Det som troligen förefaller oss mest självklart i livet är att vi lever i en fysisk värld, som är uppbyggd och bestående av ett otal materiella ting. Varför är det så självklart? Jo, därför att vi upplever det så. Men det visar sig vid en närmare begrundan att detta till synes självklara förhållande är djupt problematiskt.

[1. Reflektion och värdering: Anser du att det är självklart att vi upplever världen som bestående av materiella ting?]

Vår medvetna upplevelse av omgivningen är ju inte identisk med denna omgivning själv. Kanske har vi någon gång ställt oss frågan hur tingen i omgivningen kan ”komma in i oss” och bli till de företeelser vi upplever: stolar, bord, hus, träd, solen, himlen? Allt detta finns ju bevisligen inom oss i form av upplevda ting. Vi kan ju inte förneka att vi förnimmer en medvetandets bild av den omgivande världen, en bild som t.o.m. påstås befinna sig inne i vår hjärna!

[2. Reflektion och värdering: Anser du att du har en medveten bild inne i dig av världen och föremålen utanför dig?]

Hur går då upplevelseprocessen egentligen till, och hur kommer det sig att vi upplever tingen som belägna utanför våra sinnen och vår kropp, när upplevelsen sker innanför vår kropps gränser? Och vad är i så fall den yttre naturen för något? Hur ser den ut i sig själv? Och hur blir den till medveten upplevelse hos oss?

[3. Reflektion och värdering: Anser du att det är stor skillnad på innanför och utanför? Är det inre mentalt och det yttre materiellt?]

Frågor som dessa är viktiga men inte så lätta att besvara. I själva verket hör de till de hårdaste kunskapsnötterna att knäcka. Frågeställningar som de ovan nämnda har lämnat material till ständiga lösningsförlag inom filosofin och vetenskapen, och de är fortfarande högaktuella. Ännu finns nämligen ingen allmänt godtagen lösning på gåtan. Ändå har en form av ”lösning” tagit ett mycket starkt grepp om våra föreställningar i frågan: Nämligen synen på naturens skeenden som en i grunden ”materiell” process – den materialistiska världsbilden.

[4. Reflektion och värdering: Anser du att alla skeenden är materiella? Kan t. ex. celler tänka?]

Enligt denna tolkning utgörs verkligheten av ”fysikalisk materia”, och medvetandet är inget annat än en process i vår hjärna. Men hur blir i så fall de kemiska och elektriska processerna i hjärnan till en medveten upplevelse för samma hjärna? Till detta ges ingen förklaring.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att materiella processer kan bli medvetna upplevelser?]

Alltså verkar ”förklaringen” inte ge något svar, den förskjuter bara problemet från den ursprungliga frågan – hur världen omkring oss blir till en upplevd värld inom oss – till den likaså olösta gåtan hur kemiska och elektriska processer i hjärnan blir till en upplevd värld inom oss. Denna upplevda värld uppvisar ju inte heller några av kemins och elektricitetens egenskaper, utan framstår som en kvalitativ värld av föreställningar, tanke, vilja och mening för ett upplevande subjekt. Hur kan ett sådant förvandlingsnummer från materia till medvetande äga rum?

[6. Reflektion och värdering: Anser du att vi bör tro på förvandling från materia till medvetet liv utan att ha någon förklaring?]

Och än värre för den materialistiska tanken är följande faktum: Vår kunskap om den materiella, fysikaliska verkligheten är i sig själv en medvetandets produkt. Vi har inte tillgång till verkligheten på annat sätt än genom sinnesförnimmelse omvandlad till upplevelse. Det leder till följande paradoxala situation: Som varje skolbarn får lära sig är varseblivningsprocessen en väl belagd vetenskaplig sanning, som i princip kan beskrivas på följande sätt: När solens eller lampans ljus faller på ett föremål, säg bordsskivan framför mig, så reflekteras en del av ljuset in i mina ögon. En upp- och nedvänd bild av bordsskivan projiceras på ögats näthinna, vilket leder till retning av ljuskänsliga celler i näthinnan. Från dessa leds energin vidare, i form av kemiska och elektriska impulser i synnerven, till hjärnans syncentrum i bakre delen av hjärnan. Där avslutas varseblivningsprocessen, på ett ännu oförklarat sätt, i min rättvända upplevelse av bordsskivan.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att denna beskrivning är riktig?]

Denna varseblivningsmodell vill förklara den medvetna upplevelsen av bordsskivan som sista fasen i en kausal process, alltså i ett skeende från orsak till verkan. Modellen ge en förklaring av att medvetandet uppstår som en verkan av helt och hållet materiella orsaker. Men problemet är att den sista fasen i processen, övergången från hjärnprocess till upplevelse, lämnas utan förklaring.

[8. Reflektion och värdering:Anser du att upplevelsen är orsakad av yttre materiella eller inre materiella faktorer? ]

Man kan tänka sig att upplevelsen på något sätt är identisk med hjärnans inre process och att medvetandet därför på sätt och vis är ett illusoriskt fenomen: ”Egentligen” är då medvetandet ingenting annat än hjärnan själv i arbete, alltså en helt igenom materiell företeelse.

[9. Reflektion och värdering: Anser du att upplevelsen är en illusion? Och därför inte behöver förklaras??]

Det paradoxala i denna syn på varseblivningsprocessen är inte dess beskrivning av det skeende som i slutändan leder till vår medvetna upplevelse av tingen. Beskrivningen av det förlopp som via sinnesapparaten och hjärnan föregår våra intryck, måste betraktas som rimlig och sann. Den går att bekräfta på empirisk väg. Det paradoxala ligger i att denna process ses som en förklaring av hur medvetandet uppstår.

[10. Anser du att medvetandet verkligen finns? Och därför ska kunna förklaras?]

Även om vi för tillfället bortser ifrån att den helt avgörande övergången från fysikalisk hjärnprocess till medveten upplevelse saknar sin förklaring, så kan vi inte komma ifrån att varseblivningsprocessen, som vi känner den, själv tillhör medvetandevärlden. Alla de steg som ingår i den – ljuset, bordsskivan, ögat, näthinnan, synnerven, syncentrum, ja hjärnan i sin helhet – är delar av den fenomenvärld som är känd för oss enbart via vårt medvetande.

[11. Anser du att världen är käns för oss endast genom ett medvetande?]

Alla dessa företeelser och de däri ingående processerna är endast tillgängliga för oss i form av varseblivna fenomen, alltså i form av den förutsatta varseblivningsprocessens sista fas. I själva verket har vi alltså i denna ”förklaring” att göra med slutprodukten i varseblivningsprocessen - medvetandet om världen - och slutprodukten kan inte utgöra förklaringen till sig själv. Att förutsätta det som ska förklaras gör förklaringen till ett cirkelbevis. Teorin blir självupplösande.

[12. Anser du att materialismen som teori är självupplösande?]

Materialismen som teori vill alltså hävda att medvetandet uppstår som sista ledet i processen materia –> hjärna –>medvetande. Men både den ”fysikaliska materien” och ”hjärnan” representeras hos oss i form av kunskap och föreställningar, alltså i form av ”objekt” i medvetandets fenomenvärld. Materien såväl som hjärnan tillhör därmed redan medvetandedimensionen.

[13. Håller du med om att materien såväl som hjärnan från början är objekt i ett medvetande?]

Vi kan aldrig ta oss ur denna situation och skåda materien eller hjärnan oberoende av vårt medvetande. Därför kan vi ingenstans iaktta hur medvetslös materia skulle kunna övergå i medvetande. Materialismens teori att den fysiska materien är upphovet och orsaken till medvetandet kan av den anledningen aldrig göras vetenskapligt prövbar.

[14. Anser du att det inte kan prövas om upphovet till ditt medvetande har materiella eller kroppsliga orsaker?]

Materialismen som teori är ett metafysiskt antagande, som vi finner i antiken hos Demokritos och Epikuros och hos den romerske filosofen Lukretius. Den återkommer senare under 1800-talet, särskilt bland s.k. naturalister som utvecklar teorin till en allmän utvecklingslära där en rent materiell evolution spelar huvudrollen i modellen. Man kan se materialismen och utvecklingsläran som trosföreställningar bland andra trosföreställningar, dvs. som allmängiltiga modeller som tillämpas på den yttre världen. Denna tidiga form av vetenskaplig entusiasm skapade en fixering som haft förödande verkningar på sociala och miljömässiga förhållanden. Det vetenskapliga forskarsamhället har länge sedan givit upp iden om materien som byggstenen i universum. Vanliga människor kommer sannolikt inom en snar framtid att släppa föreställningen om materien som ett grundmaterial som allting är uppbyggt av.

[15. Anser du att den materiella evolutionen är en förnuftig teori om världen? Kan du tänka dig ett sätt att pröva om den är sann?]

Vårt oreflekterade förhållande till världen omkring oss spelar oss alltså ett stort spratt när vi vill förstå detta förhållande. Om vi gör en genomgång av det historiska och nutida vetenskapliga tänkandet i dessa frågor kan vi se att härskande teoribildning på området inte håller stånd inför en kritisk analys. Den avgörande felkällan kan vara en alltför enkel materialistisk utgångspunkt, som i sin tur förefaller vara betingad av den oreflekterade synen på världen.

[16. Anser du att det är en enkel och bra teori att tänka sig allting i världen som materiella händelser?]

Den materialistiska uppfattningen har idag inte det empiriska och vetenskapliga stöd som den hade under 1800-talet. vår ökade kunskap på både världen i mikroperspektiv som makroperspektiv gör det svårt att stöda en enkelt tänkt materialism. Teorin är snarare att betrakta som ett metafysiskt antagande om enkelhet. Vetenskapen som empiriskt forskningsprojekt kan inte alls uttala sig i metafysiskt hänseende.

[17. Anser du att det är viktigt att avgöra om vår kunskap om verkligheten kan visa om immaterialismen eller materialismen är riktig?

Materialismen har varit en mycket omfattande tolkning av vetenskapens resultat, men en tolkning som på avgörande punkter leder till teoretiska motsägelser, och som i problemet kring förhållandet mellan materia och medvetande leder till teoriernas självupplösning. När det därför hävdas att naturvetenskapen funnit svaret på frågorna om livets ursprung och yttersta förutsättningar, så är detta endast tolkningar av vetenskapliga fakta, men tolkningar som – i kraft av olika slags självbekräftande mekanismer – lätt blandas samman och förväxlas med dessa fakta själva.

[18. Anser du att att skolan lärt dig att denna tolkning är den sanna?]

Man måste filosofiskt sett skilja mellan vetenskap och vetenskapstro. Den materialistiska tolkningen av vetenskapliga fakta har gett upphov till en form av vetenskapstro som kan sägas ha blivit vår tids nya religion. Den har fått sin särskilda dogmatik, sitt ”prästerskap” som försvarar denna dogmatik, sin intolerans mot avvikande tänkare.

[19. Anser du att vetenskapen är vår tids religion?]

Med det stora inflytande på kulturens övriga områden som vetenskapen har i dag, är det därför viktigt att klarlägga var bristerna i dogmbygget finns – det är naturligtvis också nödvändigt för vetenskapen själv. Ett sådant klarläggande blir ju till slut ett ofrånkomlig steg i den vetenskapliga processen, eftersom man i längden inte kan bortse från de principiella problem som ligger inbäddade i den materialistiska tolkningen.

[20. Anser du att det är viktigt för dig att vara kritisk mot olika vetenskapers synsätt på verkligheten?]

Den materialistiska hypotesen leder ibland till ohållbara ståndpunkter inom den vetenskapliga teorin. Men den får även konsekvenser utanför den akademiska värld där vetenskapliga hypoteser diskuteras. Man kan hävda att akademiska frågor inte har någon betydelse för vårt praktiska liv. Men fullt så enkelt är det inte. För det första är de existentiella frågorna om livets mening, viljans frihet och moralens grundvalar nära kopplade till vår verklighetsuppfattning.

[21. Anser du att de existentiella frågorna har med vetenskapens bild av världen att göra?]

Till vår verklighetsbild hör också frågan om vi enbart är våra kroppar eller något utöver dessa, något som t.ex. kan fortleva efter kroppens undergång. Enligt den materialistiska grundsynen utgör vi det givna resultatet av vissa från början meningslösa och slumpmässiga processer. Allt vad vi upplever som fri vilja, kreativitet, kärlek, gemenskap och mening kommer då ytterst att vara ett slags illusionsfenomen – ett bländande mörker.

[22. Anser du att din kropp är resultatet av omedvetna slumpartade materiella händelser?]

Det vore egendomligt om inte denna verklighetsuppfattning skulle ha omfattande konsekvenser för våra liv – att den praktiska materialism som dominerar och urholkar mångas liv i form av vanmakt, ångest och djupa känslor av meningslöshet, inte skulle ha något samband med den teoretiska, i grunden metafysiska, materialismen.

[23. Anser du att verklighetsuppfattningen får konsekvenser för hur du mår och upplever ditt liv?]

Den gängse varseblivningsmodellen framstår som en av denna verklighetsuppfattnings främsta grundbultar och därmed som ett hinder för en djupare förståelse av livet. Men det objektinriktade och kluvna perspektiv på tillvaron som följer ur denna uppfattning – att vi ytterst är produkter av den objektvärld vi ser omkring oss – behöver inte accepteras som ofrånkomligt, utan kan ses som sprunget ur en serie väl ingångna skenproblem. Varseblivningsproblematiken griper således in i livsmysteriets kärna.

[24. Anser du att materialismen innebär en kluven och osäker syn på tillvaron?]

En i grunden slumpmässig, mekanisk verklighet gör oss alla till kuggar i ett i sig självt meningslöst maskineri. Även vår kritiska undran över denna situation kan där inte vara annat än ett utslag av materiell nödvändighet. Vore materialismen en giltig beskrivning och förklaring av verkligheten skulle den egentligen vara lika meningslös att kritisera som att argumentera för.

[25. Anser du att det blir meningslöst att kritiskt granska materialismen om den stämmer?]

Här får vi en intressant paradox. Enbart om materialismen är falsk – och det verkligen existerar sådant som kreativitet, fri vilja, själslig aktivitet, djupare mening med livet osv. – kan det vara meningsfullt att alls argumentera för någonting. Det är alltså viktigt att argumentera både för emot denna uppfattning. Om materialismen är falsk men av olika skäl och med olika motiv hålls för sann inom vissa delar av samhället, behöver materialister rättfärdiga en livssituation som på olika sätt utgår från materialismens konsekvenser.

[26. Anser du att det finns vissa bra konsekvenser med materialismen? Kan den göra vissa handlingar enklare?]

Försanthållandet av en materialistisk teori skapar och legitimerar sannolikt ett reduktionistiskt förhållningssätt till livet. Konsekvensen blir lätt en självuppfyllande profetia i materialistisk riktning: att uppfatta människan som ett ting övergår lätt i inställningen att hon också kan behandlas som ett sådant.

[27. Anser du att det i vissa sammanhang vore praktiskt om människan endast är ett ting, eller ett djur?]