Vad är en människa?
Filosofiska
reflektioner
och synpunkter
Många har avvisat
Charles Darwins utvecklingslära som hävdar att alla
livsformer på jorden tillhör samma familj. Men om vi ger
människan en särställning gentemot allt annat liv - vad
exakt utgör då vår mänskliga natur?
[1.Reflektion och
värdering: Anser du att människan har en
särställning på jorden? Vilka skäl har du för
din uppfattning?]
I Atén
på
trehundratalet f Kr försökte filosofen Platon definiera den
mänskliga
naturens grunddrag.
Platon:
"Låt mig kort
beskriva
själens natur genom att använda en bild. Bilden har tre
beståndsdelar, två vingade hästar och en
körssven. Den ena hästen är
av ädelt blod, den andra inte. Och körsvennen bemästar
tvåspannet
endast med möda. Den svårtyglade hästen som inte
är
inkörd, håller på att tvinga körsvennen ner mot
jorden.
Ovanför dem i himlen ovanför himlen, finns den sanna
verkligheten,
det vill säga de former som endast är synliga för tanken
och
saknar färg, form eller fasthet. Endast de själar som mest
liknar
gudarna förs uppåt av sina körsvenner fast
hästarna
stretar emot så att själarna endast med svårighet kan
se
sanningen. Några själar stiger uppåt för att
endast
störta ner igen. De hinner knappast se något alls pga
alltför
bångstyriga hästar."
[2. Reflektion och
värdering: Anser du att du har en själ och en kropp som drar
åt olika håll? Har du svårtyglade begär? Vill
din själ eller ditt förnuft något annat än
begären?]
Nicholas Smith:
"Platon anser att en
människa till sin natur är en mänsklig själ.
Kroppen är något som själen vistas i. Han ser
själen som tredelad: den rationella delen, den emotionella delen
och den driftsmässiga delen. Den sistnämnda ger oss lust till
mat, till fysisk aktivitet, till sexuellt liv. Mänsklig
fulländning kan uppnås när dessa tre delar samverkar.
Detta kan endast ske, enligt Platon , när de rationella delen
regerar i själen."
[3. Reflektion och
värdering: Anser du att tankar, känslor och drifter är
olika delar av dig, ofta i konflikt? Ge exempel!]
Julia Annas:
"Problemet med denna
platonska bild, tror jag, är att om förnuftet skal ses om
mänskligt så
kommer vi, alltså hela människan, naturligtvis att
identifiera
oss med en rationella delen av själen. Om vi ser oss som ett
ekipage
med två hästar och en körsven, så kommer vi att
se
vårt verkliga jag som körsvennen. Det som bir en smula skumt
i
det här är att vissa delar av oss kommer att bli betraktade
som
djur, alltså något som är omänskligt."
[4. Reflektion och
värdering: Håller du med Julia Annas? Eller anser du att det
finns en högre och en lägre del av människan? Har du en
djurisk del?]
Nicolas Smith:
"Platon vill inte
utesluta
passioner utan han säger att vi ska ha dem på rätt
sätt,
vi ska ta itu med våra passioner på rätt sätt, ge
uttryck för dem där det passar. Detsamma gäller alla
vår lustar. Platon föreslår inte ett asketiskt liv,ett
livsförnekande liv. Vi ska känna våra lustkänslor
och tillfredsställa våra begär på det rätta
sättet, vid de rätta tidpunkterna och med de rätta
objekten för våra lustar."
[5. Reflektion och
värdering: Anser du att Smith tolkar Platons liknelse
riktigt?]
Platons
lärjunge
Aristoteles höll med om hans analys av den mänskliga naturen.
Men
Aristoteles vidgade synen och frågade sig hur människan
passar
in i naturen som helhet. För Aristoteles har varje sak sitt eget
unika
ändamål eller TELOS på grekiska.
Aristoteles:
"Precis som varje
kroppsdel, ögat, handen, foten, har ett ändamål, har
givetvis hela människan
ett ändmål. Vilket är nu detta ändmål?
Vårt
biologiska ändamål delar vi med växterna, detta kan
alltså
inte vara människans särskilda syfte.Vi söker
något
för människa särpräglat. Sinnesfunktioner delar vi
uppenbart
med andra varelser, hästar, kor och andra djur.
Återstår
alltså endast de funktioner som hör till människans
förnuft.
Människans särskilda ändamål eller syfte är
förknippade
med den del av hennes själs som hör till
förnuftet."
[6. Reflektion och
värdering: Anser du att hela människan har ett
ändamål? Finns det ett
gemensamt mål som människan bör förverkliga?]
James Rachels:
"Antag att du är
Aristoteles, du lever på 300-talet f Kr, många många
hundra år innan den moderna vetenskapen skapades. Och du
försöker förstå hur världen fungerar. Du
frågar dig själv frågor om
varför saker och ting är som de är. Du frågar:
varför
regnar det? De är ju mystiskt hur vatten helt enkelt faller
från
skyn! Du vet inte hur vattnet kommer dit upp, du känner inte till
principerna
för hur det faller ner, du vet inte varför det faller
här
men inte där, eller varför det faller idag snarare än
igår
-det är ett mysterium. Du försöker hitta en
förklaring
som svarar på frågan om varför det regnar.
Aristoteles var en
smart
kille, han var smartare än mig eller dig eller alla de som ser
detta
program och Aristoteles hittade detta svar: i grunden faller
regnet
för att växterna ska leva och växa. Världen är
ett
system av relaterade syften. Om det inte regnade skulle växterna
torka
och dö. Och varför finns det växter? Jo, mat till
djuren.
Och varför finns djur? Mat åt människorna, deras hudar
än användbara till kläder och annat. Och varför
finns människorna? Våra själsförmögenheter
skiljer sig från allt annat
i naturen. Våra mentala förmågor är helt olika
allt
annat du ser i naturen. Så att utöva dessa mentala
aktiviteter måste vara syftet med oss, menar Aristoteles".
[7. Reflektion och
värdering: Anser du att världen är ett system av
relaterade syften? Att allting
har en mening och ett syfte? Att t ex djuren är till för att
ätas
av oss? Att syftet med vårt tänkande är att utöva
ett
förnuftigt tänkande?]
Uppfattningen att
människan är överlägsen djuren är också
central för den
judiska och kristna traditionen. Så här står det i
Första
Mosebok den sjätte dagen av skapelsen, då jord, hav, himmel
och
allt annat redan fanns på plats:
"Gud gjorde de vilda
djuren
efter deras arter, och boskapsdjuren efter deras arter, och alla
kräldjuren på marken efter deras arter. Och Gud såg
att de var gott. Och Gud sa: "Låt oss göra människor
till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de
råda över fiskarna i havet och
över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och
över
hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på
jorden.
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild
skapade
han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade
dem.
Gud sa till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll
jorden
och lägg den under er. Och råd över fiskarna i havet
och
över fåglarna under himmelens och över alla djuren som
rör
sig på jorden….Och Gud såg på allt som han hade gjort
och
se, det var mycket gott."
I vilken mening
är
människan skapad till Guds avbild?
[8. Reflektion och
värdering: Anser du att människan är skapad till Guds
avbild? Anser du att människan är överlägsen alla
andra djur i att överleva? Att hon är smartast och mest
utvecklad mentalt sett?]
Manuel
Velasquez:
"Den tidiga
kristendomen
svarade på den frågan genom att använda den grekiska
filosofin. Platon och Aristoteles hade redan sagt att det rationella i
människan är gudalikt, att förnuftet är den del av
vår natur som
är gudomlig. De kristna instämde med dessa tankar och
vävde in dem i sin bild av vad en människa är."
[9. Reflektion och
värdering: Anser du att kristendomen tar vara på det
gudalika i människan? Är du troende? Vad anser du om den
kristna tron?]
En annan viktig sida
av
den mänskliga naturen åskådliggörs av historien
om
syndafallet, också i Första Moseboken. Gud har
förbjudit
Adam och Eva att äta av frukten i kunskapens träd på
ont
och gott. Men ormen frestar Eva. Hon äter ett äpple och hon
bjuder
Adam att smaka.
Manuel
Velasquez:
"På grund av
denna
berättelse kom många kristna fram till att att inom oss
finns
spåren av en bestraffning som kommer från Gud i denna
trädgård, Edens lustgård."
Spåren av
straffet
tolkades som arvssynden. Och till den är knuten en annan sida av
människans natur: den fria viljan.
[10. Reflektion och
värdering: Anser du att det finns synd? Att den ärvs av
generationer, ungefär som DNA?]
Manuel
Velasquez:
"Om vi ser på
grekerna, om vi läser Platon och Aristoteles så finner vi en
viss diskussion om valet. Men vi ser inte att viljan får den
centrala rollen i den mänskliga
naturen, vilket den får när kristendomen kommer in på
scenen.
Denna centrala plats för viljan kommer från deras
läsning
av det fundamentala valet i Edens lustgård."
[11. Reflektion och
värdering: Anser du att du har en fri vilja? Är inte den
bestämd av materiella naturlagar? Anser du att Bibeln står
för människans fria vilja?]
Hos Platon
kämpar
förnuftet med våra begär och våra lidelser. I den
kristna
traditionen är anden i strid med köttet om kontrollen
över
den fria viljan. Ingen skildrar denna strid mer åskådligt
än
kyrkofadern Augustinus på 400-talet. För att visa hur djupt
synden
är inpräglad i den mänskliga naturen, berättar han
en
historia från sin ungdom.
Augustinus:
"Nära vår
vingård växte ett päronträd. Jag och några
andra slynglar kom
på att vi skulle skaka ner päronen. Sent på
kvällen gick vi dit och stal så mycket frukt vi orkade
bära. Vi smakade väl på några päron men sen
kastade vi resten åt grisarna. Vårt nöje var
egentligen att göra något förbjudet.
Jag älskade synden. Inte den sak för vars skull jag hade
begått
synden utan synden själv."
Ordet för denna
lust att synda är "concupiscence". När begäret att
göra något otillåtligt dyker upp inom oss, har vi
friheten att endera ge upp inför begäret eller börja
bygga karaktär genom viljan. Själva begäret till det
syndiga är inte synd i sig själv, först när vi ger
upp inför begäret och skrider till handling.
Ungefär tusen
år efter Augustinus skrev om "concupiscence" framträdde
protestantiska kristna och förklarade även själva
begäret för syndigt. Martin Luther plågades personligen
under många år av sin oförmåga att med vilja
gå emot begäret. En ny människosyn spreds:
människan är helt fördärvad av syndens begär.
Luther och andra protestanter var övertygade om att även alla
våra goda viljehandlingar var fulla av syndens begär.
Människans vilja var inte fri, den var "trälbunden" som
Luther sa.
[12. Reflektion och
värdering: Anser du att vi lockas göra det förbjudna?
Att vi gillar att synda? Anser du att alla viljehandlingar är
syndiga innerst inne?]
Platons skrifter
påverkade kristendomen nästan från första
början, Aristoteles däremot
översattes inte till latin förrän på
tolvhundratalet.
Först då blev hans verk mer spridda igen. En av de
första
som då tog intryck av honom var Thomas av Aquino. För
både
Thomas av Aquino och Aristoteles kännetecknas den mänskliga
naturen
av ett ändamål.
Manuel
Velasquez:
"Vad Thomas av Aquinas
lade
till bilden, vilket inte fanns där tidigare hos Aristoteles, var
att
ändamålet hade inlagts i vår natur av Gud. En gud som
skapar
saker och ting, ger dem en design så att de orienteras emot de
mål
som de har. Den målinriktade naturen finns här pga den
struktur
Gud skapat i universum."
Thomas:
"Himlakropparna alstrar
alla ting. Ändamålet för deras rörelser är
att frambringa tingen på jorden. Här nere existerar de
enklaste grundämnena för att bilda mineraler. Dessa existerar
i sin tur för levande väsens
skull, och bland dessa existerar växterna för djurens skull
och
djuren för människornas skull. Människorna är
alltså
ändamålet för hela skapelseordningen. Såsom sitt
allra
yttersta ändamål önskar människan självfallet
veta
den första orsaken till alla ting, den första orsaken som
är
Gud. Det yttersta målet för människan är att
känna
Gud."
[13. Reflektion och
värdering: Anser du att Gud lagt in ett syfte i människan?
Att detta mål är
att öka sitt vetande och lära känna Gud?]
Föreställningarna
om människans natur från den grekiska och kristna
traditionen
känns angenämt välbekanta. Men de kan innebära
problem.
Feministerna påpekar ofta att förnuftet ofta kan uppfattas
som
ett manligt drag att kvinnor ofta se som känslovarelser eller
rentav
som symboler för köttets frestelser. Andra kritiker
framhåller
att makthavarna ofta hävdat att deras naturliga
överlägsenhet
ger dem rätt att härska över andra. Romarriket,
korstågen,
kolonialismen, slaveriet är exempel på hur "förnuftet"
känt
sig kallat att civilisera "barbarer". Det här mönstret
framträder
redan i Platons historia om körsvennen.
Bernard
Williams:
"Den huvudsakliga
invändningen mot Platons bild av körsvennen är att den
måste göra två jobb: det psykologiska och ett
politiska. Han måste få den psykologiska historien att
passa den politiska. Idén i historien är att förnuftet
hör till den härskande klassen, emotionerna hör till den
militära klassen och drifterna hör till arbetarklassen.
Problemet med detta är att det leder till en auktoritär
politik."
[14. Reflektion och
värdering: Håller du med feminismen? Att förnuftet
är manlig makt? Anser
du att Platon har rätt när han säger att arbetarklassen
domineras
av drifterna?]
Aristoteles menar
att
förnuftet är ojämnt fördelat mellan
människorna.
Bernard
Williams:
"Han trodde att
kvinnor
var både intellektuellt och etiskt underlägsna männen.
Hans
moderna försvarare viftar undan detta och säger att det bara
var
ett litet misstag han gjorde. Men det var inget litet misstag. Det
visar
hur mycket de lokala sedvänjorna styrde tänkandet. Han till
och
med försvarade slaveriet - något som vanligt folk inte
gjorde,
visst tyckte man att det var nödvändigt med slavar men inte
att
det var rätt. Men han försökte visa att det var
rätt!"
[15. Reflektion och
värdering: Anser du att mäns intellekt skiljer sig på
något sätt från kvinnors?]
Den största
utmaningen
mot den västerländska synen på människan har
kommit
från biologin.
Ian Hacking:
"Under tiden före
den
franska revolutionen var naturvetenskapen mest intresserad av
klassifikation.
Linné gav oss ett system som vi fortfarande använder oss av
med
en viss anpassning. De lade helt bokstavligen ut insekter och
fjärilar
på ett bord och rent metaforiskt har vi alla dessa system i
böcker,
system över alla arter som finns."
Daniel Dennett:
"Arterna var eviga. De
hade
ingen födsel eller utveckling, de gick inte över i
varandra."
Ian Hacking:
"En konsekvens av
europeisk
imperialistisk expansion och fascinationen inför att samla
exemplar
av arter var att man inte bara tog hem levande exemplar utan
också
döda exemplar till hamnarna i London och Paris. Skeppen var fyllda
med
skelett av mammutar. Här hade man alltså bevis på
arter
som inte existerade längre, de var utdöda. Och det handlade
inte
om något obetydligt utan något verkligt massivt. När
ett
sådant skepp kom in i hamn så var det en stor social
händelse.
Folk kom ner till hamnen och såg dessa stora ben lossas, de var
tvungna
att tänka efter: vad är en art? Arter kan alltså
dö
ut, arter är inte något platt, arter är historiska. Och
detta
hände innan Darwin ens var född."
Men det var
först
Charles Darwin som gav oss en ny helhetsbild av naturen. En bild som
tvingade
oss att ifrågasätta våra föreställningar om
människans natur. På 1830-talet for Darwin till
Galapagosöarna för att
undersöka både levande arter och fossiler. Han iakttog
då små skillnader mellan livsformerna på olika
öar och större skillnader men också klara likheter
gentemot livsformerna på Sydamerikas
fastland.
Darwin:
"Eftersom fler
individer
frambringas än som har möjlighet att överleva
måste
det bli en kamp för tillvaron inom varje art. Kan vi betvivla att
individer
som har en fördel gentemot andra har bästa chansen att
överleva och fortplanta arten. Ta t ex vargen som jagar andra
olika djurarter. De snabbaste
och slugaste vargarna torde ha de bästa utsikterna att
överleva. Detta bevarande av fördelaktiga individuella
variationer och förstörandet av ogynnsamma har jag kallat det
naturliga urvalet eller de mest livsdugligas fortbestånd."
Nästan genast
efter publiceringen av Darwins verk kom mer eller mindre vulgära
tolkningar av darwinismen fram och gjorde gällande en moral som
var biologiskt grundad. Genomslagskraften hos denna biologiska moral
som rättfärdigade vilka handlingar som helst, var enorm. I
vår egen tid har flera skolmassakrer utförts av unga
människor med darwinistisk syn på människan. I ett dokument kallat "Manifesto", publicerat
på nätet, skriver en finsk 18-åring att "död och
dödande inte är
någon tragedi utan något som inträffar i naturen hela
tiden".
Han
skriver om sig själv som en stark person som har rätt att
göra naturligt urval genom att döda.
"Jag
är beredd att kämpa och dö för min sak. Jag, som en
naturlig urväljare,
kommer att eliminiera alla som jag ser som opassande, som
vanärande av
den mänskliga rasen och som misslyckanden av det naturliga
urvalet."
"Jag
är redo att dö för en sak som jag vet är rätt,
riktig och sann även om
jag förlorar eller om slaget skulle bli ihågkommet som ont.
Jag slåss
hellre och dör än lever ett långt och olyckligt liv."
De åtta personer, den kvinnliga rektorn på skolan och sex
skolkamrater, som han dödade, betraktade han som svaga och
livsodugliga individer .
[16. Reflektion och
värdering: Vad anser du att "livsduglig" borde betyda när det
gäller människan? Finns det en naturlig rätt att
döda de som "vanärar" rasen?]
Daniell
Dennett:
"Detta enkla
utvecklingsmönster upprepas och upprepas och så
förbättras arternas design på
millioner sätt. Detta är den grundläggande idén
om
naturligt urval - differentiell reproduktion. Samtidigt finns en press
på
urval så att inte alla avkommor är skapade likvärdiga.
Det
räcker för att processen ska fungera."
James Rachels:
"Innan Darwin var det
förnuftigt att tro att människan var radikalt annorlunda
än den övriga skapelsen. Enligt Darwin är människan
inte skapad på något speciellt sätt av Gud, hon har
utvecklats på samma sätt genom
evolutionen som resten av den biologiska världen. Människan
är
det rationella djuret enligt den traditionella synen. Detta bestrider
Darwin.
Människan är rationell - men det är också andra
djur.
Skillnaden är bara en fråga om grad.
[17. Reflektion och
värdering: Anser du att skillnaderna emot djuren i utveckling av
tänkande och språk
och livssätt endast är en gradskillnad?]
Paul
Churchland:
"Om vi talar
evolutionärt, så är den specifika strukturen hos
primaternas hjärnor har
funnits i många miljoner år. Vi har många
modifikationer och variationer på detta grundläggande tema.
Människans hjärna
är bara en sådan variation."
Daniell
Dennett:
"Vi är högt
utvecklade varelser som relaterar till allt annat på denna
levande planet. Vi är
en mycket stor mängd celler, över en biljon celler i var och
en
av oss. Varje cell är en dotter, eller dotterdotter eller
dotterdotterdotter
till varje annan cell. Detta går bakåt i miljarder år
till
de första exemplaren på denna planet. Så för att
förstå
vad vi är måste vi gå tillbaka till jordens tidigaste
början.
Där i början fanns det dessa små robotliknande
molekyler,
mycket komplicerade molekyler som kunde reproducera sig själva. De
visste
ingenting annat, de visste inte vad de gjorde. Men de kunde reproducera
sig
och en del av dem kunde reproducera sig själva bättre än
andra
kunde. Och detta var nyckeln till evolutionen."
Men i fall alla
livsformer
förändras i kampen för tillvaron, vad
återstår
då av Aristoteles och Thomas Aquinas lära om varje livsforms
unika
ändamål?
John Searle:
"Darwin gav oss en ny
modell för förklaringar. Före Darwin skulle vi sagt om
en fisk att
den har sin form för att lättare kunna simma i vatten. Men nu
säger
vi så här: Det finns en genetisk DNA-förklaring till
varför
fisken har sin form. Men på en andra förklaringsnivå
kan
vi säga att fiskar som har den formen överlever bättre
än
fiskar som inte har den formen. En fisk med tegelstensform kommer inte
att
klara sig lika bra."
[18. Reflektion och
värdering: Vad anser du skillnaden är i förklaringarna?
Den ena säger "för att lättare kunna simma", den
andra "överlever bättre".]
Daniell
Dennett:
"Aristoteles säger
att
TELOS kommer först, ändamålet kommer först,
målet som alla levande varelser är på väg emot.
Efter Darwin säger
vi att TELOS kommer senare som en skapelse av en process som i sig
själv
inte har något TELOS."
[19. Reflektion och
värdering: Vilken syn tilltalar dig mest? Att ändamålet
skapas av naturen eller att ändamålet finns i
själva naturen?]
Om nu den
mänskliga
naturen inte skiljer sig från andra varelser, varför lever
då människan så annorlunda mot dem?
Richard Rorty:
"Svaret är att
människan har språket, de andra livsformerna har det inte.
Tack vare språket kan människan göra en rad saker, t ex
social organisation, skriva böcker osv."
Daniel Dennett:
"Vi kan se på
våra hjärnor. Människans hjärna är inte
så olik en zebras
eller en delfins eller schimpans. Men det är bara själva
maskineriet.
Vår hjärna får sin kraft mångdubblad flera
gånger
om genom installationen av redskap för tanken. Det är verktyg
som
t ex kalendern eller klockan, papper och penna, aritmetik,
beslutsteorier."
[20. Reflektion och
värdering: Vad tror du gör människans hjärna
så mångdubbelt kraftig?]
Paul
Churchland:
"Vi lärde oss att
tala
med varandra, vi lärde oss att skriva ner information och
behålla den i generationer. Vi lärde oss att skicka barnen
till skolan."
Daniel Dennett:
"Vi har en sorts
tidsmaskin
installerad i vår hjärna redan som barn. Vi kan se bortom
vår
egen död, bortom vår arts död, bortom vår planets
död. Vi kan gå tillbaka till Big Bang. Våra
idéer om tid vibrerar
i våra medvetanden och vidgar våra referensramar"
[21. Reflektion och
värdering: Anser du att det måste vara en slump att
människan utvecklade språk
och tidsuppfattning?]
Richard Rorty:
"Jag tror inte att den
universella mänskliga naturen är något intressant att
fundera på. Det intressanta är fördelarna hos en kultur
gentemot en annan kultur."
Den franske
1600-talsfilosofen Blaise Pascal var bland de första som
märkte att olika kulturer har olika uppfattningar om den
mänskliga naturen.
Hubert Dreufys:
"Han såg att
olika
kulturer har olika seder och att dessa seder är helt motsatta
varandra.
Han drar då slutsatsen "Sedvänjan är vår natur".
Detta är början på den existentialistiska synen
på människan. Den säger att din uppfattning om vad en
människa är, beror på den kultur eller tradition du
växer upp i. Det finns ingen sann
uppfattning om vad den mänskliga naturen är för
något. Vi har denna motsägelsefulla natur som vi måste
leva med och ändå
försöka ta ställning till. Vi är den ställning
vi
intar. Detta finns redan hos Pascal."
[22. Reflektion och
värdering: Anser du att människan saknar någon specifik
natur? Kan vilken
uppfattning som helst om människans natur, t ex den nazistiska,
vara lika sann som t ex den kristna?]
I vårt
århundrade skulle existentialisten Jean-Paul Sartre hävda,
att den ståndpunkt som var och en av oss intar i det egna livet,
inte någon medfödd mänsklig natur, endast den egna
ståndpunkten, avgör vem man
blir."
Sartre:
"Människan
existerar
först och främst, möter sig själv och stiger fram i
världen och definierar sig först efteråt. En
existentialist betraktar människan
som omöjlig att definiera, därför att från
början
är hon ingenting alls. Inte förrän senare blir hon
något
och då vad hon gör av sig själv. Det finns ingen
mänsklig
natur därför att ingen Gud finns som kan ha ett begrepp om
den.
Människan ÄR helt enkelt. Människan är inget annat
än
vad hon gör av sig själv."
[23. Reflektion och
värdering: Anser du att du kan göra vad som helst av dig
själv? Och att du
ingenting är om du inte gör något av dig?]
Ändå ser
Sartre
en stark samhörighet mellan människorna.
Sartre:
"Fastän det hos
varje
enskild människa är omöjligt att hitta någon
allmänmänsklig karaktär som skulle kunna kallas den
mänskliga naturen, finns det
likväl allmänmänskliga villkor. Det är ingen slump
att
dagens tänkare är mycket mer benägna att tala om
människans villkor än om människans natur. Med villkor
menar de, mer eller mindre klart, alla de begränsningar som
apriori definierar människans grundläggande situation i
världen. Hennes historiska situation kan
skifta. Människan kan födas som slav i ett hedniskt
samhälle, eller som feodalherre, eller som proletär. Men vad
som aldrig skiftar är tvånget att vara i denna
värld."
[24. Reflektion och
värdering: Anser du att du är i denna värld av
tvång? Om inte, argumentera emot Sartre!]
Den
västerländska
synen på människans natur har förändrats radikalt
genom århundradena. Men är verkligen Sartres
inställning så annorlunda mot antikens uppfattning? Man
börjar utifrån de villkor man fått. Man intar en
ståndpunkt i livet. Och man avgör i hög grad sin egen
natur."
Julia Annas:
"Aristoteles talar om
den
mänskliga naturen på två sätt: vad vi startar med
och
vad vi slutar med. Det vi startar med är hur vi föds. Vi kan
födas
med de naturliga dygderna, som han säger. Du kan av naturen vara
modig, öppen och generös. Det är inte din
förtjänst, det
är bara vad du råkar födas med. Sedan arbetar
förnuftet och vanorna med detta medfödda material. Du
uppfostras och utbildas på
ett visst sätt, därefter börjar du tänka efter
själv
och du habituerar din egen natur, bygger upp din egen natur. Men
för
Aristoteles är även detta naturligt mänskligt, att leva
och
agera förnuftigt är att uppfylla målet för
människans
natur, det som är mänskligt. Så han menar med
mänsklig
natur både det vi startar med och det vi slutar med,
nämligen
det rationella livet. Den mänskliga naturen är både
materialet
och det som ger form åt materialet.
[25. Reflektion och
värdering: Håller du med Aristoteles eller Darwin? Föds
vi med naturliga dygder
som vi kan bearbeta eller är vi endast slumpmässiga
djur som
försöker överleva i naturen?]
Frågor att träna på:
* Han
använder en bild med tre beståndsdelar, två vingade
hästar och en körssven för
att visa vad en människa är
* Detta är
den grundläggande idén om
naturligt urval enligt Daniel Dennett
* Själens tre delar enligt samma filosof
*Det yttersta
målet för människan är detta säger Thomas
Aquinas
* Detta är TELOS
* "Sedvänjan
är vår natur" säger han
* Exempel på allmänmänskliga
villkor enligt Sartre
* Därför finns det djur enligt Aristoteles
* Detta upptäckte redan på 1600-talet den franske filosofen
Blaise Pascal
* Första Moseboks syn på människans plats
* Denna roll får viljan i och med
kristendomen
* Augustinus säger så om synden
* ”Människorna är alltså
ändamålet för hela skapelseordningen” säger denne
kristne filosof
* Så säger Aristoteles om kvinnors
förnuft
* Så säger Darwin om tesen att ”Människan
är
det rationella djuret”
*Problemet med
den platonska bilden av människan enligt Julia Annas
*Aristoteles talar om den
mänskliga naturen på dessa två sätt
* Han tycker att ”Det intressanta är fördelarna hos en kultur
gentemot en
annan kultur."
* Sartres syn på den mänskliga
naturen