såsom påstående. Det kommer alltid att vara lika meningsullt teoretiskt sett att säga: sannolikheten för att Gud inte finns bakom evolutionen är lika stor.

Däremot, säger Kant, kan insikten i naturlagarnas skönhet, i matematikens eleganta natur i all materiell verklighet, vara en direkt och omedelbar grund för antagandet om en högt intelligens skapare. Här är det inte fråga om en hypotes utan en direkt erfarenhet som människor har, förutsatt en tillräcklig kunskap och insikt i vetenskapliga samband och i matematikens ordning i universum.